Motioner i Andra kammaren, Nr 203

Motion 1916:203 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

1

Nr 203.

Av herrar Johansson i Sollefteå och Vennerström, om skrivelse
till Kung!. Maj.t angående utredning in. in. i fråga om
vissa missförhållanden inom cellulosaindustrien.

Inom cellulosaindustrien pågår som bekant arbetet i mycket stor
utsträckning även under söndagsdygnet. Arbetarna påstå dock, att
söndagsdriften utan någon teknisk olägenhet helt och hållet kan undvikas.
Vid samtal med en del fackmän på detta område vitsordas även
detta. Man framhåller dock, att vid su//?/fabrikerna själva kokningen
av massan kräver ganska lång tid, och skulle driften ligga nere hela
söndagsdygnet skulle detta innebära en avsevärd minskad produktion
dygnet närmast före eller efter söndagsdygnet. Därför brukar i regel
ångpannor och kokningen vara i verksamhet dygnet om även där söndagsarbetet
i andra avdelningar inom fabriken helt eller delvis är inställt.
Vad man härigenom i kokningen får på lager gör att en ökad produktion
vinnes. Man framhåller sålunda från fackmannahåll, att om
fullständig söndagsvila utan några olägenheter skall kunna införas, måste
man redan då fabriken bygges inrikta sig härför genom att insätta ett
tillräckligt antal och i storlek anpassade kokare, varmed man under
veckans lopp hinner utföra den kokning som behöves för att utan väntan
hinna »mata» maskinerna för massans fullbordande.

Vid suZ/b/fabrikerna är förhållandet enahanda, ehuru olägenheterna
för helt avbrott med arbetet äro mindre, beroende på att kokningen ej
kräver så lång tid. Vid eu fabrik, där man kör med det för detta fack
mångomtalade 13:de skiftet, lämnas i allmänhet ett eller flera kok innestående
i kokarna, som blåsas påföljande skift. Under en stagnation i
12 timmar går detta för sig, men under ett helt dygn anse fackmän att
detta tillvägagångssätt blir oekonomiskt. De framhålla också, att detta
även är förhållandet vid sodahusets smältugnar. Men en i modern stil
Bihang till riksdagens protokoll IDIG. d sand. 87 käft. (Nr 203.) L

2 Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

byggd fabrik, där man redan, från början slagit fast, att söndagsvila
skall råda, måste vara tilltagen i lämpliga proportioner och den ena
avdelningen så anpassad till den andra, att driften kan forceras utan
att söndagen tages till hjälp.

Vid dessa fabriker förekommer ofta reparationsarbete, som måste
utföras under söndagarna. Men vid en fabrik, som är byggd med
beräkning att söndagsarbetet skall undvikas, kan arbetsledningen med
litet god vilja låta de flesta reparationsarbeten utföras under veckans
lopp utan några avsevärda hinder för driften. I detta avseende ligger
eu stor förtjänst i den elektriska kraften, om anläggningen för övrigt
är byggd så att en maskin eller delar av en hel avdelning kan stå en
eller flera timmar utan att något hinder uppstår.

Arbetarna å de äldsta byggda fabrikerna anse, att även där kan
söndagsdriften utan olägenhet undvikas. De anse, att det endast är
det rena profitbegäret som gör, att fabrikerna även skola gå under
söndagsdygnet. Då som bekant denna industri särskilt under de senaste
åren varit för aktieägarne en av de mest inkomstbringande, måste
detta omdöme vara riktigt, och då därtill kommer att även driftingenjörer
erkänna, att driften kan undvikas under söndagsdygnet, måste det sunda
förnuftet härvidlag ge arbetarna rätt. En ingenjör för en sulfatfabrik
yttrade vid ett tillfälle på tal om denna sak följande: »En fabrik, som
inte bär sig utan att taga söndagen till hjälp för driften, den bör läggas
i andra händer». Emellertid har bolagsledningen i de flesta fall ordnat
det så, att driftingenjörernas årsinkomster äro beroende av, att produktionen
forceras i största möjliga utsträckning. Detta gör att de
personligen ha intresse av, att driften går utan nämnvärda avbrott.

En annan olägenhet är den, att om man inom facket har att bedöma
t. ex. en driftingenjörs kompetens och skicklighet, sker det vanligen
med beräkning av fabrikens storlek och årstillverkning. _ Om fabriken
drives ett 40- eller 50-tal skift mera pr år, låtsas man ej höra. Detta
gör naturligtvis, att eu fabrik som lämnar fullständig söndagsvila ej
får mera än högst 300 driftdagar pr år, under det att andra, som taga
söndagen till hjälp, komma upp till nära lika många som året har dagar.

En lagstiftning, som förbjuder söndagsdriften, skulle, tro vi, hälsas
med tillfredsställelse även av de industriidkare, som nu vilja lämna
söndagsvila men som på grund av konkurrensen ej anse sig kunna
genomföra detta. En del fabriker ha dock, trots detta, infört söndagsvila.
Så lär förhållandet vara vid de Kempska fabrikerna vid Hörnefors och
Robertsfors.

Uti eu 1910 inom andra kammaren till lagutskottet hänvisad motion

Motioner i Andra hammaren, Nr 203. 3

nr 151 hade Carl Lindhagen m. fl. föreslagit, att Kung!. Maj:t måtte
låta verkställa en undersökning, i vad män inom vårt land behövlig
söndagsvila utan tvingande nödvändighet åsidosättes inom arbetsområden,
vari arbete utföres för arbetsgivares räkning och särskilt inom industrier,
handel och andra närliggande verksamheter, ävensom, därest utredningen
skulle därtill giva anledning, för riksdagen framlägga erforderligt
lagförslag i ämnet.

I lagutskottets utlåtande nr 23 hänvisades bl. a. till den s. k.
yrkesfarekommitténs den 9 december 1909 avgivna betänkande, vari det
heter, att »Arbetarnas söndagsvila utgör i flertalet kulturstater föremål
för särskilda lagbestämmelser, ofta till och mod särskild lagstiftning».
Vidare lämnades en översikt av de huvudsakliga stadgandena i detta
fall från ett antal olika länder.

Utskottet säger vidare: »Beträffande nyttan och behovet för individen
av erforderlig söndagsvila torde icke mer än en mening kunna
råda. Utskottet vill i detta avseende åberopa ett utlåtande av eu av do
internationella kongresser, som under senare tider hållits angående detta
ämne. Så uttalade redan 1889 års kongress i Paris följande: »En hel
vilodag i veckan är i allmänhet för envar nödvändig för bevarandet av
kroppens och själens hälsa och energi. Den är ett väsentligt villkor för
fortsatt arbetsduglighet och högre livslängd, eu förutsättning för materiellt
välstånd och moralisk utveckling för individen, för familjen, för nationen.
De moraliska konsekvenserna av vilodagen hava en ekonomisk återverkan
och bereda i följd härav välstånd.» Särskilt framhölls söndagsvilan
såsom behövlig för kroppsarbetare, såsom ägnad att höja hans
intellektuella och sedliga personlighet. Slutligen hemställde utskottet:
»att riksdagen med anledning av förevarande motion måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa undersökning,
i vad mån inom vårt land behövlig söndagsvila utan berättigad
anledning åsidosättes, särskilt inom industri, handel och andra närliggande
arbetsområden, ävensom, därest utredningen skulle därtill giva
anledning, för riksdagen framlägga erforderligt lagförslag i ämnet».

Detta utskottets förslag vann även riksdagens bifall.

Kungl. Maj:t har dock vilat på ärendet, ty först den 14 februari
1914 uppdrogs åt socialstyrelsen att med anledning av riksdagens beslut
verkställa denna utredning. Enligt vad som försports torde denna utredning
på grund av mellankommande omständigheter ännu ej vara
påbörjad.

