Motioner i Andra Kammaren, Nr 123 (Motion 1910:123 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, Nr 123.

Nr 123.

Af herr Karlsson i Mo, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
ordnande af kreditförhållandena för det mindre
och medelstora jordbruket m, m.

För den jordbrukande befolkningen i inånga delar af vårt land
möter det ofta stora svårigheter att anskaffa nödigt kapital för att
hålla sig uppe i existenskampen. Dessa svårigheter i förening med
dess i sig själf vackra sträf van att förvärfva sig och förbättra sitt
jordbruk hafva tvingat den att använda sig af utvägar, som framkallat
betänkliga missförhållanden. Så har framför allt i Norrland
bruket att skaffa sig lån medelst växlar tagit en utsträckning, som
innebär uppenbara vådor för en sund ekonomi och ofta ledt till
fullständig ruin. Man skaffar sig i denna form icke blott driftkapital,
utan äfven medel till jordförbättringar, nybyggnader och annat.
Och mången bar icke kunnat inse faran, förrän det varit för sent.
Nu bar emellertid detta, att använda sig af växlar, blifvit ett inrotadt
missbruk, bvilket som ofvan framhållits just förorsakats af svårigheterna
att på annat sätt skaffa nödigt kapital och som det därför
fordras positiva åtgärder att aflägsna, i all synnerhet som ett
dröjsmål härutinnan också kan få betänkliga följder för den själfständiga
bondestammen i särskild! ifrågavarande landsända. Den
befolkningsgrupp det sålunda gäller bispringa, är icke enbart de mindre
jordbrukare, hvilkas fastigheter ligga inom det värdemaximum,
som bestämts för erhållande af egnahemslån, enär för dem redan
mycket gjorts från statens sida. Det är äfven och närmast för innehafvarna
af så kallade medelstora jordbruk som ett ingripande i och
för ordnande af kreditförhållandena är af nöden. Egnahemssträfvandena
omfattas af befolkningen med största intresse. Och de medelstora
jordbruken äro en af de få former för egna hem, som kunna tillför Bih.

till Riksd. Prof. 1910. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 46 Säft. (Nr 123—123.)

Motioner i Andra Kammaren, Nr 123.

säkra sin brukare en någorlunda säker utkomst. Men dessa medelstora
jordbruk kunna ej komma i åtnjutande af lån ur egnahemslånefonden,
utan äro hänvisade till hypoteksföreningar, privatpersoner
eller banker. De bestämmelser, som gälla för hypoteksföreningar,
äro ej under nuvarande former särdeles lämpliga och att få privatpersoner
att ställa kapital till jordbrukares disposition har varit rätt
svårt och ofta förenadt med olägenheter på grund af de uppställda,
ofta ofördelaktiga villkoren. Det har sålunda endast återstått bankerna
som den enda utvägen.

Och om nu en höjning af gränsen för lån af hypoteksföreningar
icke skulle kunna ifrågasättas, har jag tänkt, att en lånefond af staten
upprättades, ur hvilken under vissa betryggande villkor lån kunde
lämnas i syfte att skaffa vederbörande jordbrukare nödigt kapital.
Detta skulle kunna ordnas, utan att staten behöfde löpa någon afsevärd
risk, t. ex. genom kraftigt främjande af så kallade jordbrukskreditföreningar,
till hvilkas bildande ett beaktansvärdt förslag öfverlämnades
den 1 december 1908 af Kungl. Landtbruksstyrelsen till
Kungl. Maj:t, hvari anhölls om proposition, att Riksdagen ville för åren
1910—1919 till Kungl. Maj:ts disposition ställa ett belopp af 10 miljoner
kronor att såsom statslån tilldelas sådana i och för lättare lånfång
bildade föreningar, hvarvid man dock måste se till att icke äfven
där gränsen för lån af dessa sättes för lågt för att af brukare å de
medelstora jordbruken kunna anlitas. Skulle förhållandena kunna
ordnas äfven på annat fördelaktigt sätt, är däremot ingenting att
invända. Hufvudsaken är emellertid, att något i det af mig angifna
syftet blir gjordt.

På grund af det anförda tillåter jag mig föreslå,

att Riksdagen ville besluta eu skrifvelse till
Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag
till ordnande af kreditförhållandena för det
mindre och medelstora jordbruket samt för detta
ändamål ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett
belopp af 10,000 kronor.

Stockholm den 27 januari 1910.

Karl Karlsson,
Mo.