Motioner i Andra kammaren, Nr 176

Motion 1919:176 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 176.

Nr 176.

Av herr Molin, om ändring i fastställda grunder för resekostnadsersättning
till riksdagens ledamöter för resa till och
från riksdagen.

De bestämmelser om ersättning för resekostnad till och från riksdagen,
som hittills tillämpats för riksdagens ledamöter, kunna i många
hänseenden anses numera särdeles otillfredsställande. Dels hava bestämmelserna
utfärdats vid olika tillfällen och hava behövt så många ändringar
och tillägg, att det erbjuder svårigheter att taga rätt på dem
alla, dels hava de för det mesta tillkommit under så olika förhållanden
mot nutidens, att de i många fall icke uppfylla sitt ändamål att verkligen
beräkna skälig ersättning för kostnaderna under resan.

De nuvarande bestämmelserna, sådana de tillämpats eller i varje
fall stå skrivna äro följande:

Skjuts: 3 kronor per skjutsmil (bestämt vid 1868 års riksdag, se
9 saml. nr 120).

Ångbåt: ersättning för enkel hyttplats (bestämt vid samma riksdag).

Järnväg: å statsbana: avgift för 1 klass å snälltåg (1867 års riksdag).
Sådan avgift beräknas även å delar av statsbana, där 1 klass ej
förekommer (enligt fullmäktiges i rilcsgäldskontoret bestämmelse den
15 februari 1894). För resa å norra stambanan å längre sträcka än
300 kilometer utgår ersättning för plats i andra klassens vagn å persontåg
med tillägg av 3 V4 öre per kilometer (i enlighet med riksdagens beslut år
1865, i vilket dock orden »blandat tåg» användes).

Avgift för sovkupé å statsbana beräknas, då resan skett med sådant
tåg att en dylik avgift måst erläggas (bestämt vid 1895 års riksdag).

Privatbana: ersättning för bästa i taxan för respektive banor upptagna
klass (bestämt vid 1881 års riksdag).

Transport av reseffekter beräknas från och med 1900 års riksdag

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 176.

i överensstämmelse med resereglemente! i svensk författningssamling,
alltså enligt senaste upplaga av detta med 1 krona vid vardera av
resans ändpunkter samt vid andra tillfällen, då sådan transport måst
verkställas.

Dessutom har vid enstaka tillfällen förekommit:

Båtlega: för vilken ingen riksdagsbestämmelse finnes, men som av
vederbörande riksdagsmän upptagits till självkostnadspris.

Efter införandet av provisoriska avgifter å statsbanorna hava
bestämmelserna om särskild ersättning per bankilometer för de norrländska
riksdagsmännen av sig självt och utan riksdagsbeslut bortfallit, så att
alla numera utfå ersättning enligt första klass.

Det torde vara överflödigt att referera de motiv, varpå riksdagen
vid varje tillfälle grundat sina beslut, liksom också att mera ingående
motivera det olämpliga och otidsenliga förfaringssättet vid beräkningen
av riksdagsmännens resekostnader. Särskilt olämplig och orättvis är
bestämmelsen om tre kronor per skjutsmil, då maximiskjutslegan ingenstädes
här i landet numera upptager ett så blygsamt belopp.

Det synes som borde riksdagen göra rent bord med alla de nu
gällande olämpliga bestämmelserna rörande resekostnadsersättningen till
och från riksdagen och i stället besluta, att sådan ersättning, dock utan
beräkning av dagtraktamente, hädanefter skall utgå enligt första klassen
i gällande resereglemente.

På grund av det anförda hemställes,

att riksdagen med upphävande av alla tidigare
beslut rörande resekostnadsersättningen till och från
riksdagen måtte besluta, att sådan ersättning, dock
utan beräkning av dagtraktamente, hädanefter skall
utgå enligt första klassen i gällande resereglemente.

Stockholm den 16 januari 1919.

Emil Molin.