Motioner i Andra kammaren, Nr 357

Motion 1939:357 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 357.

1

Nr 357.

Av herrar Johansson i Mysinge och Andersson i Vigelsbo, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 37, angående
lönereglering för landshövdingarna

I Kungl. Maj:ts proposition nr 37 föreslås nya bestämmelser angående landshövdingelönerna.
Märkligt är att därvid åter framförts den av riksdagen vid
senaste regleringen av dessa löner 1925 underkända tanken om särskilda
representationsbidrag vid sidan av lönen. Skäl kunna anföras för och emot
sådana särskilda representationsbidrag, och med fog kan man göra gällande,
att en person kan vara en god landshövding utan att nedlägga stora kostnader
för att fullgöra s. k. representationsskyldigheter.

För särskiljande av vissa belopp såsom representationsbidrag talar bland
annat att härigenom herodes möjlighet för en samvetsgrann person, som av
någon anledning — exempelvis mindre god ekonomi — icke önskar »representera»,
att avstå från representationspengarna och därmed även vara fri
från de med dessa förenade skyldigheterna. Samma möjlighet finnes icke
örn representationsbidragen så att säga inarbetas i lönen.

I det propositionen bifogade »Förslag till avlöningsbestämmelser för landshövdingarna»
föreslås att Kungl. Maj:t skall äga bestämma huru med representationsbidragen
skall förfaras vid tjänstledighet för landshövding.

Det synes uppenbart att vad därvid åsyftas är frågan om huruvida en
landshövding, som icke utövar sin befattning, skall ha den del av representationsbidraget,
som belöper sig på den tid, han är ledig. Det är av intresse
att konstatera att Kungl. Majit i princip icke synes främmande för att så icke
utan vidare kan anses lämpligt. Men bestämmelsen är sa avfattad att det
lägges i Kungl. Majlis hand att för varje särskilt fall pröva vad som kan
anses skäligt. Att verkställa en sådan prövning från fall till fall kan vara
en nog så besvärlig och ömtålig sak. Goda skäl synas tala för att det obligatoriskt
stadgas att vid tjänstledighet vederbörande skall avstå den däremot
svarande delen av representationsbidraget.

Det har med skäl ifrågasatts det lämpliga i att med landshövdingebefattningen
skall kunna förenas ledamotskap av riksdagen. Oavsett hur en prövning
av denna tanke utfaller kan dock ett förbud för landshövding att utöva
riksdagsmannauppdrag icke nu genomföras, då det är fråga örn grundlagsändring.

Vid landshövdings utövande av uppdrag som riksdagsman har av vederbörande
i vissa fall sökts och erhållits tjänstledighet medan i andra fall detta
icke skett.

Billang till riksdagens protokoll 1930. 4 sami. Nr 357—358.

1

2

Motioner i Andra kammaren, Nr 357.

Att viel tjänstledighet vederbörande avstår från eventuellt representationsbidrag
synes som nämnts skäligt. Det synes även uppenbarligen rimligt att
landshövding, som utan tjänstledighet utövar uppdrag som riksdagsman, för
den tid riksdagen är samlad, avstår från däremot svarande del av representationsbidraget.
Dels måste ett sådant förenande av krävande uppdrag hårt
taga hans tid i anspråk och det ökade arbetet liksom vistelsen i Stockholm
försvåra för honom utövandet av med representationsbidraget förenade skyldigheter.
Dels bomme han ju under riksdagstiden i åtnjutande av arvode
för riksdagsarbetet.

Under åberopande av vad som anförts föreslås

ändring i Kungl. Maj:ts förslag till avlöningsbestämmelser
för landshövding avseende

dels att landshövding, som är tjänstledig, icke må för
tjänstledigheten åtnjuta eventuellt representationsbidrag utan
detta i sådant fall minskas med mot tjänstledighetstiden svarande
belopp,

dels att landshövding, som är ledamot av riksdagen, icke
må för tid som riksdagen är samlad åtnjuta eventuellt representationsbidrag
utan detta i sådant fall minskas med mot
riksdagstiden svarande belopp.

Stockholm den 4 februari 1939.

Ivar Johansson,
Mysinge.

Sven Andersson
Vigelsbo.