Motioner i Andra kammaren, Nr 299

Motion 1939:299 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 299.

1

Nr 299.

Av herr Hammarlund, angående utredning om försäljning tilt
respektive arrendatorer av von Reiserska stiftelsens å
Lårkesholm arrendegårdar jämte viss stödskog.

År 1780 testamenterade titulärlandshövdingen Anders von Reiser sin efterlämnade
förmögenhet till vissa i testamentet angivna ändamål.

En del kontanter utdelades till släktingar och vänner och hans ägandes
sätesgård Lärkesholm i Örkelljunga socken i Norra Åsbo härad av Kristianstads
län donerades till vad vi nu skulle kalla ett ålderdomshem eller försörjningsinrättning.

En del kontanter anslogs till byggande och underhåll av ett skolhus dels
för godsets folk, dels för hela Örkelljunga socken.

En ganska stor summa anslogs till vad testator kallade för ett arbetshus,
där fattigt folk i bygden, vilka von Reiser ömmade för, »skulle kunna förtjäna
något lite till födan», som testator uttrycker sig.

Enligt detta testamente förbehöll han sig rätten att själv förordna tvenne
godemän, att vara »Executor» av denna hans sista vilja samt anordna hans
begravning och dylikt i samband med hans död.

Två år efter gjorde von Reiser vissa tillägg till sitt testamente.

örn den samlade förmögenheten blev 35 000 d:r s:mt skulle vissa räntor
utgå till fattigt folk dels på godset, dels ifrån främmande ort och dels till en
namngiven kyrka, resten av räntorna skulle användas till inrättningens underhåll
och utvidgning och »af det öfriga jag efter låter», således allt kapital,
ett »Evigvarande Fidei Comisse» under konungens befallningshavandes överinseende.
Detta kapital skulle årligen växa med minst 400 d:r sunt och ur
detta fideikommisskapital skulle stipendier utgå, dels till 20 fattiga jungfrur
och bondpigor, vilka skulle gifta sig, och om det blev brist på dylika, så
kunde en skicklig studerande få ett stipendium och örn pengar fanns kunde
flera dylika utdelas och sedan skulle även godsets folk få en liten dusör efter
hans död, nota bene örn man betalat arrendet ordentligt, i annat fall ble^
det kvittning på det obetalda arrendet.

Tvenne kuratorer skulle tillsättas för förvaltningen av fideikommisskapitalet
liksom tvenne direktörer förut nämnts för skötseln av godset, och av
testamentet framgår, att det kan vara dels samma personer, dels andra.

Efter von Rcisers död blev av Konung Gustav III den 26 oktober 1791
Lärkesholmsstiftelsen godkänd, men man fick göra vissa inskränkningar i
testators dispositioner, ty det visade sig att von Reiser räknat sin förmögenhet
i överkant.

Man fick åtnöja sig med blott två syssloman och man avstyrkte von Reisers

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 4 sami. Nr 299—303. 1

2

Motioner i Andra kammaren, Nr 299.

tanke att lerkesholm och Lärka skulle användas till ålderdomshem, i stället
skulle ersättning för hushyra utgå till dessa personer och så kunde man inbespara
skolbygget, ty ett rum i gårdens manbyggnad kunde användas för
detta ändamål, och man menade nu att den övriga delen av godsets jord, vilken
icke redan var tilldelad bönderna och torparna, kunde bortarrenderas
till arbetsfolket å gården, således samma tanke som sex år dessförinnan runnit
upp i den skotske adelsmannen Rutger Macleans hjärna, vilken vid denna
tid, 1791, hade satt i gång med sitt stora experiment på Svaneholm, där man
skulle ta bort »dumheten och trögheten» ur godsets folk genom att tilldela
dem var sin bit jord.

Experimentet lyckades som vi veta över förväntan på Svaneholm, men resultatet
nåddes inte till 100 % förrän arrendatorer^ fingo friköpa sig. Ännu
vänta dock de forna arbetarnas å Lärkesholm avkomlingar på att erhålla
denna rätt.

Man godkände von Reisers tanke om ett arbetshus på godset och man
nämner, att en klädesfabrik vore lämplig för att förbättra ekonomien i stiftelsen.

På grund av för litet kapital förföll tanken på ett ålderdomshem, klädesfabriken,
om den kom till stånd, är för länge sedan borta, alla gamla donationer
på spannmål och kofoder till lärarnas löner ifrån herrgårdar och enskilda
runt örn i vårt land äro för länge sedan borta på grund av att det allmänna
övertagit skolväsendet, så ock i Örkelljunga. Det finns därför inte
en enda rimlig anledning kvar att behålla Lärkesholm för sitt ändamål, utan
godset kan utan vidare försäljas till dess arrendatorer och kapitalet överföras
till von Reiserska fideikommisskapitalet, vilket sedermera kan svara
* för de utfästelser, som gjorts till Örkelljunga skolmyndigheter m. fl. Lärkesholm
har nämligen blivit en broms på utvecklingen i Örkelljunga församling,
således raka motsatsen till testators vackra tankar örn hans kära Lärkesholm.

