Motioner i Andra kammaren, Nr 325

Motion 1938:325 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 325.

5

Nr 325.

Av herr Dahlbäck, angående åtgärder till förebyggande av alltför
tidigt tobaksbruk bland den uppväxande ungdomen.

Frågan om tobaksbruket bland ungdomen har gång efter annan gjorts till
föremål för riksdagens uppmärksamhet. Redan år 1906 och därefter år 1912
har riksdagen avlåtit skrivelser i ämnet till Kungl. Majit i syfte att åtgärder
skulle vidtagas till bekämpande av bruket av tobak i de tidigare åldersklasserna.
Förslag hava i anledning därav jämväl framlagts och delvis vissa
föranstaltningar särskilt genom skolmyndigheterna vidtagits för meddelande
av upplysning i skolorna om vådan av tobaksmissbruk. Senast har 1934
års riksdag huvudsakligen under hänvisning till vad i sådant hänseende vore
att räkna med avvisat förslag om införande av en minimiålder av femton
år för inköp av tobak och förbud för minderåriga under femton år att
begagna tobaksvaror. Till grund för avslaget har för visso också legat den
befarade svårigheten att upprätthålla ett dylikt förbud, särskilt med hänsyn
till att ungdomar uti ifrågavarande ålder ofta hava att såsom bud eller
springpojkar inköpa eller avhämta tobaksvaror åt anhöriga, arbetsgivare
och andra.

Det svenska samhället, som sålunda hittills ansett sig vara ur stånd att
vidtaga några rationella åtgärder av nu nämnt slag, måste emellertid för
varje år konstatera en allt allmännare tobakskonsumtion bland ungdomen
och dess överhandtagande i de tillväxande åldersklasserna. Bland dessa
spela särskilt cigarretterna den dominerande rollen, vadan det ur praktisk
synpunkt torde vara lämpligt att koncentrera uppmärksamheten på dessa.
Sålunda har förbrukningen av cigarretter stegrats från femårsperioden
1916—1920 med i genomsnitt 1 180 064 tusen till år 1936 med en konsumtion
av 1 903 552 lusen stycken, en stegring alltså av 61 %.

Under denna tidsperiod hava statsmakterna haft en inkomst av tobakshanteringen,
som stigit från 42,3 milj. kronor per år under nämnda femårsperiod
till 87,8 milj. år 1936 utan att så gott som ett enda öre offrats på
ansträngningar att låta de ömtåligaste åldersklasserna av uppväxande svensk
ungdom undgå en förtidig bekantskap med tobaksbruket.

Även örn man kan förstå, hurusom tidigare gjorda försök att bemästra
detta ungdomsproblem strandat på uppgivna svårigheter att finna lämpliga
och effektiva åtgärder för ungdomens skyddande, lärer numera undfallenheten
för sådana svårigheter få vika för hänsynen till den svenska folkstockens
bestånd och framtida kvalitet och intresset att på alla områden
uppmobilisera och bevara vår befolknings inneboende sunda kraft och hälsa
såsom en oförytterlig nationell tillgång.

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 325.

Dess bättre torde för övrigt vägar erbjuda sig, som öppna möjlighet
för åtgärder, vilka sannolikt säkrare än de tidigare framlagda förbudsförslagen
kunna leda till samma mål.

I fråga om de tidigaste årsklasserna, de som ännu icke lämnat folkskolan
eller ens småskolan, är givetvis faran för skada störst.

Väl är det sant att, enligt beslut av tobakshandlarnas riksförbund, vilket
lär räkna 95 % av landets specta/tobakshandlare som sina medlemmar,
sedan ett par tiotal ar tillbaka ingen försäljning av tobaksvaror får förekomma
till minderåriga i de till förbundet anslutna affärerna. Men då begreppet
»minderåriga» tolkas högst individuellt samt specia/tobakshandlarnas
antal endast är 2 723 av rikets 19 568 detaljförsäljare av tobaksvaror
(de övriga äro: dels speceri- och diversehandlare m. fl. 11 436, dels näringsställen
4 113 och dels kiosker 1 296), samt från dessas sida veterligen icke
föreligger någon formell utfästelse att taga hänsyn till köparnas ålder, inses
lätt, hur svaga de avhållande omständigheterna äro, som för ungdomen i
de tidigare tonåren och dessförinnan äro att räkna med inför dess möjligheter
att förskaffa sig tobaksvaror.

Bland dessa årsklasser spelar dess bättre den minimala tillgången på kontanter
en väsentlig roll. Har emellertid smaken för cigarretter väckts, visar
erfarenheten från barnavårdsnämnderna och domstolarna, att åtrån efter
tobaksnjutningen mycket ofta är ägnad att bringa dessa förtidiga rökare i
konflikt med rättvisan. Icke sällan inträffar, att de föröva snatteri, inbrott
o. d. endast för att komma åt penningar för att tillfredsställa sitt tobaksbegär.

En rationellt bedriven upplysningsverksamhet av vida mera väckande och
för ungdomssinnet fängslande art än den, som kan förmedlas av undervisningens
läroböcker och vetenskapliga broschyrer, är av den innevarande
utvecklingens behov påkallad. Örn på något område en upplyst propaganda
vore på sin plats, vore det bland skolungdomen i de första tonåren. Den
skulle genom positiv påverkan i rätt riktning av de mottagliga sinnena profylaktiskt
utföra en räddande och bevarande verksamhet, som framdeles
bomme att bespara barnavårdsnämnderna en god del av deras nu högst
besvärliga arbete. Till denna propaganda, som lämpligen borde vara centralt
ledd men dock omhänderhavas av någon frivillig organisation och
måhända förmedelst en konsulent vara stående under exempelvis skolöverstyrelsens
kontroll och inflytande, skulle givetvis höra speciallektioner, instruktiva,
korta föredrag med filmdemonstrationer, distribuerande av sjöblad
och annat tryck, anslag med maningsord, upplysande affischer: med
ett ord en verksamhet nära besläktad med den, som bedrives genom sparpropagandan
i skolorna.

Det kan icke anses för mycket begärt, att staten av sin betydande inkomst
av tobakshanteringen ansloge ett visst belopp varje år för tillvaratagande
av de värden, som här stå på spel.

Motioner i Andra kammaren, Nr 325.

7

En annan åtgärd, som synes vara värd att tagas under övervägande, när
det gäller att söka komma till rätta med ifrågavarande ungdomsproblem,
synes vara att, med beaktande av de tidiga tonåringarnas knappa tillgång
på kontanter, genom en försäljningsteknisk förändring av nuvarande detaljhandel
göra cigarretterna för dem mera svåråtkomliga. Från de näringsutövare,
hos vilka de minderåriga inköpa sina cigarretter, uppgives tämligen
allmänt, att dessa, just till följd av att de endast hava mycket små belopp
att tillgå, i allmänhet inköpa sina cigarretter styckvis. Vore de tvungna
att köpa hela förpackningar örn minst 10 å 20 cigarretter, inställde sig
betydande eller i varje fall ökade svårigheter för dem att tillfredsställa sitt
nyvaknade och därför ofta icke så djupt rotade nikotinbegär. Då det ävenledes
är bekant att de yngsta konsumenterna hålla sig till de billigaste cigarrettsorterna,
är det klart, att en åtgärd, som utan att fördyra varan för
övriga konsumenter gjorde densamma svåråtkomligare för de yngsta, skulle
för dessas del verka i konsumtionshämmande riktning.

En del av den cigarrettförbrukning, som hänför sig till de äldre, avser
utländska cigarretter. Dessa utländska cigarretter få icke förekomma i handeln
i mindre förpackningar än örn 20 stycken, och då sålunda en god del
av konsumenterna sedan länge äro vana vid inköp förpackningsvis, torde
ett upphörande med all försäljning styckevis av cigarretter icke komma att
mötas av kraftigare motstånd från den stora allmänhetens sida. Att cigarrer
och cigarrcigarretter alltjämt skulle försäljas styckevis lärer vara utan
egentligt inflytande på nu förevarande ungdomsproblems lösning.

En reform av detta slag till de uppväxande ungdomarnas båtnad skulle
för visso över lag vara ägnad att uppskjuta tillvänjningen vid tobaksnjutningen
ett eller annat år. Vad detta ur nervhälsans och folkhygienens synpunkt
skulle betyda kan knappast överskattas. Även om med dess genomförande
kunna vara förbundna vissa olägenheter, som måste övervinnas,
synas dock även mycket starka kommersiella och statsfinansiella intressen
få vika för vår ungdoms inneboende, för visso omedvetna, men därför icke
mindre verkliga livsintressen av att hava en sund och ofördärvad kroppslig
basis att bygga sin framtid på.

Dess bättre står detta intresse i stark samklang med de önskemål, som
från tobakshandlarehåll framförts, att styckeförsäljningen av cigarretter
måtte helt förbjudas (se härom sid. 12 och sid. 55 i den tryckta utredning
örn detaljhandeln med tobaksvaror, som av särskilda sakkunniga den 16
juni 1937 avgivits lill herr statsrådet och chefen för finansdepartementet!).

På grund av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig föreslå,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, alt Kungl. Majit ville med beaktande av ovan utvecklade
synpunkter låta verkställa utredning rörande de
åtgärder, vilka lämpligen böra vidtagas i ändamål att före -

8 Motioner i Andra kammaren, Nr 325.

bygga alltför tidigt tobaksbruk bland den uppväxande ung
domen, så ock att Kungl. Maj:t måtte med ledning av ut
redningen framlägga förslag i ämnet för riksdagen.

Stockholm den 23 januari 1938.

Oscar Dahlbäck.