Motioner i Andra kammaren, Nr 320

Motion 1936:320 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 320.

9

Nr 320.

Av herrar Brädefors och Hagberg i Luleå, örn lönereglering för
viss personal inom statsförvaltningen.

I mer än 20 år ha bestämmelserna örn statstjänarnas löner betraktats såsom
provisoriska och någon reell förbättring av lönerna har icke förekommit
under dessa två decennier. Vid flera tillfällen ha statsmakterna givit löften
om att företaga en reglering av statstjänarnas löner, men det har stannat
vid tomma löften. Då vid 1931 års riksdag ett förslag innebärande vissa
tillägg för personalen å de dyraste orterna inför riksdagen framlades och
bifölls, anförde dåvarande finansministern bl. a. följande:

»Denna ståndpunkt (nämligen att icke framlägga förslag för riksdagen
om lönereglering för de statsanställda) innebär icke att lönefrågans behandling
bör uppskjutas på obestämd tid. Arbetet på dessa frågors beredning
bör enligt min mening fullföljas, så att förslag i ämnet kan föreläggas riksdagen,
så snart prisförhållandena i erforderlig utsträckning stadgat sig och
under denna förutsättning såvitt möjligt redan till 1932 års riksdag.» Med
de utfästelser, som statsmakterna vid skilda tillfällen gjort, är det icke förvånansvärt
att statstjänarna nu anse att inga berättigade skäl föreligga för
ytterligare uppskov med en löneförbättring för de i ekonomiskt avseende
sämst ställda befattningshavarna.

Konjunkturförhållandena ha under de senaste åren anförts såsom skäl
för underlåtenheten att företaga revision av statstjänarlönerna. Därest man
anser att detta skäl utgjort det verkliga hindret för att icke tillmötesgå statstjänarnas
berättigade krav på lönerevision, så torde detta skäl numera icke
kunna åberopas. I stället för att tillmötesgå statstjänarnas berättigade krav
har regeringen bl. a. framlagt förslag om betydande lättnader i fråga om
förmögenhetsbeskattningen.

Kravet på en löneförbättring för de lägre är synnerligen starkt och framträdande,
i all synnerhet som verkstyrelserna genom påtryckning från statsmakterna
under de senaste åren företagit omfattande rationaliseringsåtgärder,
vilket medfört en avsevärd utökning av arbetsbördan och en formlig hets
vid utförandet av arbetsuppgifterna. I anslutning till utvecklingen på samhällets
olika områden ställer dessutom verkstyrelsen allt högre krav på de
lägre befattningshavarna beträffande utförandet av mera kvalificerat arbete.
Svenska Järnvägsmannaförbundet, Statstjänarnas Centralorganisation och
Svenska Lokmannaförbundet lia också i dagarna till regeringen ingivit en
framställning om revision av statstjänarnas löner. Statens befattningshavare
tillhörande de lägre lönegraderna intager obestridligen en avsevärt sämre
löneställning än de grupper befattningshavare och anställda i privat och
kommunal tjänst, vars arbetsuppgifter kunna anses vara jämförbara. Stats Bihang

till riksdagens protokoll 1936. i sami. Nr 317—321. 2

10

Motioner i Andra kammaren, Nr 320.

tjänarnas låga löner innebära således en uppenbar orättvisa, som det bör vara
statsmakterna angeläget att omedelbart undanröja.

Riksdagen har genom beslut i olika frågor, exempelvis genom hjälp åt
jordbruksnäringen i form av statlig prisreglering etc., själv framskapat de
höga livsmedelspriserna i landet och därmed medverkat till en avsevärd försämring
av de lägre statstjänarnas reallöner, och det ligger ingen överdrift
i påståendet, att till dessa statstjänare utgå rena svältlöner. Dessa kräva
nu med all rätt rätt kompensation i form av löneförbättringar.

År 1928 tillsattes en lönekommitté, vilken den 21 juli år 1930 avlämnade
sitt betänkande (Statens offentliga utredningar 1930: 17). Statsmakterna
ha således tidigare företagit utredningar beträffande statstjänarnas löner,
varför något behov av ny omfattande utredning med ty åtföljande fördröjande
av lönefrågans lösning icke bör ifrågakomma. För vår del anse
vi, att det i sagda betänkande av ledamoten herr J. A. Reinwall reservationsvis
framförda löneförslaget, som ansluter sig till den av Statstjänarnas Centralorganisation
till sagda kommitté framförda löneplan, skulle kunna ligga
till grund för beslut vid årets riksdag. Även örn sagda förslag icke är helt
tillfredsställande, så innebär det dock en förbättring av de nu utgående
lönerna.

I anslutning till vad vi här ovan anfört hemställa vi,

att riksdagen måtte besluta en reglering i enlighet med reservanten
i 1928 års lönekommitté herr J. A. Reinwalls förslag
till löneplan för lönegraderna 1—12 enligt här bilagda
löneplan;

att den icke ordinarie personalen erhåller löneförbättring
i proportion till vad ovan föreslagits för den ordinarie personalen;
samt

att, därest detta ej bifalles, ett provisoriskt lönetillägg för
ovannämnda lönegrupper motsvarande skillnaden mellan nu
utgående löner och sistnämnda löneförslags måtte utbetalas
under budgetåret 1936/1937.

Stockholm i januari 1936.

J. H. Brädefors.

Hilding Hagberg.

Motioner i Andra kammaren, Nr 320.

11

Bilaga.

Herr J. A. Reinwalls reservation (Statstjänarnas Centralorganisations förslag
till 1928 års lönekommitté).

Löneplan.

Lönegrad		L -	- ö — n	— e —	k — 1 -	-a — s	— s	1
	omfattar				O r	t s g	rupp
N:r	löne-	N:r
	klasserna
	N:r		A	B	c	D	E	F	G	H
i	1— 5	1	2,136	2,232	2,328	2,424	2,520	2,616	2,712	2,808
2	2— 6	2	2,280	2,382	2,484	2,586	2,688	2,790	2,892	2,994
3	3— 7	3	2,424	2,532	2,640	2,748	2,856	2,964	3,072	3,180
4	4— 8	4	2,568	2,682	2,796	2.910	3,024	3,138	3,252	3,366
5	5— 9	5	2,712	2,832	2,952	3,072	3,192	3,312	3,432	3,552
6	6—10	6	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486	3,612	3,738
7	7-11	7	3,000	3,132	3,264	3,396	3,528	3,660	3,792	3,924
8	8-12	8	3,144	3,282	3,420	3,558	3,696	3,834	3,972	4,110
9	9—13	9	3,288	3,432	3,576	3,720	3,864	4,008	4,152	4,296
10	10-14	10	3,432	3,582	3,732	3,882	4,032	4,182	4,332	4,482
11	11—15	11	3,576	3,732	3,888	4,044	4,200	4,356	4,512	4,668
12	12—16	12	3,732	3,894	4,056	4,218	4,380	4,542	4,704	4,866
		13	3,912	4,080	4,248	4,416	4,584	4,752	4,920	5,088
		14	4,104	4,278	4,452	4,626	4,800	4,974	5,148	5,322
		15	4,308	4,488	4.668	4,848	5,028	5,208	5,388	5,568
		16	4,524	4,710	4,896	5,082	5,268	5,454	5,640	5,826