Motioner i Andra kammaren, nr 217 (Motion 1948:217 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 217.

Nr 217.

Av herr Liedberg m. fl., i anledning av vissa av Kungl. Maj.t
gjorda framställningar om anslag under nionde huvudtiteln.

Nionde huvudtiteln bär tydliga spår av statsverkspropositionens allmänna
strävan att begränsa utgifterna, och som följd härav ha nedsättningar
skett å en del tidigare utgående anslag, och i ännu högre grad ha äskanden
om anslagsökningar Iran styrelser, institutioner och föreningar avslagits.
I många fall anse vi de på så sätt avvisade framställningarna i och för sig
välmotiverade, men departementschefens hänvisning till det ekonomiska
läget måste i huvudsak bli avgörande.

Nionde huvudtiteln innehåller också reformförslag, till vilka begäras
nya anslag. Med särskild tillfredsställelse hälsa vi meddelandet om att propositioner
komma att avlämnas rörande statliga åtgärder för ordnande avjordbrukets
maskinhållning samt om utbyggnad av lantbruks-, veterinäroch
skogshögskolorna. Gjorda utredningar visa, att här föreligga aktuella
behov, som ej böra skjutas på framtiden.

Bland nionde huvudtitelns nya eller förhöjda anslag återfinnas också
de, som i avbidan på senare proposition upptagas för genomförande
under budgetåret 1948/49 av åtgärder för jordbrukets rationalisering. Härvid
uppföras avlöningar för den nyorganiserade lantbruksstyrelsen med
1 500 000 kr. mot 1 100 000 kr. till förutvarande lantbruksstyrelse och egnahemsstyrelse
i nu gällande budget. För lantbruksnämndernas verksamhet
upptagas 8 285 000 kr. mot 1 838 000 kr. till egnahemsnämndernas
nuvarande verksamhet, varjämte för bidrag till jordbrukets rationalisering
begäres ett belopp på 16 000 000 kr. Sammanlagt beräknas rationaliseringsverksamheten
under budgetåret 1948/49 dra en kostnad på 29,6
milj. kr., vilket uppges vara 10,8 milj. kr. mer än vad som i gällande riksstat
utgår för motsvarande eller liknande ändamål. Summan är mindre än
vad som i utredningen om den framtida jordbrukspolitiken antyddes som
behövligt, och i propositionen uttalas att rationaliseringsverksamheten till
en början torde komma att ske långsammare än som skulle varit möjligt
i ett gynnsammare ekonomiskt läge.

Trots denna begränsning av omkostnaderna anse vi det vara diskutabelt
om anslagssumman för dessa delvis nya och först på lång sikt verkande
åtgärder är lämpligt avvägd i förhållande till andra poster i huvudtiteln,
där departementschefens förslag betyder, att tidigare av statsmakterna

Motioner i Andra kammaren, nr 277.

godkänd planering av verksamhet till modernäringens gagn avsevärt måste
inskränkas. Det ligger nära till hands att väga vad som talar till förmån
för anslag till uppbyggandet av den nya rationaliseringsverksamheten mot
vad som talar till förmån för höjning av äldre anslagsposter under nionde
huvudtiteln. Därvid vilja vi som vår åsikt uttala, att åtminstone ett vidmakthållande
av för jordbruk och skogsbruk hittills bedriven gagnelig verksamhet
i nuvarande ekonomiska situation hör sättas före sådan ny verksamhet,
som ej är direkt och omedelbart produktionsbefrämjande. Upptagandet
av nya statliga verksamhetsgrenar får inte betyda att tidigare
statsunderstödd, betydelsefull verksamhet åsidosättes.

Av detta skäl anse vi, att i första hand en ökning av anslaget till
skogsvårdsbefrämjande åtgärder bör ha förtursrätt framför anslag till nystartandet
av vissa grenar av rationaliseringsverksamheten. Den riktlinje,
enligt vilken statens stöd för att höja de enskilda skogarnas produktion
skall ske, godkändes så sent som år 1946 i form av ett s. k. normalprogram
för skogsvårdsverksamheten. Av hänsyn främst till arbetsmarknadsläget
och kostnaderna ansågs emellertid en temporär beskärning av normalprogrammet
nödvändig, och medelsanvisningarna de två sista budgetåren ha
siktat till ett genomförande av 65 procent av normalprogrammet.

Det i nu föreliggande statsverksproposition upptagna anslaget för bidrag
till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet betyder enligt departementschefens
uttalande, att antalet förrättningsdagar måste minskas med 40 000, och
detta motsvarar en begränsning från 65 procent till 55 procent av normalprogrammet.
Samtidigt föreslås en minskning på 500 000 kr. av ett annat
för skogsvården betydelsefullt anslag till åtgärder för ökad skogsproduktion
i Norrland. Som skäl för att skogsvården blir föremål för samma
restriktioner som en del annan statlig eller statsunderstödd verksamhet
anföres, att den i stor utsträckning är av sådan art, att den ger resultat först
i framtiden.

Riksdagens revisorer ha i sin berättelse ägnat stor uppmärksamhet åt
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och uttalat, att i fråga om skogsodlingsarbetet
har man inte ens kommit upp till det reducerade normalprogrammet.
Revisorerna finna, att härav förorsakad fördröjning av återuppbyggnadsarbetet
inom skogarna måste medföra betänkliga följder. Reproduktionsarbetet
i skogarna bör enligt revisorernas mening ej få utsträckas över
längre tid än som kan befinnas nödig med hänsyn till förutsättningarna
för åtgärdernas genomförande. Revisorerna ifrågasätta vidare, om det rådet
allmännas synpunkt kan anses försvarligt, att stora skogsmarker underså
lång tid, som det reducerade normalprogrammet förutsätter, få ligga
helt eller delvis outnyttjade.

Riksdagsrevisorernas uttalanden gällde förhållanden, då medelsanvisningen
ännu avsåg förverkligande av 65 procent av normalprogrammet, och

Motioner i Andra kammaren, nr 2/7.

böra tillmätas än större betydelse, då förslaget om normalprogrammets
nedsättande till 55 procent skall bedömas. Vi instämma helt i riksdagsrevisorernas
synpunkter. Om skogen, som skall lämna råmaterial till våra
viktigaste industrier och vara bränslereserv i avspärrningstider, inte i framtiden
skall bli otillräcklig, får dess vård inte eftersättas. Sådan som situationen
nu ter sig, behöva särskilda ansträngningar göras för att få nu helt
eller delvis outnyttjade marker högproducerande. Då andra investeringar
till framtida nytta nu i betydande grad måste eftersättas på grund av materialbrist,
är det av så mycket större betydelse, att investeringar för framtiden
i form av skogsvardande åtgärder, som ej tarva någon svåråtkomlig
materiel, upprätthållas.

Såvitt vi kunna finna, avser skogsstyrelsens förslag till stat för skogsvårdsstyrelserna
för år 1948/49 just eu uppräkning till nuvarande prisnivå
av de kostnader, som ett förverkligande av normalprogrammet till
95 procent skulle medföra. Dessutom äro i statförslaget upptagna kostnader
för utsyningar för de extraordinära vedavverkningarna, för vilka dock
även beräknats ersättningar på inkomstsidan. Det synes oss ovisst, huruvida
skogsvårdsstyrelserna under nästa budgetår komma att tagas i anspråk
för extraordinär vedanskaffning, och om så ej sker är en minskning
av skogsstyrelsens anslagsäskanden befogad. Å andra sidan skulle de
föreslagna nya fordons- och bensinskatterna, om de genomföras, komma
att lör skogsvårdsstyrelsernas del betyda eu utgiftsökning på ungefär
200 000 kr. Med hänsyn jämväl tagen till denna risk vilja vi föreslå ett
anslag till bidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet på 10 000 000 kr.

Anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland uppgår för
innevarande budgetår till 1 500 000 kr., varav dock enligt Kungl. Maj:ts
beslut tills vidare blott 1 000 000 kr. få disponeras. Den framtida skogstillgången
inom Norrland ter sig dock bekymmersam, och på senare tid har
hade diskuterats skogsindustriers nedläggning och förflyttning samt framförts
planer på t. o. m. totalt avverkningsförbud under flera år för vissa
svårt åtgångna norrländska områden. Detta visar att behovet av särskilt
anslag till ökad skogsproduktion ä Norrland är aktuellt. Vi ha bemärkt
riksdagsrevisorernas uttalande om anslagets användning och kunna instämma
i betydelsen av att anslaget i ökad omfattning användes till produktionsbefrämjande
åtgärder. Anslagets tidigare användning till genomförande
av betesregleringar torde utgöra god förutsättning för genomförande
av effektivare skogsvårdsåtgärder, och inom Norrland finnes stort behov
av skogsvårdsåtgärder inom områden, som nu ej skadas av betande djur
och å vilka anslaget omedelbart kan användas utan föregående betesregleringar.
Vederbörande skogsvårdsstyrelser ha beräknat medelsbehovet för
budgetåren 1947/48 och 1948/49 till 6 500 000 kr., och skogsstyrelsen föreslår
för budgetåret 1948/49 ett reservationsanslag på 2 000 000 kr. I anslut -

Motioner i Andra kammaren, nr 217.

ning till förut förda resonemang om de skogsvårdande åtgärdernas betydelse
föreslå vi att anslaget måtte utgå med samma belopp som innevarande
budgetår eller 1 500 000 kr.

I fråga om stöd för växtförädlingen föreslår departementschefen en
ökning av anslaget till Sveriges utsädesförening med 07 000 kr. till
487 300 kr., medan understödet av den praktiskt vetenskapliga verksamheten
vid Weibullsholm föreslås utgå med oförändrat belopp på 160 000
kr. I fråga om anslaget till Sveriges utsädesförening uttalar departementschefen
själv, att medelsanvisningen icke torde vara tillräcklig för att
föreningen under nästa budgetår skall kunna driva sin verksamhet i samma
omfattning som under nu löpande budgetår. Detta blir naturligtvis i
ännu högre grad fallet med verksamheten vid Weibullsholm, som inte
erhåller någon anslagsökning.

Vi anse upprätthållandet av växtförädlingsverksamheten som en första
rangens angelägenhet för vårt jordbruk, och därför vilja vi föreslå en sådan
anslagshöjning att verksamheten kan vidmakthållas vid nuvarande nivå.
I Sveriges utsädesförenings av lantbruksstyrelsen tillstyrkta anslagsäskande
på 512 100 kr. ingå löner till nya tjänstemän med 8 800 kr. samt till
bedrivande av förädlings- och försöksverksamhet på småländska höglandet
en ny utgiftspost på 3 000 kr. Om dessa nya anslagsbehov borttagas,
återstår i runt tal ett anslagsbehov på 500 000 ler., vilket vi föreslå bli beviljat.
Därigenom skulle anslaget i förhållande till innevarande budgetårs
höjas med 80 000 kr. eller 19 procent.

Vi anse det välmotiverat, att den praktiskt vetenskapliga verksamheten
vid Weibullsholm erhåller en motsvarande anslagshöjning. Att totalt avslå
framställningen om höjt anslag till denna verksamhet är obilligt. Verksamheten
vid Weibullsholm har gjort det svenska jordbruket och den
svenska folkförsörjningen betydande tjänster. Vi erinra om hur under snart
eu mansålder de på Weibullsholm frambragta vetesorterna haft eu mycket
stor betydelse för den svenska veteodlingen. Vi erinra också om att det
ligger i växtförädlingens natur, att det kommersiella utnyttjandet av en
framgångsrik förädling är mycket begränsat. I och med att en ny sort utlämnats
till allmän odling blir den var mans egendom, och den ursprunglige
förädlaren har sedan svårt att erhålla gottgörelse för sina kostnader.
De stora kostnader för växtförädlingen, som nedlagts å Weibullsholm, ha
varit till allmänt gagn. Med samma procentuella anslagshöjning, som vi
föreslagit för Sveriges utsädesförening, borde anslaget till Weibullsholm
ökas med 30 000 kr., och vi föreslå, att det måtte utgå med 190 000 kr.

Anslagsminskningen till åtgärder mot smittosam kastning hos nötkreaturen
till av departementschefen föreslagna 620 000 kr. anse vi medföra
eu otillfredsställande begränsning av kastsjukebekämpandet i förhållande
till vad som skulle kunna ernås med av veterinärstyrelsen föreslagna anslag

Motioner i Andra kammaren, nr 2/7,

på 670 000 kr. Skillnaden i verkningsgrad beror inte blott av skillnaden
i anslagssummornas storlek, utan även på avvisandet av veterinärstyrelsens
förslag till uppmjukning av ersättningsgrunderna och möjliggörande
av bidrag ej blott vid nedslaktning av något eller några enstaka
djur, utan även då ett större antal djur måste slaktas inom en besättning.
Veterinärstyrelsen synes oss anföra avgörande skäl för sin framställning.
Att genom tidigare bekämpande de kastsjukefria områdena ökats måste
beaktas vid verksamhetens bedrivande i fortsättningen. Inom ett sådant
område kan det vara av avgörande betydelse att genom nedslaktning hastigt
kunna sanera en nysmittad besättning och minska riskerna för omgivningen.
Det är till möjliggörande av sådana åtgärder veterinärstyrelsens
förslag till nya bidragsbestämmelser syftar ävensom till att i allmänhet
öka djurägarnas villighet att genom nedslaktning åstadkomma den önskade
saneringen. Veterinärstyrelsens förslag betyder även en anslagsminskning i
förhållande till nuvarande budgetårs anslag. Vi föreslå att till åtgärder mot
smittosam kastning anvisas ett anslag på 670 000 kr. att användas enligt
av veterinärstyrelsen föreslagna grunder.

Av oss här förut föreslagna anslagshöjningar uppgå till: 1 185 000 +
500 000 + 12 700 + 30 000 + 50 000 = 1 777 700 kr. Vi anse som vi
förut nämnt, att dessa medel, använda på sätt vi här föreslagit, komma till
största omedelbara nytta, och vi föreslå att anslagen till nya rationaliseringsändamål
minskas med motsvarande belopp. Då propositionen om
rationaliseringsverksamhetens organisation ännu ej är lämnad till riksdagen,
kunna vi inte nu avgöra, huruvida denna anslagsminskning bäst
låter sig genomföras å till lantbruksnämndernas avlöningar och omkostnader
eller å till bidrag till jordbrukets rationalisering föreslagna anslag
eller eventuellt på bägge dessa anslagsposter. Om ny rationaliseringsverksainhets
upptagande till förfång för tidigare ha vi förut yttrat oss, och
därav framgår, att vi anse det föreslagna anslaget till rationalisering på
16 000 000 kr. kunna bli föremål för minskning. Dessutom torde en långsammare
utbyggnad av organisationen utan olägenhet kunna ske, varigenom
för nästa budgetår besparingar också kunna göras å för avlöningar
och omkostnader för rationaliseringsverksamheten föreslagna anslag. Både
nionde huvudtitelns avsevärt ökade löneanslag och vad som är känt genom
den s. k. centrala lantbrukskommitténs utredning förebådar en betydande
ansvällning av tjänstemannakåren, inför vilken många jordbrukare känna
sig betänksamma. Från olika håll inom jordbruket har på sistone framkommit
uttryck för att igångsättandet av rationaliseringsverksamheten
måtte uppskjutas, vilket vi av vissa orsaker finna förståeligt.

Då lantbruksnämnderna emellertid enligt statsmakternas beslut fr. o. m.
den 1 juli 1948 skola omhänderhava bidragsgivningen till den s. k. inre
rationaliseringen, skulle ett uppskov med rationaliseringsverksamhetens

Motioner i Andra kammaren, nr 217.

igångsättande betyda att de mindre jordbrukarna ännu inte skulle komma
i åtnjutande av de rationaliseringsbidrag för bl. a. förbättring av ekonomibyggnader,
som enligt rationaliseringsprogrammet skola ställas till förfogande.
Vi äro dock inte beredda att på förhand binda oss för en organisation
av den omfattning som framgår av de i avbidan på kommande proposition
beräknade anslagsbeloppen, utan anse att även å dessa behövliga besparingar
kunna göras för möjliggörande av här förut föreslagna anslagshöjningar
utan att budgetens balans rubbas.

Med stöd av vad vi ovan anfört hemställa vi,

att riksdagen ville bevilja följande anslag:

(137). Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsvårdsstyrelsemas
verksamhet kr. 10 000 000;

(141). Skogsvård m. in.: Åtgärder för ökad skogsproduktion
i Norrland m. m. kr. 1 500 000;

(64). Befrämjande av fröodlingen m. in.: Bidrag till Sveriges
utsädesförening kr. 500 000;

(66). Befrämjande av fröodlingen m. m.: Understödjande
av den praktiskt vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm
kr. 190 000;

(49). Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreaturen
kr. 670 000 samt

att anslagen under punkterna (3) Lantbruksnämnderna
och (97) Bidrag till jordbrukets rationalisering minskas
med ett mot ovan föreslagna utgiftsökningar svarande belopp
på kr. 1 777 700.

Stockholm den 22 januari 1948.

Gösta Liedberg.

Einar Hceggblom. Martin Skoglund.

C. Oscar Nolin.

L. O. Skantze.

Carl Östlund. Ragnar Sveningsson.

T. G. v. Seth.

Gust. Nilsson
i Göingegården.

Andr. Andersson
i Gisselås.

Märta Roman.

Greta Möller.

Per Jonsson
i Malmgrava.

2 liibang till riksdagens protokoll 1948. 4 samt. Nr 210—217.