Motioner i Andra kammaren, Nr 233

Motion 1941:233 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 233.

1

Nr 233.

Av lien- förste vice talmannen Magnusson in. fl., i anledning av
Kungl. Maj.ts proposition, nr 2, angående utgifter d tillUiggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1940/il.

Att under nu rådande förhållanden söka ställa en prognos beträffande
försörjningsläge och arbetstillgång erbjuder stora vanskligheter och skall
ej heller här försökas utöver den allmänna förpliktelse, som påvilar såväl
den enskilde som samhället att klokt och förtänksamt sörja för framtiden
och därvid tillvarataga de möjligheter som under alla förhållanden kunna
betraktas som säkra och med ledning härav uppgöra sådana mobiliseringsplaner
att de i händelse av behov kunna snabbt tagas i anspråk. Hit hör
otvivelaktigt eif ytterligare nyttiggörande av den svenska jorden såväl för
ett intensivare skogsbruk som särskilt för ökad produktion av livsmedel
både genom intensivare brukning och i form av nyodling, varvid särskilt
böra beaktas möjligheterna till nykolonisation inom våra glest befolkade
områden. Visserligen ligger den tid nära, då överproduktion av livsmedel
ansågs vara för handen — detta dock mindre på grund av inhemsk produktion
än fastmer beroende på en alltför riklig import, men dels föreligger
för framtiden möjlighet och anledning till större differentiering av jordbrukets
produktion genom upptagande av nya odlingar såsom olje- och spånadsväxter
samt ullproduktion m. m., dels kan utvecklingen i fråga om vårt
näringsliv taga en sådan inriktning genom förändringen på export- och importmarknaden
att en omläggning mot ökad sysselsättning vid jorden bluen
därav betingad nödvändighet. Det synes under sådana omständigheter
välbetänkt att i tid undersöka och planlägga sådana nya arbetsområden, att
de vid behov kunna snabbt igångsättas och icke då äro beroende av tidsödande
utredningar eller måste igångsättas utan tillräckliga sådana.

De spridda och lama kolonisationsförsök, som under de senaste årtiondena
igångsatts, kunna knappast betecknas som lyckade, säkerligen i icke
ringa mån beroende på bristande planläggning. Gångna tiders kolonisation
med enstaka pioniärer, kring vilka i långsamt tempo samlades ett antal
andra kolonister, så att byn och bygden småningom växte fram, är nu dömd
att misslyckas; nutidsmänniskan förtvinar, utkastad ensam i vildmarken.
Metoden är dessutom irrationell, då den bortser från de tekniska hjälpmedlens
avgörande betydelse vid nyodling och brukning samt från nödvändig
samverkan mellan kolonisterna bl. a. vid försäljning av produkter. Snabbkolonisationen
i Finland, där mekaniska hjälpmedel kommit till utsträckt
användning, har därutinnan lärdomar att ge. Ett bidrag till spörsmålets
bedömande ger också en artikel av motionären angående den norrländska

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 4 sami. Nr 233—25-1.

Motioner i Andra kammaren. Nr 233.

myrens problem, vilken linder förra linsten var publicerad i Svenska Dagbladet
och som här i sina huvuddrag återges.

»Vid en tid, som kanske ligger oss relativt nära, har myren höjt sig över
översvämningsnivån. Mossbildningen går därefter relativt snabbt och allt
fler av Norrlandsmyrarna få över sig det täcke av mosstorv, som gör dem
otjänliga för all kultur.

Står icke denna utveckling att hindra? Är myren dömd att vara en öken,
skall en stor del av övre Norrland — kustlandet samt några gruv- och kraftsamhällen
och vissa delar av floddalarna undantagna — förbli ett land, där
bosättningen är sorgligt enstaka och milsvitt åtskild, där alla drömmar örn
ökad bosättning och folkförsörjning måste skrinläggas, ehuru det rådande
krisläget med pockande kraft reser spörsmålet om nya försörjningsmöjligheter
inom vårt lands gränser?

