Motioner i Andra kammaren, Nr 244

Motion 1913:244 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 244.

i

tfr 244.

Av herrar Bäckström och Wikström, om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående utredning och förslag i fråga om inrättande av
ett statsobligationslotteri.

Vid de olika tillfällen under senare år, då frågan om inrättandet
av ett statslotteri varit förelagd Riksdagens prövning, har såsom skäl
mot en dylik institution framhållits, att det vore staten ovärdigt att
genom en dylik officiell inrättning uppmuntra den särskilt bland vårt
folks bredare lager förefintliga benägenheten för lotterispel. Otvivelaktigt
måste man giva företrädarna av denna åsikt rätt däruti, att lotterispelet
i många fall kan hava utövat en ogynnsam inverkan å de mindre
bemedlades ekonomiska förhållanden — även om tvivel kan råda, huruvida
lotterispel inom vissa gränser bör betraktas såsom i och för sig
omoraliskt. Särskilt vill det emellertid synas, som om lotterispelet, i
den form detsamma nu bedrives å tillgängliga penninglotterier, i alltför
hög grad lockar den enskilde att på spel riskera summor, hvilka
genom ändamålsenlig placering skulle i en icke ringa grad bidraga till
skapandet av ekonomiskt gynnsammare ställning.

Under den behandling, som lotterifrågan undergått, har emellertid
ytterligare en synpunkt framträtt med allt starkare krav på beaktande,
nämligen den nationalekonomiska. Det förhållande, att inom vårt land
möjlighet icke förefinnes att — frånsett de tillfälliga lotterierna — tillfredsställa
spellystnaden, har, såsom naturligt, haft till följd, att de
utländska, till sin beskaffenhet ofta rätt tvivelaktiga lotterierna fått en
vidsträckt kundkrets inom vårt land. Verkställda undersökningar hava
också ådagalagt, att årligen avsevärda belopp — miljoner kronor —
gå till utlandet för att endast i ringa omfattning återvända såsom lotterivinster.
Helt visst torde detta vara av synnerligen stor betydelse vid
bedömandet av den s. k. lotterifrågan, då ju vårt jämförelsevis kapitalBihany
till Riksdagens protokoll 1913. 4 samt. 102 käft. (Nr 244—245.)

2 Motioner i Andra kammaren, Nr 2M.

fattiga land torde böra söka i all möjlig mån inom landet bevara och.
göra fruktbärande de ekonomiska tillgångarna.

Ur båda nu anförda synpunkter — den enskildes spellystnad och
den nationalekonomiska förlusten — har det synts nödvändigt att motarbeta
spel å utländska lotterier, och det har då gällt att finna lämpliga
och verksamma medel för detta ändamål. Av hvad som hittills blivit
offentliggjort härom vill det framgå, att, åtminstone på vissa håll, dessa
medel ansetts böra sökas, dels i skapandet av förbud mot spel å utländska
lotterier, hvarmed skulle förbindas straffbestämmelser för förbudets
överträdande, dels ock i postverkets medverkan till hindrande av de
utländska lotteriernas reklamrörelse, rekvisitionen av lotter m. m.

Med allt skäl torde man äga rätt att ställa sig tvekande inför ett
tilltänkt vidtagande av dylika åtgärder.

Hvad först beträffar det ifrågasatta förbudet med åtföljande straffbestämmelser
vid överträdelse, torde den frågan böra uppställas, huruvida
ett förbud av antydd art är möjligt att upprätthålla. Enligt vår
mening är så icke förhållandet. Den förefintliga spellystnaden i förening
med spelarnas och de utländska lotteriagenternas kända uppfinningsrikedom
skulle förvisso bereda möjligheter att fortfarande tillfredsställa
spelpassionen. Vederbörande statsorgans bemödanden att stävja trafiken
i fråga, skulle helt visst snart visa sig fruktlösa, och lagstadgandena
skulle obehindrat öfverträdas, hvilket väl knappast kan anses önskvärt
ur laglydnadens synpunkt.

Härtill kommer emellertid, att det, såsom vi föreställa oss, såsom
mest effektivt ansedda medlet, nämligen postverkets medverkan vid förbudets
upprätthållande, ingalunda synes lämpligt.

