Motioner i Andra kammaren, nr 297 (Motion 1954:297 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 297.

Nr 297.

Av herr Andersson i Ronneby m. fl., om ändrad lydelse
av 11 § lagen om rätt till fiske.

Fisket har sedan gammalt en mycket stor betydelse för Blekinge och
för dess kust- och skärgårdsbefolknings möjligheter att försörja sig. Ett
av de dominerande fiskslagen är och har alltid varit sillen. Tidigare bedrevs
fisket efter sill med nät och i någon mån med landnot. Under de
sista årtiondena har fiske med trål tillkommit. Trålfisket, som är förbjudet
på svenskt territorialvatten, bedrives uteslutande på relativt långt
avstånd från stränderna. Sillfisket med nät bedrives på olika avstånd från
stränderna, ibland långt till havs och ibland intill stränderna. Fisket med
landnot bedrives från stränderna i de vatten, som omedelbart gränsa till
dessa.

Allt sedan den danska tiden med dess fria fiskerätt för alla har sillfisket
med nät bedrivits fritt intill stränderna oberoende av den enskilda
äganderätten. Sillfisket med landnot har däremot i huvudsak bedrivits av
strandägarna eller sådana, som erhållit deras tillstånd. Vid diskussionerna
om utformandet av den nya lagen om rätt till fiske ansåg man, att densamma
skulle utformas så, att de icke strandägande fiskarna skulle bibehållas
vid sin gamla rätt att fiska sill med nät ända in till stranden, medan
strandägarna fortfarande skulle disponera över rätten till sillfiske med
landnot. Lagen fick också en dylik utformning.

Sedan förslaget till den nya fiskelagen utformades, har emellertid en
för Blekinge helt ny metod för fiske efter sill tillkommit, nämligen fiske
med snörpvad. En stor del av de blekingska fiskarna ha anskaffat detta
kostsamma men effektiva redskap med för detta fiskes bedrivande behövlig
utrustning med ekolod o. d. Det är stora summor, som de två sista
åren investerats i detta fiske. Med införandet av fisket med snörpvad
efter sill, som bedrives i skärgården och i närhet av stränderna, ha emellertid
problem uppkommit, som man ej kunnat förutse vid utarbetandet
av den nya lagen om rätt till fiske. Tvistigheter ha förekommit om lagens
tolkning, och från vissa strandägare har hävdats, att de ensamma skulle
disponera över rätten till detta fiske intill ett avstånd av 300 meter från
stranden.

Då det vid förarbetena med utformande av lagen om rätt till fiske ej
ifrågasatts, att de icke strandägande fiskarna skulle berövas sin urgamla
rätt till fiske efter sill intill stränderna, och då det är i högsta grad önsk -

Motioner i Andra kammaren, nr 297.

värt, att övergången till fiske med effektiva redskap ej försvåras, eller att
de investeringar, som gjorts i dylika, bliva värdelösa, är det nödvändigt,
att en mindre ändring sker i lagen om rätt till fiske, så att tvistigheter ej
kunna uppkomma om tolkningar av densamma på denna punkt.

På grund av vad vi ovan anfört, föreslå vi,

att paragraf 11 i lagen om rätt till fiske av den 1 december
1950 ges följande lydelse:

Vid Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde)
må varje svensk medborgare med rörligt redskap fiska i enskilt
vatten på ett avstånd ej understigande 300 meter från
fastlandet eller från ö av minst 100 meters längd eller, där
den stranden följande kurvan för högst 3 meters djup går
längre ut, utanför denna djupkurva. Med nät, som äro att
hänföra till rörligt redskap, med snörpvad efter sill samt
med långrev och tobbisnot är fisket fritt ända in till stranden.

Stockholm den 26 januari 1954.

Thure Andersson Eric Karlsson. Thyra Löfqvist.

i Ronneby.