Motioner i Andra kammaren, Nr 190

Motion 1937:190 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 190.

5

Nr 190.

Av herr Pettersson i Rosta m. fl., angående införande av s. k.

organbesiktning å orter, där köttbesiktningstvång föreligger.

I kungl, kungörelsen den 30 november 1934 (nr 558) örn besiktning och
stämpling av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus
stadgas i § 3, mom. 2 att »på framställning av stadsfullmäktige eller däremot
svarande myndighet inom område, varest köttbesiktningstvång är gällande,
vill Konungen taga i övervägande, huruvida för området må föreskrivas organtvång,
innebärande att färskt kött i vanlig bemärkelse, som inom området
saluhålles, utbjudes, användes eller förvaras på sätt som omförmäles i 2 §
lagen angående köttbesiktning och slakthus, skall — med i 3 mom. angivet
undantag — vid föreläggande till besiktning vara naturligt förenat med lungor,
hjärta och lever samt i fråga om kött av svin även med huvud».

Den 1 januari 1937 var organtvång gällande i 153 av rikets 275 kommuner
med köttbesiktningstvång. Som synes lia över hälften av de kommuner, som
infört köttbesiktningstvång hittills försäkrat sig örn den förstärkta kontroll,
som organtvång innebär. Den veterinära fackkunskapen är sedan länge enig
om att en betryggande kontroll ej vinnes med besiktning utan organ. Medicinalstyrelsen
har i remissyttrande den 23 februari 1923 fattat ståndpunkt till
frågan och därvid obetingat tillstyrkt införande av obligatoriskt organtvång
i alla samhällen med köttbesiktningstvång. — Förutvarande chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Sköld, anför i propositionen till nuvarande
slakthuslag (Kungl. Maj:ts prop. nr 31 år 1934 sid. 53—54) i sin sammanfattning
av remissyttranden över frågan örn organtvång att »de önskemål,
vilka framförts därom att all köttbesiktning borde vara förbunden med organtvång,
ingalunda kunna anses oberättigade».

Det motstånd, som på en del håll rests mot införande av allmänt organtvång,
har ej riktats mot metoden som sådan — om dess stora fördelar torde
numera alla vara eniga — utan gentemot en del andra olägenheter, som påståtts
vara förknippade med densamma. Vid längre köttransporter sommartiden
har såsom det framhållits, det ofta hänt, att de vidhängande organen
åstadkommit skada ä tillhörande kött. Det måste medgivas, att vid otillfredsställande
emballering så i mågna fall skett vid lägre transporter. Men frågan
kan nu anses lia kommit i ett annat läge. Sedan den nya slakthuslagen
tillkommit med bestämmelse!: örn att fr. o. m. den 1 januari 1939 kolt ej må
saluföras inom område med slakthustvång med mindre djuret slaktats i offentligt
slakthus eller i kontrollslakteri, komma dessa långväga transporter
av obesiktigat kött, som ägt rum till de åtta större städer, vilka ha slakthus -

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 190.

tvång, att försvinna. Detta kött kommer då att ersättas av sådant, som är
slaktat och besiktigat i kontrollslakterierna. De ovan nämnda olägenheterna
som äro förenade med transporten av kött med vidhängande organ bortfalla
således i fråga om tillförseln till dessa våra största konsumtionsorter. I och
med att nya kontrollslakterier inrättas minskas även i stort sett tillförseln till
våra köttbesiktningsbyråer, vilka i allmänhet återtaga sin ursprungligen avsedda
roll som köttkontrollstationer av lokal natur. Detta gör att de här
ifrågakommande transporterna bliva till väglängden tämligen korta. Den
alltjämt fortgående förbättringen av landsbygdens kommunikationsväsen
gör att dessa transporter även till tiden bliva kortare, allt faktorer, som medverka
till att tidigare framförda invändningar mot vådorna av transportskador
icke längre kunna anses lia fog för sig.

Vid de sjukdomar, som förekomma hos våra slaktdjur, ha de sjukliga förändringarna
till största delen sitt säte i organen. Då man vet att många av
dessa sjukdomar, bl. a. tuberkulosen, äro av sådan natur att köttet i många
fall kan godkännas efter kassation av de sjukligt förändrade organen, uppställer
sig frågan hur det då förfares med dessa organ å sådana orter där
organtvång ej är gällande. Köttet införes nämligen bär till besiktning under
det att organen ej bli föremål för någon som helst kontroll. Som här
ifrågavarande organ — lungor, lever och hjärta — ha ett icke obetydligt
saluvärde, är det allmänt bekant att dessa varor säljas å orter där köttbesiktningstvång
icke är gällande antingen i oberett skick eller i form av charkuterivaror.
Det blir då landsbygdens befolkning, som här får tjäna som konsumenter
av dessa varor, vilka till en mycket stor procent måste betecknas
som hälsovådliga. Detta förhållande, att vissa delar av landsbygden sålunda
få tjäna som avstjälpningsplats för vissa mindervärdiga eller hälsovådliga
varor och att det, som av hygieniska skäl ej skulle kunna försäljas för konsumtion
åt stadsbefolkningen, kan utan lagligt hinder försäljas för konsumtion
åt landsbefolkningen, är något som varje rättänkande person måste reagera
emot.

En förordning örn införande av obligatoriskt organtvång vid våra köttbesiktningsbyråer
skulle medföra först och främst att köttkontrollen i sin
helhet bleve mera betryggande. Dessutom skulle enhetliga bestämmelser för
köttkontrollen bliva rådande inom alla områden med köttbesiktningstvång.
Slutligen skulle möjligheter beredas att oskadliggöra alla dessa sjukliga organ,
som med nuvarande förhållanden faktiskt gå till konsumtion.

Som ett led i samhällets strävan att förbättra livsmedelshygienen och att
bereda sina medborgare största möjliga skydd i hygieniskt hänseende borde
en sådan åtgärd hälsas välkommen av alla samhällsgrupper — alla äro vi ju
konsumenter.

Av praktiska skäl torde det vara lämpligt att en ev. förordning örn obligatoriskt
organtvång trädde i kraft den 1 januari 1939, d. v. s. samma dag som
slakthuslagens stadgande örn förbud mot införsel till slakthusstäderna av
kött från djur. som ej nedslaktats vid slakthus eller å kontrollslakteri, träder
i kraft.

Motioner i Andra kammaren, Nr 190.

I anslutning till ovanstående anhålles.

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj.t måtte hemställa
om sådan ändring i kungl, kungörelsen den 30 november
1930 örn besiktning och stämpling av kött m. m. att i orter
där köttbesiktningstvång föreligger denna alltid skall ske i
form av s. k. organbesiktning.

Stockholm den 22 januari 1937.

Ivar Pettersson,

Rosta.

T. Wolgast.

Emil Bengtsson.

Nestor Hammarlund. Anders Pettersson,

Dabi.

Gust. E. Andersson
i Södergård.

K. A. Westman.

Oscar Andersson,
Torngård.