Trots lättheten att med nuvarande kommunikationer och rikliga handelsutbyten
under normala förhållanden erhålla livsmedel och andra nödvändighetsvaror
från länder med gynnsammare produktionsmöjligheter är jordbruksdriften
fortfarande en grundläggande förutsättning för en allmännare
inre kolonisation. Visserligen kunna t. ex. givande malmförekomster såsom
Kiruna och Boliden skapa betingelser för en betydande men alltid strängt
lokal bosättning. Endast en tämligen rik och jämnt fördelad jordbruksdrift
skapar förutsättning för allmän kolonisering av en landsända och möjligheter
för andra företagare såsom handlande och hantverkare att existera.
Skogen ensam ger däruppe i Norrland icke några större eller ökade kolonisationsmöjligheter,
därtill är årstillväxten för ringa och skötseln för extensiv.
Medan man i övriga Sverige på nära avstånd från gården tillgodogör sig
en årstillväxt av 4—8 kubikmeter per bar, skördar man från lappmarksskogarna
säkerligen knappt fjärdedelen, som dessutom måste hämtas på
långa avstånd från boplatsen. Impediment och halvimpediment upptaga
därjämte ojämförligt större arealer än söderut.

En vinteravverkning låter sig utan större svårigheter utföra med främmande
arbetskraft medan den intensivare skogsskötsel med dess för olika
årstider växlande arbeten endast kan genomföras vid tillgång på relativt
billig arbetskraft från samma ort. Där sådan finnes kunna toppar, vindfällen
och gallringsvirke tillvaratagas för kolning m. m. Bristen på lokal
arbetskraft jämte de långa transportvägarna har väl i sin mån bidragit till
den bedrövliga synen i alla övre Norrlands skogar av mängder av kullfalla
träd och trädrester, som nästan påminna örn de vitnade kamelskelett, som
i öknen blottats av samumstormen.

Är då en tätare kolonisation ogenomförbar i övre Norrland, är myren
dömd alt förbli ofruktbar, trots dess överflöd på näringsrik mylla? Är jordbruket
där uppe dömt att leva ett tvinande liv, för litet att leva av, för mycket
att dö på? Kan ej ett rationellt jordbruk drivas där uppe i anknytning
till stormyren?

Man kan lämna åsido gångna årtiondens Norrlandsromantik, som fablade
om denna landsdel möjligheter att vid jorden ''föda en mångdubbelt större
befolkning’ och som hade föga med nykter och praktisk verklighet att
skaffa. I vår illusionsfria tid, där anspråken på levnadsstandarden vuxit
t. o. m. snabbare än den sannerligen icke långsamma förbättringen i levnadsvillkoren,
får man ej mäta landets kolonisationsmöjligheter blott efter
arealen odlingsbar jord utan därjämte också taxera odlingskostnader, odlarnas
håg, jordbruksdriftens räntabilitet under låga eller vikande livsme -

Motioner i Andra kammaren. Nr 233.

A

delspriser samt det betydande och i vissa hänseenden avgörande hinder för
ekonomisk jordbruksdrift, som det hårda klimatet uppställer och som i
många fall begränsar driften till så gott som uteslutande foderväxtodling.
Ett dylikt jordbruk har alltid svårt att hävda sig i konkurrensen med sydligare
bygders mera allsidiga produktion, även örn foderskördarna norröver
kunna bli fullt jämförliga med sörlandets. Avgörande blir i detta fall, förutom
odlarnas energi och förnöjsamhet, prisläget på animalier och de krav
på levnadsstandarden, varmed vi i det kommande tidsskedet frivilligt eller
påtvunget få åtnöjas. Småtegar och enbart manuell drift räcka mindre än
förr till att skapa en dräglig levnadsstandard. Man kan vid resor i övre
Norrland knappast värja sig för intrycket att tegarna ännu i allt för stor
utsträckning äro förlagda till de höglänta men magrare områden, sådan
mark som man söderöver först började odla, emedan man där mindre stördes
av vatten och frost, men nu i viss utsträckning övergivit för den fruktbara
ängsmarken. Först in på våra dagar har man söderöver genom torrläggning
av de sidlänta markerna och sedan konstgödseln blivit tillgänglig
kunnat avvinna dessa produktionskraftigare marker de stora skördarna.
Kan samma utveckling förväntas i Norrland?

Det behöver knappast nämnas, hurusom med nuvarande anspråk på levnadsstandarden,
även om dessa på intet sätt äro överdrivna, ett litet jordbruk
på 4—8 hektar åker eller ännu mindre, vilket väl torde vara det vanligaste
i stora delar av Norrland, ej lämnar tillfredsställande försörjning,
knappast ens då viss stödskog tillkommer. Moderna maskinredskap kunna
där ej heller i full utsträckning användas, oavsett att dessa för småbruken
bli relativt dyra i anskaffning. Men de tillräckligt stora brukningsdelarna
kunna där uppe i talrika fall endast skapas genom människans herravälde
över myren. Där kunna de stora åkerarealerna vinnas.

Sannolikt finnas i Norrland nedanför fjällgränsen betydande arealer myrar,
vilka med avseende på läge, storlek, avdikningsmöjligheter, förmultningsgrad,
mvlldjup m. m. kunna anses odlingsvärda även örn man endast
räknar med myrar från 50 hektar och däröver samt med fördelaktigare belägenhet
till kommunikationsleder.

Att övervinna myren tarvar jättearbete. Endast örn den angripes med förenade
och starka krafter kan dess motstånd övervinnas och dess inneboende
nyttiga krafter frigöras. Detta kräver samlad dispositionsrätt över hela myrkomplexet,
rationell planläggning och organisation av arbetet samt tillräckligt
kapital icke blott för de med avdikning och odling förbundna arbetena
utan även för väntetiden intill dess skördar kunna bärgas. Detta dröjer
flera år. Sedan myren dikats tarvar den säkerligen minst två å tre år, kanske
mera, innan full vattenavrinning och ''sättning’ skett; erfarenheterna
från sorlandet, där sommaren är avsevärt längre och urvattningen snabbare,
vittna därom. Att börja tegbearbetning och kultivering innan nöjaktig torrläggning
skett är lönlöst.

Man kan tämligen lätt beröra frågan, huruvida det förefinnes eller kan
konstrueras maskinella hjälpmedel, ägnade att väsentligt underlätta och
förbilliga dikningsarbetet. Åtminstone i fråga om huvudkanalerna lär detta
vara fallet. Dikning i myrjord är dock, även örn den sker med manuell
arbetskraft, relativt lätt. Avgörande för arbetet är emellertid atl en från
början uppgjord och följd rationell dikningsplan för hela myren eller för
huvuddelar därav föreligger och följes — en plan, som ej blott möjliggör
fullständigaste och billigaste torrläggning, utan därjämte skapar förutsätt -

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 233.

niny för rationell brukning nied nyttjande av motordrivna redskap, vilket
innebär den enda framkomliga lösningen av den norrländska myrens odlingsproblem.

Vid motorkultur räknar man i regel med de stora täckdi kade fälten. Med
nutida rörlighet och vändbarhet äro motorredskapen dock användbara även
på mindre fält. Täckdikade fält äro givetvis att föredraga men lära icke i
full utsträckning kunna åstadkommas på myren. I stället får man tillämpa
de långa tegarna, vilket främjar användningen av motorredskap.

För myrkulturen torde mindre böra räknas med motordrivna plogar och
harvar än med motorfräsar såsom universalredskap för jordbearbetningen.
Att konstruera fullt användbara sådana möter förvisso ingen större svårighet
i den mån de ej redan förefinnas, och genom en modern larvfotskonstruktion
kunna de göras användbara även på tämligen lös myrjord. Fräsmetoden
för torvströutvinning vittnar 1)1. a. därom, förutom att jordfräsar
kommit till allt större användning inom jordbruks- och trädgårdsodling, där
de utföra ett utmärkt arbete och redan i viss utsträckning ersätta ''havremotorn’,
hästen, vilken i talrika mindre företag blir för dyr i förhållande
till nyttiga arbetstimmar. Olje- eller vedgasmotorn äter ej, när den står
stilla.

Säkerligen föreligger det ingen större svårighet att konstruera en så kraftig
jordfräs på larvfötter att den utan vidare kan sättas i arbete för att med
ett minimum av tid och kostnad verkställa den egentliga uppodlingen av
den utdikade myren. Sådana maskiner kunna ges den styrka, att fullständig
sönderdelning av ytskiktet kan ske till erforderligt djup och mindre
stubbar och trädrötter m. m. ej hindra framfarten.

En sådan nyodlingsmaskin måste givetvis vara gemensam för ett större
företag, då den skulle ställa sig för dyr för den enskilde att anskaffa. Möjligheten
att övervinna myren och att lägga den under kultur avhänger helt
av en samverkande insats från enskilda sammanslutningar eller från staten,
som gör det möjligt att skapa resurser tillräckliga att planmässigt och i en
följd genomföra kolonisationen. Därförutan är saken dömd att misslyckas:
myren kommer att som hittills ligga våt, ödslig och impediment.