Uti Första kammaren väckte hr Ang. Ljunggren eu motion 1913

4 Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

ur 65 angående skrivelse till Konungen ifråga om meddelande av visea
bestämmelser rörande arbetareskydd.

Motionäron säger bl. a.: »Jag syftar härvid närmast på trämasseindustrien
och främst sulfitfabrikerna. Den för framställningen av trämassa
nödiga svavelsyrligheten eller sulfiten inverkar nämligen enligt
vad erfarenheten utvisat och läkare bestyrkt menligt på arbetarnas
hälsa, särskilt de mindre motståndskraftiga, och förorsakar bl. a. kramp
i struphuvudet vid inandningen av denna gas. Arbetarna i det s. k.
syrehuset. äro därför i främsta rummet utsatta för dessa skadliga inflytelser,
men även de som äro anställda i kokeriet och vid de s. k.
massabingarne, varest temperaturen ofta är särskilt hög och dessutom
mättad med svavelgaser. Givetvis böra dessa svåra olägenheter kunna
i någon mån minskas genom att noga iakttaga föreskrifterna i § 5
rörande luftutrymme, ventilation m. m. Likaså torde all möjlig inskränkning
av arbetstiden på dessa mest utsatta poster ävensom dess lämpliga
fördelning vara ägnad att något minska risken som arbetarne kär
alltid måste löpa med hänsyn till hälsa och liv, och härutinnan synes
yrkesinspektionens chefsmyndighet äga befogenhet att ingripa reglerande.

Emellertid synas ännu verksammare åtgärder vara nödvändiga,
särskilt i ovan angivna industri, för att bereda arbetarna det skydd
mot ohälsa, som lagen avser.

Jag har styrkts i denna min uppfattning på grund av förhållandena
vid Konga sulfitfabrik i Kronobergs län. 1 en rapport till medicinalstyrelsen,
avgiven den 18 mars 1909 och gällande för år 1908,
yttrar dåvarande provinsialläkaren i distriktet dr Broström — sedan
han påpekat en del missförhållanden i ovan berörda avseende — bl. a.

följande: »—--att dock arbetet vid syrberedningen och kokningen

i längden är hälsovådligt och ägnat att undergräva de arbetares hälsa,
som mest äro utsatta för olägenheterna av de respirationsorganen retande
syrångorna, är otvivelaktigt. F. n. har jag två arbetare som härav
hava tagit bestående skada och synes åtminstone den ene av dem vara
bruten för all framlid. Jag tror dock, att de värsta olägenheter, som
följa detta arbete skullo kunna förekommas därmed, att arbetarna
emellanåt finge omväxla med arbete i fria luften. Jag tillråder ofta arbetarne
detta, men åtlydes ej gärna, emedan ifrågavarande arbete betalas
bättre än vanligt arbete, och den som eu gång vant sig vid en högre
avlöning ej gärna synes kunna nöja sig med en mindre. Det borde
därför åläggas — den nuvarande arbetsledningen vid Konga synes nämligen
ej vara hågad att frivilligt vidtaga eu sådan anordning — fabriken

5

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

att bereda Mina för svavelsyrliglietens skadliga inverkan mera utsatta
arbetare någon, t. ex. fyra månaders, rekreation varje år genom arbete
i fria luften utan nedsättning av deras dagpenning. Att utnyttja arbetarnes
arbetskraft till det yttersta och sedan kasta familjerna på fattigvården
är naturligtvis en orättfärdighet, men det borde också vara
olagligt.»

Motionen avslogs naturligtvis av kammaren. Samma öde drabbade
eu annan motion nr 66, väckt samtidigt av samme motionär, vilken
avsåg »begäran om undersökning rörande hälsotillståndet bland arbetare
i särskilt hälsovådliga industrier». Man vågade sålunda inte ens begära
eu undersökning i denna viktiga sak.

Emellertid har genom en del sammanstötande omständigheter
uppmärksamheten blivit fäst vid de hygieniska och därmed sammanhängande
förhållanden inom cellulosaindustrien. Särskilt hade yrkesinspektören
i nionde distriktet hos socialstyrelsen hemställt om en sakkunnig
utredning med anledning av en hel del svårare olycksfall och
den ohälsa, som arbetarne inom en sulfatfabrik i norra Sverige ansågos
vara utsatta för, och slutligen hade intresset för en enhetlig lagstiftning
inom de nordiska länderna berörande denna industri blivit allt starkaro.
På grund härav ha tvänne undersökningar blivit gjorda. Den ena, som
avsåg större fabriker, verkställdes under sommaren 1913 av socialstyrelsens
hygieniska expert doktor G. Koraen, yrkesinspektören R. Wieselgren
samt byråchef Th. Först. Den andra undersökningen rörande
mindre fabriker utfördes av de två förstnämnda under sommaren 1914.

Enligt den redogörelse om dessa undersökningar, som utarbetats
inom socialstyrelsen, ha dessa omfattat 19 större fabriker inom Norrland
samt mellersta och södra Sverige. Man har vid undersökningen
särskilt besökt de avdelningar, där hälsofara ansågs föreligga.

Det är först att anmärka att dessa undersökningar endast äro
gjorda under sommaren. Om en liknande undersökning blivit gjord
under vintertiden, måste undersökningsresultatet ha blivit ännu mera
nedslående. Detta erkännes även, då det i redogörelsen heter: »att
resultatet beträffande pappsalarne så tillvida torde vara missvisande,
att de angivna siffrorna uttrycka förhållandet, vid besök under sommaren.
En undersökning vintertiden skulle nämligen med all säkerhet
hava lämnat ett avsevärt sämre resultat för denna avdelning.» Man
framhåller även att arbetarna vid speciella arbeten kunna utsättas för
svårare temperaturväxlingar. Därom heter det: »Sålunda kännetecknas
pappsalarne under vinterhalvåret i flera fall genom sin kvava, tryckande
och varma luft, vilken verkar ytterst kraftnedsättande. Det angavs, att

6

Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

temperaturen kunde stiga till över 50° C. och att fuktigheten i luften
föll ut som imma, mången gång så tät, att arbetaren endast kunde so
en eller ett par meter framför sig —--.»

Till följd av den höga temperatur, som i regel är rådande i pappsalarna,
uppkommer därstädes lätt drag, isynnerhet vid in- och utlastning
av balarna, då dörrarna icke kunna hållas stängda. I något fall
försiggick dock baltransporten mekaniskt i täckt gång, varför drag ej
behövde uppstå.

De fabriksavdelningar, som i allmänhet hade att uppvisa de relativt
lägsta poängtalen med avseende på temperaturen, voro massabingarna.
Dessa voro å vissa arbetsställen täckta, varvid arbetarna under
deras tömning måste arbeta inne i bingarna, där luften var mycket fuktig
och hade en synnerligen hög temperatur. Vid uppmätning befanns
den utgöra 70° C. i eu fabrik och 35° i en annan. I bingarna arbetades
på 12 timmars skift, i den förra fabriken en timme och i den
senare två timmar i sänder med uppehåll om resp. en och två timmar.

Den fuktiga atmosfären i silavdehxingen var flerstädes föremål för
anmärkningar. Dessa gällde särskilt vinterförhållandena, då vattnet var
kallt och arbetarna hela arbetstiden gingo så gott som genomväta under
arbetet med silarnas rengöring, spolning etc.

Vad beträffar kokarehuset, ledo arbetarna, där liggande kokare
funnos, av den höga temperatur, som rådde inne i kokaren under deras
arbete med skyffling av träflis vid kokarens fyllning. Vid indirekt
kokning ansågs även, att högre temperatur förelåg än eljest, då kokarna
alltför ofullständigt utluftades mellan koken. I ett sådant fall uppmättes
temperaturen och befanns den uppgå till 60° C.

Om damm och gaser inom arbetslokalerna heter det: »Vad först beträffar
damm, spreds sådant inom syre av del ning en från ugnarna, och det
uppstod eu stoftfin aska, där de beskickades med svavelkis. Åven alstrades
en stor mängd damm, ifall transporten av svavel, kispulver och
annat material för svaveluguarna liksom av den fint fördelade stoftaskan
skedde i öppna vagnar. Ifrågavarande olägenhet förmärktes ej i de
fabriker, varest för denna transport användes täckta vagnar, täta rör
och mekaniska anordningar. Isynnerhet i fem fabriker förspordeB klagomål
över, att arbetarna onödigtvis utsattes för att inandas stora
kvantiteteter skadligt damm — — — — — — —.

Vad angår övriga fabriksavdelningar, uppgåvo arbetarna i ett fall,
att det i pappsalen kundo avlagras ända till V2 cm. damm under ett skift.
I ett annat fall fästes uppmärksamheten på besvärande avdammning
från arbetsmaskinerna i vedrenseriet.f)

7

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

Hela antalet arbetare på de 19 fabriker som besökts utgjorde
839, varav det övervägande antalet, eller 532, hade 12 timmars skift,
medan 231 arbetade på 8 timmars skift och 76 voro dagarbetare. Det
torde därför få tagas för givet, att inom cellulosaindustrien i allmänhet
12-timmars skiftarbete ännu är det mest vanliga. I många fall måsto
dessa arbetare vartannat söndagsdygn arbeta i 24 timmar eller, som de
säga, »ett långskift», och de som ha det uppdelat i 8 timmars skift
måste var tredje söndag arbeta 16 timmar i sträck. Sålunda får det
skift som börjar kl. 6 på söndagens morgon arbeta till kl. 10 e. m.
Dessa övergångsskift anses nödvändiga, ty annars skulle alla arbetare
året runt få samma skift, vilket skulle verka orättvist. De arbetare,
som ha nattskift till söndagsmorgonen, skola ut i arbete måndag kl. 6 f. in.

Angående hälsotillståndet och utseendet i allmänhet bland de undersökta
arbetarna inom de undersökta fabriksavdelningarna med hänsyn
till förekomsten av vissa sjukdomar, som kunna tänkas stå i samband
med yrket, ställer sig resultatet på sätt, som utvisas av tab. L och M
(sid. 18—22 i socialstyrelsens undersökning). Om arbetarnas utseende
blir omdömet i allmänhet: »blek, mager, matt, ansträngd av arbetet»
etc. Av undersökta 124 arbetare finner man att 31 arbetare eller 25
procent hade befunnits lida av tuberkulos, luftrörskatarr, äggvita eller
reumatism, 12 eller 9,7 procent hava genomgått lunginflammation, 5
eller 4 procent hava varit bly- eller svavelsyrlighetsförgiftade, 52 eller
42 procent lida av svalgkatarr. I kommentarer till de olika sjukdomarna
heter det: »Det är alltså egentligen luftrörskatarr och reumatism,
som konstaterats förekomma i mera anmärkningsvärd grad hos hithörande
arbetare. Särskilt i kokarehusen hava arbetarna i relativt
många fall (21,6 procent) befunnits lida av luftrörskatarr. Observeras
må även i detta sammanhang, att av de i kokarehus anställda arbetare,
som varit föremål för undersökning, 16,2 procent uppgivit sig hava
genomgått lunginflammation.»

Om lunginflammation säger utredningen: »Av de undersökta 124
arbetarna hade 12 eller nära 10 procent haft lunginflammation, och
hade 3 av dem genomgått denna sjukdom två gånger.

