Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1920:125 Andra kammaren
Motioner i Andra kammaren, Nr 125,
9
Nr 125.
Herr Lindman in. fl., om omedelbart upphävande av lagen
om arbetstiden ä svenska fartyg eller inställande tillsvidare
av dess tilläntpning.
Den proposition angående förslag till lag om arbetstidens begränsning
å svenska fartyg, som av Rungl. Maj:t inlämnades till riksdagen
den 21 mars förlidet år samt därefter, sedan lagförslaget fallit i första
kammaren på några detaljändringar när, ånyo förelädes riksdagen genom
proposition av den 2 augusti, blev till sina väsentliga delar godkänd av
den vid senare tillfället sammanträdande urtima riksdagen. Med anledning
härav har en lag utfärdats om arbetstiden å svenska fartyg, vilken
lag trätt i kraft den 1 januari i år, och är lagen avsedd att gälla till
och med den 31 december 1923.
Vid nämnda lagförslags behandling i riksdagen påpekades från vår
sida de ogynnsamma verkningar, den ifrågasatta begränsningen av arbetstiden
å svenska fartyg skulle medföra för svensk sjöfartsnäring, såväl
utrikes-sjöfarten som icke minst sjöfarten å inrikes orter. Det framhölls
hurusom lagförslaget tillkommit i en synnerlig hast och vilade på en
högst bristfällig utredning samt att do utlåtanden över lagförslaget, som
inhämtats från sakkunniga myndigheter och sjöfartsnäringen-representerande
korporationer, innehöllo ett avstyrkande av lagbestämmelser i fråga
om inskränkning av arbetstiden å svenska fartyg av så vittgående natur
som de förslaget innehöll. Ur den reservation, som av herrar Nilsson
i Skottlandshus, Hans Ericson m. fl. bifogades utskottsutlåtandet vid lagtima
riksdagens behandling av ärendet, må följande anföras såsom kännetecknande
för den ståndpunkt vi då intogo och allt fortfarande intaga.
»Den utredning, på vilken det föreliggande lagförslaget grundats,
har icke allenast av medlemmar av den kommitté, som verkställt utredningen,
utan även av de myndigheter, vilka haft att därom yttra sig,
betecknats såsom i en mångfald viktiga hänseenden ofullständig. På
grund av den knappt tillmätta tiden hava varken de ämbetsverk eller
lagrådet, vilka det ålegat att granska lagförslaget, kunnat giva detsamma
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 4 sand. 43 käft. (Nr 121—125.) in 20 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 125.
den ingående behandling, som de själva ansett sakens vikt kräva. Och
ännu mindre har tiden medgivit att verkställa den enligt vår meningoundgängliga
undersökning av huru lagförslaget skulle komma att verka
på exempelvis de stora delar av vår sjöfart, som bedrives längs Sveriges
kuster samt å dess insjöar, floder och kanaler ävensom till dess närmaste
grannländer. Redan en fuktig granskning av lagförslaget giver tydligt
vid handen, att lagen för denna del av vår sjöfart, som alls icke varit
representerad inom kommittén, skulle komma att i många fall medföra
de mest ödesdigra följder.
Det föreliggande lagförslaget saknar i stort sett någon som helst
förebild inom de stora sjöfarande nationerna. Det underlag, som kommitterade
haft att bygga sitt förslag uppå, är därför synnerligen bristfälligt,
och erfarenheten om en dylik lags verkningar saknas fullständigt.
Det synes oss därför vara nödvändigt att, om över huvud taget
eu lag om arbetstiden å svenska fartyg skall utfärdas, framgå med synnerlig
varsamhet och att i varje fall icke träffa avgörande härom, förrän
dels kännedom erhållits, huru världens förnämsta sjöfartsidkande nationer
för sin del lösa denna fråga, dels erforderlig utredning verkställts beträffande
en dylik lags inverkan på vår egen sjöfart och dess konkurrenskraft.
Vi vilja icke underlåta framhålla såsom vår mening, att tiden för
ett lagfästande av förslaget är synnerligen olämplig, även på den grund
att den pågående utredningen om bemanningens tillräcklighet jämte kosthållningen
ombord ännu icke blivit framlagd och vederbörligen granskad.
Det lärer väl icke kunna bestridas, att, därest arbetstiden ombord skall
genom lag regleras, det är av yttersta vikt, att hänsyn tages till resultatet
av en dylik utredning.
Av den debatt, som under förslagets behandling inom utskottet blivit
förd, har för oss med all tydlighet framgått, huru föga genomtänkt och
för våra egna och för internationella förhållanden anpassbart lagförslaget
i själva verket är. Och vi kunna icke finna, att detsamma med de
ändringar, som av utskottet föreslagits, ens tillnärmelsevis råder bot för
de synnerligen grava erinringar, som från sakkunnigt håll redan blivit
mot detsamma framställda.
Vi finna även anmärkningsvärt, att ingen som helst utredning angående
förslagets ekonomiska verkningar blivit för riksdagen framlagd.
Det är icke möjligt att för närvarande bilda sig ett omdöme angående
de förhållanden, under vilka sjöfarten under den närmaste framtiden
kommer att arbeta. Så mycket torde likväl kunna förutses, att en skarp
konkurrens nationerna emellan kommer att föreligga. Det synes oss då
Motioner i Andra kammaren, Nr 125.
11
vara synnerligen betänkligt att för vårt vidkommande stifta lagar, som
kunna ställa, vår sjöfart i sådant läge, att dess vidmakthållande äventyras.»
Vid lagförslagets framläggande för urtima riksdagen hade, som förut
påpekats, några mindre ändringar vidtagits i den k. propositionen, avsedda
att mildra lagens verkningar för den mindre och å inrikes orter
bedrivna sjötrafiken. Å andra sidan hade arbetstiden i hamn för sjöfarten
i allmänhet nedsatts med ytterligare en halv timme pr dag. De
försök, som från vår sida gjordes att vid lagförslagets behandling
vid urtima riksdagen genomdriva gynnsammare villkor för sjöfartsnäringen,
och vilka bland annat utmynnade uti en begäran om höjande
av tongränsen för fartyg, vilka borde undantagas lagens verkningar, utsträckt
tillämpning av sextiotre-timmars-veckan, ökning av arbetstiden i
hamn, nedsättning av övertidsersättningen, framflyttning av tiden för
lagens ikraftträdande m. fl. önskemål, ledde icke till något resultat.
Ehuru det påpekades, speciellt med avseende på övertiden och övertidsersättningen,
att den enda sjöfartsnation, som hittills antagit en arbetstidslag
av den generella beskaffenhet, som den här i landet ifrågasatta,
nämligen Norge, funnit sig föranlåten, att lagfästa betydligt lägre övertidsersättningar
än vad den svenska lagen bestämde, erhölls icke ens på
denna punkt någon jämkning.
Å den utrikes gående handelsflottan har lagen om arbetstiden å
svenska fartyg tillämpats något mera än tvänne månader. Dess ogynnsamma
verkningar ha tydligen framträtt: nedsatt arbetsproduktion och
minskad trafikförmåga, vilka olägenheter icke kunna kompenseras genom
någon höjd arbetsintensitet; rent abnorma övertidsersättningar, då det
visat sig nödvändigt att för driftens behöriga gång använda sig av en
eller flera av besättningen för övertidsarbete.
Vad kust- och kanaltrafiken angår är denna som bekant vid denna
tid på året i stor utsträckning nedlagd. De undersökningar, som från
denna kategori av sjöfartsutövare nu hålla på att göras angående möjligheten
att anpassa trafiken, då den på allvar börjar, efter lagens föreskrifter,
samt de på grand av dessa undersökningar föranledda dispensansökningar
visa emellertid till fullo lagens ogynnsamma verkningar för
denna gren av vår sjöfartsnäring. Faktum är, att om icke kust- och
kanaltrafiken i väsentligt större utsträckning, än vad lagen nu medgiver,
tillätes att använda sig av sextiotretimmars-veckan, och om icke en del
andra lättnader medgivas, exempelvis att icke blott befälhavaren utan
även andra befälspersoner undantagas från lagen samt rörande övertidsersättning,
så kommer kust- och kanaltrafiken, då den fram på våren
i full utsträckning tager sin början, ytterst hårt att träffas.
12
Motioner i Andra kammaren, Nr 125.
Under sådana förhållanden, då de ogynnsamma verkningarna av
den vid fjolårets urtima riksdag genomförda lagen om arbetstiden å
svenska fartyg, både vad angår den större och den mindre sjöfarten,
tydligt framträda, och då sålunda väsentliga modifikationer och ändringar
i denna lag, modifikationer och ändringar, vars närmare beskaffenhet
måste bli föremål för en ingående undersökning, äro synnerligen av behovet
påkallade, få vi, på grund av vad sålunda anförts, hemställa:
att riksdagen må för sin del besluta,
att lagen om arbetstiden å svenska fartyg den 24
oktober 1919 omedelbart måtte upphöra att gälla eller
åtminstone tillämpningen därav inställas tillsvidare.
Stockholm den 19 januari 1920.
Arvid Lindman. | P. Nilsson, Bonarp. | E. 0. Magnusson, Tumhult. |
David Norman. | Axel E. Lindvall. | Ludwig Brännström. |
S. Welin. | Ad. Wiklund. | Alex. Thore. |
Sig. A. Carlsson. | S. A. Larsson. | K. Bergström. |
Edvard Lithander. | A. Henrikson. | A. P. Gustafsson. |
Emil Bengtsson. | Ax. Sundling. | K. J. Larsson. |
Swen Persson. | C. J. Öberg. | Karl Kahlström. |
P. Lidström. | Pehr Aug. Andersson. J. A. Jonsson. | |
D. Pettersson, Bjälbo. | Bernhard Nilsson. | John Erlansson. |
B. Corneliusson. | A. V. Isaksson. | J. A. Eriksson. |
John G. Svensson. | M. Svensson. | Nils Winkler. |
Walter Kant. | N. E. Nilsson. | K. E. W. Södtrhielm. |
Erik Nyländer. | Axel Bökelund. | Nils Svensson. |
Sven Liibeck. | Carl Hederstierna. | John Jönsson |
E. Räf. • | Cornelius Olsson. | Malte Sommelius. |
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920,
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket