Motioner i Andra kammaren, nr 11 (Motion 1953:11 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, nr 11.

Nr 11.

Av herr Ericsson i Näs m. fl., om beredande av ökat utrymme åt
personval inom det proportionella valsystemets ram.

Det valsystem, som tillämpas i vårt land, medger inte möjlighet till s. k.
personval. Den av kandidaterna, som placerats som första namn, blir vald
i fall partiet endast får ett mandat. När valsedeln väl av partiet har fastställts,
har väljarna praktiskt taget inga möjligheter att rösta på flera
kandidater, såvida inte flera valsedelstyper med olika första namn finns
att välja på. Detta månglistsystem, som praktiseras av en del partier, har
många nackdelar och svagheter. Inte alla gånger tillkommer dylika listor
med partiinstansemas medgivande, och alltid inbjuder detta system till
manipulationer vid både färdigställandet och distributionen.

Majoritetsval i enmansvalkretsar är naturligtvis det system som bäst garanterar
möjligheterna till personval. Emellertid har riksdagen så nyligen
tagit avstånd från tanken på detta system, att det inte kan komma i fråga
att här ånyo ta upp den.

Det går emellertid mycket bra att inom det proportionella valsystemets
ram ge ökat utrymme åt personval och att infoga detta i det provisoriska
valsystem som riksdagen beslutade förra året.

Efter en skrivelse från 1918 års lagtima riksdag tillsattes påföljande år
de s. k. proportionsvalssakkunniga med uppgift att utreda och föreslå
ändringar för avhjälpande av bristerna i valsättet. År 1921 avgavs deras
betänkande, vari också omnämndes införande av en »personmetod». De
tillerkände personmetoden bestämda ideella företräden framför en partimetod
men fann hela frågan om personmetod vid denna tidpunkt vara
alltför litet genomdebatterad såväl principiellt som tekniskt för att förutsättningarna
för ett definitivt framläggande av förslag då skulle vara för
handen.

Under de trettioett år som sedan förflutit har frågan om möjligheter till
personval i riksdagen aktualiserats bl. a. åren 1924, 1929, 1948 och 1949
utan annat resultat än att riksdagen, i enlighet med konstitutionsutskottets
hemställan, avslagit kraven på utredning. Konstitutionsutskottets inställning
har de senaste gångerna motiverats med att motionärerna inte i
motionen angivit något system för personval, som utskottet kunnat godtaga,
varför man av denna anledning ansett en utredning obehövlig.

Emellertid förekommer i andra länder proportionella valsätt, så utformade,
att man här kan rösta på såväl parti som person. Detta är bland
annat fallet i Danmark, där man kan rösta på antingen parti eller person

Motioner i Andra kammaren, nr 11.

och i Finland där man röstar på person inom partiets ram. Båda dessa
system förtjänar att undersökas, speciellt det finska, då detta av de två
nämnda synes vara det som lättast kan infogas i det valsystem som vi
f. n. praktiserar i vårt land. Att i en motion framlägga ett preciserat förslag
utan utredning synes i en så viktig fråga som denna icke vara riktigt.

Med stöd av ovanstående hemställes,

att riksdagen måtte besluta att hos Kungi. Maj:t anhålla

om en förutsättningslös utredning, som bör vara färdig
innan nu gällande provisoriska valsystem blir definitivt
och som syftar till att i vårt lands valsystem bereda större
plats för personval t. ex. i enlighet med det system, som
gäller i Finland.

Stockholm den 15 januari 1953.

Gunnar Ericsson
i Näs.

Stig F. Hansson
i Önnarp.

Torsten Andersson
i Brämhult.

Gunnar Larsson
i Luttra.