Motioner i Andra kammaren, Nr 300

Motion 1911:300 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 300.

1

Nr 300.

Af herr Åkerman, i anledning af Kungl. Maj:ts i propositionen
nr 35 upptagna förslag om ideella föreningar.

Då Julius Causal- kommit till makten, upphäfde lian genom eu lagalla
föreningar med några få undantag, och efter hand blef under
kejsartiden det fria föreningsbildandet alldeles undertryckt. Under medeltiden,
då rikena voro splittrade i en mängd småstater och statsmakten
var för svag att kunna med framgång undertrycka föreningarna, tog
föreningsväsendet emellertid ny fart. Men i samma mån statsmakten
åter började växa sig stark, gick den till anfall på föreningarna, biträdd
af juridiken, som alltjämt stod på den romerska rättens ståndpunkt, och ■
såsom villkor för förenings bildande uppställde fordran på koncession
från statsmaktens sida. Denna kamp har sedan ständigt fortgått men
efter industrialismens genombrott alltmer tagit formen af eu strid
mellan storkapital och arbetarrörelse. Och storkapitalet har ingalunda
försmått att, draperadt i samhällets mantel, spela Caesar. Sålunda förbjöd
den engelska lagstiftningen, som de besittande klasserna ensamma
hade om hand, alla fackföreningar och hindrade därigenom under eu
lång tid arbetsklassen att resa sig ur det elände, hvari den genom
industrialismen nedsjunkit. Men Englands arbetare hafva efter en lång
och mödosam kamp vunnit den rättvisan, att deras fackföreningar förts
i det säkra hägn, som framsynta statsmän redan för en mansålder sedan
velat gifva dem.

Här i Sverige hafva vi, mänskligt att se, en lång väg att vandra,
innan vi nå dit England hunnit. Hvarje lagstiftningsakt på området,
hvilken icke skall bli helt och hållet förfelad, måste emellertid, om den
nu icke vill direkt uppmuntra föreningsbildandet och stödja föreningarnas
verksamhet, åtminstone sorgfälligt undvika allt som kan hämma föreningslifvets
fria och kraftiga växt. Hur förhåller det sig nu härutinnan
med den lagstiftning om ideella föreningar, som för innevarande riksdag
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 121 Höft. {Nr 300. 301.) 1

2

Motioner i Andra kammaren. Nr 300.

framlagts? Bjuder den åt de breda lagren någon förmån, som kan uppväga
olägenheterna af de band, som lagen redan genom förhållandenas
egen natur måste lägga å föreningarna? Ingen, såvidt jag kan se. De
ideella föreningarna kunna ju enligt nu gällande rätt förvärfva rätts -förmåga utan registrering och således vinna lagfart å fast egendom eller
eljest träda i rättsförhållande till tredje man utan att underkasta sig
det besvär, de kostnader och den kontroll, som registreringen medför.
Under sådana förhållanden synes lagstiftningen, om den nu öfver hufvud
skall komma till stånd, böra noga undvika att framtvinga registrering
utan i stället göra densamma till en fullt frivillig akt, som den föreningmå
söka, hvilken af någon anledning vill skaffa sig ett officiellt intyg
på sin rättsförmåga. Men lagförslaget går en rakt motsatt väg och
upptager (§ 4) stadganden af beskaffenhet att framtvinga registreringen,
nämligen:

l:o) att registrering är nödig för vinnande af rättsförmåga och
att de som ingå förbindelse å förenings vägnar, innan den blifvit registrerad,
skola vara därför solidariskt ansvariga såsom för egen skuld; och

2:o) att en icke registrerad förening väl kan stämmas till svaromål
men däremot saknar behörighet såväl att själf kära som att förvärfva
fast egendom.

Säkert komma dessa två lagbud att framtvinga registrering af de
allra flesta ideella föreningar här i landet — bortåt ett 30,000-tal, efter
hvad det vill synas — och därmed ställa nationens stora flertal under
de många föreskrifter af olika slag, som lagverket innehåller. Men,
säga lagens tillskyndan, dessa föreskrifter äro icke tryckande, de kunna
icke rättvisligen kallas för en tvångströja på föreningslifvet. Folket
ute i bygderna kommer dock helt visst att blifva allt annat än till freds,
om lagen går igenom, ty såsom hvar och en, som vistats något bland
dem, väl vet, är det med en ytterlig motvilja och ängslan som den
stora allmänheten tar befattning med allt officiellt skrifveri. I den
kungl. propositionen talas på ett ställe med belåtenhet om, att registreringen
icke kommer att draga annan kostnad än postporto för det bref,
hvarmed handlingarna insändas till länsstyrelsen. Godt och väl! Men
all oro, svett och möda, som dessa otaliga handlingars upprättande
vållar. Om nu verkligen, hvilket jag anser alldeles omöjligt, föreningsfolket
kan reda sig själf med allt det skrifveri, som lagen kommer att
tvinga fram. I de allra flesta fall komma säkert jurister eller andra
lagkunniga personer att mot mer eller mindre dryga arfvoden utföra
arbetet. De i viss mån oundvikliga olägenheterna af hvarje lagstiftning
på detta område skulle dock uppenbarligen i hög grad minskas om
blott icke registreringstvång infördes.

3

Motioner i Andra hammaren, Nr 300.

Med registreringen såsom en fullt frivillig akt skulle vidare den
stora förmånen vinnas, att tilloppet af registreringssökande icke blefve
större än att åt Konungens befallningshafvande kunde öfverlämnas att
föra registret. Införes däremot registreringstvång, måste helt visst en
centralmyndighet inrättas för registrering af den oerhörda mängd ideella
föreningar, som under sådana förhållanden alldeles i onödan ställas
under offentlig kontroll. Redan den första inskrifningen af en förening
i registret är ju förenad med mycket besvär ej blott för sökanden utan
äfven för myndigheten. Men det stannar ju icke härvid. Ty registreras
måste vidare: hvarje ändring i styrelsens sammansättning, hvarje
ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma och hvarje
ändring af stadgarna. Sker ändring i firman, skall ny fullständig inskrifning
i registret göras. Och vidare skall registreras: att förening''
träd! i likvidation, därvid tillika meddelas uppgift å dem, som äga verkställa
likvidationen och teckna firman; att syssloman förordnats; att
likvidator eller hans suppleant afgått; att ny likvidator utsetts; att förening
upplösts; och att förening gjort konkurs. Ett bifall till de lagförslagets
stadganden, som innebära ett tvång till registrering (§ 4 i
prop.), skulle alltså, enligt min uppfattning skapa en sådan massa göromål
att inrättande af en centralmyndighet, hvarom nyss är nämndt,
blefve en nödvändighet. Men då ingen utredning föreligger i denna
punkt, torde hela lagförslaget redan på denna grund böra afslås.

Härför talar vidare den omständigheten, att en med de ideella
föreningarna i intimaste samband stående rättsbildning, nämligen stiftelserna,
icke, såsom rätteligen bort ske, samtidigt med lagförslaget om
de ideella föreningarna kommit under Riksdagens behandling. Den kommitté,
till hvilken hänsköts frågan om ett legislativ^ ordnande af de
ideella föreningarnas ställning, hade också i uppdrag att afgifva lagförslag
om stiftelserna och kontrollen å desammas förvaltning. Kommittén
fullgjorde dessa båda uppdrag samtidigt och afgaf år 1903
betänkande med förslag till lagar om såväl ideella föreningar som stiftelser.
Men det senare förslaget hvilar alltjämt hos regeringen, ehuru
dröjsmålet blifvit åtminstone vid ett tillfälle, riksdagen 1909, i motion
påpekadt. Att i Konungens befallningshafvandes hand lägga den ömtåliga
frågan om de ideella föreningarnas registrering, innan lagstiftningen
uppdragit de 3rtterst sväfvande gränserna mellan dessa och stiftelserna,
torde under inga förhållanden vara tillrådligt. Det är vidare
att märka att, hur än lagstiftningen om ideella föreningar och stiftelser
ordnas, båda slagen af rättsbildningar, såsom stående hvarandra
ofantligt nära, måste ställas under kontroll af samma ämbetsmyndighet.

4

Motioner i Andra hammaren, Nr 300.

Äfven detta pekar han mot inrättande af eu speciell centralmyndighet
för dessa göromål, hvilka uppenbarligen blifva alldeles för betungande
för Konungens befallningshafvande, i allt fall med den mängd föreningar,
som regerings förslaget tvingar till registrering.

Härtill kommer att, såsom ock inom lagrådet påpekats, det nu
genom regeringen införskaffade rikhaltiga materialet rörande föreningarna
synes höra mer allsidigt än hittills kunnat ske utnyttjas, innan
lagstiftning i ämnet kommer till stånd.

Redan på nu anförda grunder torde ett dröjsmål med lagstiftningen
om de ideella föreningarna vara välbetänkt. Men härför talar enligt
min mening ännu ett viktigt skäl. Den nuvarande Riksdagen har själf
underkänt grunderna för sin sammansättning. Under sådana förhållanden
synes mig icke med rättvisa och billighet öfverensstämmande att i sista
stunden, innan Riksdagen skall gifva rum för en representation af mera
demokratisk natur, stifta lag i ett ämne, som på det intimaste berör de
stora folklager, som hittills icke fått deltaga i valen. En lag, tillkommen
under sådana förhållanden, skall aldrig kunna vinna folkets förtroende
och kommer därför att blifva till förargelse i stället för till gagn.

Pa grund af hvad jag nu anfört, tillåter jag
mig yrka afslag å Kungl. Majrts förslag till lag om
ideella föreningar.

Därest emellertid — hvad jag för min ringa del
icke håller sannolikt — Riksdagen verkligen skulle vara
beredd att, trots de många skäl som tala för ett uppskjutande
af lagstiftningen om de ideella föreningarna,
nu ändock skrida till ett reglerande af denna i nationens
lif så djupt ingripande fråga, tillåter jag mig
hemställa om följande ändringar i det kungl. förslaget:

2 §■

Bör utgå. Flera bestående ideella föreningar idka verksamhet hvarmed
följer skyldighet att föra handelsböcker, och något giltigt skäl
hvarför denna rättighet skulle föreningarna beröfvas, torde ej kunna
visas. Det andra i denna § förekommande förbudet, eller att en ideell
förening icke må för främjande af medlemmarnas ekonomiska intressen
idka ekonomisk verksamhet, kan, i hvad det går utöfver det redan i §

5

Motioner i Andra kammaren, Nr 300.

1 upptagna stadgandet (att en förening för att falla under begreppet
ideell skall hafva annat ändamål än att genom ekonomisk verksamhet
främja medlemmarnas ekonomiska intressen) gifva anledning till onödiga
ingrepp i de ideella föreningarnas verksamhet.

3 och 4 §§.

Af hvad jag redan i motiveringen för afslagsyrkandet anfört, följer
att 4 § under alla förhållanden bör utgå, på det att icke en mängd
ideella föreningar må tvingas att alldeles i onödan söka registrering.

I anslutning härtill bör 3 § erhålla följande lydelse:

»Registrerad ideell förening äger förvärfva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära
och svara.

Huruvida oregistrerad ideell förening äger rättsförmåga, hvarom nu
är sagdt, må pröfvas, när fråga därom blifvit i laga ordning väckt.»

5 §.

Mom. 1 bör utgå. Att för föreningens registrering uppställa
fordran på. att densamma består af ett visst minimiantal medlemmar,
synes onödigt. Och att föreningen icke må registreras, innan stadgar
antagits och styrelse blifvit utsedd, framgår af 6 §.

6 §•

Föreskriften att ansökningen skall innehålla försäkran att medlemmarnas
antal är minst fem, bör, i anslutning till den under 5 §
föreslagna ändringen, utgå.

För vinnande af behöfliga lättnader föreslås vidare, att eu af
styrelsens ledamöter (ordföranden) skall kunna göra ansökningen samt
att den i sista stycket upptagna föreskriften om skyldighet att insända
protokoll utgår.

7 §•

Mom. 8 utgår. Af det införskaffade materialet rörande föreningarna
vill synas, som om bestämmelser i ifrågavarande hänseende saknas i
ett flertal föreningsstadgar. Där behof af dylika bestämmelser finnes,
torde i stadgarna intagas hvad som kräfves. Någon olägenhet af den
hittills rådande friheten har veterligen icke försports.

6

Motioner i Andra hammaren, Nr 300.

3 §•

Det förefaller som om bestämmelserna i denna § skulle kunna
tvinga åtskilliga bestående föreningar att ändra namn. Det torde vara
tillräckligt föreskrifva, att föreningen skall genom sitt namn tydligt
skilja sig från andra kända föreningar och att firman (om nu verkligen
detta affärsmässiga ord skall komma till användning i fråga om de
ideella föreningarna; märk Evangeliska fosterlandsstiftelsen in. fl. religiösa
samfund) skall tecknas sålunda, att efter föreningens namn tilläggas
orden »ideell förening». En omredigering af denna § i nu antydd riktning
lärer därför bli nödig. Och anhålles att lagutskottet härom drager
försorg.

10 §.

Då det synes vara af vikt för vissa centralorganisationer, särskildt
nykterhetsordnarna, att de anslutna föreningarna icke kunna när som
helst utträda ur organisationerna, hemställes om sådan ändring af denna
§, att rätten till utträde för annan medlem af förening än enskild man i
lämplig mån begränsas. Anmälan om utträde bör få göras äfven hos

styrelsen eller dess ordförande.

*/

12 §.

Denna § kan bl. a. hindra arbetarorganisationerna från att till
arbetarpartiets representanter anslå traktamenten för fullgörande af oaflönade
eller otillräckligt aflönade offentliga uppdrag. För att ej öppna
möjlighet för en Osbornedom äfven här i landet, hemställes, att denna
§ uteslutes eller så omredigeras, att hinder icke möter för beviljande
af sådana anslag som nämnts.

13 §.

Enligt sista stycket skall hvarje ändring i styrelsens sammansättning
registreras. Hur betungande denna föreskrift måste blifva för
sådana föreningar, där, såsom t. ex. fallet är med nykterhetsföreningar,
ändring i styrelsens sammansättning plägar ske flera gånger om året,
ligger i öppen dag. Att ur lagen utesluta bestämmelsen lärer emellertid
knappast gå för sig, då registret bör på hvarje tidpunkt vara exakt
i fråga om en så viktig sak som styrelsens sammansättning. Men
anmärkta förhållandet visar klart nödvändigheten af att de ideella före -

7

Motioner i Andra kammaren, Nr 300.

ningarnas registrering icke på något sätt framtvingas utan göres till
en fullt frivillig akt, som den förening, hvilken finner sådant med sin
fördel förenligt, må vidtaga, men däremot alla de otaliga andra föreningar
slippa ifrån, hvilka önska lefva sitt lif framdeles som hittills
utan polisuppsikt.

23 och 24 §§.

Att i lagen uppställa en ovillkorlig fordran på skriftlig revisionsberättelse
torde ej vara lämpligt, då erfarenheten ger vid handen att
många föreningar reda sig med lättare former. Vidare yrkas den mildring
i 24 §:s bestämmelser, att vårdslösheten från revisors sida skall
vara grof för att skadeståndsplikt skall inträda.

26 §.

Af denna § bör endast bibehållas följande stadgande: »öfver beslut,
som å föreningssammanträde eller annorledes af föreningen fattas,
skall genom styrelsens försorg föras protokoll.»

Den i 61 § upptagna straffbestämmelsen för åsidosättande af föreskriften
borttages, såsom onödig.

Ofriga bestämmelser i 26 § synas strida mot gängse praxis och
i många fall blifva till stort hinder för föreningslifvet.

34 §.

Det i mom. 2 uppställda villkoret för giltigheten af vissa beslut
bör icke vara tvingande. Utan ett tillägg bör göras af innehåll att,
om stadgarna innehålla andra föreskrifter, må dessa gälla. Hvad särskildt
angår ändring af stadgarna, erinras om det i föreningslifvet rätt
ofta förekommande förhållandet, att en hufvudorganisation både utfärdar
och ändrar stadgar för underlydande föreningar. Denna praxis skulle
rubbas genom regeriugsförslagets tvingande föreskrifter beträffande villkoren
för giltighet af beslut om stadgeändringar. Därför bör lagrummet
så ändras, att stadgarnas föreskrifter förklaras skola gälla i främsta
rummet. Nu förhåller det sig emellertid i somliga organisationer på
det sättet, att bestämmelserna om stadgeändringar fått plats icke i de
underlydande utan i den högre organisationens stadgar. Med hänsyn
härtill torde det af mig föreslagna tillägget till 34 § 2 mom. böra så
affattas, att däraf tydligt framgår att djdika i en öfverordnad förenings
stadgar förekommande bestämmelser skola äfven i fråga om ändringar

8

Motioner i Andra hammaren, Nr 300.

i de underlydande föreningarnas stadgar gälla framför lagens bud. Hvad
mom. 4 innehåller ligger i sakens egen natur. Stadgandet bör, såsom
öfverflödigt, utgå. Helst detsamma kan gifva anledning till det missförståndet,
att endast det här omnämnda villkoret (Konungens medgifvande)
skulle hafva den omnämnda effekten. Äfven andra kombinationer
kunna nämligen tänkas.

36 §.

Mom. 3. Den här åt domstol inrymda befogenhet, att innan slutligt
utslag meddelats i mål rörande klander af föreningsbeslut, förordna
att klandrade beslutet ej må verkställas, kan leda till farliga och oöfverskådliga
konsekvenser. Detta mom. bör därför utgå.

Mom. 4 bör utgå, då något giltigt skäl för ett så generellt stadgande
icke lärer kunna påvisas.

39 och 40 §§.

I anslutning till hvad som anförts under § 5 böra 39 § 1 mom.
1) och 40 8 utgå.

j O vj

53 §.

Det torde icke vara tillrådligt att till administrativ myndighets
afgörande öfverlämna klagomål däröfver att registrering vägrats, emedan
registreringsmyndigheten funnit förenings stadgar eller beslut, som anmälts
för registrering, åsyfta lagstridig eller uppenbart osedlig verksamhet
eller eljest strida mot lag eller författning. Utan dylika frågor böra
hänskjutas till allmän domstol.

54 §.

De i 1 mom. under 7) upptagna bestämmelser böra utgå. (Jfr.
här ofvan under 7 §).

61 §.

Straff för åsidosättande af föreskriften i 26 § 4 mom. bör ej
stadgas (jfr. under § 26 här ofvan). Ej heller bör skäligen något straff
följa för uraktlåten anmälan om sådant, som nämnes i 43 § 2 mom.

Motioner i Andra kammaren, Nr 301.

9

Öfrergångsbestämmelserna.

Böra, i den mån här ofvan gjorda ändringsförslag vinna beaktande,
undergå jämkning.

Stockholm den 22 februari 1911.

A. Åkerman.

Nr 301.

Af herr Christiernson m. fl., i anledning aj Kungl. Maj ds
i propositionen nr So upptagna förslag till lag om ekonomiska
föreningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 med förslag till lag om ekonomiska
föreningar innebär i vissa afseenden en förbättring jämförd med lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895,
men i andra afseenden, genom den schablonmässiga efterapningen och
kopieringen af nya aktiebolagslagen, innebär förslaget afgjorda försämringar
i nu rådande förhållanden.

Den ytterst välbehöfliga sakliga revision af föreningslagen, som
borde ha företagits i syfte att anpassa lagen efter de kraf erfarenheten
ställer på densamma, har uteblifvit och i stället inskränkt sig till en
delvis formell ändring. Att så skett beror först och främst på den
instruktion Kungl. Maj:t gifvit den kommitté, som fick på sin lott att
utarbeta ny aktiebolagslag. Själf framhåller också kommittén, att dess
arbete härigenom »måst begränsas» till att ernå »öfverensstämmelse
mellan aktiebolags- och föreningslagarna». Hur litet en ur denna enBihang
till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 121 Höft. 2