Motioner i Andra kammaren, nr 1088 år 1968

Motion 1968:1088 Andra kammaren

Nr 1088—1097

Motioner i Andra kammaren, nr 1088 år 1968

1

Nr 1088

Av fru Fnenkel och herr Norrby, i anledning av Kungl. Maj:ts
''proposition nr 67, angående■ undervisning för utlandssvenska
barn samt för vissa minoriteter i Sverige,

(Lika lydande med motion nr 842 i Första kammaren)

Varje nation som mottar invandrare har skyldighet att tillse att invandrarna
erhäller samma förmåner och villkor från samhällets sida som landets
egna invånare. Denna skyldighet måste också gälla invandrarnas
barn'' Ij>essa far inte möta fler hinder i sin skolgång än de infödda barnen.
Här gäller det inte bara att öppna skolorna för invandrarbarnen. Särskilda
åtgärder måste vidtas för att inte invandrarbarnens främmande modersmål
skall utgöra ett svårbemästrat hinder för dem i skolan. Svårigheterna
finns redan för de barn som börjar i grundskolans första klass.
Vi förordar därför att särskilda möjligheter till förskoleträning ges invandrarbarnen.
Anvisningar till kommunerna bör utarbetas av socialstyrelsen
i samarbete med skolöverstyrelsen. Statsbidrag bör ges åt denna
särskilda förskoleverksamhet. Vi föreslår vidare att introduktionskurser
anordnas för invandrarbarn som'' börjar skolan på ett senare stadium.
Skolmateriel måste utarbetas för svenskundervisningen. Vi föreslår även
att invandrarbarnen får möjlighet att följa undervisning i föräldrarnas
språk och kultur. Sådana kompletteringskurser bör anordnas även i lapska
och samekultur.

Oavsett hur väl utbyggd informations- och serviceverksamhet som
erbjuds invandrarna utgör invandrarbarnens skolgång ett svårt problem
i alla immigrantländer — dit även Sverige kan räknas numera. Man har
tidigare antagit att barn snabbt anpassar sig till nya förhållanden och
snabbt lär sig språket utan större svårigheter. På senare tid har man dock
funnit att barn som börjar lära sig läsa på ett språk som de inte talar
flytande får stora svårigheter. Det har också visat sig att äldre barn som
börjar i invandrarlandets skolor på ett senare stadium under mycket lång
tid har problem i skolan på grund av språket och att det ibland kan innebära
ett nästan oöverkomligt handikapp under hela skoltiden. I många
invandrarländer har man under en längre tid experimenterat med olika
lösningar av immigrantbarnens skolproblem. De lösningar man därvid
kommit fram till är i stort desamma som föreslagits av 1964 års utlandsoch
intematskoleutredning. Emellertid har departementschefen i proposition
nr 67 på ett par väsentliga punkter frångått utredningens förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1, sand. Nr 1088—1097

2

Motioner i Andra kammaren, nr 1CSS år 1968

Man har alltså konstaterat att det är av största vikt att barnen från de
språkliga minoriteterna så snart som möjligt kommer i kontakt med värdlandets
språk. Utredningen har därför föreslagit att de kommuner som
har ett större inslag av icke svenskspråkiga barn skall vidta särskilda
åtgärder för att föra in dessa i förskoleväsendet och att läsundervisning
oin en timme i veckan skall anordnas, om antalet barn är tillräckligt stort.
Förskolan har särskilt stor betydelse då barnens föräldrar har dålig eller
ingen utbildning och om de kommer från en kulturkrets som är särskilt
olik den svenska. Förskolan kan för dessa barn vara avgörande för deras
framtid i det svenska samhället — möjligheterna att nå högre utbildning,
goda anställningar, bra lön. Vi vill stödja tanken på att invandrarbarnen
ges särskilda möjligheter till förskola. Socialstyrelsen bör i samarbete
med skolöverstyrelsen utarbeta rekommendationer till kommunerna beträffande
denna verksamhet. Man kan förutsätta att ett särskilt statsbidrag
är nödvändigt för att ordna tillfredsställande förskoleverksamhet
för invandrarbarnen. Vi föreslår därför att förslag till utformning av stödet
till denna verksamhet utarbetas av Kungl. Maj:t.

Utredningen föreslår vidare försöksverksamhet med särskilda introduktionskurser
för invandrarbarn, som skall börja i svensk skola på ett högre
stadium. Vi hälsar förslaget med tillfredsställelse. Detta förslag framförs
även i propositionen. Emellertid förutsätts i propositionen att sådan verksamhet
skall anordnas endast på orter med ett större antal barn ur samma
språkgrupp. Detta innebär att man lämnar barn, som är missgynnade
redan genom att de saknar kamrater som talar samma språk, helt utan
möjligheter till en mjuk introduktion till den svenska skolan. Försöksverksamhet
i till exempel Canada har visat att introduktionskurser av den
typ som här föreslagits fungerar väl också för blandade grupper av barn
med olika modersmål. I själva verket tycks introduktionskurser uppföljda
av stödundervisning, som också föreslås i propositionen, vara den enda
någorlunda effektiva metoden att föra in invandrarbarnen i skolan.

Vi vill också understryka att undervisningsmaterial för de olika språkgrupperna
måste framställas och tillställas skolorna med största skyndsamhet.
Skolorna på de stora invandrarortema har i dag allvarliga problem
med svenskundervisningen för immigrantbarnen.

Anpassningen till den nya skolan är inte immigrantbarnens enda problem.
Det gäller också för dem att inte förlora kontakten med föräldrarnas
språk och kultur. En påtvingad assimilering kan skapa stor bitterhet
hos föräldrarna och hemlöshet i båda kulturerna hos barnen. Undervisningen
i det egna språket är särskilt viktig för de barn som börjar svensk
skola så sent att de inte hinner lära sig tala svenska alldeles obehindrat.
Utan undervisning i det egna språket riskerar de att inte kunna använda
någotdera språket obehindrat. Det är därför väsentligt att man genom

Motioner i Andra kammaren, nr 1088 år 1968

3

frikostiga statsbidrag och andra åtgärder ger minoritetsgrupperna möjligheter
att inom skolans ram ge barnen kunskap om föräldrarnas språk
och kultur. Vi vill för övrigt stödja det förslag som under remissbehandlingen
framlagts av länsskolnämnden i Norrbottens län, att sådan kompletteringsundervisning
även skall anordnas i lapska och samekultur.

Värt ansvar för invandrarbarnen är stort. Invandrarbarnen får inte på
grund av sitt ursprung bli missgynnade i sitt nya hemland. De måste ges
samma möjligheter till en god start somi andra barn. För första generationens
immigrant kan den högre standard han erhåller i det nya landet
vara så mycket bättre än hans tidigare standard att han är helt tillfredsställd
med sin flyttning, även om han skulle vara underprivilegierad i förhållande
till övriga invånare i sitt nya hemland. För invandrarbarnen
finns inte jämförelsen med det gamla landet. För dem är Sverige hemlandet.
Det måste te sig grymt orättvist för dem, om de får sämre levnadsvillkor
än sina landsmän.

Att ge de etniska minoriteterna möjligheter att upprätthålla sitt språk
och sin kultur är inte bara nödvändigt för att invandrarna skall kunna
anpassa sig i sitt nya hemland på ett harmoniskt sätt — det är också en
tillgång för Sverige att ta del av nya kulturinflytanden och levnadsvanor.

Med anledning av vad som ovan anförts hemställer vi,

att riksdagen vid behandling av proposition nr 67 måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t

a) begära anvisningar och riktlinjer till kommunerna
för förskoleverksamhet för invandrarbarnen,

b) begära förslag till stöd för denna särskilda förskoleverksamhet,

c) begära försöksverksamhet med introduktionskurser
till skolan för blandade grupper av invandrarbarn med
olika modersmål,

d) anföra vad som ovan anförts om utformningen av
kompletteringsundervisningen för de språkliga minoriteternas
barn i det egna språket och den egna kulturen.

Stockholm den 2 april 1968

Ingegärd Frcenkel (fp)

Sören Norrby (fp)