Motioner i Andra kammaren, Nr 165 (Motion 1914:165 Andra kammaren - a)

Motioner i Andra kammaren, Nr 165.

Nr 165.

Av herr Bergman, om anslag till undersökning av en statsbana
från Hede kyrkoby till sjön Lössen.

Yärdet av statens skogar och den inkomst statsverket har av de
samma ökas ju år efter år.

Stora ansträngningar göras också numera att genom en rationell
vård och stor planmässighet i avverkningarna höja statsskogarnas värde
och sålunda söka avvinna dem bästa möjliga avkastning för nutid och
framtid. Det finnes dock vissa trakter av vårt land, där på grund av
naturhinder statsskogarnas värde är minimalt, och kommer säkerligen att
så bli, intill dess att hindren undanröjas. Så är fallet med en av kronans
största skogsdomäner, Ljusnedal i Härjedalen, och statsskogarna i övrigt
i Ljusnans övre dalsystem. Genom dessas avlägsenhet från havskusten
och framför allt genom de stora sjöarnas därstädes långvariga isbetäckning
på vårarna gör, att timmermassorna komma att kvarligga i älvarna
flera år, innan virket kan förädlas.

Givetvis kommer virkets kvalitet härigenom att högst väsentligt försämras,
en myckenhet timmer sjunker, och de pengar, som äro nedlagda
på timrets inköp och avverkning, kunna icke förräntas. Följden har
blivit, att timmerpriserna i ovannämnda trakter ha i oroväckande grad
fallit år efter år, trots högkonjunkturerna i övrigt inom trävarubranschen,
och under de senaste åren har timmer varit osäljbart ovanom sjön
Lössen. Såsom ett belysande exempel härpå kan anföras, att år 1912
försåldes en post kronoskog på 11,058 träd (se bil.) å den s. k. Jolestrakten
i Tännäs för ett pris av 40 öre pr träd. De personer, som inköpte
nämnda virkespost, ha ännu icke lyckats försälja timret, och de
hava härigenom kommit i en brydsam belägenhet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1614. 4 samt. 80 höft. (Nr 165—167). 1

2 Motioner i Andra kammaren, Nr 165.

År 1913 utstämplades 10,048 träd (se bil.) å samma kronoskog.
Denna post har ännu icke kunnat försäljas trots att medelvägslängden
på nämnda utstämplingar utgör blott mellan 1 och 2 kilometer ner till
Ljusnans stora biflod Tännån, vilken här är ränsad och fullt flottbar. Då
nu staten är ägare av väldiga skogsarealer i västra Härjedalen, är det
uppenbart vilka stora penningesummor, som årligen går statsverket förlorad
genom rådande förhållanden. Hede revir utgör den nätta summan
av mer än 534 tusen tid., varav Ljusnedals egendom utgör 120,332 tid.,
och kronans arealer inom Tännäs 148,672 tid., eller tillsammans blott
inom dessa två församlingar 269,004 tid. Visserligen utgör stora områden
härav av s. k. lappfjäll, men vid de skogstaxeringar och graderingar,
som nyligen verkställdes å nyssnämnda kronoskogar, har framgått,
att skogsbestånden äro av förut oanat värde, och skulle förvisso
bliva det i mångdubbelt måtto, därest skogarnas avkastning kunde bättre
och mera rationellt utnyttjas. En dylik möjlighet gives också numera
för relativt billig kostnad, sedan Riksdagen år 1912 beslöt byggandet
av statsbanan Sveg—Hede. Genom förlängning av nämnda bana 3,8 mil
fram till den stora sjön Lössen skulle de ovan påpekade olägenheterna
bliva avhjälpta. Denna sjö är centralt belägen vid Ljusnedals- och Tännässkogarnes
östra gräns och utgör en naturlig uppsamlingsbassäng för så
gott som allt virke från nämnda skogar, men på samma gång är det
också just denna sjö, som är så ytterst ödesdiger för trävarupriserna i
nämnda orter genom dess långvariga ^betäckning till långt fram på
vårarna eller försommaren.

Om en järnvägsförbindelse fram till sjön Lössen bleve anlagd, Lomme
förädlingsindustrier för skogsprodukter av olika slag att där uppstå, vars
produkter skulle tillföra såväl denna bana som Sveg—Hede och Inlandsbanorna
väsentliga fraktinkomster och sålunda bliva till ej oväsentligt
gagn jämväl för dessa banor.

Om nu de påpekade olägenheterna äro för statens vidkommande av
betänklig art, så äro de för den bofasta ortsbefolkningen det i ännu
högre grad, och man skulle nästan kunna beteckna den nuvarande situationen
nära nog som förtviflad. Skogsavkastningen skulle nu, sedan
bolagen återlämnat avverkningsrätterna, vara en välbehövlig exportartikel,
och för många den enda.

I dess ställe befinnes skogen osäljbar och de oerhörda massor skogsavfall,
vilka under andra förhållanden skulle representera mycket stora
värden, ruttna nu ner i skogarna, under det att ägarne bli allt mer

Motioner i Andra kammaren, Nr 165. 3

och mer skuldsatta och fastigheterna i oroväckande grad intecknade, och
detta är så mycket mer bekymmersamt, då man vet, att dessa äro förknippade
med ekonomiska intressen på andra sidan Kölen.

I sydvästra Härjedalen består ortsbefolkningen nästan uteslutande
av en självägande bondeklass och i Tännäs socken utgöra bolagen endast
cirka 10^ av hela skattetalet, men om det nu är av betydelse för vårt land
att äga en självägande bondeklass, om nämligen Sveriges bästa värn och
fäste är just denna bondeklass, då menar jag, att det också borde vara
det allmännas plikt att söka bibehålla denna klass vid sin torva, i annat
fall torde det hända, att eganderätten blir endast skenbar och olusten
intar energiens plats. Därtill kommer, att gränsorterna få vidkännas
speciallagstiftningar, som på ett ganska våldsamt sätt kringskära äganderätten
och sänka fastigheternas saluvärde med h0% och mera, ett ingrepp
i äganderätten, som landet i övrigt icke behöver vidkännas, en
lagstiftning, som visserligen är avsedd att tjäna det allmänna till gagn,
men som för de trakter, där undantagsbestämmelserna gälla, är och måste
bliva en inskränkning i äganderätten. Jag åsyftar skyddsskogslagstiftningen
med ty åtföljande utsyningstvång samt desslikes lapplagens orättfärdiga
§ 1 och dess än mer orättfärdiga tillämpning. Är det nu så,
att för det allmännas skull vissa trakter inom landet påläggas särskilda
bördor, så borde det även vara det allmännas plikt att söka underlätta
desamma. En järnvägsanläggning, som ovan är nämnd, vore den kraftigaste
hävstång för att hjälpa gränsortens folk uti dess hårda kamp för
tillvaron, och den skulle bereda det samma utfartsmöjligheter på eget
fädernesland, som den så livligt åstundar.

Härjedalen är visserligen ett folkfattigt landskap, men även där
finnas möjligheter till utveckling af flerahanda slag. Det vore kanhända
icke olämpligt i detta malmexportens tidevarv återupptaga gruv- och
bruksdriften vid de gamla Ljusnedalsverken, vilken drift nu legat
nere sedan i slutet av 1860-talet efter att ha varit i verksamhet i
180 år.

Denna bruksrörelse måste läggas ner, icke på grund av bristande
malmtillgång utan dels genom 1860-talets lågkonjunkturer inom järnbranschen,
men kanhända mest därigenom, att andra järnbruk i Sverige
vid den tiden erhöllo järnvägar, och då kunde Ljusnedal ej längre uppehålla
konkurrensen. Järnvägsanläggningen i fråga skulle möjliggöra
återupptagandet av Ljusnedalsverken, och enligt min mening bör fjällens
slumrande skatter i do gamla Ljusnedalsgruvorna snart väckas till liv

Motioner i Andra kammaren, Nr 165.

igen medels den moderna teknikens hjälpmedel och några av Ljusneälvens
präktiga stup komma till nyttig användning i industriens tjänst
och till gagn såväl för det allmänna som för en arbetsbehövande ortsbefolkning.
Kronans egna arrendatorer i Tännäs och Ljusnedal uppgå
till en folkmängd av 500 personer, och det synes mig vore riktigare, om
staten beredde de arbetsökande av dessa, jämte andra, arbetsförtjänst
inom orten, hellre än att de måste söka sig ut till avlägsna orter och
utlandet för erhållande av sådan.

