Motioner i Andra kammaren, nr 135 år 1958 (Motion 1958:135 Andra kammaren - a)

Motioner i Andra kammaren, nr 135 år 1958

Nr 135

Av herr Wachtmeister, om sänkning av skogsvårdsavgiften för
år 1958.

I motion till 1957 års riksdag (11:460) hemställde undertecknad, att
dels skogsvårdsavgiften skulle utgå efter ett promilletal av 1/2, dels förslag
skulle framläggas om avgiftens etappvisa avskaffande. Motionen avslogs
emellertid av riksdagen under hänvisning bl. a. till att frågan
finge omprövas av 1958 års riksdag.

Finansministern föreslår nu en skogsvårdsavgift av 1,25 promille och
förklarar sig samtidigt sakna anledning upptaga frågan till omprövning.
Enär enligt skogsstyrelsens åsikt frågan om skogsvårdsavgiftens avskaffande
borde bli föremål för övervägande i samband med 1955 års skogsvårdsutrednings
arbete, skall jag i avvaktan på denna utrednings resultat
i detta avseende icke upprepa min motion från föregående år.

Skogar med egen förvaltningspersonal taga ej skogsvårdsstyrelsernas
tjänster i anspråk och det är därför svårt att inse, varför de skola
åläggas att subventionera skogsvården hos de mindre skogsägare, som
icke ha möjligheter att klara sig utan skogsvårdsstyrelsernas biträde.
Som utvecklingen nu synes gå mot skogsbruksföreningar med egen anställd
personal och i den mån skogsägareföreningarna åtaga s!g rent
skogsvårdande uppgifter, med andra ord avlasta skogsvårdsstyrelserna,
bli även de mindre skogsägarna belastade med dubbla förvaltningskostnader.
I den mån subventioner anses böra utgå, skola de ej uttagas såsom
ett slags punktskatt av viss ägarekategori utan böra givetvis delas
lika av alla medborgare.

Till dessa argument mot skogsvårdsavgiften såsom sådan kommer den
avsevärda höjning av dess underlag, skogsvärdena, som skett i och med
1957 års fastighetstaxering, ofta långt över 100 %. Finansministerns
sänkning av promilletalet från 1,5 till 1,25 är icke tillfyllest för att undvika
den höjning av fastighetsägarnas beskattning, som man förklarade
icke skulle bliva en följd av de nya taxeringsvärdena. För att i åtminstone
ett avseende undvika sådan höjning — jag bortser här från fastighetsskatten
och den statliga förmögenhetsskatten — måste promilletalet
sättas till högst 0,75.

Under hänvisning till vad jag ovan anfört får jag därför hemställa,
att riksdagen måtte besluta, att skogsvårdsavgiften för
år 1958 fastställes till 0,75 promille.

Stockholm den 24 januari 1958

Hans Wachtmeister

Alfa Boktr., Sthlm 1958