Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1958:228 Andra kammaren - a
Motioner i Andra kammaren, nr 228 År 1958
9
Nr 228
Av herr Karlsson i Stuvsta m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 24, med förslag till lag med vissa bestämmelser
om kommunalval för perioden 1959—1962 m. m.
I propositionen föreslås att det provisoriska valsystem, som 1954 antogs
för kommunalvalen för perioden 1955—1958 skall gälla även för kommunalvalen
perioden 1959—1962. Detta valsystem tillkom pa sin tid i främsta
rummet för alt förhindra de olägenheter som följt med kartellväsendets
tillämpning. Samtidigt därmed ansågs det som en nödvändig konsekvens
att även förbättra valmetoden. Syftet var därvidlag att ernå en bättre proportionalitet
i fördelningen av mandaten.
Emellertid visade det sig att man inte vågade ta steget fullt ut. Med den
oriktiga motiveringen att en rättvis fördelning enligt proportionalismens
grunder av mandaten skulle framkalla »partisplittring» och att kontakten
mellan väljarna och de valda skulle gå förlorad beslutades en halvmesyr.
Regeringen förordade eu jämkad s. k. uddatalsmetod med 1,4 som första
divisor vid fördelningen av mandaten. Riksdagen godkände förslaget. Under
frågans utredning hade framkommit alternativa förslag, benämnda
uddatalsmetoderna I, II och III med resp. 1,25, 1,3 och 1,4 som första
divisor. Den sistnämnda metoden är den som praktiserats vid de senaste
riksdags- och landstingsvalen och som nu föreslås i föreliggande proposition.
Vi anser icke att de invändningar som övat inflytande på statsmakternas
ståndpunktstagande i saken har berättigande. Om det skulle vara så, att
ett konsekvent genomförande av ett rättvist proportionellt valsystem skulle
medföra att mindre partier kunde förvärva mandat, så kan detta icke vara
ett sakligt demokratiskt skäl för att hindra dess förverkligande eller stanna
på halva vägen med eu reform. Det finns för övrigt inga tecken som tyder
på alt »farhågorna» har en realistisk bakgrund. Lusten att bilda partier i
vårt land enbart för att vinna mandat i riksdagen eller kommunalförsamlingar
liar icke varit särskilt märkbar och där enstaka försök i sådan riktning
förekommit har de snart kommit av sig.
Men även om dessa »farhågor» skulle ha berättigande väger de fjäderlält
i jämförelse med de orättvisor som en ofullständig proportionalism för med
sig. Som exempel på orättvisan och ofullgångenheten i den jämkade uddatalsregeln
med 1,4 som första divisor vill vi uppmärksamma på resultatet
av det senaste riksdagsvalet.
Under detta val erhöll högerpartiet på en röstsiffra av 663 693 röster
42 mandat. Varje mandat kostade sålunda 15 802 röster. Folkpartiet sam
-
10
Motioner i Andra kammaren, nr 228 dr 1958
lade 923 564 röster och erhöll 58 mandat. Varje mandat kostade här 15 923
röster. För socialdemokratien med sina 1 729 463 röster kostade varje mandat
16 315 röster. För bondeförbundet blev siffrorna resp. 366 612 och
19 295.
Kommunisterna samlade 194 016 röster. Varje mandat fick betalas med
inte mindre än 32 336 röster.
Dessa siffror bevisar klart att 1,4-metoden icke ens tillnärmelsevis fyller
kravet på en rimlig proportionell beräkningsgrund för mandatfördelningen.
Kommunistiska partiet fick betala mer än dubbelt så mycket för vart och
ett av sina mandat som högern och folkpartiet fick betala för sina och
nära dubbelt så mycket som socialdemokraternas mandat kostade. Fn dylik
orimlig mandatfördelning är inte bara en orättvisa mot kommunistiska
partiet utan också mot dess väljare.
Ett mandatfördelningssystem som ger full rättvisa är ett naturligt demokratiskt
krav. Även om detta inte helt kan uppnås vid en förändring av
första divisorn kunde detta dock innebära ett steg till ökad rättvisa.
Med hänvisning till ovanstående hemställes,
att riksdagen med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition
nr 24 måtte besluta att uddatalsmetoden med 1,4
som första divisor ändras till 1,3,
att utskottet måtte företaga de ändringar i lagtexten, som
kan föranledas av ett tillstyrkande av vårt förslag.
Stockholm i januari 1958
Erik Karlsson
H. Hagberg
Helmer Holmberg
K. E. Senander
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket