Motioner i Andra kammaren, Nr 203 (Motion 1914:203 Andra kammaren - b)

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

Nr 203.

Av herr Ilo!Slltlillll in. IL, i anledning av Kungl. Majtts
proposition, nr 60, angående sjöförsvarets ordnande.

Lika viktig som en väl ordnad rekognoscering är för krigföringen till
lands, lika nödvändig är under krigsoperationer till sjöss en effektiv spanings*
tjänst. Många avgörande nederlag hava i gångna tider, icke minst under
senaste sjökrig, drabbat de flottor, som icke sökt och erhållit tillbörlig känning
med fienden. Och särskilt för en liten marin som vår med stort verksamhetsområde
och strängt begränsade resurser är det av utomordentlig vikt
att kunna stödja sina operationer på tillförlitliga uppgifter om fiendens åtgärder.

Redan på segelflottornas tid gällde att för spaningstjänsten förfoga
över snabbseglande kryssare, vilka därför i regel vid sidan av linjeskeppen
till stort antal ingingo i sjöstyrkorna. 1880 års s. k. certkommitté, som
i vårt land hade att förmedla övergången från den seglande krigsflottan
till de sjögående pansarbåtarna, framhöll behovet av snabbgående reknognosceringsfartyg
för sjöstyrkor av den nya sammansättningen. Ekonomiska
skäl nödvändiggjorde emellertid att räkna på de sjögående pansarbåtarna
för rekognosceringstjänsten till sjöss, under det att torpedbåtarna skulle
sköta densamma i skärgården och det närmaste havsbandet, varförutom en
del av kunskapande! ansågs kunna överlåtas åt för ändamålet förhyrda handelsångare.

För 1892 års sjökrigsmaterielkommitté stod det klart, att pansarbåtarna
voro olämpliga för kunskapande! till sjöss; och icke heller kunde enligt
kommitténs mening torpedbåtarna tillfredsställa anspråken på självständig rekognosceringstjänst
i övrigt. Två olika slag av fartyg för nämnda tjänst ansågos
behövliga, nämligen kryssare för den yttre bevakningen och jagare
Bihang dill senare riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 81 höft. (Nr 203.)

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

för den inre; man enades likväl av ekonomiska skäl om ett mellanting
mellan dem båda, torpedkryssaren; och 5 sådana tillfördes sedermera
vår flotta.

I slutet av 1890-talet blev frågan om anskaffandet av fartyg, bättre
än torpedkryssarna lämpade för spaningstjänsten, åter aktuell. Marinens
myndigheter verkställde vidlyftiga utredningar, av vilka framgick, att två
skilda slag av kryssare, en pansrad och en opansrad, vore behövliga. Då emellertid
en sammanjämkning av typerna av många skäl ansågs böra ske, gavs
pansarkryssaren företrädet, »så mycket mer som genom antagande av en
jagartyp fartyg kunde erhållas, vilka åtminstone under goda väderleksförhållanden
i och för spaningstjänsten skulle kunna i någon mån ersätta pansardäckskryssaren
».

På grundvalen av dessa utredningar byggdes »Fylgia»; medel till vår
första jagare hade redan beviljats av 1901 års riksdag.

Sedermera vid olika tillfällen av marinmyndigheterna gjorda framställningar
om medel till fortsatt byggande av pansarkryssare föranledde icke
begäran om anslag hos riksdagen.

I sitt förslag till försvarsväsendets stärkande den IS oktober 1906
angav chefen för flottans stab, att ett pansarfartyg, som uppfyllde de fordringar,
vilka av nämnde chef ansetts böra ställas på våra l:a klass pansarbåtar,
komme att besitta flera av pansarkryssarens egenskaper och sålunda
kunde utföra en pansarkryssares tjänst, varigenom särskild pansarkryssartyp
för oss tillsvidare skulle bliva obehövlig. I stället föreslogo cheferna för
generalstaben och flottans stab anskaffandet av torpedkryssare av väsentligt
starkare typ än den senast antagna.

1906 års sjökrigsmaterielssakkunnige ansågo att med bibehållande av
den för sina uppgifter val lämpade jagartypen vid sidan av denna borde
införas en fartygstyp, som vore i stånd att dels självständigt utföra spaningsuppgifter,
dels utgöra stöd för jagaren vid spaning. Ett dylikt fartyg
beräknades kosta omkring 2,5 miljoner kronor.

1907 års försvarskommitté erkände betydelsen av en effektiv spaningstjänst
till sjöss, men fann att anskaffning av särskilda spaningsfartyg icke
kunde ske inom de belopp, vilka kommittén ansett vara att under den närmaste
tiden påräkna för nybyggnad av krigsfartygsmateriel; det bleve därför
nödvändigt att, intill dess medel för anskaffning av nya torpedkryssare
(spanare) kunde beredas, anförtro spaningstjänsten åt jagarna med stöd av
förefintliga artillerifartyg.

I den i statsverkspropositionen befintliga nybyggnadsplanen har an -

Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

skälfning av spaningsfartyg icke upptagits vare sig för den närmaste 5-årsperioden
eller under den därpå följande tiden. Emellertid är det tydligt,
att kustflottans nuvarande för spaningstjänst avsedda fartyg (»Fylgia» och
torpedkryssarna) måste, då de icke längre äro tjänstbara i kustflottan, på
något sätt ersättas och att medel härför bör åtminstone i den del av planen,
som ligger efter den närmaste perioden, beräknas. Det är uppenbart,
att när antalet i kustflottan ingående pansarbåtar efter hand minskas, blir
behovet av spaningsfartyg så mycket större, ty under sådant förhållande
blir det näppeligen möjligt att avse pansarbåtar för ifrågavarande tjänst.
Dessutom synes risken av att betjäna sig av så dyrbara, men ändock ej
tillräckligt snabbgående fartyg vara ett fullgiltigt hinder för pansarbåtarnas
användande såsom spaningsfartyg — annat än i undantagsfall.

För spaningen till sjöss lämpade fartyg måste besitta en fart jämbördig
med farten hos fiendens snabbaste fartyg, stor aktionsradie, artilleribestyckning
överlägsen främmande jagares, torpeder åtminstone jämnställda
med jagarnas, utrustning för offensiv minering samt gniststation med stor
räckvidd. Dylika spanare hava stora möjligheter att verkställa snabba
rekognosceringar och att hastigt erhålla känning med fienden, att skyndsamt
lämna egen styrka meddelande om fienden och hans sannolika avsikter
samt att förhindra eller åtminstone osäkergöra fiendens spaning. Genom
sitt artilleri kunna de hålla främmande jagare och småfartyg på avstånd,
torpederna utgöra vapen mot större motståndare och genom minorna kunna
farleder spärras eller fienden hindras att befara vissa områden, vilket icke
minst under och efter strid kan vara av största betydelse.

Våra nuvarande torpedkryssare av 20 år gammal typ motsvara alls
icke de krav, som numera måste uppställas på effektiva spanare; på grund
av sin ringa fart lämpa de sig föga för spaningstjänst. Våra jagare hava,
såsom av det föregående framgått, aldrig varit avsedda att ensamma bestrida
spaningstjänsten till sjöss. I själva verket lämpa de sig härför vida
mindre nu än för 10 år sedan, ty under mellantiden hava grannarnas
jagare växt icke blott i stridsvärde utan än mera i antal. För sitt deltagande
i spaningstjänsten kräva de därför stöd av kraftigare fartyg. Skulle
emellertid denna viktiga gren av tjänsten helt övertagas av jagarna, då
måste det i planen upptagna antalet sådana fartyg inför denna vidgade användning
betecknas såsom alltför ringa. Ty dessa fartyg skola dessutom
ersätta torpedbåtarna i kustflottan, vilket redan det innebär, att antalet för
ren torpedtjänst avsedda sjödugliga fartyg med torpedbåtarnas småningom
skeende frånskiljande kommer att i mycket hög grad minskas.

4 Motioner i Andra kammaren, Nr 203.

Ehuru flygbåtar under dager och göda väderleksförhållanden kunna
biträda vid spaningstjänsten såväl till sjöss som i skärgård, lämpa de sig
likväl ej härför under mörker och i dåligt väder. Därtill sakna de anordningar
för upprätthållandet av oavbruten kommunikation med flottan,
vilket, jämte nyssnämnda begränsningar för användningen, förringar deras
värde. Då emellertid flygbåtar äro billiga och vid många tillfällen böra
kunna vara till god nytta, är det lämpligt att sådana tillföras vår flotta.

Aven om för närvarande på grund av nödvändigheten att i första
hand tillgodose pansarbåts- och undervattensförsvaret inga åtgärder kunna
vidtagas för att tillföra flottan de så synnerligen väl behövliga spaningsfartygen,
bör planen, för att giva en tillförlitlig bild av vad som redan
nu kan förutses i fortsättningen med nödvändighet behövas, upptaga åtminstone
4 spanare. Personal- och kostnadsberäkningar härför torde på
anmodan få tillhandahållas vederbörande utskott.

Med stöd av vad ovan blivit anfört få vi därför, i anledning av
Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 60, vördsamt hemställa, att riksdagen
måtte besluta,

att i fartygsbyggnadsplanen för flottan skall upptagas
jämväl lämpligt antal för spaningstjänsten till
sjöss särskilt lämpade fartyg.

Stockholm den 6 juni 1914.

Otto Holmdahl. Karl Hildebrand. Vilh. Lundström.

€ENTR ALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1914.