Motioner i Andra kammaren, nr 17

Motion 1950:17 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, nr 17.

5

Nr 17.

Av herr Utbult m. fl., om statsbidrag till anskaffning av ekolod
på svenska fiskebåtar.

Den svenska fiskerinäringen står vad beträffar utrustningen med båt- och
redskapsmaterial i regel på en hög nivå. Detta är av stor betydelse för näringens
lönsamhet och för dess konkurrensförmåga gentemot andra länders
fisken. Av största betydelse är givetvis, att det svenska fisket även i fortsättningen
får möjligheter att följa med i utvecklingen och tillgodogöra sig
alla möjligheter till tekniska förbättringar.

Tyvärr äro emellertid nyanskaffningar av detta slag som regel förenade
med mycket betydande kostnader. Detta utgör ett stort hinder för en fortgående
rationalisering inom fisket i önskvärd utsträckning. Sålunda kan
nämnas, att installation av kylmaskineri på en fiskebåt drager en kostnad
av närmare 15 000 kr. Åtminstone i dagens läge synes en dylik anläggning
emellertid endast löna sig i de största fiskebåtarna.

En annan teknisk anordning, som passar för fiskebåtar av nästan vilken
storlek som helst, är ekolodet. Kostnaden härför uppgick före kronans devalvering
till omkring 10 000 kr. Nedskrivningen av kronans värde kan tyvärr
komma att medföra en kraftig fördyring av ekolodsanläggningarna.
Enligt uppgift ha de franska tillverkningarna fördyrats med ca 4 000 kr.,
och i den mån tyska sådana kunna importeras, påverkas deras pris av det
högre dollarvärde, som deprecieringen medfört.

Ekolodet har sedan flera år tillbaka visat sig vara av mycket stort värde
för fiskeflottan, men frågan om ett allmännare anskaffande av ekolod på
fiskebåtar har fått förnyad aktualitet genom att under vintersillfisket säsongen
1948/49 ett nytt redskap, den s. k. flyttrålen, slagit igenom. Detta
redskap är ställbart på önskat djup och kan effektivt användas endast i
samband med en ekolodsanläggning. Man kan säga, att fisket med flyttrål
nästan helt är beroende av om båten är försedd med förstklassigt ekolod.

Givetvis är anskaffandet av ekolod i främsta rummet en fråga av betydelse
för det svenska västkustfisket, framför allt i samband med flyttrålens
införande, men även inom andra kustområden synes man vara mycket
intresserad av att få tillgång till ekolod i fiskebåtarna, trots att det här som
regel rör sig om fartyg av betydligt mindre storlek än på västkusten.

Vid 1948 års riksdag väcktes en motion, nr 166 i andra kammaren, med
förslag om att riksdagen måtte besluta om upprättandet av en fond för
främjande av maskinell utrustning på fiskebåtar och att härför anvisa ett
reservationsanslag på 100 000 kr. Härmed avsågs bl. a. att underlätta anskaffandet
av ekolod. Även i betänkandet från 1945 års fiskeriutredning
(SOU 1947: 2) framhölls vikten av att fiskarna sättas i tillfälle att anskaffa
ekolodsanläggningar.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 48 till 1948 års riksdag, s. 59, yttrar departementschefen
hl. a. i samband med frågan om fiskerilånefonden:

6

Motioner i Andra kammaren, nr 17.

»Vid denna låneverksamhet torde jämväl andra behov böra uppmärksammas
än de som nu kunna tillgodoses från fonden. Fiskeriutredningens förslag,
att lån från fiskerilånefonden skola kunna utlämnas även för anskaffning
av ekolod, kylmaskiner eller annan maskinell utrustning av fiskebåt,
finner jag sålunda i hög grad beaktansvärd. Jag vill därför tillstyrka, att
lån från förevarande fond må åtnjutas jämväl för nu nämnda ändamål.»

Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag. Något praktiskt
resultat har detta beslut emellertid ej kunnat leda till, beroende på att medelsanvisningen
till fiskerilånefonden stannat vid så små belopp, att dessa
ej på långt när ens räckt till det ursprungliga behovet av lån för anskaffning
av fiskebåtar, motorer o. d. Sålunda kan nämnas, att till Göteborgs
och Bohus läns landsting för innevarande budgetår inkommit ansökningar
om fiskerilån till ett sammanlagt belopp av 2,9 milj. kr. Den till förfogande
stående lånesumman uppgår samtidigt endast till 1,4 milj. kr. Följden har
blivit, att icke någon sökande kunnat erhålla det högsta belopp på 60 000
kr., som enligt föreskrifterna kan få utgå, utan att mycket betydande prutningar
mast företagas. Likväl motsvarar det nämnda maximibeloppet endast
en tredjedel av anskaffningskostnaden för en modern fiskebåt på västkusten.
Riksdagens medgivande att fonden även skulle få utnyttjas för anskaffande
av ekolod har därmed kommit att stanna på papperet.

Om det svenska havsfisket skall bestå i konkurrensen, måste det hålla
sig i främsta ledet i fråga om den tekniska utrustningen. Sedan flyttrålen
slagit igenom icke endast i Sverige utan också i andra med Sverige konkurrerande
fiskenationer, är ett allmännare anskaffande av dylika anläggningar
nödvändigt. Kostnaden, som redan tidigare var betydande, kan som nämnts
genom devalveringen kraftigt ökas, och detta synes oss vara ytterligare en
anledning för staten att träda emellan för att hjälpa fiskare med anskaffande
av dylika anläggningar. Då nu därtill det stöd, som riksdagen genom
sitt förutnämnda beslut velat ge åt denna sak genom beviljandet av fiskerilån,
icke kunnat förverkligas på grund av bristande medelsanvisning, finna
vi det nödvändigt, att direkt bidrag av statsmedel lämnas till de båtar, som
anse sig behöva skaffa ekolodsanläggning. Dylikt bidrag bör lämpligen utgå
med 25 procent av anskaffningskostnaden.

Med hänvisning till det anförda hemställa vi,

att riksdagen ville besluta anvisa ett reservationsanslag
för budgetåret 1950/51 på 100 000 kr. att ställas till Kungl.
Maj :ts förfogande för att genom kungl. fiskeristyrelsens
försorg bidrag måtte kunna beviljas med 25 procent av anskaffningskostnaderna
för inmonterandet av ekolod på svenska
fiskebåtar.

Stockholm den 16 januari 1950.

Birger Utbult.

Wald. Svensson.

Per A. Johnsson
i Kastanjegården.

Olaus Nyberg.

Edvin Jacobsson,
Igelsbo.