Motioner i Andra kammaren, Nr 258 (Motion 1942:258 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 258.

Nr 258.

Av herr Persson i Stockholm m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition, nr 55, med förslag till förordning om fortsatt
giltighet av förordningen den 1 mars 1940 (nr 117)
rörande förbud mot befordran av vissa periodiska skrifter
med statliga trafikmedel m. m.

Kungl. Majit har i proposition nr 55 föreslagit fortsatt giltighet av förordningen
den 1 mars 1940 rörande förbud mot befordran av vissa periodiska
skrifter med statliga trafikmedel m. m.

Förordningen om transportförbud har hittills tillämpats på ett sådant sätt,
att det borde finnas anledning till särskild eftertanke för dem, som den
28 februari 1940 i riksdagen bedyrade, att förordningen skulle komma att
tillämpas med oväld, och för de talesmän för lagutskottet, som gingo i god
för alt förordningen ingalunda endast tog sikte på den kommunistiska pressen.
Endast kommunistiska tidningar äro utsatta för transportförbud, trots
att denna press konsekvent företräder den meningen, att vårt land skall föra
en obrottslig neutralitetspolitik och med all kraft förbereda sig för försvaret
av landets oavhängighet och frihet mot vem det vara månde, som hotar dessa
värden. Däremot tillåtas tidningar att utkomma utan hinder av transportförbud,
trots att de öppet angripa det demokratiska styrelseskicket och enskilda
regeringsledamöter samt smäda främmande makter och deras överhet,
varigenom vårt lands fred och frihet äventyras.

Med hjälp av förordningen om transportförbud utövas ekonomiska repressalieåtgärder
mot politiskt misshagliga tidningar. Ty de tidningar, som
utsättas för transportförbud, få givetvis vidkännas stora ekonomiska förluster
och merutgifter. Den kommunistiska pressen har kunnat uthärda
transportföcbudet tack vare en storartad offervilja från de kommunistiska
tidningarnas vänner och anhängare. Som exempel på vad dessa, trots att
de utgöras av fattiga arbetare, kunnat åstadkomma, kan nämnas att under
den tid tidningarna Ny Dag, Norrskensflamman, Arbetar-Tidningen, SydSvenska-Kuriren
och Kalmar-Läns-Kuriren varit utsatta för transportförbud,
ha tidningarnas läsare och anhängare insamlat sammanlagt 300 000 kronor.
Enbart i Stockholm lia under nämnda tid insamlats 73 000 kronor till Ny
Dag. Därtill ha tidningarnas abonnenter betalat av transportförbudet föranledda
högre prenumerantavgifter.

Varje hederlig människa måste oavsett sin partitillhörighet reagera mot
ett sadant förfaringssätt fran statsmakternas sida. Redan framställes i åtskilliga
tidningar, som icke äro kommunistiska, transportförbudet och dess
tillämpning som åsiktsförföljelse.

Motioner i Andra kammaren, Nr 258.

Fackförenmgslolket vänder sig i för varje dag ökad omfattning mot transportförbudet.
I Stockholm har en rad stora fackliga organisationer under
loppet av de senaste 14 dagarna praktiskt taget enhälligt uttalat sin förkastelsedom
över transportförbudet och hemställt till regeringen alt icke föreslå
riksdagen en förlängning av transportförbudsförordningen.

Den 11 februari uttalade Stockholms Murarefackförening, som omfattar
2 500 medlemmar:

»Förordningar, som ger plats för godtyckliga och orättvisa åtgärder, sprider
olust och skapar missnöje bland folkets djupa led. Därför är också
sådana förordningar som den om transportförbud till skada för vårt lands
värnkraft.»

Ungefär samtidigt ställde en av Stockholms äldsta och starkaste fackföreningar,
Typografiska Föreningen, som omfattar 4 800 medlemmar, en vädjan
till regeringen att icke förlänga transportförbudet och tilläde:

»Vi är övertygade om att den överväldigande massan av Sveriges folk med
glädje kommer att hälsa denna lags försvinnande, och däri se ett tecken
tili ett effektivare försvar av vårt lands demokrati.»

Den 16 februari uttalade Stockholms Timmermansfackförening med sina

2 300 medlemmar å sitt årsmöte:

»En av demokratins hörnpelare är att låta var och en fritt få uttala sig i
tal och skrift. Förordningen om transportförbud är oförenligt med grundlagens
bud om tryckfrihet. Därtill kommer att den enbart tillämpas mot
arbetarpressen, under det att de nazistiska pressalstren, vilka öppet propagerar
för Sverges uppslutning på axelmakternas sida och Sverges inordnande
i det stortyska livsrummet på samma sätt som i Norge, fritt får transporteras
och distribueras såväl genom postverket som med Statens Järnvägar.»

Den 23 februari antog Svenska Metallindustriarbetareförbundets största
verkstadsklubb i Stockholm, nämligen L. M. Ericssons verkstäder, som har

3 400 medlemmar, vid sitt årsmöte ett uttalande mot transportförbudet. Även
Metallindustriarbetareförbundets klubbar vid Separator med 550 medlemmar
och vid Ångturbin med 468 medlemmar ha antagit liknande uttalanden.
Till detta kommer mängden av uttalanden från fackföreningar och
möten ute i landet.

Denna proteststorm mot transportförbudet, som nyss börjat, kommer att
fortsätta och öka i styrka, ty de fackligt organiserade arbetarna börja komma
till insikt örn att transport förbudet under vissa betingelser utgör en dödlig
fara för demokratin.

När förordningen örn transporlförbud tillkom, var en av de främsta motiveringarna,
alt den behövdes som ett provisorium intill dess att de ändringar
i tryckfrihetsförordningen, som syftade till att ge myndigheterna ökade möjligheter
lill ingripanden mot pressen, skulle vinna laga kraft. Dessa föränd -

Motioner i Andra kammaren, Nr 258.

ringar i tryckfrihetsförordningen ha nu skett, men ändock önskar regeringen
att riksdagen förlänger transportförbudsförordningens giltighetstid.

De tyngst vägande invändningarna mot fortsatt giltighetstid för förordningen
örn transportförbud utgöras emellertid av dem, som grunda sig på
det faktum, att förordningen uppenbart kränker grundlagens bud. Förordningen
örn transportförbud står i klar motsättning till innehållet i såväl regeringsformens
§ 86 som till innehållet i tryckfrihetsförordningens ingress
och § 1. Kungl. Maj:t har därtill i anslutning till förordningen om transportförbud
utfärdat en kungörelse, som står i klar motsättning till tryckfrihetsförordningens
§ 1 mom. 6.

Grundlagen garanterar rätt för envar att fritt och öppet utge tryckt skrift
och att fritt sälja eller eljest sprida sådan, utan andra inskränkningar än dem,
som uttryckligen äro angivna i tryckfrihetsförordningen. Förordningen örn
transportförbud beskär denna grundlagsenliga rätt på bl. a. följande sätt:

Offentlig makt lägger i förväg sådana hinder för utgivandet av tryckt
skrift, som icke blivit vare sig förutsedda i tryckfrihetsförordningen eller
föreskrivna i denna.

Utgivare av tidning straffas för innehållet i tryckt skrift i annan ordning
än vad tryckfrihetsförordningen föreskriver.

Transport förbudet hindrar »utgivandet» av tryckt skrift, ty skrift är i
tryckfrihetsförordningens mening inte »utgiven» förrän den blivit såld eller
annorledes spridd eller utlämnad till salu eller till spridande på annat sått.

Med hänvisning till vad ovan anförts och med särskilt understrykande av
att såväl regeringsformen som tryckfrihetsförordningen lägger grundlagsenliga
hinder i vägen för bifall till Kungl. Maj:ts förslag om fortsatt giltighet
av förordningen den 1 mars 1940 rörande förbud mot befordran av vissa
periodiska skrifter med statliga trafikmedel m. m., hemställa undertecknade,

att riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 55.

Stockholm den 24 februari 1942.

Set Persson. H. Hagberg. K. Senander.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1942
240857