Motioner i Andra kammaren, Nr 174

Motion 1941:174 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 174.

9

Nr 174.

Av fru Gustafson och herr Andersson i Tungelsta, om avsättning
till fonden för friluftslivets främjande.

1 årets statsverksproposition, tionde huvudtiteln, punkt 85, har departementschefen
icke ansett sig kunna föreslå någon avsättning för budgetåret
1941/42 till fonden för friluftslivets främjande. Motiveringen är givetvis i
främsta rummet de hårt pressande statsfänansiella svårigheterna. Dessutom
framhåller departementschefen, att den disponibla behållningen i fonden vid
ingången av löpande budgetår, d. v. s. den 1 juli 1940, tillhopa med den för
budgetåret 1940/41 gjorda avsättningen belöpte sig i runt tal till 1,4 miljoner
kronor. »Under rådande förhållanden» — fortsätter han — »synes ett belopp
av denna storlek få förslå för tillgodoseende av bidragsbehovet icke blott under
nuvarande utan jämväl under nästkommande budgetår.»

Det bör emellertid framhållas, att statens fritidsnämnd — trots att dess
skrivelse i augusti i fjol örn ny avsättning till fonden skedde under hänsynstagande
till det statsfinansiella läget — ansett en avsättning för det nya
budgetåret av 1 miljon kronor behövlig för att man någorlunda skulle
kunna fullfölja de viktigaste syftemål, som friluftslivsfonden enligt statsmakternas
beslut skall tjäna. I sin skrivelse framhöll nämnden vidare att det
torde kunna förutses, att de vid ingången av det löpande budgetåret tillgängliga
medlen väsentligen skulle komma att åtgå redan under budgetåret för
att tillgodose nu inneliggande och till nämnden inkommande ansökningar.
Det bör härvid anmärkas att denna statliga bidragsverksamhet, vilken praktiskt
taget började först sedan fritidsnämnden i januari i fjol tillsattes, under
första halvåret 1940 befann sig i ett begynnelsestadium, under vilket ansökningarna
ännu ej hunnit inströmma. Under detta halvår bestod det huvudsakliga
arbetet i att uppställa principer för det statliga stödet, och först
under det andra halvåret kunde verksamheten få fastare former. Enligt upplysningar,
som inhämtats från fritidsnämndens sekretariat, ha efter 1 juli
ytterligare anslag å 73 000 kronor beviljats, varjämte tillstyrkta ansökningar
örn sammanlagt 608 675 kronor, avseende den s. k. höstutdelningen och ingivna
kort före årsskiftet, ännu ej avgjorts av Kungl. Maj:t. Av de ovan
nämnda 1,4 milj. kronorna skulle följaktligen nu — under förutsättning att
Kungl. Maj:ts beslut ej nämnvärt avviker från vad fritidsnämnden förordat
— återstå ett belopp av i runt tal 800 000 kronor. Detta betyder för
de tre halvår, för vilka återstoden av de redan anvisade medlen nu beräknats
skola räcka, i genomsnitt blott ett belopp av 267 000 kronor, medan
för de två halvåren under år 1940 åtgått i medeltal över 550 000 kronor; ■—
detta under förutsättning att man, som sig bör, i 1940 års medelsåtgång

10 Motioner i Andra kammaren, Nr 174.

inräknar de av Kungl. Maj:t ovan angivna ännu icke behandlade ansökningarna.

Att icke en större del av de anvisade tipsmedlen hittills kommit att åtgå
har, så långt vi inhämtat, icke berott på att anslagsbehov saknats utan på
att fritidsnämnden med hänsyn till det statsfinansiella läget från början
velat iakttaga den största återhållsamhet och endast förordat statsbidrag till
de ur olika synpunkter mest angelägna eller mest behjärtansvärda ändamålen.

Ovanstående siffror göra det uppenbart, att statens understöd av friluftslivet
och fritidsrörelsen under det nya budgetåret måste i hög grad ytterligare
inskränkas. Den starka beskärningen måste bli ett mycket hårt slag
för alla de strävanden att organisera ett sunt friluftsliv, som särskilt i dessa
folkspänstens tider framträtt i alla befolkningslager och landsdelar. Fritidsrörelsen
befinner sig härvid i sitt första, uppbyggande skede, medan idrottsrörelsen
under flera tiotal år dels genom egna insatser, dels tack vare kommunalt
och statligt stöd hunnit jämförelsevis långt när det gällt att skapa
anläggningar. Den hittillsvarande mångfalden av ansökningar om bidrag
från frilultslivsfonden och mångfalden av olika ändamål i ansökningarna
äro det starkaste vittnesbördet om den betydelsefulla uppgift, som friluftslivsfonden
har att fylla.

I sin ovannämnda skrivelse till Kungl. Maj:t har fritidsnämnden framhållit
att den nya avsättningen inte borde understiga 1 milj kronor,
»därest de mest trängande stödbehoven skulle i skälig utsträckning vinna
beaktande». Nämnden erinrade särskilt örn vikten av att kraven på markförvärv
— i vissa landsdelar fritidslivets mest brännande fråga -— i rimlig
omfattning kunde tillmötesgås. Vidare vore i nuvarande situation behovet
av billigare rekreationsmöjligheter inom landet i hög grad trängande; nämnden
har härvid uppenbarligen särskilt haft utbyggnad av vandrarhemsnätet
i åtanke. Ytterligare underströk nämnden betydelsen ur allmän beredskapssynpunkt
av ett av de vidaste kretsar utövat friluftsliv. Vi vilja understryka
de av nämnden anförda synpunkterna. Det kan ytterligare framhållas att
å olika folkrika orter stora ansträngningar just nu göras att åstadkomma
anläggningar, motsvarande den för hela Skånes friluftsliv betydelsefulla
centrala Frostavallsanläggningen. Med fritidsmedel ha hittills även understötts
så betydelsefulla ändamål som underlättande av barnrika och obemedlade
hustrurs semestervistelse, anläggande av friluftsbad, anordnande
av läger för scouter och annan ungdom o. s. v. Många organisationer ha icke
minst under det senaste året nedlagt det mest oegennyttiga och uppoffrande
arbete på att få friluftsgårdar, skid- och raststugor m. m. till stånd, i syfte
att skapa replipunkter för de alltmer tätnande skarorna av friluftsälskande
och sportande. Detta arbete, som varit ett av de viktigaste leden i strävandena
att fysiskt fostra vårt folk, har mestadels igångsatts i förhoppning
örn bidrag av tipsmedel. Inskränkas dessa i den utsträckning som nu före -

Motioner i Andra kammaren, Nr 174.

11

slås, är det fara värt att detta upprauntransvärda intresse lamslås, till stor
skada för den folkliga beredskapen.

Beaktas må även att åtskilliga anläggningar för fritidsändamål kunna,
därest större arbetslöshet skulle uppstå, inpassas som ett synnerligen lämpligt
och i bästa mening produktivt led i en arbetsberedskapspolitik. Det
synes oss icke ogörligt att fritidsnämnden och Kungl. Maj:t vid bedömandet
av föreliggande anslagsframställningar i mån av behov särskilt beakta
arbetslöshetssynpunkterna. Denna omständighet borde i och för sig kunna
motivera, att arbetsobjekt avseende friluftslivet upptoges å den eventuella
beredskapsstaten.

Med hänsyn till vad vi ovan anfört finna vi det emellertid riktigast att
en viss avsättning göres å den ordinarie driftsbudgeten även för nästa budgetår.
Med hänsyn till det statsfinansiella lägets tvingande krav vilja vi inskränka
oss till att föreslå en avsättning av 500 000 kronor. En dylik avsättning
är ej större, än att statsmakterna skulle nödgas väsentligt nedskära
sitt redan starkt reducerade stöd åt friluftslivets strävanden. Det är vår
bestämda tro att denna relativt blygsamma insats i rikligt måtto skulle förränta
sig genom att kraftigt stimulera det lovvärda och ur statens synpunkt
tacknämliga intresset att åstadkomma en fysisk beredskap och därmed en
större produktiv arbetsförmåga i de vidaste folklager. Det vore en insats
både till värnkraftens och folkhälsans bästa.

Vi hemställa därför,

att riksdagen vid behandlingen av tionde huvudtiteln,
punkt 85, måtte för budgetåret 1941/42 besluta en avsättning
till fonden för friluftslivets främjande av 500 000
kronor.

Stockholm den 23 januari 1941.

Ruth Gustafson.

Allan Andersson.