Motioner i Andra kammaren, nr 230

Motion 1953:230 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, nr 230.

3

Nr 230.

Av herr Lundberg, om viss ändring av 12 § semesterlagen.

Treveckorssemestem för industriens och jordbrukets arbetare träder
i år i tillämpning. Denna reform hälsas med tillfredsställelse av de
berörda arbetargrupperna. Semesterlagens utformning i dess 12 paragraf,
där det sägs, att ”Överstiger semestertiden tolv dagar, må dock
semestern förläggas till två skilda perioder, av vilka den ena utgör
minst tolv dagar”, medför att en del arbetsgivare kan, utan hänsyn till
berättigade krav från arbetarna att få en odelad semester, splittra semestern
för sina arbetare.

En sammanhängande semester är ur rekreations- och andra synpunkter
så värdefull även för industriens och jordbrukets arbetare, att
riksdagen genom en ändring av 12 paragrafen i semesterlagen bör understryka
detsamma. En splittrad semester lcan omöjliggöra verklig
rekreation och avkoppling, fördyra resor och i övrigt medföra olägenheter
för familjen.

Fackförbundsordförandena har i uttalanden givit till känna behovet
och nödvändigheten av att en lagändring bör vidtagas. Svenska metallindustriarbetareförbundets
ordförande säger: ”Min bestämda uppfattning
är att semestern av naturliga skäl skall förläggas till en sammanhängande
period”, ordföranden i Svenska träindustriarbetareförbundet
framhåller, att ”vi vill inte vara med om att den tredje semesterveckan
plottras bort på fria lördagar, treveckorssemestem i ett sammanhang
är den idealiska lösningen”, och ordföranden i Svenska
fabriksarbetareförbundet hävdar principiellt, ”att industriarbetarna
bör ges samma rätt till sammanhängande semesterledighet som andra
samhällsgrupper. En uppdelning medför större kostnader och minskar
samtidigt möjligheterna att vinna den effektiva avkoppling som eftersträvas.
Lika otillfredsställande ter sig situationen om semestern utnyttjas
till resor. Om man räknar bort några resdagar i vardera riktningen,
så blir det inte mycket tid över till avkoppling på en tudelad
semester.”

12 paragrafens utformning i första stycket att ”Semestern skall utgå
i ett sammanhang, såframt icke överenskommelse om annan ordning
träffas med arbetstagaren”, är tillräcklig för att arbetsmarknadens
parter vid absolut nödvändiga undantag skall kunna vidtaga den
jämkning, som kan erfordras med hänsyn till näringen. Den avmattning
i högkonjunkturen som är skönjbar medför även, att den hänsyn

4

Motioner i Andra kammaren, nr 230.

till knapphet på arbetskraft som förelåg, då lagändringen i april 1951
vidtogs, icke i dag är aktuell.

Med hänvisning till det anförda hemställes,

att riksdagen måtte besluta, att det stycke i semesterlagens
12 paragraf som lyder: ”Överstiger semestertiden
tolv dagar, må dock semestern förläggas till två skilda
perioder, av vilka den ena utgör minst tolv dagar”, måtte
utgå.

Stockholm den 27 januari 1953.

John Lundberg.