Rätten för en posttjänsteman att, såsom i generalpoststyrelsens
förslag i ärendet angives, kunna hindra eu postförsändelse i sin befordran
från avsändare till adressat — låt vara, att detta skulle ske
under så betryggande former som möjligt — innebär nämligen, enligt
vår mening i alla händelser ett allvarsamt ingrepp i den korresponderandes
rätt att utan hinder anlita postverket såsom kommunikationsmedel
på samma gång som detta förfarande kan innebära en beaktansvärd
fara för en hittills inom vårt land okränkt brevhemlighet. ^

De sålunda ifrågasatta åtgärderna äro således, enligt vår uppfattning,
icke ägnade att på ett verksamt och lämpligt sätt motarbeta
spelet å utländska lotterier. Det vill alltså synas, som skulle försöken
att på nu inslagen väg hindra detta lotterispel vara fruktlösa.

Då det emellertid måste anses givet, att det vittomfattande spel,
som i vårt land bedrives å lotterier i utlandet, för såväl det allmänna

Motioner i Andra kammaren, Nr 244. B

som den enskilde medför i ekonomiskt hänseende ogynnsamma följder,
är det, enligt vår uppfattning statens plikt att tillse, huruvida icke nu
rådande olägenheter kunna på annat sätt förebyggas.

I anslutning till vad vi förut anfört rörande dessa olägenheter
skulle det då gälla att finna en anordning, vilken, å ena sidan, icke
lockar den enskilde att besinningslöst sätta på spel medel, vilka i de
allra flesta fall gå helt förlorade, och, å andra i-idan, åt landet bevarar
den guldström, som nu flyter därur till andra länder.

Det har då synts oss, som skulle de önskvärda resultaten kunna
nås genom inrättandet av ett statsobligationslotteri, uti vilket den å
obligationsskulden belöpande räntan helt eller delvis komme obligationsinnehavarna
tillgodo, icke i form av ränteutdelning å obligationens belopp
utan i form av utlottade större och mindre vinster.

En dylik anordning finnes redan genomförd i Frankrike, i vilket
land spellystnaden torde vara minst lika utvecklad som inom vårt eget
land, men där spel å rena penuinglotterier är i lag förbjudet. Vi syfta
därvid på de av staden Paris och bankinrättningen Crédit Fonder inrättade
obligationslotterierna, vilka äro gruudade på följande principer:
Obligationer utgivas å växlande, även mycket låga belopp och löpa
med en ränta, någon procent lägre än den eljest vedertagna räntefoten.
I ersättning för skillnaden mellan den högre och lägre räntesatsen
erhåller vederbörande obligationsinnehavare rätt att med sitt obligationsnummer
deltaga i utlottandet av de vinster, vilka bildas av den nyss
antydda å obligationerna belöpande ränteskillnaden. (Se bilaga.)

Då emellertid ett blivande statsobligationslotteri inom vårt land
skulle äga till särskild uppgift att utöva en sä kraftig konkurrens som
möjligt gentemot de redan inarbetade utländska lotterierna, torde det
måhända kunna ifrågasättas, huruvida icke den å obligationsskulden
belöpande räntan borde i sin helhet användas till förenämnda vinster,
varigenom möjligheten till dylika vinster ökades och avsättningen av
obligationer underlättades.

Den av oss nu antydda lösningen av lotterifrågan synes innebära
avsevärda fördelar såväl för den enskilde som för staten.

Den enskilde skulle icke, såsom vid spel å rena penninglotterier,
behöva riskera hela sin insats, enär kapitalet fortfarande komme att
kvarstå och endast räntan, därå vedervågas.

Däremot skulle den, som eljest å lotterispel förslösar sina medel
på detta sätt ledas att samla penningar till inköp av ett säkert om
också icke direkt räntebärande värdepapper. I den mån han ville bereda
sig ytterligare vinstmöjligheter vore han hänvisad att inköpa flere obli -

4 Motioner i Andra hammaren, Nr 244.

gationer, med andra ord att placera ytterligare penningar i dylika
värdepapper.

Staten, vilken för närvarande täcker de för järnvägsbyggnader och.
vissa andra företag erforderliga utgifter genom lån, tagna i utlandet,
synes oss även hava fördel av en upplåning inom landet.

Ett obligationslotteri, i den form vi nu antytt, torde alltså, såvitt
vi kunnat finna, icke kunna betraktas såsom för staten ovärdigt, enär
detsamma på ett såväl verksamt som lämpligt sätt skulle motarbeta ett
besinningslöst lotterispel, verka såsom uppfostrande till sparsamhet och
enskild kapitalbildning samt dessutom åt landet bevara de penningar,
som nu gagnlöst offras åt spelpassionen.

Med stöd av vad sålunda anförts, få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville, efter utredning rörande
möjligheten och lämpligheten av att inom vårt land
inrätta ett statsobligationslotteri, för Riksdagen framlägga
det förslag, vartill denna utredning kan giva
anledning.

Stockholm den 5 februari 1913.

W. Bäckström.

Anton Wikström.

Motioner i Andra hammaren, Nr 244.

h

Avskrift i översättning av uppsats i Almanack Hachette för år 1913 sid. 159.

Bilaga.

De små besparingarnas mönsterobligationstyp.

Man får icke sammanblanda en lottsedel med en obligationslotts värde. Ett
lotten erbjuder sina deltagare störa vinster, som dock äro få till antalet, men''den
största delen af dessa deltagare göra en absolut, ansenlig och avgjord förlust av den
insätta summan, under det att en obligationslott i de fall, då den icke utfaller med
vinst, under alla omständigheter är återbetalbar till pari i en mer eller mindre avlägsen
framtid, så att innehafvaren därav är säker att, vid en viss tidpunkt, återfå sitt kapital;
han har dessutom alltid möjligheten att under tiden försälja sin lott på börsen; han
lyfter regelbundet sin ränta, under det att han alltid kan hava utsikt till, att lyckan
gynnar honom genom utfallandet av en vinstlott.

Man inser följaktligen, att den franska obligationslotten är på sätt och vis
mönstertypen för besparingar, och att om den ej funnes vore det absolut nödvändigt
att skapa den. 15

Den är dessutom icke endast besparingarnas mönstertyp utan de små besparingarnas,
eftersom Credit Fonder och Ville de Paris, då de utsläppa låneobligationerna,
alltid reservera ett särskildt antal sådana, hvilka äro uppdelade i små lotter, något
som sätter även småfolket i stånd att förvärva sig desamma.

De små besparingarnas publik kan alltså genom utbetalningen av några få

\ m^nac^en> en Altför obetydlig summa för att kunna betunga även den ringaste
hushållskassa, få deltaga i de utsikter, som de talrika dragningarna erbjuda.

Små belopp, som utbetalas periodvis, äro av så liten betydelse, att många perSmeI
1- r/nga omständigheter gärna erlägga dem för att köpa en obligation. Man kan
alltså icke betrakta dessa utgifter såsom betungande och likväl, när de en gång äro
gjorda, utan att man knappast märkt det, finner man sig, i stället för att hava kastat
bort dem i ren förlust, i besittning av en fri obligation, löpande med vanlig ränta,
som kan ligga i hvarje plånbok och som kanske utgör grunden för uppbyggandet av
en förmögenhet.

Tecknandet av en bunden obligation eller inköpet av dylika papper utgör ett
tvång till sparsamhet, ty sedan man en gång förvärvat en sådan, behåller man den
vanligen av ett slags vidskepelse, ty man inbillar sig, att om man sålde densamma
den genast skulle utfalla med vinst.

Med ett ord, den franska obligationen erbjuder följande fördelar: den uppmuntrar
sparsamhet, bibehåller det utgivna kapitalet, giver en skälig ränta, erbjuder
fullkomlig säkerhet och ett tillfälle att få en hög vinst. Det är alltså icke för mycket
mönstertypman kallar detta slag av penningplacering för de små besparingarnas

-Köparen av en lottsedel är en spelare, som endast har en mycket oviss möjlighet
att få tillbaka sina pengar, innehavaren av en obligationslott liknar en kapitalist,
en rentier, som har placerat pengar på normala villkor, i det han förvissat sig om
en möjlig vinst; han utövar sparsamhet och visar förtänksamhet.