Vidkommande dessa arbetares yrkesspecialitet märkes, att 6 av
dem tillhörde kokarehus, 2 syrberedningar och 1 ångpannehus samt
att 2 voro blylödare och 1 sodabrännare. Vid tiden för insjuknandet,
arbetade 1 av nämnda blylödare i syrberedningen och 1 av kokarna
i massabingar.

Utom här omnämnda arbetare hade 2 varit svavelsyrlighetsförgiftade,
den ono eu och den andre två gånger. Sistnämnda arbetare

8

Motioner i Andra hammaren, Nr 203.

hade dessutom luftrörskatarr samt äggvita. Luftrörskatarr konstaterades
även hos tvenne andra hithörande arbetare. Antalet arbetare, som
genomgått lunginflammation, var, som synes, ganska betydande. _ Enligt
fabriksläkarnas uttalanden hade emellertid denna sjukdom ingalunda
uppträtt oftare bland cellulosaarbetarna än bland ortens övriga
befolkning. Det bör också härvidlag, liksom i fråga om luftrörskatarr,
tagas i betraktande den omständigheten, att arbetarna ofta, då de äro
svettiga och varma till följd av den inom arbetslokalerna rådande höga
temperaturen, lätt utsättas för drag och hastig avkylning.»

Om reumatism säges: »Reumatiska åkommor konstaterades hos 13
arbetare, av vilka 3 massaösare, 4 i kokarehus, 3 i pappsal, 1 blylödare,
1 arbetade i vedrenseri samt 1 syrberedare. . Frånsett de nämnda
3 massaösarna hade av de övriga arbetarna 4 tidigare varit anställda
i massabingar. En av sistnämnda arbetare har uppgivit, att lian endast
under sitt arbete som massaösare, då han ofta utsattes för förkylningar,
led av reumatiska smärtor, men ej sedermera. . „

Av hithörande 13 arbetare voro 7 satta på 12 timmars och 4 pa
8 timmars skift — av vilka tre tidigare haft 12 timmars skift — 2 voro

da^arbetare.^^.^ relativt ofta förekommer bland massaösare torde
utan tvivel vara att tillskriva de upprepade temperaturväxlingar, för
vilka dessa arbetare äro utsatta, i det de, där handösning användes,
arbeta inne i bingarna x/2 * 2 timmar i sänder i ända till 70 grader
varm, fuktig luft, varefter de lika lång tid vistas ute i den otta nog

dragiga arbetslokalen.» c , ,

Vad beträffar arbetets inverkan på arbetarnas välbefinnande meddelas
att 26 av de 124 undersökta arbetarna hade klagat över trötthet
och slapphet till följd av arbetet, Av dessa arbetade 9 på 8 timmars
och 16 på 12 timmars skift:

»Av hela antalet undersökta skiftarbetare med 8, resp. 12 timmars
skift utgiorde de här ifrågavarande skiftarbetarna 15,8 resp. 29,g procent,
Det var således i det närmaste dubbelt så många arbetare, som
i särskilt hög grad kände sig ansträngda av arbetet på 12 timmars
skift, emot vad fallet var med de arbetare som hade 8 timmars skilt.
Vad beträffar de olika yrkesspecialiteterna framstar särskilt arbetet
i sodahuset såsom mattande. Av i sodahus sysselsatta arbetare
undersöktes 8, och samtliga förklarade sig vara hårt ansträngda av arbetet,
I massabingarna synes arbetet likaledes vara mycket krattnedsättande.
Av 22 undersökta arbetare kände sig 8 slappa av arbetet,
och 2 andra arbetare, som förut varit massaösare, men förflyttats till

Motionera Andra hammaren, Nr 203. 9

annan avdelning, hade under arbetet i massabingarna varit matta och
olustiga samt haft dålig aptit på grund av den gasbemängda, heta och
fuktiga luften.»

. I socialstyrelsens utredning säges slutligen: »De verkställda undersökningarna
hava givit vid handen, att rent tekniskt sett intet hinder
möter att vid ny- eller ombyggnad av sulfit- eller sulfatfabrik träffa sådana
anstalter, att hälsofaran för de inom samma fabrik sysselsatta
arbetarna, reduceras till vad som kan sägas vara gällande för fabriksarbetare
i allmänhet. Den särskilt företagna läkarundersökningen och
de uttalanden, som gjorts av resp. fabriksläkare på grund av deras oftast
mångåriga verksamhet inom området, giva vidare uttryck åt den uppfattningen,
att någon direkt hälsovådlighet i cellulosaarbetarnas yrke
icke föreligger i högre grad än inom många andra yrken under förutsättning
av fabriksanordningar, grundade på nutida erfarenhet, samt
god fabriksledning, men att den ofta förekommande fördelningen av
arbetet på 12 timmars skift ej oväsentligt bidrager till den nedsättning
i allmäntillståndet, som rådde bland de på detta sätt sysselsatta arbetarna.
»

Undersökningen å de mindre fabrikerna omfattade 18 fabriker
De vid sulfitfabrikerna anställa arbetarna voro till antalet 119, de vid
sulfatfabrikerna 175. Inom dessa fabriker var 12-timmarsskiftet det
mest vanliga. 115 arbetare blevo föremål för läkarundersökning med
ungefär samma resultat som vid de större fabrikerna. Endast reumatismen
syntes här vara mera utbredd, i synnerhet i sodahusen- av de
på denna avdelning arbetande ha icke mindre än 48.i procent befunnits
lida av reumatism.

I kommentarer till de olika sjukdomarna heter det bl. a. om luftrörskatarr:
»De i kokarehusen anställda hade samtliga förutom luftrörskatarr
aven svalgkatarr; en hade lunginflammation. Alla hithörande arbetare
arbetade på 12 timmars skift.---Jämte förekomsten av

damm och gaser torde mindre goda temperaturförhållanden (hastiga växlingar
o s v.) i väsentlig mån bidraga till framkallandet av ifrågavarande
sjukdom.» °

Angående svalgkalarr konstaterades att »av de undersökta sulfitfabriksarbetarna
befunnos 74.6 procent och av sulfatfabriksarbetarna
b7.3 procent lida av svalgkatarr».

Man hade även här inhämtat fabriksläkarnes utlåtanden. Från
tva av de undersökta sulfitfabrikerna hade läkarne meddelat bl a • Datt
luftrörskatarrer otvivelaktigt stundom uppstått som direkt följd av inBihang
till riksdagens protokoll 1916. d sand. 87 käft. (Nr 203.) 2

10 Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

andningen av svavelsyrlighet, liksom även att magkatarrer ibland förekommit,
särskilt bland arbetarna vid svavelugnar---».

I fyra av de gjorda uttalandena frambålles y> 12-timmar sskiftets menlighet
för välbefinnandet. Arbetarna bliva nervösa genom bristen på sömn;
den genom skiftindelningen orsakade måltidsomkastningen utövar stundom
ett ogynnsamt inflytande på matsmältningsorganen.»

Socialstyrelsens utredning slutar med att fastslå, »att även en del
arbetare, som äro sysselsatta i mönstergillt inrättade sulfit- och sulfatfabrikslokaler,
känt en nyttighet, som de icke erfarit vid annat slags
arbete. Det framgår härav, att arbetet i en cellulosafabrik, även om
det anordnas på ett i allmänhet tillfredsställande sätt, dock är av den
speciella art, att det för en och annan blir svårt att uthärda därmed.»

