Motioner i Andra kammaren, nr 280 år 196i

Motion 1964:280 Andra kammaren

kammare
Andra kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
3

8

Motioner i Andra kammaren, nr 280 år 196i

Nr 280

Av herrar Eriksson i Bäckmora och Yigelsbo, om upprustning
av ekonomibyggnader å vissa småbruk.

(Lika lydande med motion nr 237 i Första kammaren)

Jordbrukets strukturomvandling fortgår med accelererande hastighet. I
den mån strukturomvandlingen bygger på sammanförande av små brukningsenheter
till större och bärkraftigare företag och ägare av de små enheterna
antingen kvarstannar vid jordbruksnäringen såsom företagare på
det större företaget eller lämnar näringen för att efter omskolning söka
andra förvärvsmöjligheter inom stadsnäringarna, sker omställningsprocessen
utan större svårigheter. I de fall däremot, där de små jordbrukens ägare
har kommit upp i åldersgruppen 50—60 år och kanske något högre och
dessutom kanske föga lämpar sig för omskolning, skapar rationaliseringsprocessen
och nu gällande utvecklingsstyrande regler för statligt stöd till
olika förbättringsåtgärder på ett mindre jordbruk betydande svårigheter.
Dessa småbrukare, som alltså efter eventuell omskolning skall omplaceras
i stads och/eller industrimiljö, känner vid omplacering ofta miljösvårigheter,
dessutom får de också svårigheter som sammanhänger med bostadsförsörjning
och liknande. Ur det allmännas synpunkt torde en omskolning av
en arbetskraft, som kommit till så relativt hög ålder, vara mindre önskvärd
både ur kostnadssynpunkt och ibland också till och med ur effektsynpunkt.

Länsarbetsnämnderna i de olika länen äger emellertid förutsättningar att
i det enskilda fallet ta ställning till lämpligheten av eventuell omskolning
av dessa äldre småbrukare.

Alternativet för dessa äldre småbrukare synes enligt vårt förmenande
vara antingen att de beredes möjligheter att under sin återstående tid som
yrkesverksamma uppehålla driften på sina små jordbruksföretag eller ock
att de kan förtidspensioneras.

Möjligheten att erhålla stöd för vissa begränsade upprustningsåtgärder
på småbruken finnes ju i rationaliseringskungörelsen SFS 246/59, där i
It §, sista stycket, säges att lantbruksnämnderna ”må likväl i undantagsfall
bevilja ekonomiskt stöd, om investeringsbehovet är trängande och brukaren
till följd av sin ålder, nedsatt arbetsförmåga eller andra särskilda personliga
omständigheter svårligen kan vinna sin utkomst genom annan sysselsättning”.
Ifrågavarande bestämmelse torde emellertid tillämpas med restriktivitet
av ifrågavarande bidragsbeviljande organ, vilket för övrigt är

Motioner i Andra kammaren, nr 280 är 1964

9

förståeligt med hänsyn till den företagsekonomiska inriktning som verksamheten
alltmera fått och måste ha. Det är emellertid också sannolikt,
att endast en begränsad del av arbetsmarknadsorganets klienter finnes inom
den grupp som inrymmes i den citerade författningsbestämmelsen. Det
synes dock vara ur det allmännas synpunkt mindre kostnadskrävande att
med utnyttjande av ifrågavarande bestämmelse ge dessa småbrukare ett
begränsat stöd för sådan mindre upprustning av ekonomibyggnad som möjliggör
för dem att fortsätta sin verksamhet. Gårdar med ägare i denna
kategori finnes säkerligen spridda inom varje jordbruksområde, men det
synes oss icke böra utgöra något egentligt hinder för strukturrationaliseringen
om sådana enstaka gårdar under en övergångstid får brukas av sina
nuvarande ägare och först efter den nuvarande generationens frånfälle inlemmas
i angränsande större jordbruksföretag.

Det är emellertid inte endast ekonomibyggnaden som i förevarande fall
av den tänkta ”självpensioneringen” kan behöva en mindre upprustning.
Även bostadsförbättring kan ju i dessa fall enligt SFS 538/62 stödjas med
visst begränsat belopp för pensionärsbostad med högst 8 000 kr. och i
specialfall med upp till 10 000 kr. för sådana ägare, som fyllt 60 år, samt
för ägare, som icke fyllt 60 år, med högst 4 000 kr., vartill dock i sistnämnda
fall kommer möjlighet att erhålla 4 000 kr. i lån. För sistnämnda
ålderskategori gäller därjämte att den beskattningsbara inkomsten skall
understiga 6 000 kr.

En samordning av dessa två stödformer, dels till en minimiförbättring
av bostaden, dels till en hjälplig upprustning av ekonomibyggnaden, bör
kunna ske till båtnad såväl för den enskilda familjen i aktuellt fall som
med hänsyn till kostnaden för en omskolning ur det allmännas synpunkt.

Då vi i vårt resonemang förutsätter, att i det aktuella fallet ägaren till
ett småbruk, som skulle kunna stödjas, dels genom länsbostadsnämnden för
minimiupprustning av bostaden, dels genom lantbruksnämnden med tilllämpning
av undantagsbestämmelsen i nyssnämnda It §, bör ha varit i
kontakt med länsarbetsnämnden, synes en samordning på länsplanet, för
att utlösa en även ur det allmännas synpunkt önskvärd åtgärd, kunna ske
genom att länsarbetsnämnden initierar ärendet i fråga genom samråd i
bidragsfrågan mellan länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd.

Resonemanget om vidgade möjligheter för vissa småbrukare att erhålla
statligt stöd för en ”självpensionering” innebär icke ett försök till upprivande
av riksdagens tidigare beslut om den jordpolitiska målsättningen
och i senaste författningsbestämmelser tillkomna regler utan är endast ett
förslag för att söka anpassa det statliga stödet för bostad och ekonomibyggnad
för vissa småbrukare till arbetsmarknadsorganets planeringsverksamhet.

Såsom ett tänkbart alternativ, därest vårt här ovan skisserade förslag

10

Motioner i Andra kammaren, nr 280—281 år 196b

icke kan accepteras, står möjligheten att förtidspensionera ifrågavarande
småbrukare. Det är uppenbart, att småbrukarfamiljerna i denna kategori
också vill känna samhällets stöd till trygghet. Just dessa småbrukare mellan
50 och 60 år och kanske till och med något äldre, som icke äger förutsättningar
att omskolas, som icke kan förlika sig med tanken på miljöbytet
och som endast bär ett relativt sett fåtal år kvar som yrkesverksamma
i ett nytt yrke, känner otrygghet då de tror sig icke kunna erhålla
stöd ens för de enklaste förbättringsåtgärder på det lilla småbruket, där
de vill kvarbo.

Med hänsyn till vad ovan framhållits hemställes,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om sådana
förändrade regler för tillämpningen av 11 §, sista stycket
i SFS 246/59, att densamma på initiativ av länsarbetsnämnd
kan utnyttjas för begränsad upprustning av ekonomibyggnad
å småbruk, där ägaren av länsarbetsnämnden
icke anses lämplig för omskolning på grund av ålder eller
annan orsak, samt att dessa ärenden jämväl samordnas
med prövning av förutsättningarna för bostadsstöd i enlighet
med bestämmelserna i SFS 538/62.

Stockholm den 22 januari 1964

John Eriksson Sven Vigelsbo

i Bäckmora

Nr 281

Av herrar Grebäck och Antby, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar om anslag till lantbrukshögskolan.

(Lika lydande med motion nr 230 i Första kammaren)

Stockholm den 23 januari 1964

Erik Grebäck

Sven Antbg

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket