Motioner i Andra kammaren, nr 176 år 1960 (Motion 1960:176 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 176 år 1960

Nr 176

Av herr Rimmerfors, om en vidgad svensk frimärksutgivning.

Ett lands frimärken tjänar inte bara som betalningsmedel för de tjänster
som landets postväsen gör de enskilda medborgarna. De har dessutom ett
icke ringa intresse ur filatelistisk synpunkt och om möjligt ännu mer när
det gäller att i ständigt nya och skiftande former ge utlandet en skymt av
landets ansikte.

Med all tänkbar uppskattning av de svenska frimärkenas allmänt erkända
sobra utformning torde man inte kunna bestrida att det härvidlag alltjämt
finns utrymme för en rikare nyansering. De svenska frimärkena åtnjuter,
med rätt eller orätt, jämväl ett stadgat anseende för tråkighet och
fantasilöshet. Samtidigt måste det tacksamt erkännas att postverket under
senare år gjort betydande avsteg från denna slätstrukenhet genom utgivandet
av mera färgglada jubileumsfrimärken och minnesfrimärken över bortgångna
stormän i det svenska samhället.

Riksdagens revisorer berörde i sin berättelse över 1956 års granskning
angående statsverket också frimärksutgivningen. Efter en ingående redogörelse
för olika länders frimärksframställning kommer statsrevisorerna
fram till den slutsatsen, att de svenska frimärkena borde kunna nyanseras
betydligt mera än vad hittills varit fallet.

De svenska frimärkena har som bekant utkommit sedan något mer än
hundra år. De trycktes i början genom privat entreprenör. Sedan 1920
framställes de svenska frimärkena i regel på postverkets eget tryckeri. De
tryckmaskiner som där står till förfogande är rotationspressar för framställning
enligt stålgravyrmetoden. Detta förfarande har givit de svenska frimärkena
en hög konstnärlig kvalitet men förhindrar samtidigt utförandet av
flerfärgstryck. De svenska frimärkena kan alltså endast innehålla en färg
utöver papperets vita. Vid de få tillfällen då undantag förekommit har postverket
anlitat enskilt företag med offsetförfarande.

Det har tidigare nu och då ifrågasatts att det svenska postverket skulle, i
likhet med ett stort antal andra länders postförvaltningar, i turist- och merkantilt
intresse tillhandahålla frimärken med bilder av landskap, städer och
byggnader. Länge motsatte sig postverket varje form av tillmötesgående på
den punkten. Numera har dock vissa avsteg gjorts, främst genom brevkort
med vyer från olika delar av landet. Jubileums- och minnesfrimärken har
dock, som tidigare nämnts, utkommit i växande antal och vunnit utomordentlig
uppskattning.

Frimärkenas olika utseenden och valörer har givit anledning till ett samlarintresse,
filatelien, som är utbredd över praktiskt taget hela världen, på -

Motioner i Andra kammaren, nr 170 år 1960 13

pekar statsrevisorerna. Utgivandet av nya frimärksserier har icke sällan varit
inspirerat av detta filatelistintresse. Frimärkssamlandet tillför nämligen
postförvaltningarna inkomster genom att ett avsevärt antal frimärken säljs
utan att däremot svarande postbefordran behöver presteras. Vissa länder
har begagnat sig av nämnda förhållande för att utge ett långt större antal
emissioner och valörer än som påkallats av postala skäl. På sina håll har
frimärkena utnyttjats för propaganda- och reklamsyfte för vederbörande
lands räkning. Ofta, när nya frimärken utges, anordnar frankoteckensexpeditionen
efter förhandsbeställning s. k. förstadagsbrev, vilket ger postverket
en betydande extrainkomst. I statsrevisorernas redogörelse erinras om att
denna omsättning är så betydande, att den fordrar en avsevärd förstärkning
av expeditionens personal; stundom måste ända till ett fyrtiotal extra kontorsbiträden
anlitas. Detta visar allmänhetens intresse för nya frimärkssorter.

I statsrevisorernas uttalande heter det bland annat: »De variationer i
fråga om frimärkenas bildmotiv, färger och valörer som tid efter annan
förekommer är i första hand betingade av postala skäl, såsom ändringar i
portoavgifterna m. m. Därjämte har emellertid även andra faktorer inverkat,
vilket särskilt gäller om frimärksbildernas motiv. Såväl i Sverige som
annorstädes har nämligen särskilda utgivningar av frankotecken kommit
till användning för att erinra om nationellt betydelsefulla händelser, bemärkta
personer, jubileer och minnesdagar för ämbetsverk, organisationer
och sammanslutningar, idrottsliga tävlingar och evenemang m. m. I vissa
länder — ehuru icke hos oss — bär därjämte frimärksbildens stora spridning
utnyttjats som ett led i propaganda och reklam för det egna landet,
dess industri, handel och näringsliv i övrigt. Nya frimärksemissioner tillför
som regel vederbörande postförvaltningar icke obetydliga inkomster. De
nyutkomna frimärkena blir nämligen regelbundet föremål för samlande,
vilket är så allmänt utbrett att inkomsterna av de frimärken som inköps utan
att påkalla någon motsvarande prestation från postverkets sida mer än
uppväger de utgifter som föranleds därav.»

