Motioner i Andra kammaren, nr 138 (Motion 1950:138 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 138.

Nr 138.

Av herr Jansson i Kalix m. fl., om beredande av likformighet i
skattehänseende för vissa kategorier av arbetstagare,
som uppbära sjukpenning till följd av olycksfall.

Enligt gällande olycksfallsförsäkringslag är i princip varje arbetare försäkrad
för skada till följd av olycksfall i arbetet.

Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten eller i ömsesidigt
olycksfallsförsäkringsbolag. Därjämte finnas möjligheter för arbetsgivare
att ikläda sig s. k. självrisk.

Enligt 19 § i kommunalskattelagen räknas icke till skattepliktig inkomst
vad som i annan form än livränta tillfallit den försäkrade eller hans dödsbo
på grund av sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkring eller vad
som annorledes än genom försäkring i annan form än livränta tillfallit
någon såsom ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. Under
denna bestämmelse faller bl. a. sådan sjukpenning, vilken enligt olycksfallsförsäkringslagen
bestrides genom försäkringsavgifter eller utbetalas av
riksförsäkringsanstalten eller därmed likställt försäkringsbolag direkt till
den skadade.

Förutsättningarna för skyldighet att verkställa löneavdrag till gäldande
av preliminär skatt äro bl. a. att den, som verkställer den kontanta utbetalningen,
skall vara arbetsgivare i förhållande till mottagaren såsom arbetstagare
samt att det utbetalda beloppet skall i beskattningshänseende
utgöra för arbetstagaren skattepliktig inkomst av tjänst.

En viss tveksamhet har uppstått såväl bland arbetsgivare som bland de
lokala taxeringsorganen om huruvida löneavdrag för skatt skall verkställas
å avlöning, som utgår till arbetstagare under ledighet för sjukdom till
följd av olycksfall i arbete, jämväl till den del avlöningen omfattar sjukpenning.

Sedan närmare anvisning därom begärts, har centrala uppbördsnämnden
förklarat

dels att för det fall, att arbetsgivare, som icke står självrisk, utbetalar
avlöning till arbetstagare under sjukdom i arbete till följd av olycksfall,
bör preliminär A-skatt endast beräknas å den del av avlöning som i förekommande
fall överstiger enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående sjukpenning,

dels ock att arbetsgivare, som står självrisk, vid utbetalande av avlöning
till arbetstagare under tid, då arbetstagaren är förhindrad att arbeta på
grund av olycksfall i arbete, har att tills vidare och intill dess att annan

Motioner i Andra kammaren, nr 138.

rättspraxis vid taxering tillämpas verkställa löneavdrag å hela det lönebelopp,
som utbetalas till arbetstagare. Nuvarande rättspraxis utgår ifrån
att skatteplikt föreligger i sådana fall. I ett av regeringsrätten den 12 december
1947 meddelat utslag synes ovan refererade rättspraxis alltjämt
ha tillämpats.

Då det synes oss, som om billighet och rättvisa fordra, att arbetstagarens
rätt i skattehänseende icke skall göras beroende av huruvida arbetsgivaren
erhållit medgivande att stå så kallad självrisk eller icke, och då det torde
vara svårförståeligt för den enskilde skattskyldige att löneavdrag skall ske
i det ena fallet men icke i det andra, särskilt i de fall, då arbetsgivaren
endast utbetalar lön med belopp som av riksförsäkringsanstalten fastställts
i enlighet med de grunder som anstalten själv använder vid utbetalande av
s. k. sjukpenning, hemställa vi,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa att det uppdrages åt kommunalskattesakkunniga
att ta upp denna fråga i sin utredning och att därvid
komma med förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen,
att likformighet i skattehänseende fastställes
för arbetstagare, som under sjukdom i arbete till följd av
olycksfall uppbär s. k. sjukpenning, oavsett om arbetstagaren
har anställning hos arbetsgivare, som har sina arbetare
försäkrade hos riksförsäkringsanstalten eller därmed
likställt försäkringsbolag, eller om han är anställd
hos arbetsgivare, som står självrisk.

Stockholm den 23 januari 1950.

Ivar Jansson
i Kalix.

J. O. Gavelin. Hildur Ericsson. Olof Wiklund.