I herr Steffens motion 1913 angående utredning om en maximalarbetsdag
av 8 timmar pr dygn framdragas ett flertal exempel från andra
länder, vilka genom lagstiftning begränsat arbetstiden. Han yttrar bl. a.:
»I Schweiz har arbetareskyddslagstiftningen anor ända från sextonhundratalet
— då det gällde att skydda de med hemindustri sysselsatta
arbetarna mot skriande missförhållanden. Intill 1874 var hithörande
lagstiftning kantonernas ensak; sedan dess faller den under det schweiziska
förbundets gemensamma lagstiftning. Genom förbundslagen av
den 23 mars 1877 underkastades alla grenar av fabriksindustri likartade
bestämmelser, från vilka blott under vissa förutsättningar kunna tillstädjas
undantag. För ingå fabriksarbetare far arbetstiden vara längre
än il timmar, och den måste falla mellan 6 (eller 5) på morgonen och
8 på aftonen. Regelmässigt natt- och söndagsarbete fordrar förbundsrådets
särskilda tillstånd, och bör därvid 11 timmar på dygnet ej överskridas
samt varje arbetare ha varannan söndag fri. .

Till denna grupp stater med lagstadgad maximalarbetsdag hor i
Europa, anmärkningsvärt nog, även Ryssland. .Genom lag av år 189.7
fastställdes där den dagliga högsta arbetstiden till 11 1/2 timmar i fabriker
och gruvor samt 10 timmar på sön- och helgdagsaftnar. Nattarbetet
får ej vara längre än högst 10 timmar.» . .

Den nu gällande svenska lagen om arbetarskydd (av 1912} loreskriver
maximalarbetsdag endast för minderåriga.

Då det gäller att rusta och försvara sig mot eventuella yttre fiender,
äro statsmakterna inte sena att ingripa. Huru mycket mera nödvändigt
vore det ej att i sådant fall som detta ingripa reglerande tor
att skydda de människor, som arbeta inom en så påtaglig hälsovådlig
industri som cellulosaindustrien. Det är helt enkelt riksdagens oavvisliga
skyldighet att skyndsammast ingripa mot nu rådande missförhållan -

Motioner i Andra kammaren, Nr 203. 11

den. Vi vilja gärna skryta om vår svenska kultur och framsteg på alla
områden, men samtidigt kan konstateras, att det land i öster, som påstås
stå långt efter oss i upplysning och civilisation, för länge sedan har en
lagstadgad maximalarbetsdag, under det att vi tillåta en sådan ohejdad
exploatering av arbetskraften, att arbetarna såsom sker inom cellulosaindustrien
t. o. m. måste arbeta i 24 timmar i sträck.

På grund av vad vi sålunda anfört kunde man ifrågasätta, att
regeringen med anledning av gjorda undersökningar redan nu skulle
framkomma med lagförslag, som åtminstone begränsade söndag sdriften
inom denna industri.

Man kan invända, att denna sak — om söndagsdriften — skall
ingå i den allmänna stora utredningen om söndagsvila, som riksdagen
uttalade sig för redan 1910, och som nyligen uppdragits åt socialstyrelsen.
Denna utredning torde emellertid ta en avsevärd lång tid i anspråk
och sålunda försena denna viktiga fråga för cellulosaindustriens
arbetare, och då, som i föregående omnämnts, en undersökning angående
de hygieniska förhållandena inom cellulosaindustrien redan är
verkställd och denna talar för en begränsning av arbetstiden, synnerligast
söndagsdriften, torde alla skäl tala för att undersökningen angående
denna industri fortast möjligt fullföljes, samt att eventuella kompletterande
undersökningar vid fabrikerna böra göras även under vintertiden.

Med stöd av det anförda hemställes,

att riksdagen ville besluta att avlåta en skrivelse
till Kungl. Maj :t med begäran, att Kungl. Maj:t måtte
låta skyndsamt utföra de kompletterande utredningar,
som krävas för belysning av ovan angivna missförhållanden
inom cellulosaindustrien, ävensom låta utreda
vilka bestämmelser i avseende å arbetstid, särskilt
söndagsdriftens borttagande, och skydd mot bälsofarligheten
inom yrket som kunna befinnas vara av
nöden, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen föranleder.

Stockholm den 4 februari 1916.

C. O. Johansson, Ivar Vennerström.

Sollefteå.