Motioner i Andra kammaren, nr 323

Motion 1952:323 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, nr 323.

3

Nr 323.

Av herr Kristensson i Osby m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till Bidrag till statens hantverksinstitut:
Särskilda rationaliseringsundersölcningar.

Hantverket och den mindre industrien i Sverige beräknas för närvarande
sysselsätta närmare 500 000 personer i cirka 125 000 företag.

Till näringsgruppen ha då räknats företag inom hantverk och industri,
vilka sysselsätta mindre än 50 personer. I ovan angivna 125 000 företag utgör
antalet egentliga hantverksföretag ca 100 000 med 325 000—350 000 sysselsatta.
Beträffande det sammanlagda produktionsvärdet föreligga inga
aktuella siffror men det kan uppskattningsvis beräknas ligga vid ca 6 miljarder
kronor per år. Även om man måste beakta att de här framlagda
siffrorna äro summariska torde de dock i stora drag återspegla det faktiska
förhållandet.

Inom det svenska näringslivet intaga hantverket och den mindre industrien
således en betydelsefull plats med hänsyn till såväl antal sysselsatta
som produktionsvärde. Betydelsen för landet av dessa näringsgrenars livskraft
och utveckling är därför uppenbar. Under senare år ha också statsmakterna
uppmärksammat detta faktum och genom ett flertal åtgärder
befordrat utvecklingen på området, bland annat genom inrättandet av statens
hantverksinstitut.

De arbetsuppgifter statens hantverksinstitut enligt av Kungl. Maj:t fastställd
instruktion fått sig ålagda kunna sammanfattningsvis uttryckas så,
att institutet skall verka för en vidare utveckling av hantverket och småindustrien.
De olika former, under vilka verksamheten vid institutet bedrives,
äro endast att betrakta som ett led i strävandena att utveckla dessa
näringsgrenar.

Av denna anledning anlitas institutet i relativt stor utsträckning av dessa
näringsgrenar bland annat för rådgivning i olika frågor. Den rådgivningsverksamhet,
som institutet bedrivit, har exempelvis gällt frågor som
berört arbetsplanering, arbetsmetoder, maskinutrustning, lokalplanering
och inredning, kraft- och bclysningsförhållandcn, lagerhållning, kalkyleringsmetoder
m. in. De åtgärder, som här varit föremål för handläggning,
ha sålunda icke enbart berört tillverkningen inom företagen. Det är naturligtvis
också av stor vikt för ett företags räntabilitet, att exempelvis en rationell
kalkylering av tillverkningskostnaderna införes eller att lokalfrågan
och lokalplaneringen bli så ändamålsenligt ordnade som möjligt. Många
av de frågor som uppkommit ha givetvis i mycket stor utsträckning varit

4 Motioner i Andra kammaren, nr 323.

av sådan natur, att de kunna anses tangera rationaliseringsbegreppet i vid
bemärkelse.

Att rationaliseringsbehovet inom hantverk och småindustri icke mera
uppmärksammas av företagarna själva får i ganska hög grad tillskrivas
en viss tröghet i fråga om modernisering men i de flesta fall bristande ekonomiska
resurser. Under senare år har dock inom ett flertal hantverksyrken
intresset väckts, och man har alltmer börjat inse vikten av att genom olika
åtgärder i effektiviseringssyfte säkerställa yrkets och det enskilda företagets
lönsamhet.

Sålunda ha från näringsorganisationer för skrädderi- och skomakeriyrkena
under senare år mindre summor ställts till förfogande för rationaliseringsundersökningar
inom nämnda yrken. Som resultat av dessa undersökningar
kan bland annat redovisas, att för skrädderiyrket ändamålsenliga
arbetsbord och verktyg utexperimenterats, att erfarenheter ha vunnits hur
en verkstad skall planeras m. m.

Vidare har vid försök framkommit att olika arbetsmoment torde kunna
förenklas utan att de kvalitativa kraven eftersättas samt att måttagning
och tillskärning kunna göras säkrare och en del provningar och ändringar
undvikas. De gjorda undersökningarna ha vidare visat, att en väsentlig inbesparing
av arbetstiden i jämförelse med äldre metoder kan komma till
stånd och att en annan arbetsfördelning kan åstadkommas med bland annat
införande av kvinnlig arbetskraft.

På grund av dessa undersökningar har en omfattande konsultationsverksamhet
kunnat igångsättas. Vidare ha ett flertal kurser i rationell skrädderiteknik
kunnat ordnas, där resultaten av undersökningarna delgivits yrkesmännen
ute i landet. Intresset för dessa kurser har varit mycket stort,
och över 500-talet yrkesmän ha genom kurserna kunnat komma i tillfälle
att övergå till nya och effektiva verktyg och arbetsbesparande tillverkningsmetoder.

Ett mindre bidrag från Sveriges skomakarmästareförbund har berett institutet
möjlighet anskaffa diverse utrustning för fullföljande av kurser i
ortopedisk skojustering. Hitintills har institutet anordnat ett 20-tal ortopediska
skojusteringskurser med ett deltagarantal på över 500.

Utöver denna kursverksamhet har det visat sig önskvärt att snarast inreda
en experimentverkstad inom institutet för skomakeriyrket. Denna
verksamhet skulle bland annat bli mycket värdefull för undersökning av
vissa arbetsförhållanden, maskiner, verktyg, arbetsmetoder in. in. samt för
vissa speciella kurser inom yrket. Detta förslag har dock ej kunnat realiseras,
enär medel härför ej stått att uppbringa. Vidare har från ett tiotal yrkesorganisationer
framförts önskemål om igångsättningar av rationaliseringsundersökningar
och experiment, men har institutet ej heller här av
ekonomiska skäl kunnat medverka.

Rationaliseringsverksamheten inom hantverket och den mindre indu -

Motioner i Andra kammaren, nr 323.

5

stricn har sålunda i stort sett bedrivits och utvecklats på grundval av de
intäkter som inflyta dels genom bidrag från branschorganisationer, dels
genom ersättning från enskilda företag för utförda uppdrag.

De gångna årens erfarenheter ha visat att ett stort intresse för rationaliseringsverksamheten
inom hantverket föreligger. Som ovan nämnts har
det vid flerfaldiga tillfällen framkommit önskemål om att denna verksamhet
skall utbyggas till att omfatta allt flera yrken och att den bör kombineras
med systematiska undersökningar på bred basis ute på de enskilda
verkstäderna och företagen. Från speciellt Sveriges hantverks- och småinduslriorganisation
har vid upprepade tillfällen understrukits vikten av
att denna rationaliseringsverksamhet utbygges. Som motivering härför har
framhållits bland annat, att vid den mindre industrien och hantverket föreligga
endast i undantagsfall ekonomiska möjligheter att hålla speciell
expertis fortlöpande knuten till företagen eller att själva bekosta omfattande
rationaliseringsundersökningar. Då som ovan berörts rationaliseringsverksamheten
helt måste utvecklas på grundval av de intäkter, som inflyta
av denna verksamhet, ha de gångna åren visat att stora svårigheter
föreligga att ekonomiskt genomföra en önskvärd expandering och tillmötesgå
det alltmer ökade intresset för rationaliserings- och utvecklingsarbete
inom hantverket och den mindre industrien.

Även om man erkänner riktigheten av att en rådgivande rationaliseringsverksamhet
bör i princip finansieras genom inkommande avgifter har erfarenheten
visat, att omfattande skriftliga och muntliga förfrågningar och
konsultationer förekomma, som taga avsevärd tid i anspråk utan att vara
av den karaktär att avgifter lämpligen kunna uttagas.

Det har också visat sig, att många rationaliseringsuppdrag av allmän natur
kunna ge uppslag till mer ingående försök än vad som direkt kräves för
lösande av de aktuella informationsuppdragen och sålunda ej helt kunna
betalas av uppdragsgivaren. Det framstår då som ofrånkomligt att kunna
räkna med ett visst statsbidrag för att upprätthålla den för rationaliseringsverksamheten
erforderliga organisationen.

Statens hantverksinstitut har under en följd av år i sina anslagsäskanden
hemställt om alt särskilt anslag på 50 000 kronor måtte ställas till förfogande
som bidrag till rationaliseringsverk för hantverk och mindre industri.
På grund av statsfinansiella skäl ha emellertid dessa anslagsäskanden
icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Ovan berörda problem äro emellertid
av mycket stor betydelse både för landets näringsliv i allmänhet och
för småindustriens och hantverkets utövare isynnerhet.

För att ekonomiskt möjliggöra detta i hög grad värdefulla rationaliscringsarbete
bör staten lämna direkt medverkan för att täcka en del av de
med undersökningarna förenade kostnaderna, i likhet med vad som göres
på andra områden inom vårt näringsliv.

6

Motioner i Andra kammaren, nr 323.

Med stöd av vad som ovan anförts hemställes,

att riksdagen måtte bevilja Bidrag till statens hantverks
institut: Särskilda rationalisering sunder sökningar ett an
slag på 50 000 kronor för budgetåret 1952/53.

Stockholm den 26 januari 1952.

Filip Kristensson
i Osby.

Rudolf Boman
i Kieryd.

Bengt Sjölin.

Sven Wedén.