Motioner i Andra kammaren, nr 171 (Motion 1947:171 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 171.

Nr 171.

Av herr Spångberg m. fl., angående åtgärder i syfte att avskaffa
övergrepp och rätts kränkning ar mot underordnade inom
militärväsendet.

Frågan om militärens demokratisering har sedan flera år varit föremål
för statsmakternas och allmänhetens uppmärksamhet. Häri ingå även förhållandena
mellan befäl och manskap. I försvarsväsendets reglementen förutsättes
ett gott förhållande mellan över- och underordnade, mellan befäl
och manskap. Mot denna regel brytes emellertid mycket ofta. I stället för
kamratskap finner man brutalitet och översitteri. I stället för att genom
ett kamratligt och förtroendeingivande uppträdande vinna underordnades
aktning och respekt söka många befäl att upprätthålla disciplin genom att
trycka ner de underordnade med smädande och kränkande tilltal, straffexercis
och handgripligheter. Flera gånger har detta påtalats i riksdagen
och i pressen utan att rättelse kunnat åstadkommas. Sålunda yttrade dåvarande
försvarsministern Sköld i remissdebatten 1944 bl. a.: »Det är icke så
att disciplin och soldatanda är detsamma som brutalitet och okamratlighet.
Tvärtom inskärpa alla våra reglementen, att disciplin är ett gott förhållande
mellan befäl och manskap, som de på båda sidor skola beflita sig om. Disciplin
innesluter också kamratlighet och kamratskap. Det är också starkt
understruket i våra reglementen.»

De flesta värnpliktiga berätta emellertid om alla slags övergrepp från
befälets sida, vilket ofta är deras starkaste intryck från värnpliktstiden.
Dylika övergrepp förekomma även vid utbildning av befäl, varigenom dessa
från början få en felaktig inställning till sina egna uppgifter som blivande
befäl. Det är verkligen på tiden att på ett eller annat sätt få slut på dessa
olidliga förhållanden.

Ett visst material — fast långt ifrån alla övergrepp rapporteras — får
man i militieombudsmannens årligen avgivna ämbetsberättelser. Här följa
några utdrag ur M. 0:s ämbetsberättelse till 1947 års riksdag:

Löjtnant Nilsson har medelst en verktygssax inför truppen klippt håret
av en v. korpral, varvid denne fått intaga knäståcnde ställning.

Kapten Drake af Hagelsrum har genom missuppfattning, utan att vederbörande
fått lämna redogörelse eller förklaring, straffat tre värnpliktiga
genom att ålägga dem handräckning utöver tjänsten. Då de värnpliktiga
ville avge förklaring avfärdades detta med: »inga kommentarer».

Motioner i Andra kammaren, nr 171.

Löjtnant Werner har beordrat straffexercis så våldsamt, att en värnpliktig
svimmat av överansträngning.

Löjtnant Sewerin brukar okväda underordnade bl. a. med följande i M.O :s
ämbetsberättelse återgivna uttryck: Ni är en djävla fähund, tokfan, det är
att vara idiot, det syns på långt håll att Ni är dum, Ni är opålitlig som en
hamnbuse o. s. v.

Ryttmästare von Rosen brukade ofta aga musikvolontärer. Tillvägagångssättet
kan belysas med följande exempel: Volontären fick lägga sig med
överkroppen på ett bord. Härefter hade von Rosen fattat en smidig rotting
samt med denna tilldelat volontären tio slag på ryggslutet. Då detta gjort
fruktansvärt ont, var volontären av den bestämda uppfattningen, att von
Rosen slagit med hela sin styrka. Av slagen hade uppstått cirka 1% centimeter
höga valkar, vilka varit mycket ömma. Första dagen efter misshandeln
hade den misshandlade ej kunnat sitta, men efter någon dag hade detta
gått, om än med svårighet.

Detta lilla axplock ur M. 0:s ämbetsberättelse avser att ge en bild av förhållandena
inom militärväsendet. Det är en bild av råhet, brutalitet och
okamratlighet, som är fullständigt oförenlig med vår demokrati. Man får
inte slå bort dessa förhållanden med att övergreppen skulle tillhöra undantagen
och att det övervägande flertalet officerare och befäl helst skulle
önska ett kamratligt förhållande inom försvarsväsendet. Det måste vidtagas
sådana åtgärder, att de befäl, som förstöra kamratlighet och trevnad, antingen
avlägsnas från sin ställning eller iaktta vanligt folkvett.

En utredning i detta syfte bör därför företagas, varvid olika medel och
åtgärder få vägas mot varandra. Man kan härvid tänka sig exempelvis lika
straff för samma överträdelse oavsett manskaps- eller befälsställning, så
att om en överordnad tilltalar en underordnad med »djävla fähund», »idiot»
etc. skall han ha samma straff som skulle drabba den underordnade, om
rollerna vore ombytta. Straff torde emellertid inte utgöra enda radikallösningen.
En del skulle kunna uppnås genom undervisning i psykologi, pedagogik
och vanlig folkbildning, avstängning från befordran eller avlägsnande
ur tjänsten eller befälsställningen.

Med hänvisning till vad här anförts hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om
utredning och förslag i syfte att avskaffa övergrepp och
rättskränkningar mot underordnade inom militärväsendet.

Stockholm i januari	1947.
Aug. Spångberg.	Verner Karlsson.	Nils Odhe.
Olof Nilsson,	Hjalmar Gustafson.	Bertil Andersson.
Göteborg.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1947
29420