Motioner i Andra kammaren, nr 138 dr WHO (Motion 1960:138 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 138 dr WHO

Nr 138

Av herr Gustafsson i Uddevalla m. fl., angående avdrag vid beskattningen
för förhöjda levnadskostnader.

Enligt 33 § kommunalskattelagen och anvisningarna till denna lag äger
skattskyldig, som har sitt arbete förlagt till annan ort än hemorten, i allmänhet
åtnjuta avdrag för resekostnader samt den på grund av bortovaron från
hemmet uppkomna ökningen av levnadskostnaderna.

Avdrag för fördyrade levnadskostnader är emellertid icke medgivet enbart
på den grund, att den skattskyldige har sitt arbete förlagt utom hemorten.
Om skattskyldig bosatt sig på annan ort än den, där hans arbetsplats är belägen,
eller om han antagit arbete, som skall utföras utom hemorten, kan regelmässigt
avdrag för fördyrade levnadskostnader icke erhållas. Från denna
grundregel finns vissa undantag. JDet är sålunda stadgat, att avdrag medgives
för det fall anställningen avser endast kortare tid eller skall bedrivas å flera
olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att
den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetsplatsen är belägen.

Av ett flertal utslag från regeringsrätten framgår, att RR anser att »bosättning»
föreligger så snart vederbörande erhållit fast anställning och har någon
form av bostad, således även om han endast är inneboende eller bor på hotell.
Den omständigheten att den anställde regelbundet besöker sin familj över
veckosluten inverkar icke på resultatet av bedömningen. Enligt gällande lag
är den som sålunda är »bosatt» å anställningsorten i regel icke berättigad till
avdrag för fördyrade levnadskostnader.

Avdrag må, enligt anvisningarna till konnnunalskattelagen, ske för det fall då
»det av annan anledning skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall
avflytta till den ort, där arbetet skall utföras». Genom rättsfall har emellertid
denna bestämmelse tolkats så, att lagen icke tar hänsyn till det fall, att den
skattskyldige varit nödsakad att ta anställning utom hemorten och hyrt
möblerat rum på arbetsorten under det att den övriga familjen bott kvar i dess
tidigare gemensamma bostad.

Detta förhållande kan medföra åtskilliga olägenheter för såväl samhället
som den enskilde.

Genom svårigheten att i expanderande tätorter, där i allmänhet arbetstillfällen
erbjuds, erhålla familjebostad, tvingas åtskilliga, som saknar möjlighet
att dagligen färdas mellan bostads- och arbetsorterna, att hyra möblerade rum
eller liknande. Det synes oss orimligt, att avdrag för sådan fördyrad levnadskostnad
icke skall vara avdragsgill vid beskattningen. I allmänhet sjunker

Motioner i Andra kammaren, nr 138 år WHO

fastighetsvärdena på orter, där utflyttning till följd av bristande arbetstillfällen
råder. På kusten realiseras ofta goda bostäder till personer, som endast
använder dem under en kortare period av året för rekreationsändamål. Samtidigt
belastas bostadsmarknaden i tätorterna. Sedan en löntagare efter några
års arbete i tätorten pensioneras och slutar sitt förvärvsarbete flyttar vederbörande
måhända tillbaka till den ursprungliga bostadsorten.

Nuvarande beskattningsbestämmelser motverkar i hög grad den rörlighet
på arbetsmarknaden, som ur många synpunkter kan vara önskvärd. Särskilt
en löntagare i medelåldern med familj drar sig i det längsta för att söka arbete
på en annan ort, när han av olika skäl icke anser sig kunna byta bostadsort
och ej heller kan åtnjuta avdrag för fördyrade levnadskostnader.

Ett allmänt önskemål är också att om inte hindra så i varje fall fördröja
folkomflyttningar. Det är en stor fördel om barnen kan fortsätta sin skolgång
utan byte av skola. Det skulle motverka anpassningssvårigheter för barn och
ungdom om familjen kan få bo kvar på den plats och i den miljö där den har
sina rötter och helst önskar få stanna kvar.

Vi är klart medvetna om att ett helt avskaffande av nuvarande restriktiva
bestämmelser skulle kunna leda till missbruk genom att personer för att tillgodogöra
sig ekonomiska fördelar i form av lägre skatt skulle vägra flytta
till »arbetsorten» där måhända skatteläget är högre. En liberalisering skulle
dock kunna ske genom att riksskattenämnden och prövningsnämnderna bemyndigades
lämna taxeringsnämnderna medgivanden att tillämpa särskilda
avdrag för fördyrade levnadskostnader av ovan berörd karaktär för personer,
som från kommuner med undersysselsättning tvingas söka arbete på annan
ort och har familjen boende kvar på den förstnämnda platsen.

Vi hemställer,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om en utredning i motionens syfte.

Stockholm den 25 januari 1960

Gunnar Gustafsson Johannes Anlonsson Carl E. Johansson

Uddevalla Torp

Karl-Glist. ,4 ndersson
i Storfors

Evert Svensson
Kungälv