Motioner i Andra kammaren, nr 182

Motion 1945:182 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, nr 182.

1

Nr 182.

Av herr Johansson i Öckerö m. fl., angående utredning
av fiskerinäringens efterkrigsproblem.

Den 28 juni 1935 tillkallade statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag till åtgärder för
främjande av fiskerinäringens avsättningsmöjligheter. Sakkunniga, som antogo
namnet 1935 års fiskeriutredning, avlämnade slutbetänkande och förslag
i oktober 1937.

Dessa ha emellertid därefter till större delen icke blivit föremål för vidare
behandling och sålunda ej heller föranlett åtgärder från regering eller riksdag.
Anledningen härtill är främst att söka i att fiskets avsättningsförhållanden
genom världskriget helt förändrats. Tillförseln från havsfisket har sålunda
betydligt minskats. För västkustfisket var genomsnittsavkastningen under
fyraårsperioden 1936—1939 i det närmaste 75 miljoner kg fisk per år, medan
den under fyraårsperioden 1940—1943 stannade vid knappt 60 miljoner kg
fisk per år, alltså en minskning med 20 %. Samtidigt har efterfrågan på fisk inom
landet stigit högst avsevärt till följd av minskad tillgång på andra livsmedel,
särskilt köttvaror. I stället för avsättningssvårigheter för fiskfångsterna har
det motsatta problemet åtminstone tidvis uppstått, nämligen brist på fisk, och
åtgärder ha vidtagits mot alltför höga priser på fisken.

När kriget nu synes lida mot sitt slut, befarar man emellertid allmänt, att
en fredskris kommer att inträda, som med all sannolikhet kommer att drabba
fiskerinäringen särskilt hårt. Dess avsättningssvårigheter bli med all sannolikhet
minst lika allvarliga som efter förra världskriget. Redan under kriget
har det visat sig, att så snart tillgången på andra näringsmedel, särskilt då
köttvaror, något lättat, ha svårigheter att avyttra rikligare fiskfångster uppstått.
Nordsjöns och Atlantens fiskbestånd ha nu under flera år varit fredat
och fått tillväxa. Så snart krigförande och ockuperade länders fiskeflottor
kunna återgå till fiske på dessa vatten, komma mycket betydande fiskmängder
att kunna ilandföras.

Erfarenheten ger oss anledning förmoda, att de olika länderna komma att
främja och skydda var och en sitt eget fiske. Det svenska fiskets avsättningssvårigheter
kunna därigenom väntas åter bli aktualiserade i en utsträckning,
som gör det till en tvingande nödvändighet att för fisket liksom för andra
näringsgrenar redan nu planera för framtiden. Särskilt beträffande västkustfisket
stå vi här inför problem av allvarlig art i icke blott ekonomiskt utan
även socialt hänseende. Västkustfiskets båt- och redskapsbestånd uppskattas

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 4 sami. Nr 182—187.

183 45

2

Motioner i Andra kammaren, nr 182.

i fiskeriintendentens årsredogörelse för 1943 till cirka 33 miljoner kronor, en
siffra som snarare är för låg än för hög. Dessa båtar och redskap ägas, bortsett
från ett fåtal ångtrålare och andra i Göteborg hemmahörande båtar, av enskilda
fiskare och fiskelag, som för desamma satt sig i skuld till betydande
belopp. En del av skulderna utgöres av statliga fiskerilån, vilka för närvarande
uppgå till 4 700 000 kronor. Resten har upplånats hos bankinstitut och enskilda,
där den ene fiskaren står i borgen för den andre och där de i stor utsträckning
lämnat inteckningar i hus och hem som säkerhet.

Det torde ligga i öppen dag, att en period av stora avsättningssvårigheter
och därmed följande dålig lönsamhet för en näringsgren med sådan ekonomisk
och social uppbyggnad som västkustfisket representerar, kan medföra allvarliga
följder såväl för den betydande befolkningsgrupp det här rör sig örn
som för ett stort antal kommuner. För undvikande av dylika risker synes det
nödvändigt att förebyggande åtgärder från statsmakternas sida redan nu vidtagas.

