Motioner i Andra kammaren, nr 279 (Motion 1945:279 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 279

Nr 279.

Av herr Lindberg, orri skattefrihet för gåvor till hemvärnet
och dess underavdelningar.

Riksdagen beslöt 1941 pä grund av motioner, som väckts i båda kamrarna,
att medgiva skattefrihet för gåvor till hemvärnet. Beslutet gällde
gåvor, som överlämnats under något av åren 1942 eller 1943, varför förordningen
upphörde med sistnämnda års utgång.

Då det alltjämt förelåg samma om icke ökat behov av gåvomedel till
hemvärnet, föreslogs i motion nr 117 till 1943 års riksdag att beslutet örn
skattefrihet för gåvor till hemvärnet och dess underavdelningar måtte förlängas
att gälla ytterligare två år. Härvid hänvisades till de motiveringar,
som anförts i 1941 års motioner samt bevillningsutskottets utlåtande nr 17
till samma års riksdag. Vid 1943 års riksdag förelågo dessutom tre motioner
i vardera kammaren om fortsatt skattefrihet för gåvor till försvarsändamål.
I motionerna nr 23 i första kammaren och 33 i andra kammaren föreslogs
skattefrihet för gåvor till flera olika försvarsändamål, däribland hemvärnet;
i övriga motioner föreslogs avdragsrätt vid taxeringen för gåvor till
vissa andra försvarsorganisationer och fonder. I bevillningsutskottets betänkande
nr 8 avstyrktes samtliga dessa motioner med i huvudsak den motiveringen,
att det väsentliga syftet med skattefriheten för gåvor till försvarsändamål
kunde anses uppnått och att en benägenhet att utsträcka ifrågavarande
skatteförmåner till nya områden framträtt. Om stöd från statens
sida för de avsedda ändamålen skulle påkallas, borde, ansåg utskottet,
sådant stöd lämnas i annan form än genom den ifrågasatta skattebefrielsen
för gåvor.

Det är emellertid ingen tvekan om att hemvärnet nu i minst lika hög grad
som under tidigare år är i behov av ett omfattande ekonomiskt understöd.
Viljan från enskildas och industriens sida att med gåvor stödja hemvärnet
är fortfarande stark men hämmas och förmodas inom kort helt upphöra på
grund av beskattningen. Det skulle därför vara lyckligt, om skattefriheten
för gåvor till hemvärnet nu kunde återinföras och medgivas för de närmast
kommande åren. Hemvärnet intager en särställning bland de försvarsorganisationer,
som kunna tänkas komma i fråga för den förmånsställning det
här gäller. Vårt hemvärn måste ju nämligen i varje stund även efter närmast
kommande fredsslut vara fullt stridsberett. Det måste alltså efter mycket
kort varsel kunna uppträda fältmässigt. Och till denna fältmässighet hör

Motioner i Andra kammaren, nr 279.

en hel del utrustningsdetaljer, för vilka staten icke svarar. Staten bekostar
icke heller hela utbildningen av hemvärnsförbanden, utan måste medel härtill
anskaffas på frivillig väg. I många fall måste hemvärnsområdena själva
anskaffa medel till resekostnader till och från övningsområde liksom också
förplägnad vid övningar understigande 24 timmar. Hemvärnet måste vidare
genom sina stödföreningar skaffa underkläder, strumpor, skor, skidutrustning
m. m. eller måste hemvärnsmännen själva hålla dessa persedlar. För
ändamålet krävas med hänsyn till hemvärnets stora manskapsnumerär
ganska stora penningbelopp, vilka säkerligen också kunna erhållas på frivillig
väg, därest skattefrihet medgives. Vidare kräver lösningen av de olika
hemvärnens lokalfrågor, expeditioner och lämpliga förråd frivilligt ekonomiskt
stöd. Slutligen är även hemvärnsfonden, som anskaffar medel lill
hemvärnets stridsskola, den centrala utbildningsanstalten, allt fortfarande
i behov av allmänhetens pekuniära hjälp, vilken även skulle underlättas
genom skattefriheten.

Med hänvisning till vad ovan anförts tillåter jag mig hemställa,

att riksdagen ville besluta att under minst två år återinföra
den till 1943 års utgång gällande skattefriheten för
gåvor till hemvärnet och dess underavdelningar.

Stockholm den 23 januari 1945.

Carl Lindberg.