Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1959:217 Andra kammaren
Motioner i Andra kammaren, nr 217 år 1959
11
Nr 217
Av herr Munktell m. fl., angående dispens för sjukkassa att utgiva
ersättning för kostnad för sjukggmnastisk behandling.
Som förutsättning för erhållande av ersättning från allmän sjukkassa för
kostnader för sjukgymnastik behandling gäller jämlikt bestämmelserna i
de allmänna sjukkassornas stadgar, att behandlingen skall ha meddelats av
läkare, legitimerad sjukgymnast eller person som upptagits i en av riksförsäkringsanstalten
fastställd förteckning över personer med sjukgymnastik
utbildning men utan svensk legitimation som sjukgymnast. I förteckningen
är för närvarande upptagna 100 personer.
Det råder stor brist på legitimerade sjukgymnaster här i landet, och som
allmänna beredningsutskottet framhöll i sitt utlåtande nr 7 vid förra årets
A-riksdag finns det anledning antaga att bristen kommer att tilltaga under
de närmaste åren. Då riksförsäkringsanstalten är mycket restriktiv med att
föra upp personer på den särskilda förteckningen, kan man inte vänta att
tillgången på sjukgymnaster, för vilkas behandlingskostnader ersättning
utgår enligt sjukförsäkringslagen, inom den närmaste tiden kommer att öka.
Enligt vår mening är det i och för sig riktigt att restriktivitet iakttages
vid uppförande av personer på den särskilda förteckningen. Det kan emellertid
förekomma fall där en uppmjukning av nuvarande normer bör ske.
Vad vi syftar på är behandling av bl.a. spastiskt sjuka och polioskadade
personer. Ifrågavarande personer måste ofta ha kontinuerliga behandlingar
för att inte en försämring i deras tillstånd skall inträda. En fortlöpande
behandling av sådant slag är i många fall förutsättningen för att den skadade
skall kunna upprätthålla en tjänst och därmed fullgöra sin insats i
produktionen. Men å andra sidan är det inte nödvändigt att för behandlingen
äga kunskaper i fråga om sjukgymnastikens alla grenar. I många fall
innebär behandlingen av dylika fall ett relativt enkelt rörelseschema, och
det är ofta tillräckligt, att den behandlande har någon erfarenhet av sjukgymnastik
samt därjämte meddelas erforderliga instruktioner av läkare.
Om personer som är i behov av sjukgymnastik behandling vistas på en
ort, där tillgång till behandling av legitimerad eller på riksförsäluingsanstaltens
förteckning uppförd sjukgymnast saknas, så måste de själva svara
för behandlingskostnaderna, vilka med hänsyn till att behandlingarna måste
ske ofta blir mycket liöga. Regelbundna resor till och från platser där sådan
sjukgymnast finnes torde i de flesta fall vara uteslutna på grund av sjukdomens
karaktär. Med hänsyn till sjukgymnasternas stora arbetsbörda är
det ej heller sannolikt, att de anser sig kunna företa resorna till patienterna,
framför allt då det blir fråga om längre resor. Dessa svårigheter kan nödga
12
Motioner i Andra kammaren, nr 217 år 1959
de handikappade att avbryta en för dem lämplig och lönande sysselsättning
för att söka sig till en ort, där sjukgymnast finnes, även om det där ej går
att få någon anställning eller endast en sämre avlönad anställning kan erhållas.
Rent psykiskt kan detta inverka menligt på deras allmänna hälsotillstånd.
Vi anser därför att dispens avseende begränsade, i vart särskilt fall angivna
behandlingar skulle få meddelas av riksförsäkringsanstalten. Som
villkor för meddelande av dispens bör uppställas, att behandling av legitimerad
sjukgymnast eller av person upptagen i förteckningen inte går att
få på orten. Den person, som skall utföra behandlingen, skall också av
läkare ha förklarats lämplig att ge ifrågavarande behandlingar. För att
förhindra missbruk av ersättningsbestämmelserna bör medgivandet endast
omfatta behandling av en viss eller vissa personer. Det kan också ifrågasättas
om inte dispensen skulle göras tidsbegränsad och att riksförsäkringsanstalten
sålunda efter viss, icke alltför lång tid skall pröva om förutsättningar
fortfarande är för handen för meddelande av dispens i det speciella
fallet. För att skapa garantier för att behandlingen verkligen utföres på ett
riktigt sätt bör den fortlöpande kontrolleras av läkare.
Uppdrar man så snäva gränser, som vi här föreslagit, för meddelande av
dispens, är vi övertygade om att något intrång icke sker i den verksamhet
som utövas av legitimerade eller på förteckningen uppförda sjukgymnaster.
Ej heller kommer reformen att innebära någon eftergift i de höga krav som
bör ställas på sjukgymnastiken i allmänhet. För de spastiskt sjuka och
polioskadade och andra, som är i långvarigt beroende av sjukgymnastisk
behandling, skulle reformen däremot vara av stor betydelse.
Under åberopande av det anförda hemställes,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en
skyndsam utredning i fråga om möjligheten för riksförsäkringsanstalten
att vid tillämpning av 18 § sjukförsäkringslagen
lämna dispens för sjukkassa att utgiva ersättning
för försäkrads kostnad för sjukgymnastisk eller därmed
jämförlig behandling under ovan redovisade förutsättningar.
Stockholm den 27 januari 1959
Henrik Munktell
Ingemund Bengtsson Brita Elmén Johannes Antonsson
i Varberg
Stina Wallerius-Gunne Fredrik-Adolf Hamilton
Folke Nihlfors
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket