Motioner i Andra kammaren, nr 16 (Motion 1944:46 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 16.

Nr 46.

Av herr Nilsson i Landskrona ni. fl., angående revision av lagen
örn kommunala pensionstillskott m. m.

Bland den rad av sociala reformer, som under det senaste årtiondet genomförts
i vårt land, intager folkpensioneringslagen och vad därmed sammanhänger
en mycket framskjuten plats. Med denna reform ha statsmakterna
lagt grunden till en länge närd önskan att ge åldringar och invalider
en välförtjänt trygghet utan förödmjukande former.

I berörda lagstiftning finnas emellertid skönhetsfläckar, som understundom
ta bort de goda verkningar man avsett att åstadkomma. En av dessa
fläckar är lagen örn kommunala pensionstillskott i dess nuvarande form.
Lagen innebär i princip, att örn folkpensionär är i behov av kommunalt
understöd, detta understöd skall kunna utgå i form av kommunalt pensionstillskott
utan fattigvårdskaraktär. Detta framgår med all önskvärd tydlighet
bl. a. av Kungl. Maj:ts proposition nr 135 till 1918 års riksdag, vilken
proposition låg till grund för den första lagen om dylikt tillskott. Av
sagda proposition framgår lika tydligt, att syftet med den nya lagen skulle
vara alt giva folkpensionärerna en självständigare ställning än de ha om
de nödgas taga andra kommunala hjälpformer i anspråk.

Av förarbetena till 1935 års folkpensioneringslag framgår med ail önskvärd
tydlighet, att pensionernas storlek tillmätts i underkant så att de endast
i vissa fall och nätt och jämnt kunna anses täcka behovet vid den då
rådande levnadskostnadsnivån. Klart var alltså, att även efter den nya
folkpensionslagens tillkomst ett betydande behov av kommunalt understöd
för folkpensionärerna skulle komma att kvafstå. I själva verket nödgas
också, åtminstone under nuvarande kristid, en mycket stor del av pensionärerna
anlita fattigvårdsmyndigheterna. Sålunda uppburo år 1941 icke
mindre än ca 152 000 pensionärer kompletterande hjälp från sagda myndigheter,
medan hela antalet folkpensionärer med tilläggspension vid slutet
av sagda år utgjorde ca 452 000. Av förstnämnda 152 000 folkpensionärer,
som hade behov av kommunal hjälp, utlämnades emellertid denna i
form av kommunalt pensionstillskott endast i ca 14 000 fall.

Anledningen härtill har visat sig vara den, att kommunerna förfara myc -

Motioner i Andru kammaren, nr 46.

ket olika vid ställningstagande till frågan om ifrågavarande behov skall
avhjälpas genom kommunalt pensionstillskott eller genom understöd av
annat slag.

Redan under förarbetena till den nämnda första lagen i ämnet av år 1918
hade enligt propositionen framhållits faran av en olikformig tillämpning
av lagen kommunerna emellan samt därav föranledda »orättvisor». Erfarenheten
har tyvärr bekräftat dessa farhågor, samtidigt som det visat sig
att en ytterligt ringa del av de medel som fattigvården utgiver kunnat återkrävas
av mottagaren eller hans närstående. Vidare har utvecklingen under
de senaste årtiondena gått i den riktningen, att den frihet, under vilken
kommunerna tidigare handhade sin understödsverksamhet, på det ena
området efter det andra lämnat plats för av statsmakterna närmare utstakade
regler.

Den principiella invändningen mot lagförslaget om kommunala pensionstillskott,
som framförts bl. a. av kammarrätten, nämligen att »för en viss
klass av fattiga tillskapas en särskild sort av fattigvård», får anses ha redan
underkänts av statsmakterna genom att förslaget upphöjts till lag.

Säkerligen finnas många folkpensionärer, som framleva sitt liv under
hårda umbäranden, därför att de icke vilja uppbära fattigvård.

En ändring av lagen därhän, att det från att vara den kommunala myndighetens
rätt alt utge understöd åt folkpensionärema i form av kommunalt
pensionstillägg blir en skyldighet, skulle medföra en berättigad och human
hjälp åt folkpensionärerna.

I samband med omarbetning av lagen torde på nytt tagas i övervägande,
huruvida icke beslutanderätten i dessa frågor bör överföras från fattigvår
dsmyndighet till pensionsnämnd.

Med stöd av ovanstående hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
örn utredning och förslag till ny lag örn kommunala pensionstillskott
så utformad, att till folkpensionärer och med dem jämställda,
vilka äro i behov av kommunalt understöd, detta understöd
skall utgå i form av kommunalt pensionstillskott utan
fattigvårdskaraktär, varvid även torde böra tagas under förnyat
övervägande, örn icke beslutanderätten i dessa frågor
med fördel kan överlåtas ål pensionsnämnderna.

Stockholm i januari 1944.

Karl J. Nilsson,
Landskrona,

Åke Olofsson,
Höganäs.

Olof Andersson,
Malmö.