Motioner i Andra kammaren, Nr 191 (Motion 1917:191 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 191,

Nr 191.

Av herr Lindman m. fl., om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga
om anläggande av en försöksanstalt för linberedning i
Norrland.

Liksom Norrland och Dalarna i så många andra avseenden avvika
från det övriga Sverige, så är ock förhållandet beträffande detta landskap
med avseende på linodlingen. Linstjälken torkas där ej på fältet,
innan den rötes, alldenstund klimatet är så fuktigt och skörden sker
sent, utan den rötes grön. Rötningen sker här i särskilda tjärnar, sjöar
eller åar, då den däremot i det övriga Sverige sker genom att linet utbredes
på gräset till rötning (ängsrötning). Linet blir därigenom i
Norrland mycket jämnare och bättre rött än i det övriga Sverige.

Detta har också gjort, att linet och lärftet från Norrland sedan
gammalt haft anseende att vara av bättre beskaffenhet än från andra
delar av landet, varför även kyrkan och konungarna i forna tider tagit
lärft som skattepersedel från Norrland men ej från några andra delar
av Sverige.

Redan i slutet av 1100-talet ålade ärkebiskopen »hälsingarna» d. v. s.
norrländingarna att, var gång han hos dem höll visitation, erlägga 100
alnar lärft som tionde. Enligt kung Birgers stadgar av 1297 fingo likaledes
hälsingarna i vissa fall erlägga kronotionde i form av lärft. De
lärfter, som då tillverkades i Norrland, voro sannolikt ganska grova om
ock finare i Norrland än annorstädes på grund av det vattenrötta linets
goda beskaffenhet. I Ångermanland var det särskilt i norra Ångermanland
och i socknarna Nätra, Sidensjö, Själevad och Anundsjö som linodlingen
redan år 1747 var ganska utbredd. Boding skattar då för
tiden linfröutsädet i dessa socknar till cirka 250 tunnor eller i runt tal
25,000 kg.

Redan då beräknades från dessa socknar kunna säljas icke mindre
än 72,500 kg. lin, varjämte förbrukningen uppskattades till 34,000 kg.

Motioner i Andra kammaren, Nr 191.

Vid 1756 års riksdag prisades särskilt de fina lärfter, som tillverkades i
Nätra socken, varför riksens ständer beslöto att tilldela »äreskänker» till
trenne skickliga spinnerskor och väverskor i form av trenne stora silverkannor
med lämplig inskrift. Dessa kannor ha sedan gått i arv inom
släkterna till senaste tid och stimulerat intresset för linodlingen. Vid
samma tid upprättade en prostinna Norberg i Nätra en spinnskola, i
vilken skickliga spinnerskor utbildades, vilka sedan på grund av sin
skicklighet voro eftersökta i andra provinser i Sverige.

Premiering av »premielärft)) med statsunderstöd infördes i Ångermanland
1762 och fortsatte långt in på 1800-talet, då den övertogs av
hushållningssällskapet. Vid premiering representerade 10:de klass allra
finaste och klass I grövsta premielärft. Uppvisningen av sådant lärft
steg till 1840, men sjönk därefter allt mer och mer för att utmynna i
en ren obetydlighet.

År 1830	uppvisades	122,985	alnar lärft	i	klass	1—9
»	1840	»	186,560	»	»	»	»	1—10
»	1849	»	105,075	»	»	»	»	1—6
»	1860	»	27,738	»	»	»	»	1—4
»	1870	»	14,013 7,155	»	»	»	»	1—4
»	1880	»	»	»	»	»	1—4
»	1889	»	711	»	»	»	»	1—3
»	1901	»	593	»	»	»	»	1—2.

Dock förekommer ännu linodling i dessa socknar och även annorstädes
i Ångermanland, där ännu nästan varje by har sin »linsönkeplats»
där linet rötes. På grund av arbete för dess återupplivande synes intresset
härför sedan början av 1900-talet ånyo hava uppblomstrat. Det lin, som
ännu 1905 producerades, lär enligt utländska fackmäns utsago ha varit
ypperligt.

För övrigt gälla även här liksom för övriga delar av Norrland
samma skäl för strävandena att återupphjälpa linodlingen, som anförts i
en annan av undertecknad Lindman m. fl. framlagd motion om allmänna
åtgärder för linodlingens upphjälpande i mellersta och södra Sverige.
I Norrland kan man dock svårligen tänka på att uppföra någon anstalt
enligt doktor Schneiders system, då densamma dels skulle bliva för
kostsam, (era 250—300 tusen kronor), dels ej är möjligt att kunna anskaffa
lufttorkad linstjälk, och då man dels knappast kan tänka sig
någon trakt i Norrland, där man skulle kunna odla tillräckligt med lin
att mata densamma. Härtill kommer att då den norrländska rötningsmetoden
(vattenrötning i grönt tillstånd) är vida bättre än den syd- och

Motioner i Andra kammaren, Nr 191.

mellansvenska (ängsrötning) och då folket ännu kan röta sitt lin, finnes
ingen anledning att avskaffa densamma utan istället bör den utvecklas,
så mycket mer, som man på grund av den framskridna årstid i Norrland,
då linet skördas, ej kan tänka på att torka linstjälken, vilket är ett
huvudvillkor för doktor Schneiders system.

Här är det därför sannolikt att österrikaren Mullers system äger
företräde med sitt torktorn och sitt beredningssätt. Pin sådan anstalt
kostar dessutom endast en sjättedel av den förra eller c:a 50,000 kronor
av minsta typ och kräver för att enbart för linberedning kunna ekonomiskt
drivas cirka 50 hektar odlat lin.

I Norrland skulle densamma dessutom få andra viktiga uppgifter
att utföra nämligen dels att fort kunna torka linknopp, dels att kunna
torka klöver fröhylsor och annat frö och även säd. Pin av de största
svårigheterna vid linodlingen i Norrland är att få den gröna linknoppen
med däri inneslutna linfrö torkad. Vid den fuktiga och kalla väderlek,
som råder vid linskörden, är detta mycket svårt och besvärligt, så att
densamma oj möglar och fördärvas. T Mullers torktorn skulle det gå
förträffligt. Detsamma gäller även om klöverfröhylsorna för nötningen.
Genom den fröodlareförening med andelsfrörenseri, som tidigast av alla
i Norrland upprättats i Nätra och Sidensjö m. fl. socknar, har fröodlingen
tagit stor fart, men en stor svårighet är att under höstar med ogynnsamt
bärgningsväder få klöverhylsor och frö torrt. Åven spannmålen
skulle stundom behöva torka och allt detta skulle gå lätt och praktiskt
på dessa anstalter.

I Österrike, d. v. s. Böhmens och Mährens bergstrakter, som i
mångt och mycket erinra om Norrland, har man enligt ingenjör
H. Hennigs uppgifter av år 1916 icke mindre än 18 linberedningsanstalter
av olika storlek upprättade enligt Mullers system, till vilkas upprättande
den österrikiska staten bidragit med stora belopp gående upp till 100,000-tals kronor. Alla drivas enligt andelsprincipen. Dessa hava gått bra i
ekonomiskt hänseende för medlemmarna och gett ett berett lin, som på
många utställningar vunnit pris, trots man i Böhmen och Mähren endast
använder den ojämna ängsrötningsmetoden. I Norrland torde de bästa
förutsättningarna för upprättande av en sådan första linberedningsanstalt,
där man kunde vinna erfarenhet från andra håll, lämpligen böra upprättas
i någon socken i Västernorrlands län, exempelvis vid Själevads
station.

Att märka är att vid denna anstalt skulle beredas bråkat och
skäktat (eller »draget») lin, som direkt efter den lätta häcklingen kan
användas i hemmen och även kunde komma hemslöjden samt med sitt

Motioner i Andra kammaren, Nr 191.

överskott linindustrien till godo. Det vid de Schneiderska anstalterna
beredda linet är endast rött och bråkat och lämnas så beskaffat till
fabrikerna. Det kan sålunda ej komma hemslöjden direkt till godo.

Vi hava tänkt oss, att staten skulle anslå ett visst fixerat belopp
till kostnaderna för anstaltens anläggande, förslagsvis hälften, att återstoden
därefter skulle fyllas genom anslag från vederbörande hushållningssällskap
eller andra intresserade inom orten samt att odlare av lin
med eventuell anslutning till registrerad linodlingsförening skulle förbinda
sig till linodling å arealer, som kunde beräknas tillräckliga för
en lönande drift av anstalten. Vi anse det emellertid icke lämpligt att
härom framlägga detaljerade förslag, utan anse, att en utredning i ärendet
lämpligen borde genom Kungl. Maj:ts försorg verkställas.

På grund av vad sålunda anförts få vi sålunda hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning
angående anläggande under ovan givna förutsättningar
av en linberedningsanstalt å lämplig plats
i Norrland såsom försöksanstalt därstädes ävensom
kostnaderna härför samt för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 26 januari 1917.

Arvid Lindman. G. J. Öberg. Joll. Zelahn.

N. E. Nilsson. Karl Karlsson i Mo. Edvard Lithander.