Motioner i Andra kammaren, nr 156 (Motion 1945:156 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 156.

Nr 156.

Av fru Rönn-Christiansson m. fl., angående införande av förhud
för lärare att tilldela barn kroppslig aga.

Vid 1938 års riksdag framfördes motion örn förbud att i folkskolan
utdela kroppsaga. I motionens motivering anfördes följande:

»När det gäller straff för förbrytelser, så är prygelstraffet avskaffat
i Sverge. Men det är bibehållet som lägligen tillåten bestraffningsform
vid förseelser från barns sida. I Folkskolestadgan finns nämligen fortfarande
bestämmelser, som ger lärare rätt att tilldela barn kroppslig
aga. Och var går gränsen mellan vad som kan kallas aga och vad som
kan kallas prygel, det torde vara svårt att avgöra.

Det torde också vara svårt att avgöra var gränsen går mellan vad
som kan kallas kroppslig aga och vad som kan kallas misshandel. Ty
meningen med agan är ju, att man genom att misshandla barnakropparna
skall söka framskapa goda människor. En tanke, som i sig själv
är så absurd, att man häpnar över att den kan leva kvar hos människor
ännu i vår tid.

Man måste fostra barn med andra medel än stryk. Brukas stryk, då
blir mildare och mänskligare medel icke användbara. Då blir risken och
rädslan för stryk den awägningspunkt, från vilken barnet utgår vid sitt
handlande.

En lärare, lämplig för sitt kall, kan inte ha behov av rätten att misshandla
barnakroppar. Lärare måste skaffa sig auktoritet gent emot barnen
genom sin överlägsenhet i kunskap, inte genom sin överlägsenhet i
fysisk styrka. Varje gång en lärare anser sig böra tillgripa aga, ger
han sig själv underbetyg ifråga om sina kvalifikationer för lärarkallet.

Folkskolestadgans § 42, mom. 3, lyder:

''Lärjunge, som felar i sina åliggande, vare i mån av förseelsens beskaffenhet
underkastad lärarens bestraffning medelst varning eller annat
lindrigt tuktomedel, eller, då rättelse sålunda icke kunnat vinnas ävensom
vid förseelse av svår beskaffenhet, medelst aga i enlighet med i § 29
mom. 3 givna föreskrifter och de närmare bestämmelser, som i detta
avseende meddelats i det för skoldistriktet gällande reglementet’.

Av denna formulering framgår, att aga får tillämpas inte bara vid svårare
förseelser, utan även vid mindre sådana, om dessa upprepas.

I motsats till dessa bestämelser i Folkskolestadgan så återfinner man
i Stadgan för rikets allmänna läroverk i paragrafen 23 följande:

''Kroppslig bestraffning må under inga förhållanden förekomma, ej heller
kränkande eller sårande handling’».

Frågan örn agans avskaffande är alltså främst aktuell för småfolket.
Socialt högre stående barn få inte trakteras med stryk i skolan. Om
aga i skolan nu skulle vara av behovet påkallad som uppfostringsmedel,

Motioner i Andra kammaren, nr 156.

då vill väl ändock ingen påstå att behovet bortfaller blott därför att
föräldrarna ha råd att låta sina barn bli undervisade i läroverk. Det
kategoriska förbud mot aga i skolan, som man redan återfinner i stadgan
för rikets allmänna läroverk, bör också införas i folkskolestadgan.

Vad som år'' 1938 anfördes i nyssnämnda motion äger alltjämt aktualitet.
Skolaga förekommer ännu i viss utsträckning och till och med
under upprörande former. Det färskaste exemplet utgör skolagan i
Torps skola i Bohus län. I detta fall var det kyrkoherden som övertagit
skollärarens roll och utdelade aga åt en nervös och klen pojke, som tillsammans
med nio andra pojkar rivit loss en dörr i skolans bokskåp.
Det måste betecknas som upprörande att skollagarna möjliggör sådana
händelser, som den här berörda.

Det är på hög tid att skolagan avskaffas. Den utgör en uppfostringsmetod
som numera ganska allmänt utdömes av verklig pedagogisk, psykologisk
och medicinsk sakkunskap. Sålunda hävdade medicinalstyrelsen
i yttrande över den till 1938 års riksdag ingivna motionen på det bestämdaste,
att kroppsstraff helt borde förbjudas även i folkskolorna. Vederbörande
riksdagsutskott förklarade även, att de rön som gjorts inom
barnpsykologins område talade för att kroppslig bestraffning var olämplig.
Utskottet stannade emellertid vid att uttala önskvärdheten av en
förutsättningslös utredning av frågan. Då denna utredning ännu icke
kommit till stånd vilja vi föreslå,

att riksdagen i skrivelse till Kungl Majit hemställer
örn omedelbar utredning av hithörande spörsmål i enlighet
med den av andra kammaren år 1938 uttalade
meningen.

Stockholm i januari 1945.

S. Rönn-Ckristiansson.

Erik Jansson. Gerda Linderot. Helmer Holmberg.

A/''B Gustaf Lindströms Boktr., Stockholm 1946