Motioner i Andra kammaren, nr 24-7

Motion 1944:247 Andra kammaren

12

Motioner i Andra kammaren, nr 24-7.

Nr 247.

Av herrar Andersson i Falkenberg och Andersson i Göteborg, angående
förenkling av i lagen örn kommunal fondbildning
meddelade bestämmelser örn allmän fond, m. m.

Frågan om kommunernas rätt till fondbildning reglerades genom 1936 års
lag om fondbildning. Först genom denna lag blev det tillåtet för kommun
att upplägga fond för tillgodoseende av behovet av medel för utjämning av
skattetrycket mellan olika år. Denna fond benämnes i lagen allmän fond.

Bestämmelserna örn allmän fond innebära, att utan underställning avsättning
till sådan fond må ske, därest den utdebitering, som utan avsättning
till allmän fond erfordras för nästföljande år, understiger medeltalet
av vad som under de fem närmast föregående åren uttagits för varje skattekrona.
Genom avsättningen må utdebiteringen av allmän kommunalskatt
ökas med högst hälften av vad som skulle hava erfordrats för att uppbringa
utdebiteringen till nämnda medeltal. Till förhindrande av att allmän fond
blir större än förhållandena kräva föreskrives, att fonden icke får genom
underställningsfri avsättning ökas utöver ett belopp motsvarande hälften av
vad som närmast föregående år skolat täckas av kommunal progressivskatt
och allmän kommunalskatt. Förbrukning av allmän fond utan underställning
får ske, därest den utdebitering av allmän kommunalskatt för varje
skattekrona, som utan användning av fondens medel erfordras för det
nästföljande året, överstiger medeltalet av vad som under de närmast föregående
fem åren utdebiterats för varje skattekrona. Genom förbrukningen
av fondens medel må utdebiteringen av allmän kommunalskatt minskas med
högst hälften av vad som skulle hava erfordrats för att nedbringa utdebiteringen
till nämnda medeltal. Till hindrande av att hela fonden förbrukas
redan under det första eller andra året av en nedgångsperiod bestämmes,
att ur fonden under ett år icke får tagas i anspråk mer än en tredjedel av
det högsta belopp, vartill fonden uppgått vid slutet av något av de tre närmast
föregående kalenderåren före beslutet. Med Konungens tillstånd må avsättning
till sådan fond ske härutöver ävensom medel därifrån tagas i anspråk
i större utsträckning.

Att en skatteutjämnande fond är av den största betydelse för kommunerna,
är utan vidare tydligt. Det är vidare klart, att rätten till en dylik fondering
måste kringgärdas med garantier, men det kan på goda grunder
ifrågasättas, huruvida icke gällande bestämmelser motverka fondlagens syfte.
Föreskrifterna synas vara onödigt invecklade och restriktiva, varför desamma
böra förenklas och begränsas. Det kan icke vara erforderligt att förbinda
kommunernas rätt till fondbildning med sådana restriktioner, att rätten
i praktiken icke kan komma till användning i den utsträckning, som

Motioner i Andra kammaren, nr 2A7.

13

kan anses önskvärd. Det har redan yppats starka betänkligheter mot att
på sätt som skett alltför mycket inskränka kommunernas rörelsefrihet beträffande
ifrågavarande fondmedel. Starka skäl synas tala för att en justering
av bestämmelserna kommer till stånd. Detta lärer emellertid icke kunna
ske annat än efter utredning, som givetvis bör ske genom Kungl. Maj:ts
försorg.

Med anledning av det anförda få vi hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
om utredning rörande möjligheten att åstadkomma en förenkling
av bestämmelserna örn allmän fond i 1936 års lag
örn kommunal fondbildning samt angående möjligheten för
kommun att erhålla större frihet beträffande avsättning till
och användning av allmän fond.

Stockholm den 19 januari 1944.

Anders Andersson,
Falkenberg.

Sven Andersson,
Göteborg.