Motioner i Andra kammaren, nr 142 år 1955

Motion 1955:142 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, nr 142 år 1955

13

Nr 142

Av herr Lundberg, om förbud mot licensjakt på älg.

Under den gångna höstens älgjakt aktualiserades ånyo licensjaktens orättvisor
både för allmogejägarna och den inte jagande allmänheten. Under
den ordinarie jakttiden bedrev de större markägarna en ringa eller ingen
jakt, utan utnyttjade sina stora markområden som uppsamlingsplatser för
älg från angränsande bonde- och småbrukarmark. Efter den ordinarie jakttiden
kunde de sedan verkställa älgslakten, och jaktvårdssynpunkter föreföll
vara obefintliga. Den förlängda jakttiden är till uppenbart förfång för
allmogejägarna och uppfattas helt naturligt som de rikas och de stora markägarnas
privilegium. Förbittringen är förklarlig, därför att själva systemet
är horribelt och utmanande i sin praktiska tillämpning.

Älgbeståndet synes även ha minskat. De större skogsägarna anser detta
vällovligt, och tillståndsgivande myndigheter förefaller med sin licensgivning
stimulera denna utveckling. Skogens djur är icke och får inte bli
markägarnas privata egendom, som godtyckligt kan skyddas eller utrotas.
Det är samhällets rätt och skyldighet att skydda djuren i skogen, och de
får icke utlämnas till enskilda markägares godtycke och spekulation.

Svensk natur i dess helhet har genom samhällets kallsinnighet och
slentrian förorsakats obotlig skada. När i början av 1940-talet förslag om
skydd för våra grusåsar framfördes — grusåsarna är ändock våra främsta
vattenreningsverk — sade riksdagen nej; vi har sett förstörelsen av våra
vatten, inte bara för att tillfredsställa nödvändiga kraftbehov, utan även
tanklösa utdikningar etc.; vi tillåter besprutningar och ingrepp i svensk
natur, som är uppenbara farohärdar för vår faunas och floras fortbestånd
m. m. I dag, när skadegörelsen är ett faktum, håller vi på att vakna upp.

Allemansrätten ger möjlighet för vårt folk att komma i kontakt med
svensk natur och skall nyttjas så, att den skapar förståelse av, kärlek till,
ansvar för och omvårdnad av vår fauna och flora.

Samhället bör inte heller endast ta hänsyn till jägarnas önskan att få
bedriva älgjakt under lång tid. Här måste det även ses till, att de som
icke är jägare genom licensjakten berövas möjligheten att få vistas i skog
och mark. Fritiden ökar för arbetare, tjänstemän in. fl. och vi anser detta
nödvändigt med hänsyn till jäktet och utnötningen inom modernt näringsliv.
Dessa hör ej genom licensjakten avstängas från de större markområdena
under onödigt lång tid, samt till följd därav tvingas till att nyttja de
mindre markägarnas ägor på ett onormalt sätt.

Licensjakten skall enligt riksdagens beslut utredas, men en utredning tar

14

Motioner i Andra kammaren, nr li2 år I95.''i

oita lång tid. I avvaktan på utredningens resultat och Kungl. Maj:ts förslag
i denna fråga är det angeläget att omedelbart förbjuda licensjakten.

Med hänvisning till det anförda hemställes,

att riksdagen måtte besluta förbjuda licensjaklen på älg
från den 1 juli 1955.

Stockholm den 25 januari 1955

John Lundberg