Motioner i Andra kammaren, Nr 128 (Motion 1913:128 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 128.

Nr 128.

Av herr Storne, om upphävande av tullen å smör.

Tullen på smör tillhör en av de rubriker i tulltaxan, varom de
flesta torde vara ense om att anse såsom överflödig, emedan smörtullen
numera inte kan anses i ringaste mån motsvara ens protektionisternas
uppfattning av dylika tullar såsom ett skydd för en inhemsk näringsgren.
Endast en överblick av siffrorna för export och import av smör under
de senaste åren säger oss, att den inhemska smörproduktionen fått ett
så glädjande uppsving, att smörproducenterna själva väl knappast kunna
ha något att invända mot den onödiga tullsatsens borttagande. Under
den senaste femårsperioden visar export och import följande siffror:

År	Export	Import i kg.
1907	17,339,618	679,687
1908	18,157,629	125,023
1909	19,215,484	180,758
1910	21,749,956	93,147
1911	22,175,688	155,597

Under år 1911 utfördes för 46,790,702 kronor natursmör och
importerades för 272,295 kronor. Exportöverskottet visar alltså i kronor
för detta år i runt tal 46 1/3 miljoner.

Dessa siffror giva vid handen, att denna tull är som skydd betraktad
onödig och i den mån den ställer sig hindrande i vägen för de
fattigaste konsumenterna i vissa delar av landet att erhålla ett billigt
utländskt natursmör även direkt skadlig. På anförda skäl får jag därför
föreslå,

Motioner i Andra kammaren Nr 129.

att Riksdagen ville besluta borttaga tullen på
smör (Tulltaxan 138).

Stockholm den 25 januari 1913.

Axel Sterne.

Nr 129.

Av herr Olsson i Järnsida, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
ändringar i 13, 19 och 25 §§ i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt.

I kungl. förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den
28 oktober 1910 § 13 stadgas:

»Såsom tillgångar skola icke upptagas: möbler, husgeråd och
andra inre lösören, som äro avsedda för skattskyldigs och hans familjs
personliga bruk».

Med tanke på vilka stora förmögenheter som kunna vara nedlagda
i inre lösören och då jag ur ingen synpunkt kan finna det försvarbart,
att dessa skola undgå beskattning, då vidare en skärpning i denna
riktning icke för de mindre bemedlade kan få någon avsevärd betydelse,
så anser jag, att jämväl inre lösören för den skattskyldiges och hans
familjs personliga bruk böra upptagas såsom tillgångar.

Samma förordning § 19 mom. 2 stadgar: »Skattskyldig, vilkens
taxerade belopp icke överstiger 6,000 kronor, äger vidare erhålla nedsättning
i det taxerade beloppet med 100 kronor för varje av honom
på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars ålder vid början
av det år, taxeringen sker, understiger 15 år. För barn, som självt
åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig tillgodonjuta avdrag, allenast
såvida och i den mån barnets inkomst understiger 100 kronor». Moment
4 sista punkten stadgar vidare: »Inkomst- och förmögenhetsskatt för det
sålunda utförda beloppet utgår efter den procent, som enligt 18 § gäller
för det taxerade beloppet i sin helhet.»