I första hand bör detta lämpligen ske genom att en kommitté tillsättes med
uppdrag att utreda de möjligheter, som förefinnas att efter det vapenstillestånd
inträtt i Europa öka avsättningen av svensk fisk. Några av de problem,
som böra tagas upp till behandling, kunna här antydas.

Under normala förhållanden landa de svenska västkustfiskarna i betydande
utsträckning sina fångster direkt i utländska hamnar. Den internationella
fiskeristatistiken visar sålunda, att 1937 Sverige direkt i utländska hamnar
landade 16 miljoner kg fisk. Sverige kommer i detta hänseende främst bland
alla länder i norra och västra Europa. På andra plats följer Island (14 miljoner
kg 1937). Dessa svenska landningar gälla framför allt engelska och danska
hamnar. Det är naturligtvis av synnerligen stor vikt för det svenska havsfisket,
att så snabbt efter fientligheternas upphörande som möjligt svenska
fiskebåtar ges möjlighet att sälja i utländska hamnar och att dessa landningar
icke drabbas alltför hårt av handelspolitiska hinder i form av kvoteringar och
dylikt.

Även den från Sverige utgående fiskexporten är av utomordentligt stor betydelse
för avsättningen av västkustfiskets fångster. Sveriges export av fisk
uppgick sålunda 1939 till 36 miljoner kg till ett värde av drygt 10 miljoner
kronor. Det bör utredas möjligheterna att så snabbt som möjligt få denna export
i gång igen samt även övervägas, i vilken utsträckning dessa livsmedel
böra ingå i de leveranser, som komma att utgöra Sveriges andel av återuppbyggnadsarbetet
i Europa.

I samband med åtgärder för att bereda den svenskfångade fisken tillräckligt
utrymme på exportmarknaden bör övervägas vilka åtgärder, som bli nödvändiga
för att bereda större avsättning på hemmamarknaden för svenska
fiskares fångster.

En viktig faktor i avsättningsproblemet utgöra fiskets driftskostnader.
Dessa påverka den svenska fiskens konkurrensförmåga såväl vid export som
på den svenska marknaden. Stor uppmärksamhet bör därför ägnas frågan huru -

3

Motioner i Andra kammaren, nr 182.

vida dessa kostnader kunna sänkas och därmed det svenska fiskets lönsamhet
och konkurrensförmåga ökas. I samband härmed kan pekas på att för avsättningen
på hemmamarknaden en del distributionsproblem finnas, som också
böra ägnas uppmärksamhet.

Som ovan antytts finns det inför de avsättningssvårigheter, som efter kriget
vänta fisket, åtskilliga problem, vilka redan nu behöva utredas. En planläggning
av efterkrigstidens fiskerifrågor sker för övrigt redan i andra länder, och
t. ex. i England har en offentlig brittisk kommitté publicerat ett betänkande
rörande landets sillfiske efter kriget. För det svenska fiskets vidkommande
är det hög tid på att en kommitté tillsättes med uppdrag att utreda och avge
förslag till åtgärder i fråga örn dels de problem, som här vidrörts, dels de ytterligare
frågor, som allt efter det omställningen till fredsförhållanden närmar
sig torde komma att aktualiseras.

Med stöd av det ovan anförda hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära en
skyndsam utredning örn fiskets efterkrigsproblem, varvid bland
annat svenska fiskares möjlighet att landa fisk i utländska hamnar
samt möjlighet till export i första hand måtte bliva föremål för
skyndsam behandling.

Stockholm den 22 januari 1945.

Erik Johansson. Birger Utbult.

Gösta Andersson, Ernst V. Staxäng

Mölndal.

C. O. Carlsson, Wald. Svensson.

Bakeröd.

Gösta Skoglund,
Umeå.

J. W. Mårtensson.