De kolonat, som på detta sätt avvinnas myren, måste tilldelas avsevärda
arealer, dels för att ge brukarna en anständig bärgning och möjlighet till
ekonomisk användning av motorredskap, dels också emedan den lokala belägenheten
betingar en dylik uppdelning av myrvidderna. Gårdsbyggnaderna
måste förläggas på fastmarken; de stora myrarna kunna ej tjänligen
helt skiftas, utan att varje brukningsdel erhåller de långa och rymliga tegarna,
som om möjligt möter grannens tegar från motsatta sidan av myren.
I vissa fall torde dock på de större myrarna utskiften långt ut på myren
bli nödvändiga. Lotter med areal av 12—15 hektar åker, vilket för Norrland
är en avsevärd storlek, böra icke blott ge möjlighet till nöjaktig lörsörjning
och full sysselsättning utan därjämte möjliggöra ekonomisk användning
av arbetsbesparande redskap.

Norrlänningen reser givetvis invändningen, att hästar äro nödvändiga för
körslor, särskilt i skogen. När så är fallet, bör emellertid icke detta djur
få tynga ett litet jordbruk på några få hektar och proportionen bli en bäst
pa 2—4 kor utan i .stället en häst på 8—10 kor. Så övervägande som Norrlandsjordbruket
är baserat på animalieproduktion, vilket än mer måste bli
fallet, med myrkolonaten, bör antalet produktiva djur hållas i överkant örn
nöjaktig försörjning skall vinnas. Norrlänningen finner måhända ett jord -

Motioner i Andra kammaren, Nr 233.

o

bruk av denna storleksordning för stort för en familjs arbetskraft. Vid en
långt driven rationalisering bör dock arbetet medhinnas särskilt som fleråriga
vallar förhärska och väsentligt förminska jordbearbetningen.

I planläggningen av kolonaten måste också ingå åtgärder för produktavsättningen
och gemensam maskinanvändning. De ensamma, avlägset belägna
gårdarna lia därutinnan att kämpa med stora svårigheter. Kolonataktionen
måste därför sikta på att skapa större kolonat, där brukarna äio
tillräckligt många för att uppbära en effektiv och billig varudistribution.
Jordbruket bär icke blott ett produktionsproblem att lösa utan i lika stor
mån ett avsättningsproblem. Men är det förhastat förutsätta, att under de
närmaste årtiondena vårt folk mer än tidigare mäste söka sysselsättning
och utkomst i självförsörjningen och att inhemsk livsmedelsproduktion måste
i större utsträckning än hittills stödjas?

Växtförädlingen har under de senaste årtiondena genom framställningen
av härdiga och avkastningsrika sorter i hög grad bidragit till ökade skörderesultat.
Det lär icke vara förmätet att förutsätta — vissa resultat lia redan
uppnåtts — att härdigare sorter av lantbruks- och trädgårdsväxter renodlas,
varigenom odlingsgränsen kan flyttas norröver och Norrland i större utsträckning
än hittills bli spannmålsodlande.

Tidigare kolonisationsförsök lia misslyckats eller slagit mindre väl ut,
vilket lär komma att åberopas gentemot här framförda mera optimistiska
syn på problemet. Den enskilde dukar under i kampen mot naturkrafterna;
en eller några få kolonister i kanten av myren, där de bruka några med
moda odlade hektar åker, förmå ej bryta naturens ogynnsamma krafter, som
från den obrutna myrvidden tränga in över deras tegar. Hela myren mäste
planmässigt och hastigt övervinnas örn fuktens och frostens förhärjande
krafter skola kuvas. Kolonisten måste också känna sig vara del i en gemenskap
för att ej förtvina, ensam och utkastad i vildmarken. Här måste ett
ingripande ske efter större linjer och nied långt större kraftinsatser än tidigaie
om framgång skall följa.

Här finnes rum för en statlig utredning och insats. Men icke en sadan,
sorn sitter i Stockholm eller vid en badort och låter sig undervisa genom
föredragningar utan en som även mödar sig alt ga ut i markerna för att
vinna personlig kännedom örn förutsättningarna för kolonisation.

Morgondagen börjar redan kasta skuggor av arbetslöshet och försörjningssvårigheter
framför sig. Är det förmätet att föreslå att i god tid planera
l issa myrutdikningar, varvid i första hand de bästa och mest välbelägna
myrarna väljas så att detta arbete kan insättas sorn beredskap redan vid
nästa arbetslöshetsperiod? Komma därtill exportmöjligheterna, såsom allmänt
förutsättcs, att avsevärt förminskas, måste försörjning sökas inom
andra näringsgrenar än exportindustriens och en återgång till jorden ske.

Samhället måste i detta fall ingripa. Rent organisatoriskt kail en kolonisation
av detta slag icke genomföras utan dess reglerande åtgärder. Kostnaderna
bli tvivelsutan avsevärda, men böra som förut antytts i betydande
utsträckning kunna godtagas i stället för de stora summor, som ottras pa
andra mer eller mindre gagnande beredskaps- oell reservarbeten. Att Hytta
arbetet till den arbetslöse är dålig ekonomi, bättre ela att flytta den arbetssökande
till platsen för nyttigt och produktivt arbete. Nyskapandet av jordbruk
är ett dyrt och sällan i första generationen räntabelt företag, men
förtjänar dock att i första hand övervägas, när det stora spörsmålet örn varl
folks fortsatta försörjning bryter fram. Härvid skall också tagas i betrak -

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 233.

tande, alt del fullständiga utnyttjandet av en landsdel tillgångar såsom
skogen m. m. endast är möjligt örn genom jordbrukskolonisation skapas en
på orten bofast och tillräcklig arbetarstam.

Det är icke önskvärt men sannolikt en ofrånkomlig följd av förstörelsearbetet
i Europa att även vårt folk måste genomgående sänka sin levnadsstandard.
Detta kan å andra sidan medföra att försörjningsmöjligheter som
nu ligga i träde ånyo kunna och böra tagas i bruk. Härvid synes Norrlandsmyrens
problem böra tagas under omprövning efter nya och rationella
synpunkter.»

Sedan detta skrevs ha meddelanden från flera håll bekräftat att ifrågasatta
tekniska hjälpmedel redan förefinnas och bl. a. kommit till användning
vid statens torvmosse vid Sösdala. I ännu större utsträckning komma
tekniska hjälpmedel till användning vid de stora nyodlingarna i Finland.
Motorkraften är avsevärt billigare än den manuella arbetskraften. Odlingskostnaderna
bli alldeles för höga om blott mänsklig arbetskraft användes.
Det synes icke otänkbart att bärkraftiga jordbruk kunna nyskapas även i
Norrland under förutsättning av en riktig och rationell planläggning, enligt
de grunder, som skisserats i här citerade artikel. Detta förutsätter emellertid
en grundlig utredning som fördomsfritt angriper och bedömer problemen
ur möjligast allsidig synvinkel och som framförallt tager sikte på en samlad
kolonisation av så stora områden, att tekniska hjälpmedel i största utsträckning
kunna användas, att kolonaten göras tillräckligt stora och givas en
lämplig arrondering samt att så många lotter samtidigt planläggas och färdigställas,
att dels hela kolonisationsområdet eller i vart fall sd stor del
därav kultiveras, att de ogynnsamma klimatiska och fysikaliska faktorer
som besvära de outdikade och ouppodlade områdena i görligaste mån reduceras,
dels kolonisterna bli tillräckligt många för att genom samverkan
ordna en rationell produktion och distribution —- (av jordbruksprodukter).
Detta har ävenledes avgörande betydelse för undanröjande av den ensamhet,
som eljest kan bli kolonisten övermäktig, samt för ekonomisering och
underhåll av de transportvägar, som måste skapas. Givetvis böra i första
hand endast de bästa och relativt väl belägna områdena tagas under omprövning
och under eventuellt arbete.

Jag bär redan antytt, att arbeten av detta slag icke kunna omedelbart
igångsättas. De äro å andra sidan av sådan vikt och betydelse, att de vid
inventeringen av lämpliga beredskapsarbeten i allra första hand böra undersökas,
för att vid behov eller vid eljest lämplig tidpunkt finnas tillgängliga.
En sådan undersökning tager emellertid avsevärd tid även örn den, som jag
förutsätter, uppdrages åt för uppgiften verkligt intresserade och arbetsvilliga
personer. Uppgiften synes mig också väl höra samman med de förutsättningar
som finansministern angivit som vägledande för beredskapsstaten
(Kungl. Maj:ts proposition nr 2) och utgöra ett befogat led vid prövningen
av beredskapsarbeten samt utgör framför flertalet av dessa ett arbete på
lång sikt och bestående värde.

Motioner i Andra kammaren, Nr 233.

7

Vi tillåta oss därför vördsamt hemställa,

att riksdagen måtte i anslutning till Kungl. Maj:ts proposition
nr 2 hemställa örn utredning och planer enligt härovan
antydda riktlinjer för en avsevärdare nykolonisation
i syfte att tillskapa bärkraftiga jordbruk.

Stockholm den 30 januari 1941.

Karl Magnusson Stig Janson Jonas Eriksson,

i Skövde. i Frändesta. Frägsta.