»Det belopp, med vilket den s. k. filatelien bidrar till täckande av kostnaderna
för frimärksutgivningen, låter sig av olika skäl icke exakt beräknas»,
säger statsrevisorerna. »Inkomsterna vid generalpoststyrelsens frankoteckensexpedition,
genom vilken den övervägande delen av beloppet från filatelistiska
kretsar torde inflyta, har emellertid varit i oavlåtligt stigande och
uppgick år 1955 till närmare en och en halv miljon kronor. Härtill kommer
värdet av de märken, som uppköps vid postanstalterna men sedermera på
grund av samlarintresse icke kommer till användning för frankering.»

Beträffande jämförelsen med andra länder påpekar revisorerna, att »Sverige
under femårsperioden 1950—1954 utöver de ordinarie emissionerna utgivit
färre märken (valörer) än något av de övriga nordiska länderna, frånsett
Island. Av sju andra västeuropeiska länder har under samma tid endast
England ett mindre antal märken, under det att de andra sex länderna bär

Motioner i Andra kammaren, nr 176 år 1960

högre antal, därav Frankrike och Holland mer än fyra gånger så högt samt
Italien och Belgien mer än fem gånger så högt antal.»

Efter att ha understrukit generalpoststyrelsens mening att utgivningen av
nya frimärken givetvis bör ske med en viss återhållsamhet, slutar dock statsrevisorerna
med följande klara fingervisning:

»Å andra sidan bör man icke bortse från att frimärksutgivningen lämnar
statsverket icke obetydliga inkomster. Ur denna synpunkt vill revisorerna
ifrågasätta, huruvida icke utrymme finnes för en viss ytterligare variation
i fråga om frimärkenas motiv och kanske än mer i fråga om valörer,
utan att utgivningen därför skall kunna betraktas som alltför riklig. En
utgivning, som håller åtminstone jämna steg med förhållandena i de nordiska
grannländerna, synes därför böra eftersträvas. Samtidigt härmed torde
möjligheterna att vid sidan av stålgravyrförfarandet i begränsad utsträckning
använda en litografisk framställningsmetod böra prövas.»

I sitt yttrande över revisorernas berättelse bemöter generalpoststyrelsen
vissa av revisorernas synpunkter. Beträffande utförandet framhåller generalpoststyrelsen,
att framställning i fotogravyr visserligen bleve billigare än
i stålstick men att kvalitetsskillnaden blir påtaglig och att stålsticket dessutom
är ett ojämförligt bättre skydd mot förfalskningar. Man menar sig också
ha utgivit ett större antal märken och valörer än de övriga nordiska länderna,
dock med undantag för Finland. I ett avseende avviker generalpoststyrelsens
uppfattning klart från revisorernas. Det gäller tanken på ökade
inkomster genom filatelien. Man säger rent ut:

»I anledning härav får styrelsen såsom sin principiella mening uttala, att
vid frimärkstillverkningen hänsyn icke bör tagas till huruvida större eller
mindre inkomster kan påräknas av rent filatelistisk försäljning.»

Med all respekt för de postala myndigheternas omsorg om eu kvalitativt
högtstående och till sin utformning konstnärligt sober frimärksframställning
vill motionären ändå ifrågasätta om inte frågan borde prövas på nytt.
Den som själv ofta vistas utomlands eller har en omfattande internationell
korrespondens kan inte undgå att lägga märke till den utländska frimärksmarknadens
på sina håll utomordentligt rika variation. Utöver de länder
som statsrevisorerna nämnt, torde det kunna erinras om vissa asiatiska och
afrikanska länder, som de senaste åren berikat frimärksmarknaden med
verkligt attraktiva frimärksserier med representativa bilder från respektive:
lands flora och fauna, naturscenerier och ur turistsynpunkt lockande motiv
i övrigt. Just under nedskrivandet av motionen faller i min hand ett nykommet
afrikanskt frimärke. Det upptar i vackert flerfärgstryck bilden av
eu timmerflotte, på väg nedför en mäktig flod, omgiven av skog och berg.
Bortsett från några palmgrenar, som böjer sig ut över floden kunde det ha
varit en bild från en av våra norrländska älvar. Om det svenska postverket
hade tillgång till flerfärgstryck, skulle vi kanske en dag kunna göra vårt
land känt i världen genom en rad förnämliga bilder också från svensk natur.
Här saknas inte värdiga motiv, alltifrån midnattssolen över de norrländska
fjällen, Dalarnas allmogemotiv, varför inte återgivna i de gamla dalmålning -

Motioner i Andra kammaren, nr 176 år 1960

arnas form, de för Sverige typiska landskapsbilderna med vitstammiga björkar,
ålderdomliga kyrkor och modernare byggnadsverk till bildmotiv från
nutida teknik och industriell utveckling.

En utvidgning av det svenska frimärksutgivandet skulle inte minst leda
till ökade möjligheter till svensk turistpropaganda i utlandet.

En tävling om de bästa förslagen till nya svenska frimärken borde anordnas
för svenska konstnärer. Denna tävling kunde lämpligen göras permanent,
så att alla konstnärer, som ville delta i tävlingen, hade att inlämna
sina bidrag före ett visst datum varje år. Utformningen och genomförandet
av denna utvidgning av frimärksutgivningen överlämnas till det ämbetsverk,
som hittills handhaft verksamheten inom detta område.

Med hänvisning till vad ovan anförts vill jag föreslå,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t förordar en undersökning
av förutsättningarna för en utvidgad svensk friinärksutgivning,
med större variation i fråga om såväl bildmotiv
som trycktekniskt utförande, i syfte att via den filatelistiska
marknaden öka postverkets inkomster och i icke
mindre grad bidraga till svensk turistpropaganda och ökad
kännedom om Sverige i utlandet.

Stockholm den 26 januari 1960

Einar Rimmerfors

600194 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag