Motioner i Andra kammaren, Nr 181 (Motion 1915:181 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 181.

Nr 181.

Av herr Lindhagen, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
åtgärder för höjande av den personliga hygienen.

Då i denna riksdag nykterhetsfrågan med fog kommer att bli föremål
för särskild uppmärksamhet, synes det vara på sin plats, att de övriga
frågorna om den personliga hygienen också göra sig något påminda.

Kampen för folkhälsan föres, kan man säga, på två linjer. Yad
som främst tär på släktets fysiska krafter är fattigdomen, industrialismen
och storstäderna.. Över dessas ruinerande inflytelser är individen icke
herre. Deras bekämpande möter också otroliga svårigheter, enär detta
på samma gång måste bli eu strid om makt och ekonomiska intressen.
Kampen för folkhälsan sammanfaller här med de politiska striderna.
Folkhälsan undergräves emellertid ock genom ovanor hos individen,
vilkas omfattning väl kan stå under ett visst inflytande även av nyssnämnda
faktorer, men dock i huvudsak äro frivilliga och därför kunna
bekämpas på upplysningens väg och genom ett, om ej helt och hållet,
så dock i huvudsak neutralt arbete.

Kätteligen gäller det här den individuella hygienen i sin vidsträcktaste
bemärkelse. Politiken sysslar åtskilligt med att hjälpa, när lidande, nöd
och fattigdom uppkommit även på grund av försummad hälsovård. Men
man intresserar sig föga för den vida större saken att förekomma det
ondas uppkomst genom en sund hälsovård. Intresset är i detta senare
avseende nästan uteslutande upptaget av omsorger för att hindra följden
av alkoholmissbruk. Detta är ett synnerligen ensidigt politiskt program
i denna sak. Ofantligt med sjukdomar, lidanden och fattigdom uppstå
genom försummelser av den personliga hygienen även i andra avseenden,
för att nu ej tala om en försvagad avkomma samt alla dessa oerhörda
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 4 samt. 84 käft. (Nr 181.) 1

Motioner i Andra kammaren, Nr 181.

kostnader, som vållas för det allmänna och de enskilde genom försummelser
av hälsovårdens enklaste fordringar samt underlåtenheten från
dem, som vederbör, att sprida allmän upplysning om densamma. Mången
tror, att man här gör nog, om man inför i skolorna någon undervisning
i hälsolära. Den har säkerligen sin betydelse. Men jag tror, att man
överskattar för mycket undervisningen i skolorna om levnadsvishet. Denna
undervisning måste bliva ganska teoretisk, och för barn är det oftast så,
att dylika lärdomar företrädesvis gå in genom det ena örat och ut genom
det andra. De äro för unga att tänka sig in i sådana saker och
lägga förmaningarna på sinnet. Lika viktigt är väl ändå, att man undervisar
de äldre, som sedan kunna i hemmen inverka på barnen genom
levernet. Det gäller således här eu folkuppfostran i hälsovård, eu obegripligt
åsidosatt och förringad sak, kanske just därför att den är så
nära liggande, lättfattlig och betydelsefull. Den personliga hygienen bör
följaktligen i det offentliga livet rycka upp vid sidan av den mera svårlösta
sociala hygienen och den kroppsliga kulturen bliva jämbördig i
den allmänna omtanken med den andliga kulturen. Ett folk med sunda
levnadsvanor, som ofrånkomliga gå i arv från släkte till släkte, har
däri en källa till kraft och utveckling, som knappast överträffas av något
annat.

Detta ämne är nästan lika rikt på uppslag, som det dagliga livet,
vilket rör sig kring detsamma, är rikt på företeelser. Några huvudfrågor
må dock härvid exempelvis beröras.

Näringen dier dieten.

Bemödandet har här helt naturligt först riktat sig mot spritdryckerna
såsom den brutalaste fienden. På missbruken av tobaken och kaffet börjar
uppmärksamheten allt mer riktas. Riksdagen avlät år 1906 en skrivelse
om barns tobaksrökning och 1912 en framställning till regeringen
rörande missbruk av kaffe och tobak i allmänhet. Denna senare framställning
har sedan haft en kuriös lidandets väg fram och tillbaka mellan
tre olika departement och kom sedan äntligen på motionärens förböner
åtminstone till medicinalstyrelsen. Detta får sin förklaring därav,
att dylika saker, ehuru aktualiteter av största rang och mest brådskande
innebörd, äro fullständigt bortskymda från den allmänna uppmärksamheten
inom det offentliga livet.

Emellertid har i anledning av riksdagens skrivelse om kaffemiss -

Motioner > Andra kammaren■ Sr 181

bruket yttranden av medicinalstyrelsen infordrats tran provinsialläkarne
och i anledning därav ett vidlyftigt material inkommit.

Hur det däremot kommer att gå med riksdagens framställning
om tobaken är icke gott att veta. Att döma av den nya åskådning,
som år 1914 i sammanhang med tobaksmonopolets inrättande gjorde sig
gällande, synas förhoppningarna icke vara ljusa. Tobaksmonopolet är
uppenbarligen särdeles irrationellt och motbjudande ur folkhälsans synpunkt.
Man kan icke nog förvåna sig över jämväl nykterhetsfolkets
tystnad på denna punkt och den motsägelse mot deras egna principer,
som ligger i en sådan villig medverkan till vad som nu skall ske, när
det gäller att i statsinkomsternas intresse ockra på det gitt för folkhälsan,
som även tobaken i dess allt mer växande bruk innebär. Men det är
kanske så, att även nykterhetsrörelsen liksom så mycket annat stort i
världen nu håller på att dogmatiseras och därigenom själv inom sig
skapar fröet till sin egen undergång. I stället för att utvidga sin sak
framemot det stora omfattande problem, som folkhälsan representerar,
stryper man kanske saken i stället genom att göra en del av densamma
ensamt till det hela. Må gärna människorna förgås av tobaksmissbruk,
kaffemissbruk och andra dylika utsvävningar, blott de ej därtill begagna
alkoholen, detta blir kanske den sista lösen.

Strävandena gå dock för närvarande med all makt ut på att just
befria det allmänna från beroende av inkomst från alkoholförbrukning.
Skälet är, att man anser det omoraliskt att uppbygga statens institutioner
på något, som i så mycket länder till folkets fördärv och att det allmänna
genom en sådan anordning förhindrar sig självt att gå till kraftig
handling för att på upplysningens och lagstiftningens vägar söka allt
mer förminska bruket av spritdrycker såsom njutningsmedel. Samma
hänsyn gäller i detta fall. Riksdagen har som sagt själv år 1912
begärt en utredning om vad från det allmännas sida, särskilt genom
upplysningsverksamhet, kan åtgöras för att stödja strävandet att motarbeta
missbruk av bland annat tobak. Riksdagen framhåller där de
skadliga verkningarna av tobaksmissbruket, betonar uttryckligen önskvärdheten
av en minskning'' i konsumtionen i stället för den nu pågående
ökningen, samt påyrkar, att utredningen och åtgärderna måtte ske
snarast möjligt. Redan tidigare, nämligen 1906, har riksdagen såsom
ock redan erinrats begärt lagstiftningsåtgärder emot allt tobaksbruk av
ungdomen. T propositionen var däremot omtanken om tobakskousumtionens
upprätthållande den röda tråden, och man byggde alldeles sär -

4 Motioner i Andra kammaren, Nr 181.

skilt sin förtröstan på, att »det torde få betraktas såsom i hög grad
sannolikt, att konsumtionen alltjämt under den närmaste tiden kommer
att visa en starkt uppåtgående tendens». Den ena handen visste således
icke alls vad den andra gjorde. Det var ett nattsvart skådespel att se
ett helt folks samlade statskonst utan att blinka skänka sitt gillande åt
denna monopolförslagets oerhörda cynism. Emellertid genomgick förslaget
ett visst bemödande att åtminstone till en början så litet som
möjligt föranleda en ökning av priset på tobaksvarorna. Detta strävande
betingades dock icke av hänsyn till konsumenternas magra inkomster,
utan förslaget letade, såsom det så älskligt uttryckte sig, efter »utvägar
för att säkerställa sig mot tobaksvarornas onödiga fördyring med ty'' åtföljande
nedgång i konsumtionen samt risk för minskning i statsinkomsterna».
Man kunde emellertid ej undgå vissa ökningar redan nu, men
tröstade sig med att »i andra länder vid ökad beskattning av tobak
eller höjning av tobakstullen kunnat iakttagas, att en nedgång i förbrukningen
till en början inträtt, men att förhållandena i regel efter
högst ett eller två år åter kommit i normalt läge». Man kan förstå,
hur det kommer att gå med allvaret och kraften i utförandet av 1906
och 1912 års riksdagsskrivelser med sådana åskådningssätt.

Dessa betraktelser från föregående år rörande tobaksfrågans öde
återupprepas här för att ådagalägga, huru litet känslan för folkhälsans
betydelse trängt in i sinnena, när det rör andra spörsmål än alkoholmissbruket,
och hur viktigt det är att vår uppfostran bygges på större
vidsynthet i detta ämne.

Men härutöfver återstår så mycken annan näringshygien av grundläggande
betydelse för välbefinnandet. En fråga bland många är därvid
vad människan i vardagslag bör dricka för att bibehålla en frisk kropp.
Givetvis är det icke alla dessa buteljerade, ofta dåligt tillredda surrogat
för spritdryckerna, varmed man endast efterliknar dryckesseden, skadar
kassan samt förslappa!’ magen. Säkerligen är vanligt vatten den bästa
vardagsdrycken. En notis, som ofta återkommer i tidningspressen, är
berättelsen om en japansk folksed att mellan måltiderna dricka stora
kvantiteter vatten, varigenom detta folk förmäles skola i hög grad förskonas
från varjehanda invärtes sjukdomar. De få, som hos oss någon
tid experimenterat med detta medel, tro sig kunna intyga dess goda
verkningar. Om det nu förhåller sig så, vore det ju en oerhörd nationell
vinst att få även ett sådant folkbruk till stånd, och varför göres

Motioner i Andra kammaren, Nr in t.

icke någon undersökning ens av en så viktig sak^ Det vanliga för
ståndet begriper, att kroppen därigenom får ett inre bad utan att anstränga
matsmältningsorganen och på samma gång tillföres blodet och
organismens cellvävnader den naturligaste och sundaste flytande substans,
som befordrar omsättningen samt löser upp förhårdnader. Tusendel som
nu framsläpa sitt liv i elände eller befolka sjukhusen, skulle säkerligen
genom en sådan enkel och billig vana kunnat vara friska och arbetsföra
människor.

Beträffande den fasta födan, är brödets beskaffenhet av ingripande
betydelse. Det är ett utrett förhållande, att grovt bröd av sammanmalet
mjöl innehåller sädeskornets alla närande beståndsdelar. Detta bröd är
betydligt mera närande än det så kallade »bleksotsbrödet» av finsiktat
mjöl. Det lärer ock vara mera lättsmält, vilket även är eu beaktansvärd
omständighet. I pressen återgavs för en tid sedan ett uttalande
därom av en engelsk läkare, vilken noga studerat denna sak samt uttalade
sitt beklagande över, att man i allmänhet åt endast vitt bröd och
lämnade de för kroppen hälsosammaste delarne av sädeskornet åt djuren.
Slutligen giver tandläkarekonsten det beskedet, att utav alla nutidens vanliga
näringsmedel är ingenting så ruinerande för tänderna som kvarsittande
rester av vitt bröd, i all synnerhet vitt vetebröd. Frågar man i Dalarne
varför dalfolket i allmänhet är så kraftigt och har så vackra och friska
tänder, svaras allmänt, att det till stor del beror på att de äta endasi
groft bröd av sammanmalet mjöl, och denna folksed taga de ofta med
sig till andra orter, där de själfva baka sig sådant bröd och ej äta något
annat.

