Motioner i Andra kammaren, Nr 171 (Motion 1914:171 Andra kammaren - a)

Motioner i Andra kammaren, Nr 171.

Nr 171.

Av herrar Hailén och Sandler, om ändring i avlöningsbestämnielserna
för professorerna vid tekniska högskolan.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 155 vid 1909 års riksdag,
beslöt Riksdagen genomföra en lönereglering för de vid tekniska
högskolan anställda professorerna. Högsta lönen för dessa hade varit
7,000 kronor och var antalet professorer 14 stycken. Enligt detta förslag
skulle högskolans professorer hädanefter kunna erhålla 8,100 kronor i
lön, därav 5,000 kronor i egentlig lön, 2,500 kronor i tjänstgöringspengar
och rätt till ett ålderstillägg på 600 kronor. Denna löneförhöjning
hade av den kommitté, som verkställt utredning av frågan,
motiverats med bland annat följande: »Särskilt måste framhållas hög skolans

ställning såsom den förnämsta representanten för teknisk vetenskap
och undervisning, vilken ställning gör det till en oavvislig nödvändighet
att söka till lärare erhålla de mest framstående förmågor».
Kommittén utvecklar därefter, att konkurrensen med andra högskolor nödvändiggör
en så pass hög avlöning, att högskolans lärare ej tvingas
att söka genom biinkomster på närliggande praktiska arbetsområden
förbättra sina löneförhållanden och således beröva sig själva en för deras
fortsatta vetenskapliga utbildning erforderlig tid. Genom den nya
löneregleringen likställdes därför högskolans professorer med universitetens.

Vid 1911 års riksdag begärde Kungl. Maj:t i proposition nr 124,
att de vid tekniska högskolan befintliga lektoraten skulle indragas och
ersättas med ordinarie professurer. Den för denna och andra organisationsfrågor
rörande tekniska högskolan tillsatta kommittén yttrar härom:
Det är tydligt, att läroämnen sådana som geodesi, skeppsbyggnadslära,
husbyggnadslära, metallurgi, bergskemi, in. fl., vilka ämnen numera
vuxit ut till huvudämnen och vilkas representanter vid högskolan böra
vara de förnämsta tekniskt vetenskapliga auktoriteter på sina områden,
Bihang till ltiksdagem protokoll 1914. 4 samt. 82 käft. (Nr 171—172).

Motioner i Andra kammaren, Nr 171.

icke längre kunna företrädas av lärare i lägre avlöning och ställning
än representanterna för de övriga huvudämnena. Lärarkollegiet vid
tekniska högskolan understödde också detta krav med bl. a. följande
motivering: »Denna omvandling (från lektorat till professurer) vore så

mycket mer berättigad som lektoraten vid tekniska högskolan vore
närmast jämförbara med professurer vid universitet och högskolor».
Även påpekades att »om endast professurer skulle finnas vid högskolan,
man kunde påräkna mera kompetenta sökande, än om befattningarna
genast tillsattes som lektorat». Dåvarande departementschefen P. E. Lindström,
som i propositionen tillstyrkte en utökning på ovan nämnt sätt
av professorernas antal från 14 till 31, framhöll, att dessa befattningar
»komme att belastas med en arbetsbörda, som måste anses fullt tillräcklig,
ja så stor, att man snarare skulle vara frestad att tycka, att
undervisningsbördan blir väl tung, om professorerna samtidigt skola få
tid över att följa och utveckla sin egen vetenskap». Åven denna proposition
vann Riksdagens bifall.

Med fullt fog torde kunna sägas, att den beredvillighet, varmed
Riksdagen tillmötesgått såväl 1909 som 1911 års kungl. propositioner
om flera och högre avlönade lärarkrafter vid tekniska högskolan, haft
sin grund i Riksdagens önskan att bereda högskolan möjlighet att
inom de olika disciplinerna erhålla de vetenskapligt bäst meriterade lärare.
Detta önskemål genomgår som en röd tråd alla de yttranden,
som utredningsvis inhämtats, och upprepas med stor styrka vid frågornas
behandling såväl i konseljen som Riksdagen. Det är i förhoppning
om ett effektivt hävdande av de vetenskapliga kvalifikationerna
som förnämsta kompetens vid lärartillsättningar vid tekniska högskolan,
som Riksdagen genomfört dessa reformer.

Tyvärr har emellertid icke kravet på den vetenskapliga kompetensen
som främsta merit blivit i stadgarna för tekniska högskolan av år
1901 till fyllest angivet. I § 12 av nämnda stadga angives, att vid tillsättande
av lärarbefattningar skall avseende lästas endast å sökandens
lämplighet till befattningen, ådagalagd genom prov och examina, utgivna
arbeten, praktisk verksamhet eller beskaffenhet av föregående
tjänstgöring såsom lärare m. m., såframt företrädet mellan två eller flera
sökande därigenom kan avgöras, men i annat fall jämväl å tjänstetid
vid högskolan eller annan offentlig läroanstalt. Det kan näppeligen
bestridas, att en dylik norm för avgörande av lärarekompetens är alltför
svag och lätt kan inbjuda till alltför subjektiva synpunkter på de
sökandes kompetens. I läroverksstadgans § 183 skall vid lektorstjänsters
tillsättning vetenskapliga meriter väga lika med undervisningsskicklig -

Motioner i Andra kammaren, Nr 171.

het. Att däremot vid tekniska högskolan de vetenskapliga meriterna
skola vara avgörande framgår såväl därav, att vid eu anstalt för mera
mogen och försigkommen ungdom undervisningsförmågan ej kan behöva
spela den framträdande roll som vid undervisning för skolgossar som
ock därav, att från högskolan ständigt framhållits, att dessa lärare skola
vara fullt jämförbara med universitetens icke blott i fråga om sina arvoden,
utan ock i sin vetenskapliga kompetens. Det var ju också med
hänvisning till de stegrade kraven på vetenskaplig skicklighet, som begäran
om likställighet med universitetsprofessorerna framförts.

Då emellertid vid utnämningar till befattning vid tekniska högskolan
vetenskapliga meriter icke synas tillmätas den avgörande betydelse,
som motiverat löneregleringarna av år 1909 och 1911, uppstår fråga,
huruvida icke från Riksdagens sida någon åtgärd är påkallad.

Ehuru mest önskvärt vore, att disproportionen mellan lön och kompetens
hävdes därigenom, att kompetenskraven skärptes, finna vi oss
föranlåtna att i frågans nuvarande läge i stället hemställa, att lönen åter
bringas i proportion till den mera begränsade kompetens, varmed högskolan
själv tyckes vilja låta sig nöja.

På grund av det anförda hemställa vi,

att Riksdagen med bibehållande av samtliga förutvarande
och nyinrättade professurer vid tekniska högskolan
ville bestämma lönen vid dessa befattningar, i
den mån de nuvarande innehavarne avgå, till samma
belopp som för farmaceutiska institutets professorer,
d. v. s. till 4,400 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspengar
och ett lönetillägg på 600 kronor,
summa 7,000 kronor.

Stockholm den 26 januari 1914.

Harald Hallen.

Richard Sandler.