Motioner i Andra kammaren, Nr 233 (Motion 1918:233 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 233.

Nr 233.

Av hen'' Persson i Norrköping, in. fl., om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående åstadkommande av en samverkan mellan
stat och kommun för övertagande av skyldigheten
att bekosta skolmateriel för barn i folk- och småskolan.

I motion till andra kammaren under föregående riksdag föredrogs
eu skrivelse till Kungl. Maj:t om utredning, på vilket sätt och efter vilka
grunder eu samverkan mellan stat och kommun må kunna åstadkommas
för beredande av. kostnadsfri skolmateriel åt barn i folk- och småskolor.

Motionen tillstyrktes enhälligt av andra kammarens första tillfälliga
utskott och bifölls i kammaren utan debatt. Däremot avslogs motionen i
första kammaren, men med endast två rösters majoritet.

Det torde emellertid vara ovedersägligt, att föräldrarnas skyldighet
att hålla sina barn i folkskolan med nödig skolmateriel är en inte endast
ojämnt och i högsta grad orättvist fördelad utan även eu i många
fall synnerligen betungande skattepålaga. Vi ha nämligen skolplikt här i
landet, vilken ingen medborgare får undandraga sig för sina barn, och
därmed följer för barnens föräldrar lika obligatoriskt eu hel rad av staten
utkrävda nödvändiga utgifter utan hänsyn till föräldrarnas olika ekonomiska
bärkraft. Är det ett samhällsintresse att ge alla landets barn det
minimum av bildning, som folkskolan avser att bibringa, bör det också
åligga samhället att vidtaga eu så långt möjligt rättvis utjämning av de
bördor, som för detta ändamål påläggas folket. Och det kan inte vara
rättvist, att en fattig eller mindre bemedlad familjefader med många barn
för detta samhällsintresses tillgodoseende skall tvingas att utbetala något
hundratal kronor till skolmateriel, under det att en barnlös familjefader,
han må vara hur förmögen som helst, är alldeles befriad från denna be -

8 Motioner i Andra kammaren, Nr ti33.

skattning. Den enda orättvisa, soin skalle kunna ligga i att det allmänna
övertoge föräldrarnas skyldighet att bekosta folkskolebarnens skolmateriel
skulle val ligga däri, att eu del föräldrar låta sina barn gå i andra skolor
än tolkskolan, där de själva få hålla sig med skolböcker o. s. v.
Men de förmåner, som det allmänna, även rent ekonomiskt, låter komma
de föräldrarnas barn till godo genom den betydligt bättre utbildning dessa
på så sätt erhålla, kunna icke alls uppvägas av den obetydliga ökning i
skattebördorna, som ett bifall till det här föreliggande förslaget skulle
medföra. För övrigt gå ungefär 94 procent av barn i skolpliktsåldern i
folkskolan, varför endast en ytterst liten del av utgifterna för den fria
skolmaterielen konime att drabba den, vars barn åtnjuta förmånen av den
bättre skolundervisningen.

Fördelarna för skolans arbete av att barnen, även de fattigaste, alltid
hade nödig skolmateriel, utan att hemmets redan dessförutan nog så
tunga ekonomiska bekymmer därför ytterligare behövde ökas, ligger i allt
för öppen dag, för att därpå skulle behöva spillas några ord.

Det är egentligen två farhågor, som. gjort sig gällande mot förslaget
om fri skolmateriel för folkskolebarnen.

Man har anmärkt, att det ur uppfostringssynpunkt vore riktigast, att
föräldrarna bekostade skolmaterielen, emedan barnen dä av föräldrarna
skulle tillhållas att vara mera aktsamma om sina böcker. Men naturligtvis
kan alldeles samma grad av aktsamhet vinnas genom en bestämmelse,
att föräldrarna finge ersätta den materiel, som av barnen erhölles i skolan,
men skadades eller fördärvades genom vårdslöshet och oaktsamhet.

Kedan nu finns det kommuner, som tillhandahålla barnen fri skolmateriel,
utan att denna farhåga tycks ha besannats.

Den andra anmärkningen har gått ut på, att det skulle bli så stora
bördor, som skulle påläggas det allmänna, om folkskolebarnen finge fri
skolmateriel. För belysandet av den frågan kan hänvisas till utredningen
av andra kammarens första tillfälliga utskott i dess betänkande vid
1917 års riksdag.

