Motioner i Andra Kammaren, Nr 289

Motion 1910:289 Andra kammaren

6

Motioner i Andra Kammaren, Nr 289.

*

Nr 289.

Af herr Nilssoil i Malmö, i anledning af Kungl. Majds proposition
med förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

I den kungl. propositionen nr 88, med förslag till förordning om inkomst-
och förmögenhetsskatt, har medlem af konungaätten dels enligt § 5
frikallats från utgörande af inkomstskatt för af staten anvisadt anslag samt
för inkomst af kapital och dels enligt § 12 frikallats från utgörande af
förmögenhetsskatt. Genom dessa af Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelser
synes det framgå, att den skattefrihet, som tillerkänts det kungl. huset,
skulle icke blott bibehållas utan äfven i viss mån utvidgas. Hittills ha
medlemmarna af konungaätten haft att utgöra bevillning och inkomstskatt
för fast egendom men i öfrigt varit fritagna för skatt. Hädanefter
däremot skulle kungahusets medlemmar utgöra blott inkomstskatt för fast
egendom, under det att den gamla bevillningen här som eljes faller bort
och den nya förmögenhetsskatten icke drabbar dessa personer.

Yid 1908 års riksdag tillät jag mig att med anledning af tronskiftet
motionera om fullständigt upphäfvande af den kungliga skattefriheten.
Gentemot min framställning häfdades det då bland annat, att
den kungliga civillistan blifvit till sitt belopp fastställd med tagen hänsyn
till den gällande skattefriheten och att ett borttagande af skattefriheten
för af staten anvisadt anslag eller det så kallade apanaget blott skulle
medföra en motsvarande höjning af detta''anslag. Det är möjligt, att ett
sådant resonemang har ett visst fog för sig. Och därför vill jag nu, då
den pågående omgestaltningen af våra skatteförhållanden föranleder mig
att taga upp frågan till förnyad behandling, icke alls röra vid den skatte -

Motioner i Andra Kammaren, Nr 289.

7

frihet, gorå kungaättens medlemmar åtnjuta beträffande civillistan, utan
begränsa min framställning till den skattefrihet, som de åtnjuta i fråga
om privat inkomst och förmögenhet.

Nu som då finner jag det vara en orimlig inkonsekvens, att skattefrihet
skall gälla för enskild förmögenhet, som tillhör medlem af konungaätten,
när denna är placerad i kapital, då dock samma förmögenhet, om
den nedlägges i fast egendom, blir skattepliktig. Och inkonsekvensen
har naturligtvis icke förbättrats genom den kungl. propositionens bestämmelse,
att denna skattepliktighet för fast egendom skall omfatta blott
inkomstskatt men icke förmögenhetsskatt.

Nu som då finner jag det fullkomligt absurdt, att kapitalförmögenhet,
som rent enskildt tillhör medlem af konungahuset — förmögenhet, som
han icke fått af staten, utan t. ex. vunnit genom alldeles privata affärstransaktioner
— skall vara skattefri blott därför att den kommit i just
hans hand.

Det har anmärkts, att den här gällande skattefriheten finner sin
naturliga förklaring i den särställning, i den öfver nationen upphöjda
ställning, som kungahuset intager. Jag kan icke medge, att denna förklaring
håller streck. Då det icke är tillåtet för de kungliga personerna
att innehafva civil beställning, så är det kanske riktigt, att det tillerkännes
dem något vederlag för denna minskning i deras förvärfsmöjligheter,
och ett sådant vederlag ha de också fått i ett rikligt apanage, i
skattefriheten för detta samt i åtskilliga andra förmåner. Men när deras
öfver nationen upphöjda ställning icke hindrar dem från att taga del i
allehanda affärstransaktioner, att draga ränta och hämta vinst ur industriell
och annan verksamhet o. s. v., då blir deras särställning mera skenbar
än verklig och då synes det mig riktigast, att de för sådan inkomst
och för privat förmögenhet utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt.

På grund häraf får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte vidtaga den ändring af 5 §
1 mom. i Kungl. Maj:ts förslag till förordning om
inkomst- och förmögenhetsskatt (kungl. propositionen
nr 88), att orden »Från inkomstskatt frikallas, i den
mån här nedan sägs: a) medlem af konungaätten: för
af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital»
måtte erhålla följande ändrade lydelse: »Från inkomst -

8

Motioner i Andra Kammaren, Nr 290.

skatt frikallas, i den mån kär nedan sägs: a) medlem
af konungaätten: för af staten anvisadt anslag»,

och att Riksdagen ur 12 § i samma förslag måtte
utesluta orden: »Medlem af konungaätten är frikallad
från utgörande af förmögenhetsskatt».

På samma gång anhåller jag, att bevillningsutskottet måtte vidtaga
de ändringar i öfrigt, som ett bifall till min motion kan föranleda.

Stockholm den 13 april 1910.

Aug. Nilsson.

Nr 290.

Af herr 01&11SSOH, i anledning af Kiingl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Uti Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt föreslås uti 3 kap. 9 § att
vid uppskattning af inkomst enligt § 7 afdrag må ske bland annat för
»aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet använda
biträden och arbetare».

Enligt ordalydelsen af denna punkt skulle man kunna antaga, att
skattskyldig härmed vore berättigad gorå afdrag för alla utgifter i och för
sitt yrkes utöfvande och således äfven för utgifter, gjorda för till hans
familj hörande barn och fosterbarn, när dessa utfört arbete i hans yrke,
oaktadt de ej varit emot viss lön eller dagspenning anställda. Enligt
uttalande från sakkunnigt håll lär man emellertid ej kunna gifva bestäm -