Såsom turistland skulle säkerligen västra Härjedalen bliva ett av de
mest frekventerade i Sverige, därest en järnväg framdrages till dess närhet,
ty på grund av landsdelens alpina karaktär med dess storslagna
högfjällspanoramor och leende fjälldalar, dess härliga luft och klara vatten,
dess pittoreska fäbod- och lappliv skulle förvisso locka främlingarna
i stor myckenhet till dessa nejder.

Trots de svåra kommunikationerna är högfjällspensionatet Fjällnäs
även nu överfullt på somrarna, ehuru dess gäster till stor del måste taga
vägen över Norge. Genom en järnvägsanläggning till högfjällsregionernas
omedelbara närhet skulle en jämn och ökad turistström tillföra såväl
det allmänna som den enskilda företagsamheten en icke oväsentlig inkomst,
och numera är också turisttrafiken en viktig faktor att räkna med
uti vår järnvägspolitik.

Även i kolonisationsavseende kommer säkerligen en järnväg i berörda
riktning att få betydelse i en ej allt för långt avlägsen framtid,
när man vet att även i västra Härjedalen finnes en myckenhet goda
odlingsmöjligheter.

Härjedalen åt Sverige var förvisso den känsla, som besjälade Sveriges
Riksdag, när den år 1912 så sällsport enigt fattade det betydelsefulla
beslutet om byggandet av statsbanan Sveg—Hede. Hela Härjedalen
åt Sverige är nu min önskan och bön.

Då emellertid ett järnvägsbygge måste föregås av en sakkunnig
undersökning, vilken torde böra verkställas genom järnvägsstyrelsens försorg,
får jag nu inskränka mig till att begära anslag till en sådan undersökning,
vilken icke bör komma att kosta mera än 125 kronor pr km.,
och då avståndet från Hede kyrkoby till sjön Lössen utgör 3,8 mil
skulle sålunda den summa, vilken vore erforderlig för undersökningen i
fråga, uppgå till ett belopp av 4,750 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört, vågar jag vördsamt hemställa,

Motioner i Andra kammaren, Nr 165.

att Kiksdagen måtte besluta att för verkställande
av undersökning och upprättande av kostnadsförslag
för en tertiärbana av normal spårvidd från Hede
kyrkoby efter Ljusnans floddal till sjön Lössen vid
Ljusnedals kronodomän på extra stat för år 1915
bevilja ett anslag av 4,750 kronor med rätt för Kungl.
Maj:t att under innevarande år låta förskottsvis av
tillgängliga medel utanordna helt eller delvis nämnda
belopp.

Stockholm den 26 januari 1914.

Ing. Bergman.

I motionens syfte instämma:

J. Ii. Sundström.
A. J. Wedin.

G. Nic. Torgen.
JO. Viklund.

Bilaga.

Utdrag ur Hede revirs stämplingslängder för åren 1912 och 1913.

Försälj- nings- postens	Skogens namn och avverknings-	Trädslag	Antal stämplade träd med nedanstående diameter brösthöjd i engelska tum (om.)	vid	Summa antal träd	Summa kbm.	Avfors-lings-vägens längd i km.	Flott- leden
mer.	trakten		6“	7“	8"	9“	10“	11“	12“	13“	14“	15“	16“	17“	18“
9	Tännäs renbet.......	tall		605	792	514	153	35	4	1						2,104	419
	Jolestrakten	gran	1,984	2,017	1,925	1,349	623	238	89	34	10	7	2	—	2	8,280	1,591
	År 1912.....	torr gran	154	137	122	103	48	32	33	14	12	12	5	1	1	674	166		Tännån
		S:a	2,138	2,759	2,839	1,966	824	305	126	49	22	19	7	1	3	11,058	2,176	1,5	Lössen Ljusnan
14	Tännäs renbet.......	tall		29	118	109	45	15	4	1	—	2	—	1		324	94
	Jolestrakten	gran	1,684	2,095	1,946	1,580	1,076	499	199	76	38	15	5	3	1	9,217
	År 1913......	torrgran	105	119	89	73	38	28	16	13	12	7	2	2	3	507	2,656		Tännån
		S:a	1,789	2,243	2,153	1,762	1,159	542	219	90	50	24	7	6	4	10,048	2,750	1,8	Lössen Ljusnan

Katt utdraget intygas:

TV. Wendt.

Motioner i Andra kammaren, Nr 165.