Motioner i Andra kammaren, Nr 106

Motion 1942:106 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 106.

O

Nr 106.

Av herr Hagberg i Luleå m. fl., angående ändrade
grunder för indexber åkning en.

Levnadskostnadsindex som löneregulator.

S. k. indextillägg, vilkas storlek på olika sätt står i relation till höjden
av socialstyrelsens levnadskostnadsindex, beräknas för närvarande utgå på
löner och pensioner till omkring 1.5 miljoner svenska medborgare, d. v. s.
nära en fjärdedel av landets alla innevånare. Särskilt intimt är sambandet
mellan förändringarna i levnadskostnadsindex och kristilläggets storlek förde
arbetslöner, vilkas rörliga del regleras enligt ramavtalen mellan Landsorganisationen
och Svenska arbetsgivareföreningen. Dessa beräknas gälla
för omkring 700,000 arbetare.

Genom att socialstyrelsens levnadskostnadsindex sålunda genom avtalen,
för perioder vanligen omfattande ett år åt gången, fastställes såsom automatisk
löneregulator har såväl grunderna som beräkningssättet för detta
index blivit föremål för en helt annan uppmärksamhet än tidigare. Den
nya funktion som levnadskostnadsindex erhållit genom avtalen, och vilken
ej förutsågs vid utarbetandet av principerna för dess beräkning, synes också
motivera en allmän omprövning av dessa principer eventuellt skapandet av
ett nytt, sidoordnat levnadskostnadsindex som bättre än det nuvarande
lämpar sig att fungera såsom dylik löneregulator.

Vad betecknar socialstyrelsens levnadskostnadsindex?

De vikter som användas vid beräkningen av socialstyrelsens levnadskostnadsindex
är de kostnadsbelopp, vilka ingår i den hushållsbudget, som
fastställts av regeringen genom förordning den 15 juni 1939 (Sv. förf.-saml.
1939 nr 292). Denna hushållsbudget hänför sig till en familj bestående av
man, hustru och ungefär två barn med en totalutgift under basåret 1935
om 3,438 kronor.

Den 1 januari 1942 — den senaste tidpunkt från vilken indexberäkningar
för närvarande föreligger — uppgick totalutgifterna för det s. k. normalhushållet,
vilket tänkes bosatt i städer eller stadsliknande samhällen, till 4,985
kronor. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex återger självklart endast förändringen
i levnadskostnader för en familj med den fastställda hushållsbudgeten,
d. v. s. en familj av ovan angivna sammansättning, bosättningsort,
inkomstläge och med den ur budgetundersökningarna framräknade genomsnittliga
konsumtionen av olika varor. Örn i det följande bortses från
avvikelser från den genomsnittliga konsumtionen betingade av individuella

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 106.

smakriktningar etc. uppstår emellertid redan genom förändringar i de övriga
bestämningarna vissa förskjutningar i liuskållsbudgetens sammansättning.
För en familj av en annan typ, exempelvis med flera barn, en familj bosatt
på landsbygden eller en familj i ett annat inkomstläge består ett belt annat
förhållande mellan de olika poster som ingår i hushållsbudgeten. Socialstyrelsens
levnadskostnadsindex kan alltså ej anses representera den verkliga
förändringen av levnadskostnaderna för en dylik familj. Särskilt gäller detta
i en tid som den nuvarande med starka prisförändringar.

Härtill kommer att även för »normalhushållet» under nuvarande tid med
kraftiga pris- och konsumtionsförändringar levnadssätt och hushållsbudget
undergår starka förskjutningar, vilka gör att jämförelser mellan levnadskostnaderna
vid olika tidpunkter blir synnerligen vanskliga.

I det följande skall mera detaljerat undersökas dels de avvikelser från
»normalbudgetens» viktsystem som kan antas bli följden av ett olikartat
inkomstläge, dels verkningarna på levnadskostnadsindex av de s. k. utrensningar
som under senare tid företagits av olika poster ur den hushållsbudget
som ligger till grund för levnadskostnadsberäkningarna.

Kritik av levnadskostnadsindex.

1. Som ovan anförts uppgick totalutgifterna för det s. k. normalhushållet
vid basåret 1935 till omkring 3,500 kronor och den 1 januari 1942 till omkring
5,000 kronor. Enligt finansdepartementets beräkningar hade emellertid
80 procent av landets alla taxerade inkomsttagare under år 1940 en inkomst
som understeg 3,000 kronor och 60 procent kom ej upp över 2,000 kronor.
Härdin kommer alla pensionärer och dylikt med ej taxeringspliktiga inkomster
under 600 kronor.

För alla dessa familjer och enskilda består det ett helt annat procentuellt
förhållande mellan de olika utgiftsposterna än för socialstyrelsens välsituerade
»gen örn snittsfamilj». Ju mindre inkomsterna är dess större tyngd får givetvis
utgiftsposten för livsmedel, eftersom det är svårast att knappa in på det
dagliga brödet. För majoriteten av landets befolkning, däribland alla de
arbetarfamiljer vilkas inkomster bestämmas av indextilläggen, upptar därför
livsmedelsposten en väsentligt större andel av utgiftssumman än vad socialstyrelsen
räknar med vid indexberäkningen. Eftersom livsmedelspriserna
stigit i raskare takt än priserna på andra varor har den verkliga förändringen
i levnadskostnaderna för dessa familjer följaktligen varit kraftigare
än vad levnadskostnadsindex registrerar. Den påtalade avvikelsen från
»normalbudgetens» viktsystem blir givetvis kraftigare ju högre livsmedelspriserna
stiger, eftersom då en allt större procentuell andel av inkomsterna
måste utges för födoämnen, örn levnadsstandarden någorlunda skall kunna
upprätthållas.

2. Urvalet av de representativa varor, vilkas prisförändringar följas och
registreras vid indexberäkningarna, blir naturligen också missvisande ur
synpunkten av arbetarfamiljernas levnadsstandard, då man här utgått från

7

Motioner i Andra kammaren, Nr 106.

de varor som en typisk medelklassfamilj bär råd att köpa. En familj som
tillhör de 80 procenten med inkomster under 3,000 kronor får nöja sig med
enklare kvaliteter av alla varor, vilkas priser i många fall stigit kraftigare
än priserna på varor av högre kvalitet.

3) Särskilt märkbart är detta ifråga örn livsmedel. Redan ur socialstyrelsens
statistik över livsmedelspriserna kan anföras att exempelvis i Stockholm
priset på »nötkött, färskt: soppkök» från juni 1939 till december 1941
stigit med 76.7 procent, medan priset på den högre kvaliteten »nötkött:
färskt: stek» under samma period stigit med »endast» 42.5 procent. Ett
likartat exempel erbjuder prisutvecklingen för hårt bröd. Medan priset på
»rågbröd: hårt, grovt spisbröd» under den anförda perioden stigit med 23.9
procent har priset på den högre kvaliteten »rågbröd: hart, knäckebröd»
stigit med »endast» 16.i procent. En jämförelse mellan utvecklingen av
priserna på salt sill, vilka stigit med 138.9 procent, och på dyrbarare fisksorter
ger samma resultat. Den verkliga ökningen av levnadskostnaderna
för familjer med lägre inkomst eller flera barn än »genomsnittsfamiljen»
återges i dylika fall ej i levnadskostnadsindex.

4) En undersökning som företagits i Stockholm av det s. k. Gallupinstitutet
visar att ransonerna av bröd, smör, kött etc. räckte sämst till i
arbetarfamiljerna, medan däremot en avsevärt ringare del av de tillfrågade
medelklass- och överklasshushållen klagade över tilldelningens knapphet.
Detta resultat beror givetvis på kroppsarbetarnas hårdare arbete, som nödvändiggör
större tillförsel av olika näringsämnen, specifika konsumtionsvanor,
behovet av matsäck o. s. v. Det är emellertid självklart att husmödrarna
i dessa arbetarhem i stället för de kvantiteter av ransonerade
varor, som de nu ej längre kan inköpa, måste tillhandla sig icke-ransonerade
varor av olika slag för att tillfredsställa familjemedlemmarnas näringsbehov.
Priserna på dessa icke-ransonerade varor har i allmänhet stigit mera
än de ransonerade. Vid de s. k. utrensningar ur levnadskostnadsindex av
varor som ej finns att köpa eller är ransonerade, vilka socialstyrelsen vid
olika tillfällen företagit, tas ingen hänsyn till att husmödrarna måste köpa
sådana dyrare ersättningsvaror. Levnadskostnadsindex återger alltså ej den
verkliga fördyringen av levnadskostnaderna för en arbetarfamilj.

Levnadskostnadsindex ger för lågt utslag.

Av ovanstående undersökning av de avvikelser från »normalbudgetens»
viktsystem, vilka betingas av en lägre inkomst än socialstyrelsens »normalfamilj»
förfogar över, framgår det att avvikelserna i samtliga dessa fall går
i den riktningen att den verkliga stegringen av levnadskostnaderna är kraftigare
än vad levnadskostnadsindex genom sin konstruktion utvisar. Anknytningen
av indextilläggen till ett levnadskostnadsindex med nuvarande beräkningssätt
förefaller därför olämplig. För att ett levnadskostnadsindex
skall lämpa sig att fungera som löneregulator bör det givetvis i stället just

8

Motioner i Andra kammaren, Nr 106.

uttrycka stegringen av levnadskostnaderna för de grupper, vilka på detta
sätt får sina löner bestämda.

Från officiellt håll, bland annat av priskontrollnämndens ordförande
direktör Hällsing, har på senaste tiden framförts den åsikten att levnadskostnadsindex
i stället under en prisstegringsperiod skulle återge den högsta
rimliga gränsen för levnadskostnadernas ökning och alltså för närvarande
ge för högt utslag. Detta skulle bero därpå att den kloka husmodern då
varornas priser stiger i olika takt »anpassar» sig till de förändrade priserna
samt köper relativt mera av de varor som stigit minst i pris och mindre
av de varor, som stigit mest. Det s. k. indexhushållet anpassar sig däremot
inte alls utan fortsätter att köpa varor i samma relativa mängder som förut.
Dess kostnader blir därför större än det verkliga hushållets.

Enligt detta resonemang borde tydligen levnadskostnadsindex göras lägre
ju billigare hushållen genom prisstegringarna måste inskränka sig till att
köpa, alltså ju lägre levnadsstandard de tvingas anpassa sig till. Ju lägre
levnadsstandarden blir desto lägre bör alltså indextillägget vara, eftersom
detta är beräknat efter levnadskostnadsindex’ stegring! Samma resonemang
ligger uppenbarligen till grund för utrensningen av de ransonerade eller
icke längre tillgängliga varorna, vilken principiellt innebär att index blir lägre
ju mindre kvantiteter varor det finns att tillgå på marknaden. Indextillägget
blir härigenom lägre, och arbetarfamiljerna får lägre inkomster, då de i stället
behövde högre inkomster för att köpa de icke-ransonerade livsmedlen med
i allmänhet högre pris. Här framgår tydligt det olämpliga i att använda
det nuvarande levnadskostnadsindex som regulator för lönerna.

En genomgripande förändring av indexberäkningarna har därför blivit ett
allmänt omfattat önskemål. Sedan denna motion avfattats meddelas sålunda,
att bland annat Landsorganisationen hos finansministern begärt en utredning
örn förstärkning av underlaget för socialstyrelsens levnadskostnadsindex.
Så långt rimmar nämnda framställning även med önskemålen i denna
motion. Det framgår emellertid av vår motivering att det inte bara är framtida
eventualiteter utan i lika hög grad det nuvarande läget och erfarenheterna
från kristiden, som enligt vår mening motiverar en snabb förändring.
Ett levnadskostnadsindex som inte riktigt avspeglar levnadskostnaderna för
flertalet i samhället måste betecknas som ytterst otillfredsställande och förtjänar
icke de vitsord som Landsorganisationen slösat på det nuvarande
indexet.

Det gäller ju härvid, som redan påpekats, inte endast att upprätta en
statistik, som verklighetstroget avspeglar de förändringar som äger rum,
vilket ju även måste ha sitt intresse med hänsyn till det statliga intresset
att förhindra en ytterligare försämring av penningvärdet. Det avgörande
är dock att indexberäkningarna utgör grundvalen för bestämmandet av de
arbetslöner, vilka reglerar existensvillkoren för flertalet av vårt lands befolkning.
Detta gör att en omläggning bör äga rum så snabbt som möjligt.

Motioner i Andra kammaren, Nr 106.

9

Yi föreslår med hänvisning härtill,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer örn
omedelbar utredning och utarbetandet av sådana förändrade
grunder för indexberäkningen, att levnadskostnadsindex och
livsmedelsindex inte blott ger en exakt bild av levnadskostnaderna
för genomsnittsfamiljen med genomsnittsinkomst utan
även ger en rättvisande beräkning av motsvarande kostnader
för de mindre inkomsttagarna och de stora familjerna.

Stockholm i januari 1942.
H. Hagberg.

K. Senander.

Set Persson.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. i sami. Nr 104—108.

198 42 2