Motioner i Andra kammaren, nr >136 dr 1956

Motion 1956:436 Andra kammaren

8

Motioner i Andra kammaren, nr >136 dr 1956

Nr 436

Av herr von Friesen m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts framställning
om anslag till åtgärder i kariesförebyggande
syfte.

I årets statsverksproposition har chefen för inrikesdepartementet begärt
ett anslag å 55 000 kronor för åtgärder i kariesförebyggande syfte för budgetåret
1956/57. Samtidigt tillkännager inrikesministern sin avsikt att
för därpå följande budgetår äska ett avsevärt större belopp för samma ändamål.

Ifrågavarande anslag äro avsedda att användas för en propaganda i syfte
att »väcka den enskilde individens insikter om och förståelse för den kariesframkallande
effekt, som under vissa omständigheter är förenad med konsumtionen
av en del näringsämnen, och hur dessa skadeverkningar kan begränsas
samt att över huvud taget sprida ökad kännedom om värdet av en
riktigt sammansatt kost och iakttagandet av en god munhygien».

Alla torde vara eniga om att kariessjukdomens väldiga utbredning i vårt
land påkallar kraftfulla ingripanden från statsmakternas sida. Men den
avgörande frågan är, hur de medel som staten anvisar i första hand böra användas.

Man frågar sig: Vilka av våra livsmedel äro kariesframkallande och vilka
av dessa äro därvid speciellt farliga? Även om forskningen på senare tid har
givit allt flera upplysningar härom är dock oklarheten på detta område
mycket stor. På många frågor kan icke givas något säkert svar. Vilken är
sålunda t. ex. sötsakernas kariesframkallande effekt jämförd med de olika
brödtypernas? Hur är det med den kariesframkallande effekten av alla de
söta safter och sylter som tillverkas? Mycket tyder på att vissa former av
bröd såväl bland matbröd som konditoribröd kunna vara starkt kariesframkallande.

Till belysande av hurusom man på hela detta område rör sig på mycket
osäker mark må nämnas, att nyligen i Sverige av laboratorn vid tandläkarhögskolan
i Malmö, odont. doktor K. E. Strål fors, utförts en experimentell
undersökning av karies på djur, vilken givit vid handen att bröd framkallat
karies medan däremot kolakarameller liksom sockrad mjölkchoklad ej alls
haft sådan verkan (en redogörelse för Strålfors’ undersökningar lämnades
vid Svenska tandläkarsällskapets möte i Stockholm den 20 januari 1956).

Om man skulle lyckas nedbringa konsumtionen av ett kariesframkallande

Motioner i Andra kammaren, nr i36 år 1956

9

näringsämne kan man otvivelaktigt befara att denna konsumtion överflyttas
på andra näringsämnen, vilkas kariesframkallande effekt kan vara minst
lika stor. Det väsentliga är att man, sedan säker kunskap nåtts om olika
näringsämnens kariesframkallande effekt, söker länka konsumtionen över
från de kariesproducerande varorna till de mera ofarliga.

Inom den vetenskapliga världen letar man sig emellertid överallt fram
för att finna mera positiva lösningar på kariesproblemet. På senare tid ha
framkommit forskningsresultat, som tyda på att vissa ämnen tillsatta ett
livsmedel minska dess kariesproducerande förmåga. Detta har sålunda visat
sig vara fallet med kalciumfosfat. Då detta ämne är rent fysiologiskt, kan
en tillsats därav i rimlig mängd ej vara skadlig för organismen i övrigt. Det
synes alltså finnas utsikter att vissa ämnen kunna tillsättas de ur kariessynpunkt
farliga livsmedlen för att upphäva eller åtminstone starkt minska
deras skadeverkan. Denna form av kariesprofylax har fördelen att icke kräva
någon medverkan från medborgarnas sida utan verka rent automatiskt.

Ett mycket stort intresse har de senaste åren förelegat för kariesprofylax
genom fluortillsats i dricksvatten. Betänkligheter ha emellertid rests häremot,
emedan detta ämne, tillfört i mängd över en viss nivå, är giftigt och
sålunda skulle kunna i vissa fall medföra risk för skadeverkan på organismen.
Vid den nämnda djurexperimentella undersökningen visade det sig,
att andra faktorer än fluor kunna ha en minst lika kraftig verkan på kariesutvecklingen.
Sålunda gav ett dricksvatten, som utgjordes av grundvatten,
betydligt mindre karies än ett annat som utgjordes av ytvatten, trots att
båda hade samma låga fluorhalt (0,2—0,3 miljondelar). Vidare visade försöken,
att tillsats av kalciumsalt till dricksvattnet starkt minskade karies.

För närvarande pågår också en undersökning på skolbarn för att fastställa,
om den på djur konstaterade kariesreducerande effekten av kalciumfosfat
även gör sig gällande på människan. En försöksgrupp på 1 600 skolbarn
jämföres därvid med en kontrollgrupp på 1 200 barn. Undersökningen
beräknas vara avslutad vid slutet av juni månad 1956.

I sammanfattning sagt är det vetenskapliga underlaget för den föreslagna
propagandan icke tillräckligt säkerställt. Det vore därför av mycket större
värde för det framtida bekämpandet av kariessjukdomen, att riksdagen i
stället anvisade medel till en intensifierad forskning på detta område. Ett
flertal vetenskapsmän i Sverige äro för närvarande sysselsatta med undersökningar
över karies. Deras arbete hämmas dock i hög grad av att de
samtidigt måste ägna mycken tid åt undervisningsuppgifter vid tandläkarhögskolorna.
Ävenså är deras tillgång till biträdespersonal samt apparatur
och förbrukningsmateriel begränsad. Fn tilldelning av penningmedel skulle
kunna väsentligt öka forskningens kapacitet, så att kunskaper, som äro nödvändiga
för ett verkligt effektivt bekämpande av karies, kunna snabbare
förvärvas.

10 Motioner i Andra kammaren, nr 436—437 är 1956

På grund av vad nu anförts hemställa vi,

att riksdagen vid beviljande av det under rubriken Åtgärder
i kariesförebyggande syfte yrkade reservationsanslaget
av 55 000 kronor måtte föreskriva, att anslaget skall ställas
till statens medicinska forskningsråds förfogande att av rådet
disponeras för fortsatt kariesforskning.

Stockholm den 26 januari 1956

Bertil v. Friesen Gustaf Kollberg Carl Christenson

Nr 437

Av fru Sjöstrand m. fl., om ökat anslag till åtgärder i kariesförebyggande
syfte m. m.

Av årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, s. 335, under rubriken
»Åtgärder i kariesförebyggande syfte», framgår att Kungl. Maj :t den 5 november
1954 uppdragit åt kungl. medicinalstyrelsen att bedriva upplysningsoch
propagandaverksamhet samt vidtaga lämpliga åtgärder i övrigt till förebyggande
av tandrötans skadeverkningar.

Det råder icke längre någon tvekan om att tandrötan kan betecknas som
ett av våra största socialmedicinska problem. Det gäller alltså att vidtaga
effektiva, förebyggande åtgärder mot denna folksjukdom, som i dag har
nära hundraprocentig utbredning och som belastar vår ekonomi med mer
än 200 miljoner kronor om året.

Att propaganda och upplysning i dessa frågor kan medföra resultat visar
erfarenheten. Sålunda har nitiska lärare enbart genom att lära sina skolbarn
goda dagliga vanor i fråga om munhygien och kostordning kunnat nedbringa
tandrötans utbredning bland dessa barn med upp till 70 procent.

I motiven på s. 335 framhålles, att medicinalstyrelsen genom en väl utformad
och intensivt bedriven upplysningsverksamhet, riktad direkt till den
stora allmänheten och i första hand till ungdomen, önskar sprida kunskap
om tandsjukdomarnas orsaker, skadeverkningar och förebyggande och samtidigt
söka väcka ansvarskänslan hos den enskilde för tändernas bevarande.
En dylik verksamhet får emellertid inte vara en engångsföreteelse utan
måste bedrivas på lång sikt samt periodvis stimuleras genom särskilda intensiva
upplysningskampanjer. För denna verksamhet avser medicinalstyrelsen