»Den skolmateriel, som barnen behöva, är av tre slag: läseböcker,
läroböcker och förbrukningsmateriel. För den egentliga folkskolans barn
bekostas läseböcker i regel av skolkassan. Dessa böcker äro dyrbara och
stora och kunna ej lämpligen medföras till hemmen utan användas för
det mesta endast på lärorummet, där de begagnas av den ena generationen
barn efter den andra, tills de blivit utslitna eller föråldrade. Småskolans
läseböcker däremot köpas i regel av barnen, likaså läroböckerna i b;\de

Motioner i Andra kammaren, Nr 233

småskola och folkskola. Beträffande förbrukningsmaterielen — papper,
pehnor, kautschuk in. in. — är det också vanligast, att den köpes av
barnen, men det förekommer rätt ofta, att åtminstone en del av denna
materiel bekostas av skolkassan.

Enligt inom utskottet gjorda beräkningar uppgå utgifterna för skolmateriel
under hela skoltiden till ungefär följande belopp i en folkskola
litt. B, den skoltyp, som är den vanligaste på landsbygden: läseböcker
(i småskolan) kronor 2. 50, läroböcker kronor 6: 50, förbrukningsmateriel
12:— kronor eller tillsammans omkring 21:— kronor.»

I första kammaren beräknade ordföranden i dess första tillfälliga
utskott pa grundval av dessa siffror de sammanlagda årliga utgifterna för
skolmateriel till samtliga folkskolebarn (ungefär 780,000 enligt senast
tillgängliga statistik) till 2,730,000 kronor (med sexårig skolgång bli nämligen
utgifterna per år för varje folkskolebarn 3: 50 kronor).

Denna summa är i och för sig inte avskräckande, när man tar i
betraktande allt vad som skulle vinnas genom införandet av fri skolmateriel
för barnen.

Det torde emellertid vara lämpligt att ta under övervägande, hur
denna skattesumma lämpligast skulle fördelas på staten och kommunerna.
Åtskilliga kommuner ha ju redan insett rättvisan och fördelen av att
tillhandahålla fri skolmateriel, men även om folkskolan fortfarande skall
betraktas som i första hand en kommunal angelägenhet, torde det dock
med det för närvarande så högst ojämnt fördelade kommunala skattetrycket
här i landet ej vara tillrådligt att just nu lägga större delen av denna
börda på kommunerna. Det skulle kunna bli för kännbart för de mest
skattetyngda kommunerna.

Tvärt om torde det från de flesta synpunkter vara lämpligast, att
huvudparten lades på kronoskatten. Det kunde ju tänkas, att statens
bidrag till den fria skolmaterielen borde utgå i samma proportion som
statens bidrag till folkskollärarelönerna. Fördelningsfrågan kan emellertid
vara beroende på så många omständigheter, att det torde vara klokastav
riksdagen att inte alls binda en kommande utredning på den punkten.

Slutligen må som ett beaktansvärt skäl för införandet just i dessa
tider av fri skolmateriel för barnen i folkskolan erinras om, vilken betydelse
som dyrtidshjälp detta skulle ha för i synnerhet barnrika, mindre
bemedlade familjer.

Med stöd av förestående motivering hemställa vi således,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. i samt 90 käft. (Nr 232 - 233.)

Motioner i Andra kammaren, Nr 233.

att andra kammaren för sin del måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Mäj:t
måtte utreda, på vilket sätt och efter vilka grunder
en samverkan mellan stat och kommun må kunna
åstadkommas för övertagande helt eller delvis av föräldrarna
nu åliggande skyldighet att för sina barn
i folk- och småskolan bekosta erforderlig skolmateriel.

Stockholm den 26 januari 1918.

Hjalmar Branting.
Viktor Larsson.

G. W. Källman.
Gustav Möller.

E. A. Hage.

Herm. Lindqvist.
A. J. Bärg.

O. Nilsson, Tånga.
Ivar Vennerström.

Sven Persson.

Bernh. Eriksson.
Emil Kristensson.
A. Lindqvist.
Fabian Månsson.

C. O. Johansson.

Stockholm 1918. Stockholms Bokindustri A.-B: s Boktryckeri.