Enligt vad jag numera förnummit börjar brödfrågan ur förenämnda
synpunkt bliva föremål för uppmärksamhet inom läk are världen i flera
utländska länder, såsom England, Tyskland och Frankrike. En fransk
läkare skriver till och med i eu avhandling om saken, att i fall fransmännen
återgingo till sina förfäders bruk att endast äta bröd av sammanmalet
mjöl, skulle de inbespara ofantliga värden samt själva bliva
ett starkare släkte både andligt och kroppsligt, ja, den gamla franska
andan skulle till och med kanske återkomma i sin forna kraft och
klarhet.

Genom kriget har också uppmärksamheten äntligen blivit mera
allmänt fäst på brödfrågan. Den proposition, som avgivits till riksdagen
i ämnet, fäster sig dock tyvärr företrädesvis vid den kvantitativa tillök -

Motioner i Andra kammaren, Nr 181

ningen av rågmjöl, som erhålles genom sammanmalning. Ett sådant mjöls
större näringsvärde beröres däremot knappast, och då sammanmalning av
vetemjöl enligt förslaget icke påbjudes, äventyrar man, att propositionens
betydelse för det framtida upplysningsarbetet ej blir synnerligen stor.
Spritdryckernas avlägsnande är en ofantligt viktig sak. Men det är icke
lyckligt heller, om de ersättas med en omåttlig konsumtion av kaffe jämte
dopp av bröd bakat av finsiktat vetemjöl, vilket söndertuggas med de
fft rester av tänder, som återstå efter en sådan diet.

Blott eu sådan detalj som brödfrågan öppnar storslagna perspektiv
ur folkhälsans synpunkt och ändå är den så föraktad.

Vilken avgörande betydelse för hälsan urvalet av fast föda för
övrigt har, därom kunna alla de vittna, som fått kloka befallningar
därom från det fåtal läkare, som söka föra ut denna sak i livet icke
blott såsom en tillfällig utväg för botandet av en uppkommen sjukdom, utan
ock såsom ett varaktigt medel till förekommande av sjukdomars uppkomst.
Den berömde engelske läkaren Alexander Haigs yttrar enligt ett citat
av doktor H. Berg till och med: »Hos dieten ligger nyckeln till nio
tiondedelar av de sociala och politiska problem, som plåga vår nation i
vår tid. Dieten, sådan den för närvarande är, är produkten av en väldig
hop okunnighet. Den är orsak till ett hiskligt skövlande med tid och
pengar. Den alstrar andliga och moraliska sjukligheter och bristfälligheter,
förstör hälsan och förkortar livet och misslyckas i allmänhet att
uppfylla sitt ändamål. — Botandet har enligt min mening varit mycket
enklare än man trott och har hela tiden legat så gott som mitt för våra
fötter. >

Frisk luft och renlighet.

Beredandet av frisk luft är ett av samtidens viktigaste problem i
den sociala hygienen med hänsyn till bostadsförhållandena särskilt för
stads- och industribefolkningen. Men det är en icke mindre viktig
uppgift även för den personliga hygienen.

Till en början begynna människorna glömma bort den naturenliga
andhämtningen eller konsten att tillgodogöra sig den friska luft, som
finnes, på det sätt, som naturen anvisat. Meningen är, att den friska
luften skall uppvärmd och renad införas genom näsorganen och den
förskämda luften i lungorna föras ut genom munnen. De flesta människor
göra vanligen tvärtom och i varje fall inandas de mycket obe -

Motioner i Avdra kammaren, Nr 1x1.

tydligt genom näsan. Därigenom uppstår eu myckenhet katarrer i svalg,
strupe och lungor, och även näsorganen själva bliva sjukliga och mottagliga
för infektioner, när de ej regelbundet äro i arbete för det ändamål,
vartill de äro avsedda. De, som försökt återgå till naturens egen ord
ning och den djupandning, som nära ansluter sig till densamma, ha
säkerligen lätt kunnat iakttaga den stora skillnaden. Sällan eller aldrig
inträffar väl, att en läkare, även den skickligaste specialist, ordinerar mot
katarrer i näsa, svalg och strupe det enkla medlet: en naturlig andning.
Undertecknad blev efter en mångårig hemsökelse av svår strupkatarr ständigt
och jämt slutligen tvungen att tänka själv och fann på det sättet omsider
bot för sjukdomen. Tusende dödar och otaliga lidanden hava sitt
ursprung i eu sådan av det allmänna föreställningssättet ringaktad anledning.

För att härefter övergå till den friska luften själv, må man exempelvis
erinra sig de hermetiskt tUlslutna fönster, som anträffas i stor utsträckning
särskilt på landsbygden. Mångenstädes har denna plägsed kanske uppkommit
och vidhållits i följd av sparsamhet på grund av verklig fattigdom.
Man tror sig kunna spara bränsle på detta sätt. Men uträkningen
är dålig, då detta måste ske på bekostnad av hälsan. Man känner icke
heller till, att en frisk luft uppvärmes lättare än den förskämda.

Det är, för att taga ett annat exempel, ett känt förhållande, huru
viktigt det är för personer med stillasittande eller eljest instängt arbete
inomhus att vistas någon Hd varje dag i fria luften. Genom en sådan
vistelse åtminstone två timmar dagligen skulle en myckenhet sjukdomar
utebliva och arbetskrafterna höjas.

Beträffande renligheten, är detta också ett stort kapitel med många
underavdelningar. Det må endast erinras om den nedärvda obenägenheten
för bad eller annan dylik kroppslig beröring med vatten, som anträffas
i stor utsträckning, särskilt på landsbygden. Det av herr Liljedahl
under överläggningen i ämnet år 1912 i andra kammaren anförda beviset
för vad som härutinnan bör och kan göras, är särdeles belysande.

Rörelse.

Rörelse är som bekant också ett grundläggande medel för folkhälsan,
och rörelse i förening med frisk luft är som sagt ett livsvillkor
för alla människor med arbete inomhus. Det gäller att förvärva tillfälle
och energi till detta, och i de flesta fall beror det väl på bristande enskild
företagsamhet, ifall detta hälsomedel ej tillräckligt tillitas. Under

Motioner i Andra kammaren, Nr 181.

stundom förhindras det kanske av en alldeles för lång och utslitande
arbetsdag och då gäller det för den sociala hygienen att komma till och
medverka.

Hit hör också den stora frågan om gymnastik och idrott för befolkningen
i alla åldrar och särskilt såsom motvikt mot stads- och industrilivet.
Betydelsen av kroppsövningar, särskilt för industrifolk och sådana
människor, som arbeta inomhus, är otillräckligt uppmärksammad. Gymnastiken
upphör med skolgången, men även i folkskolorna är den en mycket
försummad sak; enligt en uppgift skulle 90^ av barnen aldrig få någon
gymnastik. Intresset för idrotten är statt i glädjande tillväxt här och
var, men den lärer ofta vara ensidig, bland annat därutinnan att den
förkväver alla andra intressen. Den är ännu icke heller i någon mån
ens allas egendom. Det måste även bli en samhällsangelägenhet, att
denna stora sak ordnas allsidigt och demokratiskt. En nation, fostrad
i sin helhet och i alla åldrar uti ett sunt idrottsliv, måste bliva en stark
nation.

Även i arbetet tillgodoses vanligen mer eller mindre kroppens behov
av rörelse. Här må därför erinras om ett lagom arbetes betydelse för
hälsan. För en myckenhet människor, kanske de flesta, verkar arbetet
nu utslitande genom sitt övermått. Men ibland uppstår ohälsa genom
brist på arbete. Det är säkerligen så, att all denna sjuklighet, som så
ofta förekommer bland den burgnare klassens kvinnor, aldrig botas med
läkarnes vanliga recept på arsenik, järn och dylika ting, utan beror
helt enkelt på bristande rörelse och framför allt på frånvaron av tvång
till regelbundet arbete.

Åtgärder.

Den förestående tankegången kan sammanfattas sålunda: den kropps
liga kulturen och den andliga betinga varandra, de äro likvärdiga, före
faller det mig, och de böra således vara goda vänner och sammansmälta
till ett. Såsom vanligt försummar varje tid företrädesvis en av dessa
livets två sidor på den andras bekostnad. Kroppskulturen hotas för
närvarande svårligen icke blott av fattigdomen, industrialismen och storstäderna,
utan ock genom vår intresselöshet i gemen för den personliga
hygienen. Höjandet av den personliga hygienen är därför, enligt min
livligaste övertygelse sedan gammalt, en fundamental samhällsuppgift
just nu. Yarje strävande i bästa avsikt för detta mål är en framräckt
hand, som samhället bör komma till mötes. Och alla sådana lovliga

Motioner i Andra kammaren, Nr 181.

ansatser böra vinnlägga sig om, att detta nya goda blir tillgängligt för
alla, och att den kroppsliga kulturen å sin sida ej iios dess utövare
undanskjuter den andliga.

Det gäller således här en folkupplysning i en omfattande utsträckning
till folkhälsans främjande genom skapande av nyttiga folkseder.
Därvid gäller det ock att samla och utvidga de rörelser, som i detta
avseende så mäktigt begynt med nykterhetsrörelsen och även i andra
avseenden här och var visat åtskilliga ansatser.

Den närmaste ledningen för att skapa folkseder, ägnade att bevara
hälsan och förekomma sjukdomar, skulle väl ligga hos läkarevetenskapen
och läkarekårerna. Men de gå icke i spetsen annat än undantagsvis,
och den stora allmänhetens erfarenheter kunna på ett gripande sätt bekräfta
detta, om dessa finge tala. Det är ock naturligt, att det skall
förhålla sig på det sättet. Den medicinska undervisningens tyngdpunkt
är lagd på botandet av sjukdomar och ej förhindrande av deras uppkomst,
och läkarens intresse måste vara riktat på det förra, som bereder
honom utkomst och helt upptager honom, och mindre på allmänt människovänlig
verksamhet, som mera sällan inbringar något livsuppehälle.
Det är också ännu så ställt, att den enas död är den andras bröd.
Men även i botandet av sjukdomar försmår, enligt en utbredd opinion
bland landets patienter, den officiella läkarevetenskapen alltför mycket
naturens verksamma och billiga läkedom eller den s. k. naturläkedomen.
Några nya uppslag lära nog ha svårt att göra sig gällande, då, såsom
det berättas från läkarevärlden, dylika påfund där liksom överallt annorstädes
möta starkt motstånd från de auktoriserade uppfattningarna och
äro ägnade att förminska befordringsutsikterna.

Av dessa skäl synes en omläggning i viss mån av den medicinska
undervisningen och praktiken i sådant syfte vara särdeles önskvärd. Det
lider intet tvivel, att en otrolig myckenhet folkhälsa går under och förspilles
genom den ensidiga riktningen i läkarnes utbildning och bortskymmandet
i deras praktik alltför mycket av naturens läkekonst.

Vad vi dessutom möjligen behöva, vore en vetenskaplig anstalt, som
undersökte de olika födoämnenas användbarhet och näringsvärde i allmänhet
och under skilda förhållanden samt tog initiativ till praktiska
reformer. En sådan anstalt finnes i Köpenhamn.