Testators tankar gingo ut på att hjälpa de fattiga och förtryckta på godset,
men genom att numera bokstavligen hålla på vad som tänktes och skrevs på
1790-talet, så motarbetar man i verkligheten von Reisers aktningsvärda idéer.
Inställningen hos människorna har blivit en annan än den var 1790. Kontinuiteten
är för övrigt redan bruten genom statens ingripande, ty tre lägenhetsägare
ha redan inköpt sina lägenheter på tillhopa 14 tunnland med hjälp
av den förbättrade ensittarelagen.

Man har på landsbygden fått andra problem att brottas med än bara de
mycket svåra brödbekymren på 1790-talet, och skall man skapa trivsel hos
landsbygdens folk och få dem att stanna kvar, så är det första villkoret man
fordrar, att man skall själv äga sin torva.

Så ock på Lärkesholm, där arrendatorerna för någon tid sedan begärt att
få friköpa sina arrenden under godset, vilket avslogs av direktionen och
detta med all rätt, ty det räcker inte, att dessa småbrukare erhålla den torva,

Motioner i Andra kammaren, Nr 299.

3

vilken de och deras förfäder brukat i hundratals år. Man måste nu göra en
kraftansträngning ifrån det allmännas sida, icke blott bevilja friköpning på
det brukade området, utan småbruken, varav många äro ytterst små, ett endast
på 5 tunnland odlad jord, böra göras bärkraftiga genom tilldelning av
stödskog, vilken finnes i riklig omfattning till varje hemmansnummer.

Å godset finnas 45 arrendatorer och hela arealen är enligt ekonomiska kartan
ungefär 3 600 tunnland jord.

Arrendatorerna under Lerkesholm ha vid sammanträde i november 1938
uttalat sina bekymmer för framtiden och på mig gjorde detta sammanträde
ett djupt intryck, när man i dessa tider, då alla synas ha det bra, får förmärka
en sådan dov stämning och får höra en sådan oro framföras för vad
framtiden bär i sitt sköte. Särskilt är man bekymrad för den tendens, vilken
gjort sig gällande från direktionens sida. Enligt uppgift vid detta möte är
det fråga örn att sammanslå två och två hemman till ett, varigenom praktiskt
taget hälften av arrendatorerna skulle bli utan försörjningsmöjligheter,
då de små hemmanen blott i undantagsfall gjort det möjligt för arrendatorerna
att samla kapital. Vid detta sammanträde uttalade också en arrendator
sin bitterhet över att ålderdomshemmet, försörjningsinrättningen, vinkade
i fjärran. Ett hårt öde för en jordbrukare. Därför ansåg man att tiden
nu var mogen för friköp, vilket även jag anser. Efter allt som inträffat är
detta det enda möjliga för denna bygd.

Enligt min egen uppfattning örn Lärkesholm, så verka hemmen, om jag
skall bedöma dem efter annan jämförlig skogsbygd i Skåne, snygga och välskötta.
Ej heller ur andra synpunkter finnes det några anmärkningar emot
denna idoga befolkning, tvärtom, men husen äro mer än lovligt låga, små
och omoderna. Skulle dessa hus omändras till den standard vi nu fordra
såsom kulturnation, så få många hem ombyggas ifrån grunden, och även
på Lärkesholm måste något göras för att förhindra de unga att flytta bort.
Man kan ju inte begära att dessa unga skola modernisera och förbättra det
de inte äga och till vilket de inte heller ha någon optionsrätt.

Nu kan emot mitt förslag till friköp resas den invändningen, att i
dessa tider med låg ränta kan det ifrån stiftelsens sida bli svårt att efter en
försäljning i fortsättningen fullfölja tankegången i von Reisers testamente.

Jag tror emellertid inte, att möjligheterna härtill komma att bli bättre med
den nuvarande ordningen, om arrendegårdarna å Lärkesholm delvis skola
ombyggas och moderniseras, vilket man nu bestämt fordrar, med de anspråk
som nu finnas.

Således får man inte kalkylera med de nuvarande inkomsterna på Lärkesholm
på ena sidan och säga att så mycket få vi endast i ränteinkomster örn
säteriets arrendegårdar bli sålda, utan man måste räkna med de mindre inkomster
eller troligtvis förluster, som arrendena komma att ge, då gårdarna
skola nybyggas eller moderniseras efter nutida förhållanden.

von Reisers sista tankar rörde sig örn hans fattiga folk på Lärkesholm. All

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 299.

hans strävan gick ut på att hjälpa dem och deras barn. Jag är förvissad om,
att örn von Reiser hade levat vid detta tillfälle, skulle han vara den förste
som skulle yrkat på att arrendatorerna skulle få friköpa sig, ty vi få inte
glömma, att motivet till hans stiftelse var att hjälpa dessa små i samhället.
Vill man skapa ett verkligt äreminne åt denne man, så kan icke något bättre
göras än att tillåta dessa arrendatorer att friköpa sig.

Med stöd av vad jag sålunda anfört, anhåller jag härmed

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla att Kungl. Majit måtte snarast låta utreda det
av mig framförda förslaget örn försäljning till respektive arrendatorer
av von Reiserska stiftelsens å Lärkesholm arrendegårdar
jämte den stödskog, som lämpligen bör tilldelas
varje enskilt hemman.

Stockholm den 23 januari 1939.

Nestor Hammarlund.