Motioner i Andra kammaren, nr 106 år 1960

Motion 1960:106 Andra kammaren

kammare
Andra kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
2

2

Motioner i Andra kammaren, nr 106 år 1960

Nr 106

Av fru Renström-Ingenäs m. fl., om anslag för bidrag till Centralkommittén
för svenskt tekniskt bistånd.

Ett av 1960-talets dominerande problem kommer att gälla frågan om de
mindre utvecklade ländernas möjligheter att inhämta en del av de industrialiserade
ländernas ekonomiska och sociala försprång. Även om det allmänt
inses, att deras framåtskridande i huvudsak är beroende av deras egen förmåga
att mobilisera sina resurser i form av naturrikedomar, kapital och
mänsklig arbetskraft, är det numera lika klart, att deras ansträngningar i
den riktningen icke kommer att lyckas utan ett omfattande bistånd från länder
i en gynnsammare situation. Att Sverige både ekonomiskt och politiskt
sett har goda förutsättningar att lämna sådant bistånd torde inte kunna
bestridas.

En fortsatt ökning av Sveriges medverkan i det internationella ekonomiska
och sociala uppbyggnadsarbetet är beroende av den svenska allmänhetens
inställning till saken. Offentliga initiativ och stödåtgärder måste till för att
skapa det nödvändiga opinionsunderlaget. Vissa sådana åtgärder har företagits,
t. ex. stödet åt Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd, men
ytterligare och effektivare åtgärder erfordras.

Ett av de verksammaste medlen att i allmänhetens medvetande flytta in
de underutvecklade ländernas problem och att i samband därmed tvinga
till ett ställningstagande till frågan om vårt lands förpliktelser i sammanhanget
utgör insamlingsverksamheten. År 1955 genomfördes insamlingen
»Sverige hjälper». Den gav ett netto på omkring 3 miljoner kronor, med vars
hjälp viktiga hjälpinsatser kunnat genomföras. Sedermera har ytterligare
omkring 500 000 kronor tillförts insamlingen. Medlen är nu i det närmaste
förbrukade på en barnklinik i Etiopien, ett familjeplaneringsprojekt på
Ceylon, ett elevhemsbygge i anslutning till en svensk yrkesskola i Pakistan
samt en viss kursverksamhet i Sverige. Centralkommittén har därför tillkännagivit
sin avsikt att 1961 återkomma med en ny Sverige hjälper-insamling.
Det är nödvändigt att skaffa ytterligare medel för ett fullföljande och
en utvidgning av verksamheten. Men givetvis kommer insamlingen också
att bli ett viktigt hjälpmedel att påverka den allmänna opinionen.

Dylika hjälpaktioner brukar möta den invändningen att insamlingar icke
kan lösa de underutvecklade ländernas problem. Ansvaret för denna väldiga
uppgift bör ej läggas på enskilda människor och göras beroende av deras
tillfälliga penninggåvor, utan det bör ankomma på staten att lämna nödiga
anslag. Dessa invändningar har ett visst fog för sig, och om de blir allmänt
utbredda motverkar de den opinionsbildande effekten i insamlingen.

Motioner i Andra kammaren, nr 106 år 1960

3

Undertecknade motionärer håller före att staten på ett verkningsfullt sätt
kunde påverka denna hjälpaktion och dess resultat genom att på förhand
utfästa sig att, utöver de medel som i Kungl. Maj :ts proposition anvisats för
Centralkommitténs verksamhet, intill en viss maximigräns tillskjuta en
summa motsvarande det insamlade beloppet och för samma ändamål, som
insamlingen skall tillgodose.

En sådan utfästelse skulle icke blott gynna denna insamlings verksamhet
och leda till ett bättre resultat utan även påverka opinionsbildningen i landet
till förmån för ökade svenska engagemang i biståndsverksamheten. Samtidigt
skulle invändningar mot anspråken på enskilda personers offervilja
undanröjas, eftersom varje givare skulle veta att varje skänkt krona automatiskt
utlöste en motsvarande insats från statens sida.

I bilaga 5 till statsverkspropositionen år 1956 anfördes att det goda resultatet
av insamlingen »Sverige hjälper» våren 1955 borde motsvaras av en förstärkt
insats från statsmakternas sida. Konkret tog sig denna synpunkt uttryck
i en anslagshöjning, särskilt till stipendier. Det synes uppenbart att
den grundsyn som låg bakom regeringens ställningstagande, nämligen att
de enskilda ansträngningarna på förevarande område bör mötas med förståelse
och uppmuntran från statsmakternas sida, alltjämt äger giltighet.

Utfästelsen om ökade statliga bidrag som följd av enskilda ansträngningar
borde emellertid givas före insamlingsaktionen. Den uppmuntrande effekten
skulle därigenom bli mera verkningsfull.

Med hänsyn till insamlingsresultatet 1955 samt opinionsbildningen därefter
torde statens åtagande böra bli generöst och maximeras till 6 miljoner
kronor. Medlen bör överlämnas till Centralkommittén dels vid utgången av
budgetåret 1960/61 med ett belopp motsvarande de då insamlade medlen,
dels vid påföljande budgetårsskifte med den eventuella återstoden intill ett
belopp av nyss angiven storlek. Med hänsyn härtill bör anslaget få karaktären
av reservationsanslag med tidsbegränsning intill den 30 juni 1962.

Med anledning av vad som här sagts vill vi sålunda hemställa,
att riksdagen beslutar

att ett reservationsanslag om 6 miljoner kronor anvisas
för budgetåret 1960/61 för ovan angivna ändamål, samt
att utbetalningar från anslaget får ske intill den 30 juni
1962.

Stockholm den 25 januari 1960

Lena Renström-Ingenås Rosa Svensson Nils Kellgren

Annie .låderberg Ragnar Lassinantti Marta Lindberg

Evert Svensson John Lundberg Lisa Johansson

Kungälv

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket