Motioner i Andra kammaren, Nr 113 (Motion 1912:113 Andra kammaren)

Motioner i Andra kammaren, Nr 113.

Nr U3.

Af herr BftCltStFÖlllj om ändrad lydelse af 9 § i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd.

Den för samhällets utveckling i god riktning intresserade medborgaren
ser återkommande då och då, huru en lycklig lösning af viktiga samhällsspörsmål
äfventyras i följd af en beklaglig likgiltighet för dcTssa hos
en stor part af dem, som äga laglig rätt och plikt att bestämma. De
oftast mycket fåtaligt besökta kyrko- och kommunalstämmorna afge ett
allt annat än uppmuntrande vittnesbörd.

Orsakerna till detta betänkliga förhållande kunna ju vara många.
An skyller man på bristande kunskap och inblick i kyrkliga och kommunala
frågor, än på det ringa inflytande, det stora flertalet genom låga röstsiffror
i själfva verket har på samhällsangelägenheterna. Men erfarenheten
visar, alt den kommunala lifaktigheten växer visst icke i jämnbredd med
den ökade upplysningen i samhällsfrågor, och intresset för dessa ökas icke
efter röstsiffrans höjning, hvilket nogsamt framgår af iakttagelser efter
1910 års ingång, då den nu gällande 40-gradiga röstskalan ersatte den
5000-gradiga. Andra orsaker, som verka hämmande och förlamande måste
förefinnas, äfven om de nämnda verka i sin mån.

En af de verksammaste inflytelserna, när det gäller att skapa icke
blott försoffning och likgiltighet i stället för vakenhet och intresse för
samhälleliga spörsmål, utan äfven misstro och klassynpunkter i stället för
förståelse och sund samhörighetskänsla vid deras bedömande, är det olyckliga
förhållandet, att man på många ställen mot flertalets uttalade önskningar
utlyser äfven de viktigaste kyrko- och kommunalstämmor till söckendag.
För den ojämförligt största delen af de röstberättigade, hvilka icke
likt fåtalet i socialt hänseende, mera gynnade, som kan bereda sig nåo-on
söndagsledighet hvilken veckodag som helst, betyder en stämma på" söckendag
ungefär detsamma som förlust af laga rätt till talan och röstning vid
afgörandet af samhällsfrågor. Ty detta flertal innesluter dessa många, som
hvarken själfva bestämma öfver sin arbetstid eller ha tillfälle och råd att

Motioner i Andra kammaren, Nr 113.

göra de ofta kännbara uppoffringar, som bevistandet af en stämma på
söckendag ej sällan kräfver.

Ehuru detta borde vara allmänt kändt och beaktadt, ehuru gällande
förordning om kyrkostämma ger ordföranden full rätt att såsom ock på
en del häll är vanligt utsätta kyrkostämma till sön- eller helgdag, tyckes
man mer och mer trots allmogens opposition och ofvannämnda betänkliga
följder i samhälleligt hänseende vilja förlägga kyrkostämmor till söckendagar,
äfven i landsförsamlingar med många kvadratmils ytvidd. Och man
frågar så litet efter församlingsmedlemmarnas allmänt uttalade vilja därutinnan,
att kyrkostämmans ordförande till och med, ehuru deputationer i
tid framburit önskningar, som hysas af flertalet inom församlingen, tvärtemot
dessa förlagdt kyrkostämma till söckendag.

I sitt utlåtande med anledning af eu motion om de ordinarie kommunalstämmornas
hållande på sön- eller helgdag vid 1911 års riksdag
framhåller konstitutionsutskottet vikten af att vederbörande ordförande såvidt
möjligt tillmötesgår allmänt uttalade önskningar om valet af dag för
viktigare stämmor. Och i Riksdagen yttrades, att detta utskottets uttalande
borde, bekantgjordt, kunna påverka ordföranden att ställa sig tillmötesgående
mot allmänheten. Men erfarenheten visar annat. Såväl samtalsvis
som i tidningspressen förekomma talrika exempel, som tala ett annat språk
än konstitutionsutskott och Riksdag. Ehuru det kännes nästan motbjudande
må ett exempel ur högen anföras.

Under sistlidna november månad gick följande, hvarur namn uteslutits,
genom pessen:

Kyrkostämma som strejkar eller faren mot sin herde. En enastående
strejk — om nu detta uttryck härvidlag är lämpligt — utbröt vid måndagens
ordinarie kyrkostämma i---. I förbittring öfver att kyrko stämmans

ordförande trots enskilda och offentliga uppmaningar icke kunnat
förmås att hålla de ordinarie oktoberstämmorna på söndagar, utan ovillkorligen
och konsekvent »af samvetsskäl» utlyst dessa stämmor på måndagar,
då folk ej haft tid att vara ute och bevaka sin rätt, beslöt kyrkostämman
helt enkelt ajournera sig till andra söndagen i november efter
gudstjänstens slut, utan att ha tagit ett enda af de på föredragningslistan
upptagna ärendena till behandling. Beslutet fattades så godt som enhälligt
och föregicks af en tämligen skarp men saklig debatt mellan stämmodeltagarna
och ordföranden. — — — borna hoppas nu att trafiken med
hvardagsstämmor för all framtid skall vara slut.

När man besinnar hvilka misshälligheter, som nödvändigtvis måste
stå i samband med endast här ofvan relaterade fall, och man vet, att dess
motstycken ingalunda äro sällsynta, drifves man att för samhällets väl

Motioner i Andra kammaren, Nr 113.

framhålla, att (let icke är bra, som det nu är, och att det maste finnas
ut vä o- att undanröja misshälligheter af ifrågavarande orsak, badan andrinAör
ske i gällande förordning om kyrkostämma, att dan stadgas, att
de ordinarie kyrkostämmorna samt extra kyrkostämmor,^ å hvilka val till
befattningar i kyrka och skola förekomma, skola hållas å sön- eller helgdag
där icke ordinarie kyrkostämman i december annorlunda beslutar.
Därmed vore helt visst mycket vunnet till enskildes och samhällets båtnad.
Där man funnit seden att hålla kyrkostämmor på söckendagar god, kan
deri fortfarande bibehållas, om församlingen sa beslutar, och där man vill,
att nämnda stämmor skola utsättas till sön- och helgdagar, kunna da församlingsmedlemmarna
själfva besluta härom, lutt stadgande, som innebure
detta vore lika värdefullt för såväl de för ett verkligt kommunalt själtstyre
intresserade församlingsmedlemmarna som för den samvetsomme

ordföranden-kyrkoherderi. , , , , „ ,

Den invändningen torde här göras, att kyrkoherden eller hans ställföreträdare,
som tillika är ordförande i kyrkostämman, af viktiga ämbetso-öromål
kunde vara förhindrad att leda stämmans förhandlingar, om den
förlädes till sön- eller helgdag, samt att många röstberättigade af samvetsbetänkligheter
måhända skulle nödgas utebli från sådan stämma, badana
motskäl måste väga fjäderlätt i jämförelse med församlingsmedlemmarnas
allmänna önskningar i saken, ty ordföranden är alltid i tillfälle åt. tor de
få stämmor under året det gäller, i tid planlägga för sitt arbete samt vid
förhinder påkalla vice ordföranden, och hvad de samvetsömma betrattar,
så kunna de väl på söndag deltaga i en vanlig kyrkostämma lika gärna
som t. ex. i ett prästval, ty allmänheten torde under fortgången åt ett
prästval icke vara mera religiöst stämd än under öfverläggningarna vid
en vanlig kyrkostämma.

Sistlidet år visade sig Riksdagens Andra kammare och konstitutionsutskottet
i realiteten ganska tillmötesgående mot krafvel, att de ordinatie
kommunalstämmorna måtte hållas å sön- eller helgdag, ehuru man mot
behöflio-heten af en ändring i sådan riktning i förordningen om kommunalstvrelse
på landet framhållit det skälet, att frågan om att få kommunalstämmorna
utlysta på för hvarje ort lämpligaste tid lättast och utan lagändring
kan af göras genom att anlägga sådan synpunkt som hufvudsak
vid val af ordföranden "i kommunalstämman. Utan att inlåta sig pa, huruvida
sådana synpunkter vid nämnda val vore till lycka för det kommunala
lifvet, må här framhållas, att, då det gäller möjligheten att utan särskild!
stadgande bestämma tiden för vissa kyrkostämmors hållande efter allmänhetens
önskningar, icke ens den utvägen finnes, enär ordföranden i kyrkostämma
ju är själfskrifven.

Bihang till Riksdagens protokoll 1312. 4 sand. 38 höft. [109-Ilo.)

Motioner i Andra hammaren, Nr 113.

På grund

al hvad sålunda blifvit anförd! får jag vördsamt hemställa,

Bil A l*v /\ nl A. A C* * Pi» • t tt

det Riksdagen ville besluta, att § 9 i förordningen om kyrkostämma
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

a m. m.

lie oidinarie kyrkostämmor skola årligen hållas:
— — .— Val ;if revisorer.

De ordinarie stämmorna äfvensom de extra stämmor,
vid hvilka val till befattningar i kyrka och skola
förrättas, utsättas till sön- eller helgdag'' å tid, då allmän
gudstjänst icke pågår; dock äger ordinarie kyrkostämman
i december att besluta, huruvida de ordinarie
kyrkostämmorna eller vissa af dem samt de extra kyrkostämmor,
vid hvilka val till befattningar i kyrka och
skola förrättas, skola under det nästföljande året utsättas
till annan dag än sön- eller helgdag.

l)en, hvilken såsom ledamot ----af sagda

förvaltning.

Stockholm den 25 januari 1912.

W. Bäckström.

120874

Stockholm 1912. Kungl. boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.