Motioner i Andra kammaren, nr 260 (Motion 1947:260 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 260.

Nr 260.

Av herr Yigelsbo, om gottgörelse åt jordägare i Kumla m. fl.

socknar för förluster, åsamkade av Sagåns översvämning
år

Med anledning av översvämningsskador å växande gröda, som åsamkats
en del jordägare efter Sagån i Kumla, Tärna och Simtuna socknar
inom Västmanlands län, avsändes en skrivelse till Konungen, daterad
den 1 november 1944, med anhållan om förordnande av en opartisk värderingsnämnd
för syn och värdering av de uppkomna förlusterna. Länsstyrelsen
tillsatte också en värderingsnämnd med jordbrukskonsulenten
Torsten Adolfsson som ordförande. Värderingsnämnden uppskattade de
lidna förlusterna till sammanlagt 28 784 kronor för de i skadeståndskravet
intresserade jordägarna. Under vintern 1945 blev nämndens förslag
till skadestånd insänt till länsstyrelsen för yttrande och vidare befordran
till lantbruksstyrelsen. Länsstyrelsen tillstyrkte det uppgjorda
förslaget till skadestånd. Landshövding Conrad Jonsson hade även tidigare
på ort och ställe övertygat sig om de bedrövliga omständigheterna
kring översvämningen och de skador denna vållat.

Kungl. lantbruksstyrelsen avstyrkte emellertid ersättningsansökningen,
och Kungl. Maj:t fann densamma icke föranleda någon Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd. Resultatet blev att markägarna fingo stå kostnaden för
den av myndigheterna beslutade och företagna värderingen.

Då emellertid otillräckliga och i vissa fall felaktiga upplysningar legat
till grund för myndigheternas ställningstagande till ärendet kom frågan
genom motion upp vid fjolårets riksdag. Riksdagen avslog motionen på
hemställan av jordbruksutskottet. Det synes vara av vikt att närmare
granska utskottets skäl för avslag. Till en början framhåller utskottet,
att de uppkomna skadorna i viss mån finge tillskrivas den omständigheten
att jordägarna under en tämligen lång följd av i nederbörasavseende
mera normala år föranletts att med stråsäd och annan gröda
beså även marker, som vid en 1905 avslutad syneförrättning för reglering
av den del av Sagån, varom vore fråga, icke ansåges-komma att bliva helt
säkra för översvämningar. Utskottet synes sålunda ha ansett, att när
markägarna varit nog oförsiktiga att uppodla marken för nära ån, de
måste skylla sig själva om skador uppstå genom översvämning. Gentemot
detta kan anföras, att markägarna icke uppodlat någon annan mark
än den de blivit tvingade till för att erhålla statsbidrag för 1905 års torrläggning.
Utskottet har vidare framhållit, att vissa försummelser från
markägarnas sida förelegat i fråga om underhållet av det tidigare företaget.
Man har härvid tydligen stött sig på den uppgift, som lämnats,

Motioner i Andra kammaren, nr 260.

att intet rensningsarbete förekommit under en tidrymd av 35 år. Denna
uPPgift är emellertid fullständigt felaktig. Såväl vasskärning som rensningsarbeten
ha årligen företagits från 1910 till 1923 och på en viss
sträcka ända till 1939. Anledningen till att arbetena upphörde 1923 på
en viss sträcka var att frågan om vattendragets fördjupning redan då
fördes på tal. Vad angår utskottets framhållande av att skadorna icke
kunde anses hava katastrofal karaktär så torde detta vara riktigt, men
detta förhållande synes icke böra åberopas som skäl för avslag, då
orsaken till skadorna är att söka i vederbörande myndigheters underlåtenhet
att vidtaga åtgärder för genomförande av en begärd fördjupning
av Sagån. Framställning från markägarnas sida om fördjupning
gjordes nämligen redan 1936.

Det avgörande skälet till att motionen avslogs torde dock ha varit att
riksdagen erhöll försäkringar om att den sedan flera år pågående nya
förrättningen för fördjupning av Sagån med det snaraste skulle slutföras.
Vid ärendets behandling i andra kammaren upplystes sålunda,
att sammanträde med markägarna utlysts till den 17 juni 1946. Något
resultat föranledde dock icke detta sammanträde. Vid detsamma lämnades
av lantbruksingenjören vissa upplysningar om företaget och den
pågående bearbetningen av utredningsmaterialet. Därjämte utlovades
att förrättningen skulle slutföras inom några månader. Efter detta sammanträde
synes emellertid ingenting ha blivit åtgjort i ärendet.

Som framgår av det föregående tala starka skäl för att de jordägare
efter Sagån, som drabbades av översvämningen 1944, böra erhålla gottgörelse
för de skador, som åsamkades dem. I skadestånd bör utbetalas
den summa, 28 784 kronor, vartill den tillsatta värderingsnämnden uppskattat
förlusterna. En omprövning bör komma till stånd med hänsyn
tagen till alla de omständigheter, som förevarit i detta ärende.

Jag förbehåller mig att till vederbörande utskott få överlämna det utredningsmaterial,
som kan tjäna till ett allsidigt och riktigt bedömande
av frågan.

Med anledning av det anförda hemställes,

att riksdagen, med hänsyn till att de skäl, som vid föregående
behandling legat till grund för jordbruksutskottets
avstyrkande, icke visat sig hållbara, måtte ånyo upptaga
frågan till omprövning och besluta att bevilja 28 784
kronor som gottgörelse åt de jordägare efter Sagån i
Kumla, Tärna och Simtuna socknar inom Västmanlands
län, vilka åsamkades förluster vid översvämningen år
1944.

Stockholm den 23 januari 1947.

Sven J. Vigelsbo.