I detta sammanhang må framhållas, vilken välgärning det vore för
medborgarne och uträkning för samhället, om detta senare ej blott inrättade
sjukhus och andra anstalter åt dem, som av bristande vård blivit

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 4 saml. 84 käft. (Nr 181.) 2

Motioner i Andra kammaren, Nr 181.

ohjälpligt sjukliga, utan ock gjorde något för att bereda rekreation åt
utarbetade, rekonvalescenter och andra för att förekomma sjuklighet.
Nu är det så, att genom den enskilda företagsamheten på de vackraste
och hälsosammaste platserna upprättas luft- och badkurorter för dem, som
ha råd att betala'' dryga penningar. Det vore verkligen en tidsenlig
sak, om det allmänna började slå in på den vägen att på sunda och
natursköna platser inrätta trevliga och billiga folksanatorier för dem, som
ej ha råd att söka sig till de enskilda kurorterna.

Framför allt vill det emellertid, som sagt, till en allmän och stort
lagd folkupplysning. Skolorna hava nog här åtskilliga uppgifter. Men
såsom förut anmärkts, är det viktigt att undervisa de äldre för att sedan
på den vägen också påtvinga barnen de erforderliga vanorna genom den
lydnad, som de måste underkasta sig för ordningen i hemmet. I den
mån förståndet nalkas, komma sedan dessa vanor att uppbäras även av
insikten om deras förträfflighet. Man bör erinra sig, att i folkskolorna
sluta barnen vid unga år, och även i de övriga skolorna är nog den teoretiska
undervisningen tämligen förspilld ej blott i motsvarande åldersklasser
utan även ett stycke längre upp. Eu sådan sak som denna måste om något
vara icke bara en lära utan framför allt ett leverne. Nykterhetsrörelsen
har också insett detta. Tyngdpunkten för dess propaganda är icke skolundervisningen,
utan den vänder sig till hela folket i dess dagliga liv
och söker där genom upplysning, organisation och lagstiftning åstadkomma
något. Detsamma gäller om den personliga hygienen i andra
avseenden.

Om nu, såsom väl torde vara ostridigt, stora missförhållanden uppenbarligen
äga rum på detta område, bör frågans framfärd i riksdagen
således icke förhindras därigenom, att riksdagens medlemmar ej kunna
ena sig om vissa bestämda åtgärder eller riktlinjer. Detta kan ofta för
riksdagsmännen vara svårt, ja omöjligt, under det Kungl. Maj:t har till
sitt förfogande alla utvägarna att åstadkomma en undersökning. I sådana
fall är det lyckligast, att ock riksdagen, såsom ibland inträffar, begär
en förutsättningslös utredning och ej låter den viktiga saken falla.

Motionären har emellertid för sin del ovan angivit några riktlinjer
i åtskilligt, som enligt hans uppfattning bör bli föremål för upplysningsverksamhet
och eventuellt även andra åtgärder.

Det är sålunda ett stort samhällsintresse, att den personliga hygienen
och naturläkedomen blir en hjärtesak för vår läkarevetenskap och vår
läkarekår. Detta sker givetvis icke alls tillräckligt genom att det upp- ''

Motioner i Andra kammaren, Nr 181.

rättas någon professur i hygien eller kanske två. Någon kontroll utövas
icke på vad denne lärare lägger vikt vid utan det blir alltid hans ensak;
Den nuvarande generationens läkarekår från och med dem, som tenterat
i ämnet innan professuren inrättades, få för övrigt icke sin uppmärksamhet
fästad på denne enstake lärares framställningar. Man borde
förstå att här gäller det skapa en stark, omfattande opinion, vilket är
den enda möjligheten att förmå även yrkesklasserna till ett uppvaknande.
Det måste således framför allt litas till den ovan framhållna allmänna
och stort lagda folkupplysningen och detta icke blott i skolorna utan
framför allt hos folket självt samt dessa sträfvanden organiseras bland
folket och stödjas genom statsåtgärder. Upplysningen bör meddelas hela
folket, utom rörande alkoholens, exempelvis även om tobakens och kaffemissbrukets
skadlighet, om gagnet av bröd bakat av sammanmalet mjöl,
om vattnets nyttiga bruk och en myckenhet andra dietfrågor, om nyttan
av frisk luft och renlighet i ovan angivna avseenden, om de oskattbara
fördelarna av det föraktade begagnandet av andningsorganen på sätt
naturen anvisar, om kroppsrörelsernas utomordentliga betydelse och
mycket annat. Denna undervisning måste framför allt vara lagd så,
att den på samma gång ger praktiska anvisningar, hur önskemålen förverkligas,
samt initiativ till kälsovårdsarbetets organiserande. Eu naturlig
utgångspunkt är därvid, att nykterhetsorganisationerna förmås utvidga
sitt program samt att ledande och intresserade personer i orterna sätta
sig i gång för att kommunalt eller privat söka skapa goda folkseder.

Det allmänna och särskilt statsmakten har här många utvägar att
bidraga till målet. Staten bör som sagt undersöka möjligheterna av en
reform av läkarekårens arbetsmetoder. Den bör såsom ovan förordas
söka åstadkomma billiga folksanatorier och den kan på många sätt lämna
ett mäktigt stöd för att idrotts- och gymnastikväsendet skall bliva en
allmän, folklig institution.

En utväg för spridande av kunskap vore, att staten utgav eller förvärvade
förlagsrätten till någon ypperlig, populär framställning samt spred
den gratis eller för en obetydlig penning över hela landet. En bok, förtjänt
av en sådan spridning, synes mig vara exempelvis fru Jack Lindblads intressanta
och populärt skrivna arbete om hälsa genom sunt förnuft. Den
synes dock böra omarbetas och utökas i vissa delar för att i alla avseenden
göra den fullt användbar för de djupare lagren av befolkningen,
vilket författarinnan även lär vara sysselsatt med.

Statsanslagen för bildnings- och nykterhetskurser borde också be -

Motioner i Andra kammaren, Nr 181.

viljas med villkor, att undervisning efter ett visst program meddelades!
olika hygieniska spörsmål.

Staten slutligen kan lättast åstadkomma en överblick över hela
frågan genom en allsidig utredning.

Pressen har naturligtvis en betydande uppgift att fylla i detta avseende,
men en tidning tager, såsom det blivit sagt, särskilt om den
är ledande, tyvärr sällan vid, förrän frågorna, hur viktiga de än äro,
slagit igenom i de officiella instanserna.

Frågan har 1912 och 1914 förevarit i andra kammaren. Motionärens
hemställan biträddes första året av kammaren och det senare året
lät motionären efter samråd med intresserade riksdagsmedlemmar saken
falla utan debatt, på grund av de extra ordinära förhållandena. Det
skulle kunna sägas, att en särskild motion lämpligen kunde väckas om
vart och ett av ovannämnda syftemål, men det blir mindre vidlyftigt
och mera översiktligt att sammanfatta saken på sätt här skett, vederbörande
sedan obetaget att, för den händelse en förutsättningslös utredning
ej anses vara det riktiga i detta fall, förorda vissa eller taga avstånd
från andra av de exempelvis framhållna riktlinjerna.

En stark stämning föreligger med all visshet bland befolkningen
för ett ingripande till förmån för folkseder, som förekomma och även
bota sjukdomar med ett naturligt levnadssätts enkla läkekonst, blott människorna
erhölle någon ledning och samlande impulser. Det enskilda
initiativet har här stora uppgifter, men även det allmänna måste i mångt
och mycket gå i spetsen eller hjälpa till. Den lidande mänskligheten,
kommande släkten, statens och kommunernas budgeter, de allmänna
kassorna och alla skattebetalare ha ett gemensamt intresse i denna sak.

Det hemställes alltså,

att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära ett
övervägande, vilka åtgärder kunna i ovan angivna
eller andra avseenden vidtagas, för att den personliga
hygienen i allmänhet bland landets innevånare måtte
höjas samt i följd därav folkhälsan, så vitt på denna
hygien ankommer, förbättras.

Stockholm den 5 februari 1915.

Carl Lindhagen.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1915.