Motioner i Andra kammaren, Nr 164

Motion 1913:164 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 164.

3

Nr 164.

''Av herr Hell Till SOU i Heberg, om skrivelse till Kungl. Majd
angående utfärdande av vissa föreskrifter i fråga om
utarrendering av prästerskapets löneboställen.

I kungörelse av den 15 april 1904 föreskrev Kungl. Maj:t efter
framställning av Riksdagen, att vid upprättandet av arrendeförslag, beträffande
sådan ecklesiastikstaten anslagen egendom, som skall utarrenderas
i enlighet med föreskrifterna i nådiga breven den 12 november 1898 och den
11 juli 1862, undersökning skall verkställas, huruvida å egendomen finnas
några lägenhetsinnehavare, som bebo dem själva tillhöriga före den 1
januari 1904 uppförda byggnader, samt att, om så vore fallet, under vissa
förbehåll bland arrendevillkoren skulle intagas sådana bestämmelser, genom
vilka lägenhetsinnehavaren och hans hustru tillförsäkras rätt att mot utgörande
av fastställd avgäld få å lägenheten kvarbo till arrendeperiodens
slut, om de så länge leva och det önska. Ku har emellertid i ecklesiastik
boställsordning av den 9 december 1910 § 19 stadgats, att samtliga löneboställen,
således även de, vilka förut innehafts av prästerskapet till eget
bruk eller genom privat överenskommelse varit utarrenderade, skola på sätt
i kungl. förordningen d.en 15 september 1911 stadgas, på arrende upplåtas.
På eu del av dessa boställen, i synnerhet kyrkoherdeboställen, är förhållandet
det, att antalet lägenhetsinnehavare är vida större än å de
hemman, mensalhemman, änkesäten o. s. v., vilka kungörelsen av den
15 april 1904 avser. Jag känner trenne dylika kyrkoherdeboställen i
min hemtrakt, å vilka antalet lägenhetsinnehavare uppgår till 5 å vardera.
Det synes vara tydligt, att nyssnämnda kungl. kungörelse icke är i dessa
fall tillämplig och alltså icke bereder dem något skydd eller lämnar dem
utsikt till tryggad besittningsrätt, då däri endast talas om hemman, som
äro utarrenderade i enlighet med föreskrifterna i nådiga breven den 12
november 1898 och den 11 juli 1862. Men även om den vore tillämplig
på nämnda löneboställen, så vore i somliga fall därmed intet vunnet,

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 164.

då flera av dessa lägenhetsinnehavare tillträtt sina lägenheter efter den
1 januari 1904. De hava visserligen icke heller hittills haft någon
tryggad besittningsrätt, då denna alltid kunde anses vara beroende av
ombyte av boställshavare, men i regeln har det dock varit så, att en efterträdare
icke gjort ändring i de av företrädaren bestämda villkoren för
lägenhetens upplåtande, om icke för annat, så dock för att undvika den
förargelse, som det skulle åstadkomma i församlingen, om han med hård
het behandlade dessa ringa lottade och obemedlade människor. Då nu
emellertid boställena komma att innehavas av arrendatorer, som alls icke
äro eller åtminstone icke behöva vara bundna av dylika hänsyn, så kunna
dessa antingen pålägga lägenhetsinnehavarna oskäliga och okontrollerade
avgälder eller ock bjuda dem att taga sina hus och flytta dem till annan
mark samt, därest detta underlåtes, begära vräkningsdom på dem. Det
inses lätt, i vilken svår ställning därigenom de nämnda lägenhetsinnehavarna
skulle komma, vilka offrat sin sista styver eller iklätt sig en
föhållandevis betydlig skuld för att bereda sig tak över huvudet eller
skaffa sig en nödtorftig bärgning på ett litet torp, men nu äventyra att
få gå ifrån alltsamman, så framt de icke vilja underkasta sig de hårda
villkor, som den nye boställshavaren kan finna för gott att föreskriva dem.
Jag vågar därför föreslå,

att Riksdagen ville i skrivelse till Konungen
anhålla om utfärdande av lika föreskrifter, som de,
vilka innehållas i den flera gånger nämnda kungörelsen
av den 15 april 1904, även beträffande de prästerskapets
löneboställen, som skola utarrenderas i enlighet
med förordningen av den 15 september 1911, och att
dessa föreskrifter komma att gälla sådana lägenhetsinnehavare,
som bebo dem själva tillhöriga, före den
1 januari 1913 uppförda byggnader eller före arrendeperiodens
början innehaft torplägenheter, vilkas därå
uppförda byggnader äro torparnas enskilda egendom.

Stockholm den 22 januari 1913.

A. Henrikson.

I motionen instämma:

Anders Olsson.

8. J. Larsson.

Carl Lorentzon.