Motioner i Andra kammaren, Nr 271

Motion 1924:271 Andra kammaren

kammare
Andra kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
2

Motioner i Andra kammaren, Nr 271.

11

Nr 271.

Av herr Vahlstedt, om förbud mot offentliga kapplöpningar.

Jämsides med en stigande folkupplysning har människans medkänsla
med sina medvarelse^ djuren, blivit allt större och behandlingen av desamma
alltmera human.

Dock förekommer tyvärr ännu många grymheter mot djuren, och främst
bland dessa grymheter märkas i vårt land de offentliga kapplöpningarna.

Visserligen är det för undertecknad icke obekant, att många bestrida
förekomsten av djurplågeri vid kapplöpningar. Dessa bestridanden torde i
allmänhet ha sin rot i okunnighet om de orsaker vilka förmå driva en
kapplöpningshäst till de yttersta ansträngningar, som vid kapplöpningarna
förekomma. Jag vill också tro, att det är en sådan bristande förståelse
och icke den bristande medkänslan med djuren, som bär gjort, att motion
ej förut av någon annan blivit väckt i denna sak.

Det medges också, att för den, som är obekant med hästars sinnesart och
ute på kapplöpningsfältet får se dem rusa iväg i en svindlande fart utan
synbar misshandel, måste intrycket bli det, att djurplågeri ej föreligger.

Det är ej heller vid själva löpningarna utan vid de under en lång tid
före löpningarna pågående träningarna, som det svåraste djurplågeriet förekommer.
Varje människa skall också säkert vid eftertanke förstå, att djuren
icke av fritt val göra dessa yttersta ansträngningar, som vid många tillfällen
ha slutat med döden.

Nej, det är såsom varje hästkännare förstår, dels den oro, som de flesta
hästar och särskilt de varmblodiga känna och ådagalägga inför svåra uppgifter,
dels ock fruktan för att åter få, såsom de fingo under träningen,
känna piskans slag och sporrarnas hugg.

På grund av en förr innehavd stamanställning vid kavalleriet, där jag
under större delen av sommaren hade tillfälle att se dessa träningar, anser
jag mig kunna göra det påståendet, att desamma medföra en hög grad av
djurplågeri. Jag tillåter mig styrka detta mitt påstående med en hänvisning
till de yttranden och citat, som anföras av riksdagens 2:dra tillfälliga utskott
vid 1922 års riksdag i samband med en då behandlad motion om
införande av totalisator.

Försvararna av kapplöpningarna söka vanligen försvara desamma med
den motiveringen, att löpningen är nödvändig för utvinnande av ett bättre
hästmateriel. Det synes, som om dessa uppfattningar äro av samma slag
som de, vilka användas som skäl för en hård träning av krigsmanskap.

12

Motioner i Andra kammaren, Nr 271.

Den av överansträngning nedbrutne kapplöpningshästen kan lika litet bli
lämplig såsom avelsdjur, som den överansträngde soldaten kan bli en god
krigare på grund av överansträngning. Det är väl för övrigt på det sättet,
att de hästar, som vinna på kapplöpningsfältet, icke äro de, vilka äro de
bästa och lämpligaste till produktivt och samhällsgagnande arbete. Den
snabblöpande hästen saknar i motorfordonens och flygmaskinens tid den
betydelse, som han förr ägde. Ehuru sålunda enligt min övertygelse kapplöpningarna
utgöra en ^produktiv anordning utan varje gagnande betydelse,
sluka de dock betydande penningebelopp, vilka borde på ett bättre
sätt komma till användning.

De skäl, som här ha anförts, synas mig vara fullt tillräckliga för ett
förbud mot offentliga kapplöpningar. Men därtill kommer den under föregående
år medgivna rätten att i förening med kapplöpning bedriva hasardartat
spel om penningar. Utom det osympatiska i själva penningespelen
komma dessa givetvis att förorsaka en höjning av kapplöpningarnas antal
och därmed även en utökning av djurplågeriet.

På grund av de skäl, som ovan ha blivit anförda, får jag vördsamt
hemställa,

att riksdagen ville besluta förbud mot offentliga kapplöpningar.

Tillika får jag vördsamt anhålla,

att vederbörande utskott, därest min motion tillstyrkes,
ville utforma den för ett dylikt förbud erforderliga lagtexten.

Stockholm den 21 januari 1924.

Carl Vahlstedt.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket